En liten tävling till som motvikt till all guldlamé

Men det var ändå just guldlamén och balprat som ligger till grund för tävlingen. I alla fall lite grand. Och mitt gnölande om den ständiga balbristen för egen del. Jag vill dansa wienervals iklädd guldlamé med snygg främling. Gärna om främlingen har uniform och kastanjebruna ögon. Eller näe, jag vill dansa med Robbie Williams, nu när jag ändå önskar fritt.

Alla läsande kvinnor och män med har säkert snubblat över en och annan Harlequinroman. Om man läser mycket och har läst alltid och inte läst någon sorts Harlequin är man nog ett unikum. Det är ju ett samlingsnamn för kortare romaner i genren romantik, men kanske inte precis Jane Austen? Eller jo, egentligen precis Jane Austen faktiskt (svär jag i kyrkan nu?). Man och kvinna träffas och ljuv musik spelas, fnurra på tråden någonstans i mitten som gör att kärleksparet skiljs åt (oftast dumma missförstånd som ligger till grund för det), minst ett kapitel av ältande, gråt och tandagnisslan för att kunna vika de sista fem sidorna till ÅTERFÖRENINGEN. The End. Ungefär så?

Jane Austens böcker är dock längre och mer välskrivna. Dessutom utspelar de sig under specifik tidsperiod. Jamen, det är väl skillnanden (ganska stor ändå).

Nu kör vi NOVELLTÄVLING!!! Tema Harlekinromantik.

romantik

Inte så himla komplicerat egentligen, men som med allt annat är beskrivningar av både platser, situationer och människor viktiga. Om det blåser ute, se då till att det blåser genom snygg främlings hår vilket gör honom tvungen att stryka luggen ur ögonen för att titta ledset/överraskat/besviket/rasande på objektet för sin ömma låga.

Storyline med två huvudpersoner, de möts, det gnistrar om dem, det uppstår något slags hinder på vägen och deras eviga låga släcks för att tändas igen närmare slutet när de får gnistra en gång till vid återföreningen. Givetvis kan det vara med fler personer, men kärleksparet har huvudrollen. Om det utspelar sig på ett rymdskepp, i nutid eller i ett självklart engelskt slott bestämmer ni.

Sista twisten. Den ena huvudpersonen skall vara ni. Om ni sedan väljer att vara partnern trogen och bara krydda till det lite eller om ni tar någon helt annan, ja då är det er konstnärliga frihet att göra just det.

Tänk bara på att få till dialogen och håll er till samma sätt att “prata” er igenom novellen.

Max 4000 tecken. (Typiskt elak regel för ordbajsare)

Har jag glömt något?

Jag är inte jury den här gången heller, det överlåter jag på författaren den här gången. Jag skall bara tala om det för honom först.

Det kommer vara roliga priser. Individanpassade sådana. Och Bokhandlerskan är såklart alltid med på ett hörn.

Deadline 31 augusti 00.00. Maila dem till mig på vic@fitterbittan.se.

HUR roligt?

Eller det kanske bara är jag som tycker att det är roligt?

Nu har vi vinkat av boken

Och en liten extra överraskning som jag och min usla humor tyckte var fantastiskt rolig. Det kanske inte Ella-Bella tycker när det ligger i brevlådan (förhoppningsvis) imorgon.

IMG_1070

Här ser ni två riktiga fotogenier. Det var längesedan jag lyckades ta så många foton av samma motiv och utkomsten blev förskräcklig och förskräckligare. Den här bilden av Bokhandlerskan, Författaren (lilla bilden på boken) och mig är suddig och skitdålig, men det var den bästa bilden av tio tagna. Jag svettades floder i ansiktet och hade svettats bort precis varenda litet puderfnas på överläppen, på de andra bilderna såg jag ut som Frankenstein och det är inte ens ett skämt. Blek och genomsvettig. Bokhandlerskan blundade. Den enda som inte rörde en min var Författaren, men det känns som att hans deltagande i bild är ganska statiskt.

I alla fall så fick jag en idé, men det verkar inte vara någon större fart på er just nu så jag kommer återkomma om det en regnig dag när det inte är mitt i industrisemestern.

Det där jag skrev om att Författaren ville ha prisutdelning i flygplan ovanför Strömstad och att vi i så fall tänkte oss en ny och annan tävling för att skoja till det lite, där ville jag ju ha feedback om intresse fanns för dylik tävling för att inte anstränga oss i onödan. Hallå, det är liksom hundra grader ute, man ÅÅÅRKAR inte anstränga sig i onödan?

