Category: Vill man vara fin får man lida pin

Med tanke på en viss storbloggerska

Posted on | by Victoria | Leave a Comment on Med tanke på en viss storbloggerska

Så är detta oerhört roligt. Tycker jag.

Den här salongen ligger på vår gata, ca 50 meter från huset och de måste ha något slags snabbhetsklippningsvärldsrekord.

20130705_214408_resized

Maken klipper sig här, och han beställer aldrig tid. Innan vi rök ihop så taket lyfte i lördags så sa han:

– Jag går och kollar om de har tid att klippa mig.

Jag hann svara ja. Gå på toaletten och kissa, raggarduscha under armarna och sedan hörde jag honom ta i ytterdörren igen. Jag vet att de är snabba sedan innan, men detta var liksom lite för snabbt, jag hade inte ens hunnit…släppa morgonfjärten? Så jag hojtade mot ytterdörren:

– Men NU har du väl i alla fall inte hunnit klippa dig? De hade alltså inte tid?

Och in kom han. Nyklippt för en hundring. Snyggt blir det med. Är det något i namnet som gör det extra snabbt?

Nästa gång skall jag följa med, för jag måste ju bara se hur fasen det går till.

Det känns som att det går så fort att tiden nästan backar.

Tortyrredskap!

Posted on | by Victoria | 5 Comments on Tortyrredskap!

Ibland är shopping inte SÅ kul. Men jag fick en utmaning av min kompanjon, bara mellan mig och henne, och tävlingsmänniskan i mig klarar inte av att säga nej. Det vill säga, anden vill men köttet kommer vara fruktansvärt ovilligt. Och antagligen göra svinont medan jag kräks blod?

Jag bad maken köpa detta när han ändå var ute och åkte. Först fick jag ett hånskratt i telefonen. Men jag påminde honom om det där med att kasta handgranater i ammunitionsförråd.

20130705_091327_resized

Ett hopprep och en yogamatta!

Kompanjonen tänker springa, det vägrar jag göra. Jag avskyr att springa. Skulle inte ens springa om Robbie Williams sprang framför mig och lockade med sin….eh….morot?

Men hopprep och twist var ju rätt kul när man var barn. Man borde komma ihåg hur man gör?

Som synes är inte yogamattan uppackad. Vilket betyder att dag ett på min 30-dagsträning inte har startat. Än! Men jag testade hopprepet. Med baktanken att jag skall lära mina hundar att hoppa med mig. Gissningsvis kommer det bli lättare att lära dem än mig, för maken sa “OJ! Skall det bli sån jordbävning när man landar?”.

Först tänkte jag strypa honom med hopprepet, men sedan gav jag det till honom istället.

Han pratade inte så mycket om jordbävningar efter att ha provat.

Nu är det meningen att jag skall göra crunches och allt vad det var enligt det där 30-dagarsschemat. Och hoppa lite random hopprep tänkte jag.

Jag är dock karaktärslös. Det är semestertider. Lite lockande är det att märket på både hopprepet och mattan heter “ExtraFit”. Jag kommer bli extrafitterbittan?

We shall see!

(Och nej jag har inte bestämt varken färg på solisarna ännu, eller vilka bågar jag skall välja. Nu får jag snart panik, för ni gjorde det SVÅRARE! Men det lutar åt tvåan. Trots att maken gillade dem med. ARGH!)

Klimax

Posted on | by Victoria | 2 Comments on Klimax

Jag bestämde mig för att åka med ut en sväng med han den där jag är gift med.  Med tanke på problemen med både kort- och långtidsminne är det bättre om jag agerar personlig assistent.

Först tog jag på mig “farmorssjalen”.

image

Och frågade om han skulle håna mig för att jag var tantig.

– Näe du är riktigt snygg. Du ser lite sailor ut.

Jag dubbelkollade och frågade om han VERKLIGEN inte missade någon detalj?

– Jag SER sjalen, men när du har den så är det ju snyggt. Jag trodde du skulle ha den som huckle ju!

(Då undrar man om han känner mig alls? )

Sen åkte vi till den där fantastiska rehabaffären för att köpa den där maskinen Fru M tipsade om. Den som skall hjälpa svullna fötter/vader och få igång blodcirkulationen. Jag har ingen blodcirkulation alls, har aldrig haft. Mina fötter är konstant bårhusblå och iskalla. Skulle man sätta en lapp runt tån kan jag jobba som stand-in i filmer med bårhusscener. Ligga på patologens bord utan något filmsmink alls. Bara tålappen.

