…men jag utnyttjar den akademiska kvarten.
Nu skall jag gå och köpa MER hundkex, för de jag hade räcker inte. Hundarna är vansinneslyckliga och jag är mest förvånad och chockad.
Men jag återkommer, när jag har pysslat klart. Snart är det dags för tombolahundarna att göra sitt jobb.
Dag tre på resan mot Don King-looken. Luggen har börjat lyfta uppåt ordentligt och jag blir bara snyggare och snyggare.
Det finns två raringar här som planerar för fullt vad de skall göra med kexen imorgon. Mannan som kommer regna från himlen rakt in i deras gamiga munnar.
Och som jag kommer få vakta för att hinna komma åt det sista kexet. Det har jag lite ångest över hur jag skall lyckas med. Men jag är, förhoppningsvis, lite mer listig.
Så många kex, så lite tid.
Men de är oerhört tacksamma.
Tombolahundarna
Här ligger vi och chillar, och räknar hundkex. Och nu menar vi inte kex i form av löpande tikar som går förbi på strandpromenaden, utan ätbara. Vi har räknat ut att vi kommer få fler kex var än vad vi faktiskt kan räkna till. Tårna räcker inte till.
Den lyckan.
Jag har svårt för det där med storhetsvansinnegrejen och tänker inte hålla på och tramsa med likes, länkar och annat. Inte när det bara är jag som övar på att klippa navelsträng. Inget fel i det annars, när det är andra företag och storbloggare inblandat. Men så är inte riktigt fallet den här gången.
Vi gör det enkelt. Berätta om er drömplats att sitta med glajjorna – i kommentarsfältet. Om det nu är på Café Opera, eller i källaren som migränskydd. Ni väljer plats, och sedan låter jag jyckarna sköta dragningen. De känns grymt opartiska.
Planen; jag skriver namnen med ätbar krita/penna på hundkex, lägger kexen på golvet och det sista som blir kvar på golvet vinner. Och jag lär få bända det kexet ur munnen på endera hund när det är dags, eftersom båda är matgamar. Snabbt, effektivt och totalt rättvist.
Vi kör tills hundarna håller på att svälta ihjäl på måndag, klockan…12:00. Det brukar vara en bra ihjälsvältningstid. Precis som alla andra tider på dygnet.
Har jag missat något?
Men lycka till då.
Eftersom jag i alla fall verkar ha tio läsare så kör vi. Gissar att en del har semesterångest idag för att semestern är slut. Här är det tvärtom, min semester börjar idag. Om man med semester menar att bland det första som skall göras nästa vecka är ett möte med en annan revisor om en annan business som skall startas (peppar peppar).
Sen skriver jag den där hädande meningen igen. Det är för varmt för att jobba, packa, städa huset samt leta efter innekatten som helt plötsligt efter fem år har börjat knata ut. Hon som är rädd för sin egen skugga. Och jag hittar henne inte. Har satt stora hunden i arbete att leta efter henne (det är hans bästa gren, han hittar henne alltid om hon gömt sig inne någonstans), och inne är hon inte.
Så, för att fira min pre-semesterångest, och somligas post-semesterångest börjar jag med ett valfritt par. Och jag lovar att alla är vansinnigt välskötta och inte överanvända direkt. Vi bor ju trots allt i Sverige. Samt att de legat i sina originalfodral i ett skåp. På display som sagt.
Jag måste bara komma på VAD jag skall klura till det med.
Men först en snabb presentation, eftersom bilden inte är den bästa:
Uppifrån:
1. Randolph Engineering (samma glajjor som piloterna i US of A använder – kolla Top Gun) Silverbåge, grå glas.
2. Svarta Oakley, mörkt grå glas .
3. Mörkt blå Gucci, med insida av båge och skalmar ljusblå.
4. Klassikern. Ray-Ban Aviator, med silverspegel (storlek 58 förresten, de kommer ju i olika bredder och denna är medium).
5. Silverbåge och jäkligt blå glas, Killer Loop.
6. Vita oversize Dior med grått/spegelglas.
7. Ray-Ban typ Aviator. Men ändå inte.
8. Ray-Ban, lite mer stryktåliga, med formbara skalmar.
Och som bonus slänger jag med ett par ur “elitserien”. Som inte finns med på bilden. Mina Burberry, väldigt liknande modell som Guccibrillorna. Med det klassiska rutmönstret diskret på skalmarna och skogsmullebeigebruna.
Så skall jag gå och hyperventilera lite och öva på att bli av med ett par till. Övning ger färdighet sägs det. Medan jag funderar på hur det skall gå till. Och att jag inte bryter mot några regler – som jag är så jäkla petig med när det gäller mina kunder. Pinsamt om jag gör bort mig själv då.
Återkommer.