Ni ansträngde er inte så mycket heller, mest lite, men som Humlan så klokt kommenterade; det är ju en bit att åka för de läsare som inte bor nästgårds. Däremot vill jag bara påpeka att det är NI som bor långt bort från mig, inte tvärtom. Det är ju min blogg, då kan det ju omöjligt vara jag som bor långt bort från er?

Min överkokta hjärna fick en briljant idé. Varför inte involvera något av hotellen i stan? Eller ge vinnaren mitt gamla vindskydd från 80-talet och en plats på någon av campingplatserna? Det tror jag säkert är lösbart lite senare i sommar när det inte är akut högsäsong längre. Hotellen alltså, campingen var mest ett tomt hot. ELLER?

Då kanske det skulle finnas visst intresse? En vinst, en udda prisutdelning som troligen inkluderar flygplan med Författaren, Bokhandlerskan och mig? Sedan vet inte Författaren om det här än, men jag vill även ha med Psykopaten, dvs killen som är modell för omslaget på just den boken. Det är ju ett måste. Han är ju dödsläskig nu. Och en övernattning för två i den lilla staden vid havet, för två eftersom man sällan tycker att det är kul att åka på minisemester ensam.

Ni kanske kan fundera över det någon dag när ni inte är fullt upptagna med att dricka rosé i motljus, grilla någon avancerad maträtt eller er själva på stranden?

Om man skall tro på SMHI (och det gör man ju inte så ofta) skulle ni ha tid att svara på det om kanske en vecka eller så.

Idag har jag gjort saker man inte bör göra när det är väldigt varmt ute. Det är rentav korkat att göra det när det är fint väder faktiskt. Särskilt när man har båt som man skulle kunnat avnjuta havsbris på istället. Men maken är hyperstressad över att han måste hinna färdigt med … något som måste göras innan snickare kommer för att det skall bli ett garage i ladan någon gång (medan jag fortfarande bara ser meningslösheten i garaget) och innan vi drar ut på böljan den blå måste även hund nummer två klippas.

Vi är alltså landkrabbor när det är näst intill vindstilla och fantastiskt väder. Maken gör saker jag inte förstår mig på och jag har ägnat dagen åt att påbörja Operation Trimning av Stor.

Om man har Instagram vet man att det inte har gått så bra.

Sedan har jag sorterat i mina nagellådor från före flytten och konstaterat att jag har en miljard nageldekorationer och ungefär lika mycket glitter. Bra att veta inför framtida pysselkvällar när det är 30-gradig värme ute.

Jag väljer verkligen mina tillfällen.

Kan vi prata om tävlingen nu? Och vilka fotogenier vi är.

Poesi och flygplan (BOKTÄVLINGEN)

Alla säger ett unisont “DET var på tiden, hur långsam får man vara egentligen?”.

Hundarna åt upp läxan? Svarar jag. Sedan säger jag förlåt såklart. Det borde inte tagit en månad.

Juryn har i alla fall kommit fram till ett beslut, och det var inget lätt beslut enligt Bokhandlerskan. Poesi är inte alltid lätt och den vinnande dikten lyder som följer:

Kära Agnes!
Med örat mot väggen mot psykopaten,
känns det fint att finnas en dag till?

När man läser den utan parenteser och författare och allt det där får i alla fall jag lite skrämselgåshud. Till och med ganska mycket skrämselgåshud.

Författarinnan till gåshudsdikten var Ella-Bella Messerschmitt och jag har mailat idag.

Det finns en nästan lika rysligt bra tvåa, för det var tydligen svårt att välja mellan Ella-Bellas och den andra. Men än så länge behåller jag den andra dikten för mig själv.

Och nu vill jag att ni skall lyssna noga, för en av anledningarna till att det tog lite tid och att hundarna åt upp tävlingsresultaten var att vi velade lite fram och tillbaka med prisutdelningen. Författaren är nämligen en rätt cool snubbe som har gjort mer saker än vad vi andra möjligen funderar över och en del av sakerna är även märkligt motsägelsefulla.

Nabrink1 copy

Märkligt är nog nyckelordet. Och oväntat kan tyckas. Han har varit bankdirektör, pilot och racerförare, och säkert en himla många fler saker. Nu är han läskighetsförfattare.

Mikael hade en tanke om att ha prisutdelning i ett flygplan med vinnaren, Bokhandlerskan och mig. Eller samma laguppställning fast prisutdelning på udda fik. Det hade varit fantastiskt roligt, om det inte lite stupade på att folk inte bor i just vår kommun.

