Sitter på tåget nu. Den store kommunikatören är givetvis med också och hundarna är hos mamma. Min förtjänst, inte hans.
Gårdagen var lång och trevlig, dagen kommer bli lång och otrevlig.
Och med tanke på att jag och mitt ressälllskap inte pratar så mycket ändå så tänkte jag passa på att halla mig lite.
Saker jag glömde packa igår; tandborste, deodorant.
Jag lär komma på fler saker eftersom jag SUGER på att packa.
Vad gör ni?
Men jag tänker ha en liten tävling den här veckan. Som faktiskt handlar om Strömstad.
Så jag börjar med att presentera dialekten hos en riktig Strömstadbo (tack och lov är det inte SÅ många som har så här tung dialekt).
Någon som har lust att ge sig på ett översättningsförsök? Jag missar ETT ord, alldeles i början där snubben berättar att han har varit ute på morgonen och dragit trålen rätt i ett … jamen i ett VADDÅ? Jag tror vi har lyssnat alldeles för många gånger, men det är helt omöjligt att höra.
Nu vill jag gärna höra era översättningar och fnissa lite. Det borde vara lättare om man är lite norsk eller så.
I alla fall, tävlingen. Väldigt inofficiell och bara för att jag tycker att det är en kul grej, det är alltså INTE ett samarbetsinlägg. Däremot har restaurangerna i Strömstad samarbetat och en snubbe har varit spindeln i nätet och tagit på sig att göra en kokbok från Strömstad – Koster som är OERHÖRT vacker. Jag är lite stolt över att en av mina bästa kompisar äger en av restaurangerna i boken och jag är extremt impad av fotona i boken som är tagna av en annan kompis. Men det får jag egentligen inte skriva eftersom hon hatar att få komplimanger och att stå i centrum.
Vi kan väl låtsas att jag inte skrev det då?
I vilket fall som helst så är det en fantastiskt vacker bok som sålde slut i stan snabbare än man hann säga “västkustmat”. Och den är originell så till vida att den bara finns att köpa här, eftersom den inte har något stort förlag bakom sig.
Så här ser den ut.
Då kan man ju räkna ut att den heter Smaker från 58° N. Vilket för den, eventuellt oinsatta, står för 58 grader nord. Även känd som breddgraden som Strömstad ligger på. Och baksidan ser ut så här.
Boken består av 290 sidor och jag kan givetvis inte lägga ut alla sidor här. Dels för att det är ganska olagligt och dels för att det skulle bli ett ganska tradigt och långt blogginlägg. Men jag kan ge ett smakprov (höhöhö så fiffigt formulerat när det handlar om en kokbok).
Halva nöjet är de oerhört vackra bilderna.
Och den andra halvan av nöjet är maten. Såklart.
Här känner ni nog igen er eftersom det här är en av alla bilder från restaurangen där man ofta hittar mig.
Vad tycker ni? Är ni intresserade av att tävla om en västkustsk kokbok med vackra bilder som dessutom inte finns i så många exemplar?
Jag måste bara komma på HUR vi skall tävla först, skall klura på det medan ni klurar på om det är en bra idé.
Och så vill jag höra era översättningsförsök på ovanstående klipp. Den som kan lösa VAR han fastnar med trålen får någon slags stjärna i kanten dessutom, för det retar mig att jag inte hör det ordet.
Så, nu kan ni återgå till att tillverka smycken eller vad ni nu gör?
20.00 på trean.
Jag sitter i bilen och kör som en illbatting för att hinna se lite av “stjärnorna”.
Fem måndagar framåt har vi något att titta på.
(Och sen skall jag berätta vad jag har gjort idag)
🙂
Ni som tycker att det blir för mycket hund kan lämna klagomål i kommentarsfältet 😉
Här är dag två. Eftersom det tog mindre än 24 timmar för Stor att börja chilla lite och Liten att börja bli ordentligt kaxig.
Det finns ett uttryck hos min uppfödare som heter “crazy eyes”. Alla avkommor har verkligen crazy eyes när de leker. Vet inte hur många gånger som Stor visar sin galenhet bara i den här korta filmen.
Det är alltså Gunilla Persson, jag och mina jyckar som har crazy eyes.
Men de här två är söta till skillnad från GP.
Och det är fascinerande hur kaxiga pyttesmå valpar är och hur snälla och tåliga storhundar är.
Craaaahaaaaayzeeeeee!
(Ja det är ett klipp ur filmen)
Jag var på torpet med jyckarna igår. Vi gick på promenad i skogen, badade i smutsiga bäckar, badade i rena bäckar och lekte.
Nåja, jag badade inte så mycket. Jag lekte inte heller. Om inte koll av hundöron medelst inkallningskommandon räknas, för då lekte jag jättemycket. Och båda var jätteduktiga vilket betyder att de inte har fel på hörseln alls, något man ibland oroar sig över som hundägare.
Ett enklare test är ju annars att öppna en chokladkaka i vardagsrummet när de ligger och trynar i sovrummet. Hör de då har de inte heller fel på hörseln. De bara väljer att inte lyssna ibland. Som när man säger åt dem att de inte får skälla på grannhunden eller hoppa på fina damens nya vita byxor. Det är då man överväger hörselproblem.
I vilket fall som helst så filmade jag skitmycket. Dels lek- och skojfilmer och dels träningsfilmer. Och så tänkte jag ju såklart visa er hur oerhört välartade och duktiga de var just igår.
Men när jag kom hem upptäckte jag att en av lekfilmerna hade gått åt skogen för jag hade kommit åt den där knappen som helt automagiskt gör att filmen startar som vanligt men sedan går över i slow motion för att avslutas som vanligt.
Först blev jag sur för att jag hade varit korkad.
Sen började jag gapflabba åt filmen och vilket konstigt rörelsemönster jyckarna får i slow motion. Dessutom får de väldigt konstigt ljud. De morrar och skäller inte, de råmar.
Då blev det ungefär en miljon gånger roligare att visa än en välartad träningsfilm faktiskt.
Alltså jag är rätt teknisk, men det här är en av de få saker jag inte har koll på. Hur jag av misstag ibland lyckas komma åt knappen för slow motion mixat med normal hastighet.
Men det gör inte så mycket för det blev som sagt väldigt underhållande.
Varför Liten skuttpromenerar i sidled när han skall attackera Stor kommer bli söndagens huvudbry.
Ni får helt enkelt se de mer välartade filmerna en annan dag.
Nu tror jag nämligen att vi skall dra till torpet och skutta lite sidledes igen.
Godmorgon.