Category: Shopping

För jag köpte faktiskt två inredningssaker när vi var på Koster. Visserligen saker som skall stå utomhus, vilket gör det till utredningssaker? Men oavsett!? Jag handlade två prydnadssaker. Som jag valde med omsorg och placerade med samma noggrannhet som en hjärnkirurg opererar.

Då får man vara både lite mallig och märkvärdig va? Och visa sina fina saker för att imponera på er?

Låt mig presentera Flora Flamingo. Hon står och vaktar utanför ytterdörren.

Efter noga övervägande och ett par flyttar hamnade hon där i alla fall. Bredvid brännässlor och mossa och annat lösaktigt gräs. Och hon är fin.

Jag köpte även ett vindspel. Där gick jag dock inte efter utseende alls, enbart efter ljud. Den med absolut vackrast ljud var inte till salu så jag fick köpa den med näst vackrast röst. Och så hängde jag upp den i smyg. Eftersom jag inkräktar lite på makens inredande här, och jag vet inte om det är positivt eller negativt att han faktiskt tyckte att båda sakerna var fina.

På fredag skall nämligen hundraåringen klättra ut genom fönstret och komma till torpet för första gången. Mormor är ju inte så rörlig numera, men till Strömstad brukar hon komma och så stannar vi på båten. Att ta sig till lägenhet tre trappor upp har inte varit aktuellt. Nu skall både hon och mamma skärskåda torpet med vit handske. HAHA. Det spelar ingen roll om vi dammsuger tio gånger om dagen pga springande hundar. Eventuellt får de utegångsförbud ihop med Mini från och med imorgon och måste de nödvändigtvis ut får det bli med skor på fötterna.

Om man bortser från att morgondagen kommer ägnas åt att skrubba med tandborste bakom elementen känns det som en lite glad vecka. Det var flera år sedan jag ägnade mycket tid åt att fynda kul och BRA grejor på eBay, det har jag gjort nu och en sak landade idag och resten skall landa i veckan om allt går planenligt. Ett alldeles nytt och skinande roseguldglittrigt fodral till telefonen, enkom för att fånga Pokémons med.

Passar utmärkt till min rosa telefon.

Jag har beställt tankini av Behå-Helene (ifall det händelsevis skulle bli så varmt i vattnet att jag badar), när jag letade igenom lägenhetsgarderoben hittade jag en klänning med ett par år på nacken i exakt samma färg som mina tjusigaste stövlar och så har jag köpt knytblus hos Plain Vanilla och nu väntar jag på den snyggaste blusen jag sett på länge.

Den blusen är så snygg att jag storknar faktiskt.

Nu börjar jag bli redo för båtsemester.

Det hänger väl i och för sig mest på tankinin om jag nu skall envisas med att bada.

Men den här veckan borde bli en sådan där vecka som det kommer bli kul att öppna brevlådan. Även om jag såklart lärt mig att aldrig ropa hej före bäcken.

Först skall jag sova lite bara.

Som nästan alla hatar, de som inte hatar förstår sig inte på dem alls utan tror att pinnen är en självvald designgrej, och ett fåtal älskar nästan lika mycket som jag. Och det är verkligen FÅ som älskar dem.

Det där är ju något jag vanligtvis struntar i. Eller snarare, oftast finner jag något slags perverst nöje i att se folk titta på mig som om jag inte är klok och då och då får jag lust att vråla till eventuella stirrare “men FÖRLÅT då att jag går omkring och provocerar DIG med mina fula glasögon, men jag har cirka TUSEN synfel och det här är de ENDA jag ser i som en normal människa”. Det sistnämnda brukar sammanfalla med klimakterie-pms-rubbningar samtidigt som jag köar för att betala i matbutik. Det finns nog inget som gör underverk med humöret som att stå i kö. Särskilt i matbutik. Eller på motorvägen.

Nåväl. Jag letade ju överallt och ingenstans för att hitta de där glasögonen för ett par år sedan, det vet ni ju redan. Och ni vet att jag utgick från Jan-Öyvind Swahns brillor för att hitta dem. Till slut hittade jag dem hos belgiskt glasögontillverkare som visade sig ha ett enormt sortiment av världens coolaste brillor. På riktigt alltså.