Men då tänker jag så här. För mig är det ett pris i sig att vinna något och få det överlämnat i ett flygplan. Om vi skulle ha en sådan boktävling med de premisserna, är det något som skulle locka er att komma hit för mottagande vid eventuell vinst? Det vill säga, skall vi ha en sådan tävling? Nu när jag har läst Psykopaten vill jag såklart hemskt gärna att han skall följa med också. Den otäcke omslagspojken alltså.

Vad tror vi om det? Att inte bara vinna en bok, utan även dejt med författaren och en flygtur?

Det kräver ju en del, av alla inblandade, så nu vill jag ha massor av svar för att i så fall genomföra det.

I just den här tävlingen blir alltså priset “bara” boken som det var tänkt från början och ett stort grattis till Ella-Bella (du har fått mail).

I nästa tävling kan det bli lite hur som helst?

Boktävlingen! Den jätteroliga boktävlingen!

Tycker i alla fall jag som precis fattat tycke för bokpoesi. Som precis upptäckt bokpoesi om jag skall vara helt ärlig.

Nu skall ni vara mina alldeles egna poeter är tanken och jag skall försöka vara sådär pedagogiskt invecklad som bara jag kan vara.

Vi skall använda oss av boktitlar, minst tre stycken och max fyra och en av boktitlarna skall vara en av Mikael Nabrinks böcker. Det vill säga Patrick, Vreden, Vedergällningen, Begäret eller Psykopaten. Resterande två eller tre boktitlar är valfria. Resultatet skall alltså bli en vacker dikt. Mellan varje boktitel får man lägga till en preposition som “i, på, till” och “vid” etc. eller en konjunktion (bindeord) som “och, med” och “men”. Jag kommer inte dela upp konjunktionerna utan helt enkelt tillåta alla. Den som vill grotta ner sig i prepositioner och konjunktioner får såklart göra det, andra som bara får feeling och vill skriva tror jag kommer göra alldeles rätt och regelmässigt också.

Lite som viskleken, eller den där andra leken man höll på med som barn där man skrev en mening på ett papper och skickade vidare till nästa person som bara fick se det sista ordet man hade skrivit vilket kunde resultera i rappakalja mest. Fast det här blir ju mer som kontrollerad rappakalja tänker jag?

Några exempel då:

Det är något som inte stämmer (med), förf. Martina Haag

Psykopaten,

I skuggan av en förlorad kärlek (till) förf. Mehmed Uzum

Magisk virkning. förf Katarina Dock

eller

Min fantastiska väninna, förf. Elena Ferrante

Psykopaten (och)

Hennes enda önskan, (att) förf. Lynn Austin

Fixa pengar, annars…! förf. Lena Lilleste

eller

En man som heter Ove, (i) förf. Fredrik Backman

Full Sysselsättning (med) förf. Pontus Lundquist

Vedergällningen (mot)

Folk av en främmande stam. förf. Louise Boije af Gennäs

________________

Ni hajar? Skitroligt tycker ju i alla fall jag. Och jag kommer inte vara ensam jury eftersom jag känner er och inte vill känna mig subjektiv i någon bedömning. Jag kommer be om juryhjälp att ta fram de tre absolut bästa, roligaste, mest utstickande och vad det nu kan sluta med. För det här kan ju sluta precis hur som helst eftersom det finns gränslöst många boktitlar att välja mellan.

Har man inte böckerna i bokhyllan kan man med lätthet knappa in valfri bokförsäljningssida i webbläsare och använda sökord. Det är mitt tips. Vad det är för böcker spelar ingen som helst roll, kokböcker, barnböcker eller biografier. Eller vilken annan kategori som helst. Det är ert val helt och hållet.

Det här är kraven som sagt. Minst tre boktitlar och max fyra, prepositioner och konjunktioner får användas mellan titlarna och böckerna skall finnas på riktigt. Inga påhittade titlar. En av titlarna skall vara Mikael Nabrinks.

Eftersom det är stressig midsommarvecka för många kommer tävlingen avslutas måndagen efter midsommarhelgen klockan 23.59 och ni lägger in era finaste boktiteldikter i kommentarsfältet. Känner ni er väldigt poetiska får ni givetvis skriva flera dikter. Ju finare desto bättre och jag har en känsla av att de kommer bereda mycket nöje för alla som läser.

Vinsten är en signerad Psykopaten av Mikael Nabrink.

Det här skulle kunna vara den roligaste tävlingen jag någonsin hittat på.

Oj vad jag ser fram emot det här.

Att Bokhandlerskan och en till helt utomstående person skall vara sådana där objektiva jurymedlemmar som plockar ut de bästa har de ingen aning om än, men de lär bli varse. När jag talar om det för dem.

