Att drömma eller inte drömma

Näe, jag drömde inte om brinnande spisar, däremot drömde jag att jag städade och viskade. Ingen felstavning. Jag menar viskade. Har ju en tendens att viska saker i sömnen och vakna av det.

Inatt städade jag flyttkartonger med oöppnade räkningar och fotoalbum med bilder av gammal pojkvän. Och så var jag heligt förbannad på familjemedlemmen som tvingade mig att städa. Jösses som jag gapade och skrek på personen i fråga.

Sen vaknade jag av att jag skrämde livet ur mig själv genom att viskande upprepa:

-Var hon dement? Men VAR hon dement?

Jag antar att det är en förbättring i jämförelse med vad jag drömde för ett par veckor sen, för då gasade jag ihjäl personen i drömmen. Natten efter ihjälgasningen blev jag tvingad att slå ihjäl en zombie med en spade.

Ja. Jag inser att det låter som att jag inte är helt frisk i huvudet.

Men jag vet inte riktigt var man söker hjälp för nattviskningar och knepiga drömmar.

Det känns inte riktigt som en vanlig åkomma?

Inte bara alkolås på telefonen…

…jag skulle även behöva tröttmalås.

Hade alldeles glömt bort den här “konversationen” för ett par dagar sen när jag blev tillfrågad vad mitt nick på Wordfeud är.

Mitt svar är ju verkligen klockrent.

20140109-023652.jpg

Näe, jag hade verkligen inte druckit en droppe. Och E var åtminstone finkänslig nog att inte fråga.

Men jag varnade henne, det vill jag bara påpeka.

Är ögonen lika korslagda som benen på en nunna så bör man helt enkelt inte försöka sig på att skicka meddelanden.

// Tripod?!

I morse (förmiddags) sa jag inte godmorgon till maken

Jag sa:

– ANTINGEN SOVER DU I EN ANNAN KOMMUN ELLER SÅ GÅR DU RAKA SPÅRET TILL APOTEKET OCH KÖPER NÄSSPRAY!

Igår gick vi och lade oss samtidigt för första gången på länge. Jag brukar ju somna före maken vilken är min smala lycka i de flesta fall. Så icke igår. Och han somnar alltid så fort huvudet landar på kudden och så börjar det förbannade sågverket.

På både in- och utandning.

Igår var han tydligen dessutom irriterad, för långa haranger med ohörbart sömnprat drog han iväg med. I så ilsket tonfall att till och med hundarna vaknade och var tvungna att kolla vad som försiggick.

Han somnade vid midnatt. Jag somnade någon gång efter sex imorse.

Behöver jag ens påpeka hur trött jag är?

Hej från sjuksoffan

Stor var mycket riktigt lite gramse på Liten. Och väldigt intresserad av såret på örat, så han fick ta på sig en lampskärm. Stor alltså, så han inte kommer åt örat på Liten.

Liten såg ut att vara lätt salongsberusad, och ville inte ens ha en gotta. Han ville bara sitta och vingla på golvet medan jag kliade haka. Och inte bet han mig i armen en endaste gång.

Nu ligger fyllot och sover på min axel. Snarkar högre än husse. Och jag vågar inte röra mig.

20131209-161516.jpg

Han får sova av sig drogerna precis där han vill.

Under tiden har jag paddan (som synes), och får väl ägna ett par timmar åt en film.

Sen får jag inte bli kissenödig heller. Eftersom jag inte har hjärta att resa mig.

Nu vet ni vad vi gör i alla fall.

Helt väck i kolan

När Johanna var här i helgen köpte vi godis. Hon köpte blandat medan jag bara var ute efter mullsjökolor med lakritssmak. Just de kolorna är min stora stora last.

Så jag fick lite panik inne i godisaffären, det fanns bara ett “fåtal” kvar. Vilket slutade med att jag köpte alla.

På riktigt kan jag alltså säga att jag köpte ALLA mullsjökolor i HELA Strömstad. Det känns lite coolt. Och taskigt mot de som inte får några.

bild(8)

Påsen var överfull i måndags. Det är den inte idag. Men jag ransonerar så gott det går.

Tydligen har jag redan börjat oroa mig för att se slutet i påsen, för nu kommer det äckliga. Inatt drömde jag att jag åt kolor, som jag hade snott från någon annan. För att slippa ta av mina egna (väldigt smart måste jag säga), vad som inte var LIKA smart var att jag i verkligheten reste mig upp lite ur sängen, öppnade min snusdosa och stoppade in en snus i munnen. Inte för att snusa den, utan för att den var en snodd kola enligt drömmen.

När man vaknar mitt i natten av att man tuggar på en snus så vaknar man med besked. Trots att jag de första sekunderna av vakenhet tuggade och bara tyckte “kolan” smakade lite konstigt. Salt men fel liksom. Sen vaknar man och dör äckeldöden.

Jag vet inte riktigt vad det här säger om mig och min osunda relation till kolorna, men det kanske ni kan upplysa mig om?