Fitterbittan Proudly Presents: Svansjön

Nåja. Utan dans i alla fall.

Vid nio plingade det i min telefon, mina nya glasögon var klara. Jomen då var det lite dans faktiskt, för jag dansade ut ur lägenheten och upp till optikern. Dock ej så himla svanlik, om inte svanar helt plötsligt blivit lika ogracila som kassaskåp. Men jag dansade upp för trapporna genom parken ungefär 80 sekunder efter att meddelandet hade kommit.

Jag vet inte riktigt hur jag skall förklara storheten i att se på nära håll och långt håll samtidigt. Och ja, jag fattar att det inte är unikt för alla har progressiva eller inte synfel alls, men för mig är det skitunikt.

IMG_5411

Sen gick jag en sväng på stan, för jag var tvungen att gå till Ica och köpa yoghurt. Folk tittade lite, men jag bestämde mig att de tittade för att jag är svincool och det är glasögonen med (inte troligt i liten stad, men låt mig vara inbilsk här nu).

Häromdagen läskade Listoplisto mig med sitt senaste inköp, vilket var en leopardmönstrad fleeceonepiece från Halens. Som jag såklart beställde eftersom hyresvärden här är jävligt snål med värmen och jag har fått slänga mina gamla i fleece, helt utslitna efter lång och trogen tjänst.

Screen Shot 2014-10-28 at 16.17.16

Beräknad ankomst idag. Eller senast imorgon.

Nu har jag bestämt mig för att det här blir min reseoutfit. Eftersom jag avskyr att ha obekväma kläder på mig när jag flyger långt och att jag alltid fryser på flygplan. Problem solved med den här mysdressen.

Glajjorna är ju självskrivna. De har ju öppnat en helt ny värld för mig.

Till detta givetvis min Tempurnalle som jag använder som kudde.

Och stödstrumpor och UGGs.

Risken finns att jag inte blir insläppt i landet – eller arresterad redan på planet va?

Ibland glömmer man att man har handlat

Och då visar det sig att man har handlat saker som skall hjälpa till mot just glömska.

Fascinerande.

Jag spenderar ju orimligt mycket tid med att leta efter nycklar, glasögon och telefon. Bland annat. Det är ganska tradig letning och tiden jag lagt på det genom åren motsvarar…hur mycket som helst. Jag hade hunnit doktorera i hur man blir doktorand på samma tid.

Ni vet den där mysko sidan där jag backar olika projekt, som det ibland blir något av och ibland inte. Som strutskudden. Men oftast riktigt vettiga saker och på sistone har ju de där hundtracksen landat i brevlådan, samt Veronica Mars-filmen.

Grejen med sidan är ju att det oftast tar väldigt lång tid innan idén man går in och backar faktiskt blir ett färdigt projekt. Det brukar ta i snitt ett år eller så. Vilket betyder att man får en glad överraskning när det väl är dags.

Idag fick jag ett mail att det var dags att börja skeppa en pryl jag backade för ett år sedan. En Tile (hette den tydligen). Liten pryl man sätter på nyckelknippan eller bak på telefonen. Ser ut så här.

Screen Shot 2014-10-28 at 10.45.40

Verkligen vansinnigt praktiskt. Övervägde att sätta en på maken med, eftersom han är spårlöst försvunnen sedan igår kväll, ända tills jag läste att de bara funkar upp till 100 fot.

Läser man om dem, så verkar det även som att man kan leka den där leken “varm, varmare, skithett” med den också. Man går med telefonen (det förutsätter ju då att man faktiskt hittar telefonen) och så får man starkare signal ju närmare man kommer förlupet objekt. Skitkul.

Sen började jag gapskratta för mig själv och kom att tänka på en av kommentarerna till klockinlägget.

Screen Shot 2014-10-28 at 10.49.13

Anki verkar ju inte ha några som helst problem med telefonen, den är ju alltid med. Och därmed bästa klockan.