Lycka till. Och jag hoppas verkligen att ni tycker att det här är lika roligt som jag tycker.

Det var till och med roligt att bara snabbt peta ihop exempeldikterna som inte ens är bra, så jag är nästan lite avundsjuk på att jag är tävlingsledare istället för tävlande.

Frågor på det?

Inte det?

Då kör vi.

(Uppdatering mitt i natten; har bara lagt till konjunktioner som tillåtna mellan boktitlarna. För att rätt skall vara rätt när jag själv har med det i exempelpoesin 😉 )

Jodå, ut på stan kommer jag ta mig

Det är värre med torpet. För det ligger ett torp i boken, inte helt långt härifrån rent geografiskt. Just boktorpet känns inte så himla idylliskt.

Och så måste jag faktiskt be författaren om ursäkt. Utan att han ens vet om att jag har gjort något. Än. 

Först skrev han en bok för ett antal år sedan som handlade om ett självmord. En verklig händelse och en verklig barndomskamrat till både maken och författaren stod för självmordet och om jag inte minns helt fel handlade boken om Nabrinks relation till killen som tog livet av sig. Kampen att försöka hjälpa killen i sin egen kamp mot depression.

Den boken köpte maken för att läsa, men som allt annat utan bilder glömde han det. Vid något tillfälle läste jag den och den var inte så bra. Trots att den handlade om något så orimligt tragiskt lämnade den inget avtryck alls. Där och då vet jag att jag tänkte att det åtminstone var fint för de som kände killen det handlade om. Att kanske få en djupare förståelse för vad han gick igenom och lite mer kunskap om depression. Det behövs. Alltid. Särskilt i en småstad (skrev hon och kände sig en smula generaliserande …) De som blir “kvar” efter ett självmord känner sig lite delaktiga, lite skyldiga och mycket frågande. Med tanke på att jag inte kände killen som avslutade sitt liv åt helsike för tidigt saknades det för mycket i boken för att den skulle göra intryck. Och jag avfärdade den som någon slags minnesbok för närmast sörjande.

Sedan visste jag ju inget mer. Förrän Bokhandlerskan talade om för mig att samma författare, det vill säga Mikael Nabrink,  hade skrivit fler böcker. Det här har jag skrivit om förut. En bokserie om en snubbe från Strömstad som inte pysslar med helt lagliga saker, i en genre man nog kan kalla spänningsromaner? Eller? (Hjälp mig här Fru Bokhandlerska?)

Jag ÄLSKAR att läsa fiktion som utspelar sig där jag känner igen mig i omgivingen. Gärna deckare. Det finns inget bättre än suspekta typer hemma på min gata i stan (vad hette hon som sa det?). Gärna nedgrävna och ihjälslagna.

Nu kommer det stora förlåtet.

Förlåt Mikael Nabrink. Från hjärtat. För att jag läste första delen i serien och sedan avfärdade resterande två böcker för att jag inte riktigt klarade språket. Storyn däremot. Där var det mycket spännande som satte myror i skallen på mig. Efter att ha kommit till sidan 281 i Psykopaten under dagen idag är det verkligen på sin plats med en ursäkt. För nu är jag dessutom lite skräckslagen för dig och aningens rädd att du skall bli gramse på mig. Kan man skriva om den sortens vedergällning vill i alla fall jag spela med öppna kort. 

Vilken enorm skillnad från första boken i trilogin till Psykopaten!


Inget fel på storyn i trilogin som sagt, men den här petiga kärringen kunde inte fortsätta på grund av det stolpiga talspråket. 

Personerna i boken pratade ungefär som en informationsblankett från Skatteverket. 

Psykopaten däremot. Jag vill att de skall prata mer. 

Boken är riktigt bra. Samvetet över bloggen har gnagt varje gång jag har valt att sätta mig med boken istället för att tjingsa här inne.

Nu har jag tjingsat klart snart eftersom jag ämnar läsa klart boken idag.

Jag har ju fått lov att tävla ut ett signerat exemplar av Psykopaten. Nu var det i och för sig före jag sågade talspråket i trilogins första bok (nu skall jag ge de resterande två en chans trots allt) men jag tror det kvarstår.

För jag säger inte bara förlåt. Jag säger även “fan vad det här är bra och läskigt roligt att läsa”.

Med det hoppas jag att både författaren och ni förlåter mig. Nu har jag inte tid att hänga här inne mer, jag har en bok att läsa ut.

Håll koll imorgon eftermiddag. Då kommer det gå att tävla för de som vill och vågar.

Har ni det bra annars?

*försvinner snabbare än Stålmannen byter om till dräkt*