Det tar på krafterna att bli äldre alltså. Och knäna knakar betydligt mer idag än vad de gjorde igår när de var ett år yngre.
Minns ni min eminenta bursdag förra året? När jag inte ens fick frulle på sängen för jag fick ett muntligt grattis fem över midnatt och dagen efter fick jag ett “jamen jag har beställt en sak och den borde varit här nu, men den har visst inte kommit”. Som resulterade i att jag slog alla rekord i att dramatiskt tycka synd om mig själv. När presenten väl anlände tyckte jag ännu mer synd om mig själv eftersom det var en jäkla motionscykel (TYCKER HAN ATT JAG ÄR SÅ FET ELLER???!!!). Det gjorde ju på intet vis saken bättre att jag hade fått en våg i julklapp. (HAN ÄR INTE SÅ JÄVLA MAGER SJÄLV VILL JAG BARA SÄGA!).
Sedan visade det ju sig att hojen var ganska kul ändå trots allt. Numera är den, precis som alla antaligen gissat, en formidabel klädhängare.
I år skippade jag det där med förhoppningar. Och då överraskade han mig betydligt mer positivt. För tanken bakom var riktigt rar och det betyder allt.
Han och jyckarna väckte mig fem över midnatt i år igen (till nästa år skall han få en manual, väck mig inte om jag sover för om jag sover blir jag gramse och då får han faktiskt bita i det sura äpplet och ställa klockan så att han kommer upp före mig på morgonen). Men i år fick jag faktiskt ett par paket. Genomtänkta sådana. Först fick jag de här.
Med orden “nu slipper du förfrysa händerna när du trillar omkull i snön”. Omtänksamheten alltså.
Sedan fick jag en ny snopplampa att ha på torpet. I roseguld.
Fantastiskt fin liten kisspojk när man tänder honom, men det gick inte att ta kort på. Jag har pipit rätt länge över bristen på sänglampa eftersom vi bara har taklampa i sovrummet, så det är antingen svart som i sotarns röv eller hysteriskt ljust. Dessutom älskar jag verkligen snopplamporna.
Slutligen fick jag det nästan mest romantiska jag någonsin fått. En rar liten skål som heter “kär och galen”. Men inte nog med det, när jag öppnade kartongen och tittade I skålen såg det ut så här.
Han har alltså lagt i egna chokladhjärtan och sedan har han vikt de urgoda jordgubbsmattorna till ett hjärta.
Jag är imponerad.
Dagen var planerad sedan länge. Inga föräldrar var i staden så jag och syrran i Oslo hade bestämt att vi skulle mötas mellan Oslo och småstaden, och spendera väldigt mycket tid på bästa outleten i Vestby Nord. En fantastisk outlet som jag varmt rekommenderar om man råkar vara här i staden eller i Oslo. Grymma priser som blir ännu bättre nu när vi faktiskt tjänar på valutaväxlingen för första gången på typ 30 år.
Oj som vi hade tänkt shoppa.
För några dagar sedan bestämde sig pappa för att följa med syrran ner till outleten och ungefär samtidigt bestämde sig därmed även maken för att haka på. Lagom ändå. Och planen var att de, som ändå påstod sig vara ointresserade av outletshopping, skulle hänga på Bauhaus medan jag och syrran raidade alla andra bra butiker.
Det blev inte så. Efter tio minuter på outleten hade min klädshoppingmotsträviga äkta hälft köpt ett par skor alldeles på egen hand. Skitsnygga dessutom. I vanliga fall är det ju jag som pekar och talar om vad han skall köpa (om det inte är på Jula, på Jula shoppar han även kläder själv) och så köper han suckande det jag pekar på.
Jag blev så paff att jag nästan ramlade omkull i pur förvåning.
Efter det var det som att någon hade tryckt på shopping mode-knappen på honom. Han var frivilligt smakråd åt syrran och sprang och hämtade jackor som han tyckte var snygga, men till henne (har aldrig hänt förut). Han köpte även en jacka till sig själv efter skorna, sedan en islandströja. Och en brödrost.
Där gick jag och fyllde år och trots det var jag så förvånad att jag faktiskt glömde shoppa till mig själv, trots att det fanns oerhört många fina saker. Jag köpte ett par vantar. Vilket kan tyckas onödigt med tanke på att jag faktiskt fick ett par. Men de här var för dagar när det är minus en miljon grader.
Det syns kanske inte så bra, men de går en bra bit upp på armen och de är så smockfulla med dun att de skulle kunna funka som huvudkudde med. NU är jag rustad för bergsbestigning med trill och fall.
Slutligen fyndade jag en råsaftcentrifug. För mindre än halva priset mot vad den kostar i Sverige.
Här skall juicas. För om man köper en sådan kan man inte låta bli att avsluta dagen på Ica och så kommer man hem med så HÄR mycket frukt (och lite grönsaker).
Två fulla kassar och en till som redan var uppackad när jag fotade mitt fruktfrenzy.
Det föreligger viss risk att jag kommer hamna i en juiceperiod nu. Vilket antagligen är mycket bättre än mina kompisar Ben och Jerry. Jag kommer troligen nyttighetschocka kroppen.
Den första juiceblandningen som skall provas är; melon, kiwi och blåbär. Vilket låter sinnessjukt gott.
Men det tänker jag testa imorgon. Man blir så trött av att titta på när någon annan shoppar en hel dag.
Nu är det dags att utnyttja sin position som födelsedagsbarn och tvinga maken att packa upp och montera monstermaskinen medan jag går upp och slänger mig i bingen pga dödströtthet.
JO! En sista sak. Jag hittade mitt drömplagg idag, men den fanns inte i min storlek. En Onepiece i Gore-Tex. Jag började nästan grina över att den var för stor. Det var alltså en skidoverall egentligen, men det vet väl alla att om man har hund och bor i skogen på vintern så finns det ju mer användningsområden än skidbacken. Bara tanken på att enbart gå iklädd Onepiece? En mysdress under och Gore-Tex över.
Den tvåfärgade till höger i bild. Åh! Det ultimata klädesplagget.
Det var min (födelse)dag. Tre timmar kvar av dagen förvisso, men den här tanten pallar inte mer.
Vad har ni gjort?
Om man mot all förmodan skulle vilja dela på andra sociala media kan man göra det här. Men bara om man verkligen vill.
