Category: Uncategorized

Eftersom maken inte befinner sig i samma postnummerområde som jag betyder det att jag har levt, dansat och sjungit med den här snubben hela dagen.

  
Han sjöng mig till och med till sömns igår. 

Det positiva med att inte vara Spotifyberoende. Jag har kvar min onlinemusik som är intakt sedan min första iPod. Innehållet har bara ökat. Då ägnade jag ett par dagar åt att lägga över alla mina skivor, sedan dess köper jag online. Mitt musikbibliotek är som en 14 år gammal dagbok över vad jag har gillat under åren.

Med risk för att låta fisförnäm. Spotify är skitbra, som muzak. Vill man brassa på i hörlurar/högtalare är kvaliteten åt helvete.

Och så var det ju den där detaljen att det bara funkar när man har vettig kontakt med the interwebz.

Jag har ingen vettig kontakt, men jag får fortfarande sova med Robbie.

Imorgon skall vi prata allvar och om argsinthet.

När jag väl har överlistat internetbristen.

*håller tummarna för att det här laddar upp

1. Jag skrev ett jättelångt och argsint inlägg tidigare idag. Men det hade inte blivit publicerat.

2. Nu har jag exakt nästan noll uppkoppling. Försökte svara på kommentarer en triljon gånger utan att lyckas så jag provar här. Med ett inlägg alltså. För att se om detta åtminstone vill publiceras.

3. Har inga mirakel hänt imorgon så går jag och köper en jävla dongel så vi kan prata med varandra. Det här är ju värdelöst.

Mvh,

Inget Bredband Värsta Sveket

… andra plockar saker med skal.

Förlåt Majabella, men jag blev tvungen att gå ut och fota monstren som just blev uppburna. O-vördnadsfullt dessutom.

  
Men jag medger att de är väldigt mycket enklare att hitta och sjukt mycket lättare att plocka än skogens guld.

Det är ju därför de är så himla praktiska att använda vid bryggmete av krabbor.

Jag blev så full i skratt av Majabellas jättefrustrerad kommentar att jag helt kom av mig. Jag skulle inte alls visa bilder på ostron, jag skulle ju egentligen berätta om gårdagen, natten och vad jag fick i totalt random försoningspresent.

Det får vänta till imorgon. Nu skall jag titta på andra människor när de äter äckliga saker.

Förra veckan fel sida, denna veckan rätt.

I måndags åkte jag till Gbg för att träffa Trevliga Mäklaren (och hennes sjukt trevliga 16 månaders Border Collie). Jag är fortfarande kvar i mitt lilla hus. Vill inte alls längre. Vill inte flytta, vill inte lämna stadsdelen. Jag har ju för sjutton haft det här huset sen jag var 23 år. Min fasta punkt genom den virvelvind som kallas livet. 

Imorgon kanske jag kan få en viss förklaring till mina motstridiga känslor eftersom jag skall kolla om jag har något östrogen kvar eller om det är dags att stabilisera svängningar och vallningar med medikamenter.

Jag kan inte ens bestämma mig för om jag vill att min puckade sinnesstämning skall bero på inget östrogen (och möjlig annalkande skäggväxt), eller om jag inte vill det.

Under tiden ligger jag här och skall sova, medan jag kikar på min tapet och tänker på när jag, alldeles ensam, satte upp den. 

  
// Den Vankelmodiga (med möjlig östrogenbrist)

Imorse plingade min telefon (som vanligt) och nyvaket tryckte jag på lite olika knappar för att se mina textmeddelanden. Jag läste meddelandet tre gånger och tre gånger fattade jag verkligen inte. Däremot blev jag fundersam. På riktigt alltså. Jag var tvungen att verkligen tänka efter var jag befunnit mig det senaste dygnet. 

Men näe, mig veterligen har jag inte korsat någon landsgräns.

Efter en stund blev den enda rimliga förklaringen att något måste hänt när jag åkte det nya kinesiska tåget till Stockholm. Jo, jag tänkte faktiskt det. För inget var rimligt. Det var självklart att det hände något på tåget (som dessutom hade så jävla obekväma säten att jag fortfarande har träsmak i arslet), vad annars?

Däremot tyckte jag att det var konstigt att surfmängden tog slut prick 21.44 igår. Då satt jag ju inte på tåget. Då satt jag i en soffa i Vasastan med Johanna och Cèline och tittade på TV. 

Jodå, jag hade både dubbel- och trippelkollat datumet och tiden. Det är ju juni nu även om det inte märks.

Sen blev jag arg. Sexhundratjugofem spänn för något jag inte gjort. Tänk om jag blivit personlighetskapad? Eller bara lite abbonemangskapad. Det brukar inte vara lätt att få rätt när man ringer teleoperatör för att diskutera surfmängd. Men jag kastade mig på telefonen och ringde upprört till Telenor.

En väldigt sansad pojk i anda änden lugnade mig. Det fanns inget i deras register om utomlandskostnader, enligt honom var det nog bara ett sms som gått iväg från dem av misstag. Men för säkerhets skull kunde jag ju hålla koll på kommande räkningar och han skulle göra en notering om att jag ringt och att jag var i Stockholm, inte att jag hade flytt landet för att smygsurfa.

Fint så. Consider me lugnad.

Jag är verkligen ett jättepucko såg jag sen. 

Jodå, det är det tredje juni, idag. Även om jag tydligen trodde att det var igår. Men om man nu skall dra igång en hel upprördhetsmorgon är det ju kanske bra om man läser alla siffror. En kvart efter telefonsamtalet såg jag att det stod 2011, inte 2015. Och jag vet fortfarande inte hur jag bar mig åt för att få upp just det här sms:et när telefonen morgonplingade.

Ikväll klockan 21.44 år 2011 var jag tydligen i ett annat land och surfade för mycket, samma dag fyra år senare har jag tydligen kolasås istället för hjärna och kan inte läsa.

Snart skall jag och marsvinet Simon åka till Pipersgatan för hårvård. Jag hoppas att dagen blir bättre och att jag blir smartare.

Det är åtminstone fint väder. Jättefint väder. Gigantisk skillnad mot gårdagens storm och hällregn.