Men det blev lite mer.

image

Förutom cirkulationsplattan blev det en elektrisk nagelfil (svinsmart för att ta bort gelėlack), migrängrej (man kan ju alltid prova), fottvättgrej för lata duschare (fick man på köpet av plattan), borreliatest för fästingar (visste jag inte att det fanns, galet fiffigt när man har två jyckar), näsblodsstopparpryttlar (för att jag aldrig blir vuxen och slutar blöda näsblod när jag är sjuk/stressad/någon av hundarna är lite hårdhänt kärleksfull), ny ryggkliare till maken (den förra gick sönder eftersom han stoppade ner den i byxorna för att klia sig på arslet – dålig kvalitet sa han – onormalt användningsområde sa jag) och en blå pungkula (eller stressboll för nervskadad hand).

Himla praktisk affär.

Sen bantade jag lite igen.

image

Det var ju det här med förfall?

Och nu sitter jag här och njuter.

image

Men jag sket nästan på mig första gången det började rycka i vaderna på mig så den där plattan började gunga vilt på golvet.

Jag gissar på träningsvärk imorgon. Men får jag tillbaka blodet i benen och slipper klimakteriesvullna och onda fötter och ben så kommer jag bli jättelycklig.

Åtminstone mindre olycklig?

Jag lovar, han knarkar inte

Posted on | by Victoria | 4 Comments on Jag lovar, han knarkar inte

Maken kom hem med sina nya linser. Och han tyckte inte att operationen var läskig alls, han hade till och med somnat medan de pillade ur hans medelålders linser och pillat in fejklinserna. Som sagt, inget vett alls i den mannen.

Men han såg ut så här när han kom hem. Antingen har han knarkat något så in i bängen, eller så har de gett honom något pupillvidgande. Det ser nästan ut som att det inte är på riktigt. Han ser ju livsfarlig ut, hade jag mött honom i en mörk gränd hade jag självdött.

ögon

Nu sover han sött på soffan.

Jag ser fram emot uppvaknandet och en utvärdering av synen.

Och att pupillerna har blivit mindre så han inte skräms ihjäl.

 

Jamen jag sitter här och bantar lite då

Posted on | by Victoria | 14 Comments on Jamen jag sitter här och bantar lite då

Jag slutade med socker för…hm…ganska exakt fem månader sen. Helt och tvärt gick jag från sockerpundare som drack två liter cola per dag, till att dricka Ramlösa. Under en testmånad struntade jag dessutom i kolhydrater. Snacka om avtändning, cola och bröd- och potatisälskare.

Men, i alla fall, det enda som hände var att min mage mådde bättre. Inuti. Utanpå fick den en jättestor mjuk valk, som gick hela vägen runt även på “över-röven”. En skitstor rockring med ren ister skulle man kunna säga. Som, enligt vågen, vägde sisådär fyra kilo. Då fortsatte jag sluta med socker. Och sket i hela den där kolhydratsgrejen, men drack min Ramlösa istället för cola, och absolut inget godis. De resterande fyra månaderna som ledde fram till idag. Rockringen blev större. Och tyngre. Hel orimligt att gå upp totalt åtta kilo genom att sluta helt med socker, bara äta bra mat, och på riktigt noll godis, eller annat skräp. Min första “bantning” i världshistorien, jag har alltid haft det omvända problemet, att jag har fått äta för mycket för att inte rasa i vikt.

Välkommen till medelåldern? Kan jag skylla på klimakteriet här med?

Nåväl, vid 43 års ålder skall jag börja min första diet. En pulverdiet dessutom. Astronautföda helt enkelt. Så nu sitter jag här och bantar. Med en shaker full av grönsakssoppa.

20130624_194523_resized

Jag skall ge det en vecka. Om jag fortsätter gå upp i vikt kommer jag att hänge mig åt mitt nya liv som fetto. Finns inte en chans att jag lever mitt liv utan ost och rysk yoghurt. Då köper jag hellre större byxor och blir en livsnjutare på heltid.

Hellre bredrövad än bedrövad.

Skål då. Soppan smakar sisådär. Mintchokladen och jordgubb har jag inte smakat på ännu. Jag gissar att det kommer bli en vecka med dödsångest, vemod, apati och livsleda.

Rockring – vik hädan!

20130624_194320_resized

Bleh!