Passus-fascination; Belgien alltså. Litet land. Innan jag hittade glasögonen hade jag konstaterat att det landet måste ha flest massmördare och källarpedofiler per capita av alla länder i hela världen. Nu har jag även lagt till coolaste glasögontillverkare på listan över konstiga saker med Belgien. Kolla själva på www.theo.be. Det gjorde Marie och nu vet jag att hon precis fått sina nya och skitsnygga glasögon, men jag har inte sett dem på henne. Svårigheten är att hitta återförsäljare i Sverige.

Eftersom den lille huggormen har knaprat sönder ett par cykelglasögon helt och sedan knaprat på skalmarna på par nummer två så jag fick laga med krympplast, kollade jag igenom utbudet igen efter att Marie hade hittat sina drömbågar. För att se om de möjligen hade moderniserat min båge lite. Det är ju brukligt med uppdateringar och vidareutvecklingar som svänger i takt med modet.

Då hade de FÖRSVUNNIT ur sortimentet helt. Det fanns ingen båge alls som hette Bi-Cycle

Andnöden!

Efter att ha nogsamt finkammat hemsidan hittade jag till slut ett par som hette Tandem. Som inte har funnits innan och som jag verkligen tyckte var snygga. Och blå. Framför allt blå.

Då började jobbet med att hitta någon som kunde hitta dem åt mig. Förlåt Annica, men jag visste att Theo inte fanns på er lista, jag kommer inte svika igen. Kamrat Annica, tillika optiker, hade ju mage att lämna Strömstad för kärleken i Hallsberg och drog dit. Bor ni i närheten, tveka inte, testa Annica, hälsa från mig och sedan byter ni optiker helt frivilligt. Hon gör allt och lite till. Jösses som hon har kämpat med mina ögon. Som bonus är hon en dödstrevlig kompis. Förutom när hon flyttade till Hallsberg, det var rätt ohyfsat faktiskt.

Nu skall jag inte berätta alla detaljer från de senaste fem veckorna, men i förrgår var jag på synundersökning i Uddevalla för de hade tagit hem bågen.

Jag tycker faktiskt att den är snygg på riktigt. Sa jag att den var blå?

Istället för pinne sitter det någon slags fiskelina mellan glasen, i övrigt samma princip.

Alltså, jag älskar verkligen mina Attlingbågar också. Som de flesta tycker är fula och ett fåtal tycker är coola (jag börjar se en trend i det här nu?), men det är ju såklart ett litet aber att bara se på ett enda avstånd med dem. Det är mina finglasögon, som jag har på mig nästan jämt när inte elaka räpan hänger på axeln, men det är jävligt opraktiskt att alltid behöva gräva i zombieapokalypsväskan för att hitta ett par läsglasögon när jag vill se på nära håll. Dessutom sätter jag alltid upp dem i håret när jag sitter på pratavstånd med folk.

Nu kan ni kritisera. Både positivt, negativt och neutralt, men jag ÄLSKAR dem.

Jag vet minst en som kommer hata dem och jag vet precis vem det är.

Även om jag inte ser glad ut så är jag jätteglad inuti huvudet. Det råkade bara vara smockfullt i butiken och folk stirrade på mig. Jättemycket stirrade de.

Nu kommer den där sista vänteperioden som är den absolut värsta.

Knepigt det där. Så fort man har kommit så långt att synundersökning är gjort och glasen beställs så känns resten av tiden fram till glasögonen kommer som en och en halv evighet och man vill ha dem i förrgår. Tiden före, när man har ägnat veckor (nästan månader) i telefon åt att få tag i bågarna någonstans går skitfort och nu känns det som att de lika gärna kunde sagt att glasögonen är färdiga om ett halvår istället för om två veckor.

Att vänta på glasögon är en tålamodsprövande gren.

Bonus dock. Min syn hade inte förändrats ett dugg när det gäller närsynheten. Bara pyttelite på långsyntheten. Vilket betyder att alla de glasögon jag kånkar omkring på i handväskan fortfarande är aktuella och behöver inte korrigeras alls.

Jag väntar otåligt medan jag fryser arslet av mig.

Det gick fort att vänja sig vid 25 grader och solsken.