Category: Uncategorized

För glass smakar fortfarande som kofta och jag har inte sovit sedan natten till söndag. Att nätter var långa visste jag, men inte att de var så här himlans långa.

Vi kan väl säga så här, jag började kolla på White Collar, den hade jag inte sett innan och den innehåller rart snygg pojk.

  
Jag har snart betat av fyra av fem säsonger. 

VEM är det som bestämmer att man inte skall kunna sova när man har feber? Jag var inte med och röstade på den grundlagen alls.

Skall jag nödgas att se något positivt i det här är det att feberdieten är klart underskattad och att första dietveckan startade med fanfarer och trumpeter. Minus fem kilo. Som jag antagligen svettats bort. Men svettningar är positivt med, det betyder väl att febern kryper neråt?

Så. Om man bortser ifrån att det suger att ha en ståltrådsklädd tennisboll i svalget, med tillhörande ont överjävlaallt känner jag mig åtminstone lite smal.

Och så är det positivt att det drabbade mig den här veckan. Nästa vecka skall jag till Johanna och mysa. Samt fixa Simon. Simon mådde också rätt bra innan hans matte åkte på den här skiten, men efter att ha legat i fem dygn har Simon fått lite dreadlocks pga svårigheter att ligga still med feber. Så många dreadlocks att det nästan är oroande. Han känns mindre som ett marsvin och mer som tovad ullmössa nu.

Bara vi tar oss igenom helgen, så skall den här urlakade käringen till huvudstaden och jag har många spännande saker på schemat. Simon skall få helt ny färg och vi skall hänga med sympatiska människor jag inte hängt med på länge.

Men mest längtar jag efter Johanna och Celiné.

Och att sluta vara sjuk.

Det hade varit trevligt.

Glass smakar som kofta.

Jag hatar Mollipecten, vill inte ha Resorben. För inget går att svälja ner.

Ifall ni undrar var det ett försök till skönsång. Gnällig skönsång. Nu har jag legat på diverse ställen i lägenheten i två dygn och sovit inget alls.

Däremot har jag fått reda på vem som gett mig sjukan. Min kusin som jag träffade i söndags blev tydligen dålig natten till måndag.

Men jösses som jag bantar. Älsklingsglassen smakar surt. Faktum är att allt smakar skitäckligt.

Japp. Jag gnäller. Jag har aldrig så här skitmycket feber och ont överallt.

Kan vi vara överens om att det magiskt har gått över till imorgon?

// Hon som lever på te med honung

Sådär akut gick jag från helt frisk till feber, svinont i halsen och en nacke som gör så ont att jag är lite sugen på giljotin.

Igår kväll kom det, inatt var det feberdrömmar som om jag hade blandat LSD i kvargen.

Jag brukar inte vara fånig, jag brukar vara smärttålig, men det här är inte ens i närheten av roligt.

Och jag är inte förkyld, bara rosor på kind och glansig i blick med stelopererad nacke.

Kan man skylla på att kroppen har fått någon slags dietchock, eller är det läge att åka till doktorn?

Så här risig har jag inte känt mig sen jag hade mässlingen som åttaåring. Minus just mässlingen då.

Det kan inte vara en slump att det kommer i samband med byte från glass till kvarg?

Eller?

// Mors Lilla Olle

Jag har inget att säga till mitt försvar. Jag har inte fixat nätet. Det betyder att det nästan jämt står No Service på telefonen, om jag inte klistrar upp mig i exakt rätt hörn vid ett specifikt fönster.

Av förklarliga skäl är det ganska jobbigt att sitta i just det hörnet för att få åtminstone en kontaktplupp på telefonen.

Jag bör vara i civiliserat samhälle igen imorgon.

Meanwhile kan ni kolla på instagram.

Där har jag varit förvånansvärt livlig.