Jag tänker att Anki kanske skulle behöva en Tile att sätta på vänsterarmen, eftersom risken verkar större att hon glömmer armen än att hon någonsin skulle glömma telefonen? Ett av de mer ovanliga användningsområdena antar jag, men jag är inte den som dömer 😉

Nu är i alla fall jag nyfiken på min och hoppas att leveransen kommer snart.

Och så får jag bara helt enkelt bli bättre på att inte slarva bort telefonen.

För vänsterarmen har jag tack och lov koll på, till skillnad från somliga andra.

Pimpad tant

Tänk så glad man kan bli av något så simpelt. Jag lydde ju Enlisailivet när jag skrev om dosetten och den gigantiska tantvarningen i att faktiskt äga en sådan för att man inte minns om man har tagit ett piller eller inte. Hon tipsade om att dosetterna faktiskt gick att pimpa. Så jag beställde den gladaste de hade på sin hemsida.

Nu är jag inte helt imponerad av frakttiden inom Sverige, eftersom jag beställde förra torsdagen och den kom idag. Herregud, det hade gått snabbare att promenera till Malmö och hämta den. Men däremot är jag impad av hur mycket roligare det blev att vara ägare till en dosett. För nu syns det ju inte vilken jäkla kärring jag är.

IMG_5362

Titta vad fin och genusrosa den är på ovansidan.

Och på undersidan är den givetvis väldigt genusblå.

IMG_5363

Med mörkgrön dragkedja.

Sen blir man ÄNNU gladare när man öppnar den.

IMG_5364

Eftersom hela insidan ser ut som något slags Marimekkotyg. Med plastficka för extra påminnelse om vilka tabletter som faktiskt ligger i den, vilket bara är en tidsfråga innan jag kommer behöva.

Tanten har härmed pimpade pillertrillarprylar. Och snart skall hon pimpa sig själv eftersom kamrat/optiker kommer hit klockan sex och vi skall gå på krogen klockan sju.

Mitt dilemma är då, kameran har estimerad ankomsttid mellan 15:00 och 16:00. Jag SKALL hinna installera den innan jag drar ut så jag kan tjuvkika på hemmet och komma med glada tillrop/order på distans. Men eftersom jag är en tant vet jag ju även hur lång tid det faktiskt tar att shejpa upp sig för just krogbesök.

Tror ni att det är okay med kamrat optiker om jag ägnar timman här åt att muttra över tekniska installationer istället för att prata skit eller tror ni hon blir gramse då?

Jag är dessvärre lite osäker på om hon förstår storheten i att kunna sitta på just krogen och tjoa på hundar och make och dessutom spela in dem?

Den som lever får se.

Nu skall tant ta tidig fredag och skutta in i duschen.

Jag blev så sur att jag somnade

Igår alltså.

Jag måste delge mitt bästa sömntips. Först givetvis bolltäcket, men det vet ni ju redan om, det borde även funka utan bolltäcke.

När jag går och lägger mig sätter jag på ljudbok på timer och sedan lägger jag mig och spelar Candy Crush. Spelet skall stå mot kudde eller dylikt för minsta möjliga motstånd när man skall flytta karamellerna. Ett av de få spelen där man kan ha fullt fokus på ljudboken samtidigt som man spelar och det jäkla spelet är sjukt sövande. I kombination med ljudbok är det helt omöjligt att hålla sig vaken. Imorse vaknade jag, som vanligt, med läsglasögon i pannan, iPaden bredvid mig på kudden (fortfarande mitt i en Candy Crush-bana) och touchpennan krampaktigt i handen.

En oslagbar kombination.

Sen vaknade jag förvisso och fick moppa golv och hundrumpa igen imorse, shit happens.

Idag väntar VI ihärdigt på spionkameran (med vi menar jag såklart ni och jag) och det roliga är, om den kommer och allt funkar som det skall så kommer jag ju inte vara hemma ikväll. Redan första kvällen kan jag spionera på både man och hundar, för jag tror inte att han kommer tänka på den. Nöjdheten i det!

