Det här med sönderopererade, framför allt kvinnor, och självinsikt. Jag fattar det verkligen inte. Och nu menar jag när det går till överdrift, som det gör på somliga. Inte de som sprutar en gnutta botox i pannan, eller LITE fillers i läpparna. Jag kommer aldrig säga aldrig, även om jag inte är speciellt sugen på det just nu. Just för att jag inte tycker att det är någon större skillnad på att sminka sig, använda färgade linser eller använda andra produkter för att göra sig snyggare. Allt handlar ju om att förändra sitt utseende av olika orsaker oavsett om det görs med hudkräm med guldpartiklar, lim, nålar eller skalpell.
Men idag snubblade jag över den här länken med bilder och dog lite inombords. Vad i hela friden har de snortat innan de knatade iväg till närmsta plastikkirurg för att be honom/henne att sätta kniven i dem? Jag är ganska villig att sätta en peng på att det inte är vetemjöl de dragit in i sina missformade näsor i alla fall.
Så jag gissar att det har gått till ungefär så här.
“Nämen alltså jag vill ju faktiskt åldras naturligt. Så operera inte för mycket, om jag behåller kråksparkarna vid ögonen så kommer ju ingen se att jag är opererad. Men annars har jag inga direkta preferenser, förutom att jag gärna vill att munnen skall se ut som en babianrumpa. Det tycker jag är snyggt. Och sen kan vi väl tatuera in lite läppstift och ögonbryn och sånt? Resten fixar jag med vanligt smink. Jamen tack så mycket då, jag är skitnöjd med resultatet. Ingen kommer se att jag har gjort något alls. SCORE!”
“Kan jag få en offert på läppar, kinder, näsa, panna och haka tack? Jahaja, ja det blev ju lite dyrt. Men om vi skippar pannan så kan jag lägga min mans tupé där så blir det billigare. Jomen så gjorde vi. Och så kastade kirurgen med ett par kattögon på köpet genom att dra in ögonvrån bakom öronen, det är ju så himla trendigt numera. Jag kan varmt rekommendera min läkare och jag kommer helt klart gå tillbaka. En nöjd kund är en återkommande kund. Tihi.”
“Alltså jag gick ju till en plastikkirurg i början av 1920-talet som inte var så himla avancerad, och jomenvisst, efter det har det ju blivit ett par operationer. Hur många sa du? Jaaa…alltså kanske ett hundratal. För jag vill ju få det perfekta utseendet och jag gillar hur Mickey Rourke ser ut numera. Och när de ändå höll på så blev det en transplantation av hud från armhålorna till pannan så jag fick lite mer hår. Framför allt ovanför ögonbrynen. Det är ju en win-win, för i armhålan vill ju inte en fresh böna som jag ha något hår ändå. Visst är det fantastiskt att jag fortfarande ser ut som 22 fast jag egentligen är 102, jag är verkligen supernöjd.”
“Jag är så tacksam över mitt manliga och ungdomliga utseende. De här oerhört markerade dragen som min finaste plastikkirurg lyckades med är verkligen out of this world. Och han fattade grejen liksom. Jag hade inte ens med mig en bild på hur jag ville se ut, jag sa bara till snubben att hakan, den är mitt problemområde. Jag hade ju så liten haka före operationen att adamsäpplet stack ut mer än min naturliga haka, och så skall det ju absolut inte vara. Min vision, som jag lyckades förmedla, var att få en så maskulin haka att det skulle se ut som att jag hade varit i ett barslagsmål, fått en käftsmäll och sedan fastnat med hakan mellan bardisken och den där bommen man har fötterna på. Elongate the face liksom. Ni hajar va? Då har man verkligen den bästa plastikkirurgen i världen som fixade det precis som jag ville. Som en superhjälte. Fast bättre. Först är det jag och sen kommer Captain America och gänget. Jag stormtrivs verkligen med mig själv, och har mycket lättare att sticka ut hakan numera höhöhö.”
“Jomen den där Cher. Hon ser ju faktiskt bra ut. Så tänkte jag länge. Och när jag väl lade mig under kniven så tänkte jag Loreen, babianrövsmun och sedan kommer Cleopatrasminkningen sitta som en smäck. Ord är ju överflödiga i sammanhanget, och jag har dessutom lite svårt att prata fortfarande eftersom de vrängde ut och in på gomseglet för att jag skulle få den perfekt rundade röven…jag menar munnen. Jag fick till och med behålla bajsranden runt hela munnen. Men jag är självklart på bättringsvägen, precis som kirurgen lovade. Någon gång i 90-årsåldern kommer jag kunna prata helt normalt igen. Fantastiskt.”
“Jag känner verkligen att jag gjorde två flugor på smällen med min operation. Dels är det ju vansinnigt snyggt med markerade kindben och dels ville jag göra något för att visa vilken djurvän jag är. Nu visar jag ju verkligen kärleken och närheten till min hamster Liza.
Och sedan träffade jag ju Sylvester på den där baren när han fastnade med hakan, och det var verkligen love at first sight. Jag tror verkligen på det där med att visa samhörighet med båda sina djur och människor genom utseendet. Och det har ju verkligen lyckats. Ni anar inte vad jag har sparat pengar på mat efter min operation. Jag gömmer ju hur mycket som helst i kindpåsarna. Pengar som jag nu kan lägga på bulkpack med blå ögonskugga. Jag tackar Gud varje morgon när jag tittar mig i spegeln med frukosten kvarglömd inuti ansiktet.”
Bilderna är snodda från http://funnie.st/319284/worst-plastic-surgery/32/?epic=sf, och bildtexterna är givetvis fabricerade – men det känns sannolikt.
Som sagt, jag kommer aldrig säga aldrig. Men det finns ett par skräckexempel även här i Svedala. Som pratar sig varma om att det absolut inte har med självkänsla att göra. För deras självkänsla är bäst i världen, men trots det uppför de sig om att det är svängdörrar hos den lokala plastikkirurgen. Det lyfts, förstoras, tas bort och sys ihop i en enda salig röra.
Någon som har lust att förklara exakt vad det har med att göra. För jag tycker att det skulle vara ett straff att se ut som vissa gör, inte något positivt alls. Och även de som är någorlunda restriktiva i sitt opererande ser ut som att de har plasthud, och att de är minst tio år äldre än vad de egentligen är.
Vad är det jag inte fattar?