(Tjena mittbena vilken backlogg jag har NU då)

Reklam i bloggar närmare bestämt. Och obskyra SEO-företag som skickar ut trevare till antagligen nästan alla som bloggar. Med jämna och ojämna mellanrum kommer det förfrågningar per mail där det glatt står att de ser fram emot ett samarbete med just MIN blogg. Sen undrar de om jag är intresserad. Varje gång jag får ett sådant mail undrar jag exakt VAD det är jag skall bli intresserad av, så jag vänder mailet och frågar vad det handlar om.

I 99 fall av 100 är det något skitföretag som sysslar med spel och dobbel online ELLER plastikkirurgi (fatta vidrigheten i den branschen då?) som har en budget på max en femhunka. Under bordet. SEO-företaget ligger i princip alltid utomlands. Klienten gör detsamma om det handlar om onlinespel.

Bloggen är för liten för att jag skall engagera mig i reklam och när jag gör reklam gör jag det absolut inte svart och under bordet, inte heller för en femhundring och absolut inte utan att skriva att det är reklam. Eftersom det är olagligt med dold marknadsföring och det slår tillbaka på både mig och den som köpt tjänsten.

Egentligen skiter jag fullkomligt i reklam, även om jag har gjort några enstaka reklaminlägg som jag har fått anständigt betalt för. Får jag just anständigt betalt och kan skriva att det är ett samarbetsinlägg, då gör jag det. Annars viftar jag bort det och lägger ingen vidare tid på det.

Tills idag. När det här mailet landade i inboxen. Ett svar på en förfrågan jag hade fått tidigare, där jag svarade som jag brukar; “vad handlar det om?”.

 

“Hej,

Självklart, ville höra med dig så det fanns ett intresse innan jag presenterar det närmare. Samarbetet gäller min klient blablabla.se som
säljer XXX och YYY på nätet.

Det gäller som vanligt en naturlig relation till klienten och något i deras utbud.  Jag
tror till exempel någon som alla kan relatera till är en het sommar, och på så sätt skriva om ”tips för att hantera värmen inomhus”.
Blablabla har en blogg som heter blablabla-bloggen där dem ger sina tips och ett är just XXX eller YYY för att … och på så sett kan man relatera till blablabla.se.

Här kan du hitta inspiration från blablablas blogg där dem tipsar: http://blablablabloggen/

Skickar även mer tidigare samarbeten som du kan kika på för att få inspiration:

(Sex stycken blogglänkar medskickade)

Jag önskar enbart en länk till blablablas startsida  och jag skulle föredra om ordet du länkar är något av följande: Blablabla, blablabla.se, www.blablabla.se eller http://www.blablabla.se/

Jag önskar gärna att inlägget ligger runt 200- 300 ord men samtidigt är så naturligt och personligt som möjligt. Ersättning och för min klient är 300 kronor och skickas ut efter publicerat inlägg via Paypal eller vanlig banköverföring.

Vad tror du om det?

Really?

Notera gärna att de efterfrågar ett inlägg med en naturlig relation till något i klientens sortiment och så skall det vara personligt. De hade lika gärna kunnat skriva “DU MÅSTE LÅTSAS ATT DU ÄÄÄÄLSKAR EN PRODUKT OCH DU FÅR INTE SKRIVA ATT DET ÄR REKLAM” i neonbokstäver.

Om man bortser ifrån att jag får allergiska utslag över misshandlingen av “de” och “dem” så luktar det rätt unket. Det brukar det göra när budgeten är låg. Och då brukar jag hoppa av, eftersom det oftast handlar om obskyrt företag också.

I det här fallet gjorde det inte det. Det handlade om ett vettigt företag i Göteborg, med 18 anställda och 85 mille i omsättning. Inte spel och dobbel, utan snarare ett företag som jag hade kunnat råka på om jag var ute och googlade efter saker i deras sortiment. Då blir jag lite gramse, eftersom det är så himla tydligt att de, på något sätt hamnat i händerna på någon sökordsoptimist (optimerare).

Så jag svarade att jag dels inte skriver något alls utan att klargöra att det är reklam och att jag dels inte skriver för trehundra spänn under bordet. Inga spänn i världen under bordet faktiskt, och så gav jag ett motbud där jag dessutom upplyste om antalet läsare. Det brukar vara högintressant för seriösa reklamspekulanter.

