Category: Uncategorized

Men jag behövde det gapflabbet i bilen på väg hem från doktorn. Maken bad mig köpa käk på Burger King innan jag kom hem och jag hade bett honom sms:a vad han ville ha, men det där jäkla sms:et kom aldrig. Och jag gillar inte det där med att multitaska och skriva och köra samtidigt. När jag kör vill jag kunna använda Siri, lite mindre trafikfarligt åtminstone.

Alltså. Autocorrect är en sak, men det här jävla hörbarhet nolla hos Siri när man sitter i en brötig bil är en helt annan.

Jag försökte be Siri skicka följande meddelande till maken fyra gånger:

“Vad skall du ha på Burger King?”

Det var åtminstone vad jag sa till henne. Och så blev det fel gång efter annan, jättefel, efter varje fel fick jag säga om rappakaljamesset skulle skickas eller avbrytas medelst kommando “skicka” eller “avbryt”.

Jag avbröt så klart alla. Men en av gångerna jag sa avbryt svarade Siri glatt och medgörligt att tack och bock hon skulle genast skicka. Då satt jag och vrålade aaaaaaavbryyyyyyt i telefonen.

Det resulterade i det här:

  
Då började jag gapflabba. Och insåg att maken skulle tro att jag var packad.

Sedan gjorde jag slut med Siri. Eller ja, vi tar en time out till imorgon när nya operativsystemet till klockan kommer. Då kan vi kanske börja dejta igen.

Jag vet att jag har kass humor. Men efter gårdagen, dagen och inför morgondagens veterinärbesök med Stor var det precis den ljusglimt jag behövde.

Shit Siri Says alltså.

För jag slutar tydligen inte att vara sjuk. 

Jag är i Stockholm, det är vansinnigt fint väder, men jag har spenderat precis alla dagar i sängen. Förutom någon enstaka timma ute på vift pga att man behöver mat och dylikt. En snabbis till Åhléns och Apoteket med Johanna igår var oerhört betungande. Svetten rann i pannan på mig och vi var inte ute i mer än möjligen fyrtio minuter. Alltså?

Och som bonus har jag antagligen smittat min värdinna. Eller så har hennes gamla förkylning tagit ett varv till.

Vi är inga partyprinsessor precis.

Men å andra sidan tycker jag att soffhäng med Johanna och dotter är dödsmysigt. Det hade bara varit lite mysigare utan snorpapper och pattsvett.

Det blir liksom inte roligare än så här när man är sjuk. 

Förlåt.

Visst har vi pratat väldigt mycket om det här med att ropa hej före bäcken?

Den här gången ropade jag inte bara, jag åkte dessutom långt över flera bäckar.

Gissa vem som vaknade med feber natten till idag och vem som nu ligger i bihåleinflammation. Tack och lov bara i ena näsan. Men i den är det stopp långt upp i hjärnan. Det bultar ju så skönt i resonanslådan när man har det.

Fast jag är snygg, det tycker jag nog.

Imorgon skall vi prata, idag har det varit vilodag i Vasastan.

//Bedrövlig

DÖM om min förvåning när jag i godan ro sitter och blir friserad, utan glasögon och därmed blind, in genom dörren kommer en diffus kvinna (pga blind av glasögonbrist alltså) och säger att hon letar efter någon med blått hår.

Mig? I Stockholm?

Det var Humlan, som sällskapade med mig sista timman i frisörstolen. Det finns inget bättre ord än att säga att jag blev hedrad. Över att hon tog sig tiden att leta upp obskyr blåslingad västkustbo på Kungsholmen. Det var en fånigt trevlig bekantskap att göra. Och tiden gick alldeles för fort. Som den gör när sällskapet är trevligt och man har blåbärspaj med vaniljsås framför sig. Tack Humlan, jag lovar att du skall få återgälda 😉 Jag åker gärna till Stockholm för fika.

Sen blev jag efterlyst av Johanna som på allvar oroade sig över att jag eventuellt hade blivit bortrövad. Så jag åkte hem.

Nu behöver jag input. Jag och Johanna har en dispyt. Johanna ser ungefär lika bra som en fladdermus och använder linser jämt. Hon påstår att hon inte passar i glasögon. Jag har hävdat motsatsen länge nu och idag provade hon mina glajjor som jag bara visste att hon skulle vara snygg i. Om man bortser ifrån att mina glas gjorde henne karatefull så var hon skitsnygg.

Hon hävdar envist motsatsen. 

  
Kvalificerat skitsnack.

  
Kan vi prata om det här?

Hon passar verkligen i glasögon. Definitivt i mina bågar.

Kan ni hjälpa den här blåhåriga tanten att få henne att fatta?

Sen är givetvis inte håret helblått. Den här gången. Jag ser håret mer som Ben & Jerrys Blueberry Cheesecake. Med en swirl i håret. 

  
Det är bara kakdegen som saknas. Men det sitter en rätt bra kakreserv på röven.

Sveriges minst pigga människa tog sig ombord …

  
… dagen efter alla översvämningar i Hallsberg. Det här kan ju bli hur spännande som helst.

Extra spännande att promenaden från bilen till tåget gjorde mig helt utmattad. Om man inte har gjort något annat än ligga i en vecka verkar det som att man tappar mer än kilon, man tappar den yttepyttelilla kondis man även hade.

Jag kommer vara ett vrak efter fullbordad tågåkning.

Men jag vet ju att Johanna gör sig fantastiskt bra som Florence Nightingale.