Category: Stalkervarning

Storebror har järnkoll

Posted on | by Victoria | 5 Comments on Storebror har järnkoll

Jag fick ett mail alldeles nyss. Såvitt jag vet har jag aldrig någonsin handlat något av shoppen ifråga och kan därmed inte ha signat upp mig på deras nyhetsbrev.

Finns. Inte. En. Chans.

Mail brukar inte ha riktad reklam, för även om det där internätet ser i princip allt man skriver om och har för sig så har de ju fortfarande inte någon mailadress att härleda det till. Det är ju därför all reklam för “saker man senast kollat på” hamnar i google-ads och i den extremt riktade facebookreklamen.

Det här är nog första gången jag känner att storebror även ser mig och dessutom kollar upp min mailadress.

Screen Shot 2014-10-26 at 14.42.21

Förvisso behöver jag kanske gaffelservice, men inte på de gafflarna som åsyftas i mailet.

Och jag är även ytterst tveksam till om de säljer komponenter till cykelglasögon.

Men med en hundring i rabatt skadar det ju aldrig att kolla om de kanske säljer extraskalmar eller så?

Sabotören med SKITSTORT S

Posted on | by Victoria | 16 Comments on Sabotören med SKITSTORT S

Det är maken det. Jävla karlslok.

I godan ro satt jag och kamrat optiker på stadens bästa etablissemang och vid 23:00 kändes det som att det var dags att tjuvkika på honom och hundarna.

Problemet med tjoandet var löst genom att vi hittade en gammal oanvänd högtalare, däremot går det inte att prata tillbaka förrän en liten mikrofon är inköpt (lite senare idag enligt plan, på Kjell & Co).

Leende i mjugg och under lugg loggade jag in på appen i spänd förväntan över vad jag skulle få se. Eller ja, snarare ATT jag skulle få se en bekräftelse på att han satt i gubbfåtöljen och kollade på TV, precis som vanligt.

Förvåningens finger i häpnadens mun när jag upptäcker att kameran inte är tillgänglig för att den är avstängd!?

Fanns ju inte en janne att jag trodde att han skulle komma ihåg att den ens existerade, än mindre att han skulle stänga av den.

Snopet fick jag ringa honom från krogen och skälla på honom telefonledes istället och fick svaret “kan du ju fetglömma att du skall sitta där och kolla på mig en hel kväll”.

Det där doftade lite hybris va? Om han nu trodde att jag gick ut med kompis och sedan satt och tittade på honom en hel kväll i appen istället för att umgås. Vill jag se honom i fåtöljen är det ju liksom bara att gå hem.

Så jag tvingade honom att sätta på den, bara för att åtminstone få testa att leka Adam Alsing.

Det här var synen som mötte mig (dock rörlig bild, inte stillbild).

IMG_5396

Vilken sötnos han är.

Sen visade han i och för sig även en av de finaste jag har.

IMG_5398

Och så fick jag prata en stund med Liten och fråga om han var söt.

Den stackars hunden såg mer än lovligt förvirrad ut när han letade efter mamma som hördes men inte syntes.

Jag är faktiskt impad. Det är sjukt bra bild och streamingen hängde sig inte alls trots att det är rätt sunkigt nät på etablissemanget.

Och jag VET att han kommer glömma att den är på så småningom.

Glömmer de i Big Brother-huset så kan jag garantera att han kommer glömma det.

Men igår var jag bara sur över att han sabbade det.

Lite senare idag skall vi ha genomgång av kvällen i form av glasögonbildkavalkad.

Och kanske lite live streaming om jag har tur.

Det var åtminstone en väldigt trevlig kväll och jag rapar mynta.

Bloggdöd och deckare

Posted on | by Victoria | 22 Comments on Bloggdöd och deckare

Förhoppningsvis inte död bloggare.

Idag har bloggen varit lite död. Känns som att hela internätet har varit lite dött och bråkigt, eller så har jag haft någon slags kinacensur på 90% av alla sidor jag har försökt ta mig in på under dagen. För det har varit tvärstopp.

Sen dog bloggen, för att återuppstå före påsk i alla fall. Man får vara glad för det lilla och för att bloggen inte visade sig vara särskilt biblisk.

Men för tillfället (ett extremt långt tillfälle verkar det som) går det inte så bra med mig och teknik. Jag pajar datorer, telefoner och iPads lika ofta som maken byter kallingar. Häromdagen letade jag ju ny kabel till nästannya-kameran i förhoppningen att det bara var lite vajsing med kabeln.

