Category: Uncategorized

Jag var lite lat. Eller jättelat faktiskt. Istället för att borsta ut flätan och göra Hollywodsk frilla borstade jag bara. 

Att gå från 30 centimeter hår till typ 130 centimeter (liten överdrift) på bara en dag kommer kräva viss tillvänjning. Det var en aning mer hår att borsta än vad jag är van vid. Ganska exakt 100 slingor mer med mer än dubbel längd.

Så jag borstade och flätade igen. Det känns lite som att vara sin egen frisyrdocka?

Och nu är det dags att spendera natten med marsvinet igen.

Men först ville jag visa färgskiftningarna. Fem olika färger i mitt eget hår och tre olika färger på slingorna.



Jag har verkligen gått från Ris-Lisa till schamporeklam.

Sen kan jag även berätta att jag har nackspärr idag. Det är en smula komplicerat att titta åt vänster och betydligt lättare att kika åt höger.

Det mest penibla är att jag har orsakat det själv. Jag svischade kanske lite överdrivet mycket med håret igår. 

Somliga har tennisarmbåge, jag har svischlashnacke.

Inga konstigheter?

Jag är så snygg i håret att jag dör. Ursäkta om jag låter hejdlöst självgod, men jag är verkligen dödsimponerad.

Tänk er mig som litet krull med hår som bara växte uppåt. Med frenesi vattenkammade jag håret, var lycklig i fem sekunder för att det var rakt och sen var jag tillbaka på ruta ett igen när håret torkade. Jag hade även som vana att vränga nattlinnet och sätta som peruk och gå och svischa med den delen som låg på ryggen och låtsas att det var hår. Långt hår.

Jag var med andra ord armt barn.

Som blev vuxen och bara skulle göra lite hårförtjockning. Det blev inte så. Hon fick bara klippa frisyr.



Notera skillnaden igen.



Alltså?

Det är så snyggt att jag dööööör (ja, jag upprepar mig). Hon var ett geni när det kommer till färg. Eftersom jag hade spexiga cendréfärgade slingor i håret utan att veta det och utan att ha färgat det innan. Hon vispade i lite skålar, inte en enda besvärjelse och vips hade jag dösnygg färg i håret. Och sen blev det långt och vackert på riktigt.

Nu har jag bara ett problem.

Ansiktet matchar inte håret.

Men just nu struntar jag i det och firar hår med Johanna, Celine och Bellini på Grand.







Happy Hairday!

Imitthuvud gissade rätt. Det handlade om mitt huvud, men inte det som är i det utan på det.

Nu sitter jag här med foliehatt.

Och gör magiska saker med egen hårfärg. Eller snarare gör frisören magiska saker. Och jag har gett fria händer förutom att jag vill vara ljus runt ansiktet. Spännande nog hade jag en hel drös med hårfärger i bakhåret som jag inte visste om. Någon annan som har random mörkare slingor utan att ha slingat sig?

Här skall jag sitta i massvis med timmar och sen är tanken att jag skall se ut som en prinsessa.

DOCK har jag drömt svettiga drömmar om att jag istället kommer se ut som Conchita Wurst. Eftersom det inte är särskilt prinsessigt med jeans, sneakers och vad det nu blir för svalllande hår.

Antingen svischar jag ut skitlycklig om ett gäng timmar eller så går jag raka vägen till After Darks ansökningskontor.

Ja, jag har nervösbajsat idag.

To be continued…

Medan jag, lite nervöst, väntar på morgondagen kan jag berätta om min upptäckt och nya last.



Ben & Jerrys Strawberry Cheesecake Milkshake. 

Idag har jag ätit (druckit?) den för andra gången och jag spenderar osunt mycket tid med att tänka på hur och när jag skall få min nästa fix. Man skulle även kunna säga att jag fullkomligt har struntat i vettig mathållning sedan jag landade i hufvudstaden. 

Rättare sagt, jag börjar varje dag extremt nyttigt eftersom huset serverar blåbärssmoothie på mandelmjölk och kvarg till frukost. Sedan går det utför lika snabbt som i störtloppsbacken i Hahnenkamm och dagarna avslutas med allt möjligt utom just nyttiga kvargsaker. 

Om vi kan åka till Mars och klyva atomer så BORDE det inte vara så himla svårt att komma på en Ben & Jerrys-diet jämförelsevis.

Forskare prioriterar verkligen helt galet?

En liten ledtråd inför imorgon. 

Det kan hända att jag kommer se ut som en transvestit. För jag har såklart helt fel skor.

Den här gången har jag verkligen packat som en komplett stolle.

Until tomorrow …

Jag längtar. Och hoppas så på magiska under. Men jag är tyst som en mus medan jag förbereder mig.

Här har det varit en vilohelg med inslag av sällskap, jag återkommer om det med. Jag vet att jag har varit väldigt tyst generellt men jag havererade lite igår. Mentalt slutkörd gissar jag. Det har helt enkelt varit för mycket bekymmer, sjukdomar, dödsfall och begravningar och igår eftermiddag drog kroppen i nödbromsen.

Det händer inte särskilt ofta, men när det händer lyssnar jag och lugnar mig. Något jag äntligen lärt mig att göra. Vilket egentligen bara betyder att jag är sist på bollen eftersom det tog över 40 år för mig att fatta.

Så nu har jag läst böcker, sovit en hel hög med timmar och försökt blidka hjärnan att släppa lite på bromsen.

Imorgon skall jag åstadkomma en vettig uppdatering. 

Under tiden kan ni (o)roa er och fundera över vad onsdagen har i sitt sköte.

Jag saknar er, mina vänner i etern.