Då fick jag det här.

Hej igen,

Jag förstår din syn på det hela men det är nämligen så att vi inte är intresserade av antalet läsare. Vi tittar på en rad faktorer och dem
är långt ifrån den prissumman du efterfrågar. Dessa parametrar måste matcha priset om jag skulle kunna gå så högt över min budget.

Det är svårt för mig att presentera när det inte motiveras till dessa summor.

Jag tror som sagt inte vi kan komma till ett slut därav tackar jag redan här för din tid och önskar dig en fortsatt trevlig tisdag.

Med vänliga hälsningar,
NN

De skiter i antalet läsare och det enda de är ute efter är billiga backlinks för sökordsoptimering.

Jag skickade över hela klabbet till deras klient. Som jag misstänker lever lyckligt ovetande om att någon byrå de har anlitat köper in länkar från tredje part. Jag hoppas i alla fall innerligt att de lever lyckligt ovetande och har av förklarliga skäl därmed inte skrivit ut namnet på varken klienten eller på SEO-firman. Men jag är inte säker. 

Däremot undrar jag vilka det är som faktiskt har bloggat om dem för 300 pix under bordet. Jag har ju kollat på länkarna och de existerar på riktigt, vad som däremot inte existerar är en förklaring i inläggen att det är reklam.

Vem säljer sin själ för 300 spänn som momsat och skattat inte blir mer än en dosa snus i fickan?

Reklam i bloggar är ett fantastiskt forum för företag att synas i, men så länge det finns kolleger som gör sådana här dåraktiga samarbeten kommer det fortsätta vara en smutsig bransch där man jagar lätta och billiga länkar som inte skapar trovärdighet. Det gör mig förbannad. Än mer förbannad att den här parasitversamheten som bara jagar backlinks aldrig finns i Sverige. Är det inte Malta så är det Sydafrika. Eller annat valfritt land där ingen kommer åt DEM för att de uppmuntrar till dold marknadsföring. De enda det slår tillbaka på är “klienten” och bloggaren. 

Och om ni undrar vad exakt det är jag yrar om så är det var företagen hamnar i sökmotorerna. Låt säga att vi vill köpa en hårtork och att en försäljare av hårtorkar har varit ute och köpt just billiga backlinks. Då innebär det, enkelt förklarat, att hårtorksförsäljaren hamnar högt upp på listan när vi googlar. Eller vad vi nu använder för sökmotor. Och högt upp på listan är ju bra, eftersom man oftast inte orkar leta igenom fem sidor med hårtorkar. 

Med tanke på alla mätinstrument, där SIS-index nog är den mest korrekta, skulle det gå att göra något bra och någon slags generell prislista för bloggare (åldersgrupp, läsare, inriktning etc.). Det är ju inte konstigare att annonsera i en blogg numera, än vad det är att köpa en halvsida i DN. Förutom att det fortfarande är billigare att annonsera i en blogg med samma “upplaga” som DN.

Skulle ni skriva för en krona per ord (de ville ju ha cirka 300 ord) eller är jag helt ute och cyklar som är skitless på fulreklam?

Dessutom var det synd. För det var ett företag jag skulle kunnat tänkt mig att handla från om jag hade snubblat över det och behövt just vad de saluför.

Nu kommer jag aldrig göra det, oavsett om de har köpt tjänsten avsiktligt eller oavsiktligt.

Och jodå, jag mailade tillbaka och frågade vilka faktorer och parametrar de tittade på och vad de egentligen menade med sitt mumbojumbo (det står ju bara en upprapad mening som är fullkomligt oförståelig) och dessutom undrade jag varför de inte skrev rakt ut att de bara ville ha billiga backlinks.

Jag fick inget svar alls. Det blev jättetyst och de ser nog aldrig någonsin fram emot att samarbeta med just MIN blogg. 

Så himla ledsamt. *krokodiltår