Med sämre inlärningsförmåga än ett spädbarn. Det här med orsak och verkan är tydligen inte min grej alls.
Ni vet. Ni har koll på hur det går för mig när jag har vattenglas bredvid datorn och en hund med lång viftig svans och en hund med en lång viftig nos. Den med svansen gör det oftast inte med mening medan den med murbräckenosen gör det på rent jävelstyg.
Jo. Det är sant. Stor vet precis vad han gör. Han är mitt älsklingsludd, men vet exakt vad man skall göra för att få uppmärksamhet. Och det är på det berömda håret att jag har klarat mig så här länge.
Minns ni bonusdatorn? Jag lämnade ju in tre trasiga datorer, räknade med att få tillbaka en lagad men fick tillbaka en till. Den som Stor välte ut ett glas Cola i förra hösten? Som det slog blå blixtar ur innan den stendog? Den lyckades ju min magiker till kompis laga. Lyckan.
Så länge varade det. Ända tills idag.
Jyckarna var hungriga. Jag skulle “bara” göra klart ett par grejor innan jag reste mig för att utfodra dem. Under tiden hällde jag upp pyttelite vatten i mitt glas för att svälja ner min medicin med. I ögonvrån såg jag hur Stor fick vittring på vattenglaset, han siktade med näsan, rammade glaset innan jag hann ta det i handen och med samma precision som en slipad legosoldat sopade han till det med näbben så att allt innehåll hamnade rakt över tangentbordet.
Nu står den här.
På tork. Efter att ha stendött ungefär en nanosekund efter att vattnet landade på (och i) den.
Nu har jag alltså bredband men ingen dator. Hundarna har däremot fått både uppmärksamhet och mat.
Jag är inte särdeles imponerad av mig själv. Inte kan jag skylla det på någon annan heller.
Jag har back up. Men vad hjälper det när jag inte har någon dator som orkar med de tunga programmen.
Nu tänker jag dra någon gammal över mig och vänta till imorgon och hoppas att ett mirakel inträffar under natten.
Avdelningen Hur Många Moderkort Kan Man Fritera Under En Livstid
(Jag hoppas att jag har fyllt min kvot nu?)