Det var det inte. Kameran är stendöd. Och då var det praktiskt med blogg, för jag visste att jag hade köpt den för ungefär ett år sedan, samma dag som vi köpte permobilen och inom ett år gäller garantin.

Gissa vilket datum jag köpte den och gissa vilket datum den gick sönder? Eller, skit i datumen, jag undrar mest hur det är möjligt att en kamera kan gå tvärsönder exakt fyra dagar efter att garantin slutar gälla?

Sen skall vi inte ens gå in på det faktum att den alldeles sprillans nya datorn hänger sig och kräver norsk omstart minst fem gånger per dag.

Det går bra nu.

Det jag egentligen skulle säga var att jag ALDRIG mer kommer flytta hem till Mona och hennes Universum.

De senaste nätterna har jag sällskapat med den här boken i öronen, för att jag tycker att Sarenbrandts deckare är lagom lättsmält. Den här var inte lika lätt som de andra utan jäkligt mycket läskigare.

photo

För de andra känner jag inte igen omgivningarna i. Det gjorde jag i den här.

Sen vet jag att de har haft visning i grannhuset ju.

Låt oss bara säga att det faktiskt var en bra bok, men jag kommer aldrig mer känna mig trygg i finhooden.

Dagen då det var svensk sommar

Posted on | by Victoria | 13 Comments on Dagen då det var svensk sommar

Alltså, jag har inte för vana att lägga ut musik eller videoklipp, men även solen har sina fläckar.

Jag såg Petters nya video igår, och jag får fan ståpäls. För det första är det hemmaskärgården eftersom han lajjar på Koster under somrarna. Och den är inspelad under bekantings svensexa ute i kosterskärgården, som är den vackraste skärgården i världen. För det andra är låten bra eftersom Petter har en jäkla massa ord som han vet hur man använder.

Men jag kan inte sluta fundera över var de har hittat hopptornet och bryggan. För det finns inget hopptorn på Sydkoster. Och det håller på att reta ihjäl mig.

Svensk sommar. När den existerar. Tack som fan för en riktigt bra Pripps Blå-video. Den här skall jag titta mycket på efter att jag gått i mitt höst- och vinteride och bara sitter och vaggar deprimerat fram och tillbaka i mörkret medan andra hurtbullar plockar svamp och åker pulka. Ni som gör det, jag hatar er. På riktigt.

Det är så här det skall se ut.

 

Men hjälp mig nu då?

Posted on | by Victoria | 6 Comments on Men hjälp mig nu då?

Jag har skrivit det förut, men vi tar det igen. Jag är ju medlem på den där sidan där man kan vara med och lägga stålingar på alldeles nypåhittade projekt. Det är ju bland annat därifrån min skämskudde kommer från, den jag rekommenderade för nästa veckas avsnitt av Hollywoodfruarna.

Och nej, det är inte bara konstiga saker, även om jag har en förkärlek för just de lite mer udda projekten. Jag har även en “spökletarantenn” till min telefon som kommer från ett Kickstarter-projekt (Mr. Ghost). En antenn man pluggar i sin telefon, startar appen och sen känner den av elektromagnetiska vågor. Sådana som både spöken och mikrovågsugnar ger ifrån sig. Väldigt Supernatural. Men inga spöken ännu. Tji fick jag.

I alla fall så var jag med och backade en av mina favoritserier, för att den skulle kunna bli film. Tv-bolaget lade ner den efter bara tre säsonger och jag grät blod. Och jag har tittat på den om och om igen under de år som gått sedan den togs bort från rutan. Prisad vare Netflix, amen.

När man är med och pyntar pengar för de olika projekt som finns så får man välja sin del av kakan, och min del för just tv-serien är att jag får manuskriptet, filmen (när den släpps), tisha, de gamla säsongerna och massa annat krimskrams. Men det viktigaste av allt, jag får välja en skådis ur filmen/serien och vad han/hon skall spela in som röstmeddelande till min telefon.

Serien är Veronica Mars, och jag var helt hundra på vilken skådis jag skulle välja, eftersom jag har en liten gumsjuk crush på killen som spelar bad boy. Men nu vet jag inte längre. Alla karaktärerna är rätt underhållande.

Dessutom måste jag bestämma vad som skall sägas, och nu är det dags. Och det är där det skiter sig. För det måste ju vara speciellt. Hur ofta får man ett alldeles personligt meddelande inspelat av en favoritskådis liksom? Jag kommer inte på ett skit, hjärnan är tom på idéer.

Om ni hade fått er favvoskådis att spela in ett telefonsvararmeddelande åt er, vad hade ni velat ha?

Hjälp mig!