Sen kom jag på en anledning till att jag var lite sur och gnällig igår. Jag fick tyget att göra fondväggsdraperi av och tänker att det måste vara världens sämsta arbetsplats att jobba på tyglager om man är färgblind.

Jag beställde ju det här.

Screen Shot 2014-10-24 at 10.25.27

Det heter Saivu blå-blå

Men jag fick det här.

Screen Shot 2014-10-24 at 10.24.07

Det heter Saivu det med, men absolut inte blå-blå.

För det hade legat på blå-blås hylla.

Då tänker jag att man kanske måste vara lite färgblind om man inte ser skillnad på ett jävligt blått tyg och ett som är vitt-blått-rött?

Jag hade sett fram emot att sy fondvägg och gardiner.

Det sket sig och jag blev sur.

Jamen ungefär så.

Varför sura över ebola när man kan sura över fel tygsort liksom?

// Barnslig

Jag älskar Apple, kundvård och Hollywoodfruar

Men inte nödvändigtvis i den ordningen.

Däremot sammanfattar det dagen rätt bra, eftersom den har spenderats på det mest resursslösande sättet på länge. Först pajade ju den redan pajiga datorn ännu mer när den gick med i den där Prideparaden. Regnbågsfärgade linjer över halva datorn må vara snyggt, men grymt opraktiskt när jag pysslar med grafik och detaljer.

Datorn hann knappt börja sjunga på första versen innan den sjöng den sista. Jag kanske behöver en excorsist för att kolla så inte GP varit här med sina onda andar som enbart pysslar med teknikmyteri.

Och så kom ju den efterlängtade spionkameran, som jag inte hade tid med där och då. Någon timma före SHF packade jag upp och installerade enbart för att inse att den inte var som beskrivningen på Apples sida. Man kan säga att beskrivningen på sidan var lite…missvisande. Eftersom det visade sig att den varken kunde tilta åt olika håll, zooma eller ens hade en högtalare så jag kunde ge order åt hundar, make och eventuella tjuvar och banditer på distans.

Det var ju inte riktigt som jag hade tänkt mig och det var ju heller inte helt och hållet Apples fel. Beskrivningen var bara lite kass. Men jag packade i alla fall ihop den och ringde till supporten som alltid är Så Jäkla Trevlig. Inget undantag den här gången, killen jag pratade höll med mig, vi hittade en kamera som faktiskt kunde göra det jag ville att den skulle göra och den skulle han skicka hasta pronto så jag skulle slippa vänta. Sen kommer någon annan och plockar upp returen vid dörren, kostnadsfritt såklart.

Vi pratar om ett företag som är så stort att de skulle kunna säga “tough shit, lev med det”. Men icke då. Killen gav mig till och med sin mailadress och direktnummer, ifall jag skulle behöva “en alldeles egen applekille”.

Det behöver väl alla? En alldeles egen applekille är inte fy skam. Särskilt inte när man är gift med en Windowssnubbe (när det kommer till datorer, inget annat).

När jag ändå hade dem i telefon passade jag på att fråga om mitt fodral som retat mig ett bra tag. Minns ni mitt svinsnygga iPadfodral?

IMG_5345

Så snyggt. Så älskat. Men det har krackelerat litegrand och jag mindes inte när jag köpte det. Så jag frågade.

Jag hade visst köpt det för ett år sedan. Men nämnde ändå att det liksom har totalhavererat i “böjen”. Och bara havererar mer och mer.

IMG_5344

Ett år liksom. Kände mig grymt osäker på om det skulle klassas som normalt slitage och erbjöd mig att skicka bild på exakt hur det hade pajat, men näerå … det behövdes inte alls … så skulle det ju inte vara så jag skulle minsann få ett nytt direkt. Dessutom hade det kommit nya färger sedan jag beställde så jag hade mage att våga fråga om jag månntro kunde få byta färg när jag ändå skulle få ett nytt. Inga problem det heller. Och återigen skulle det skickas direkt, returen kan jag skicka senare.

Och som plåster på såren skulle jag få retroaktiv rabatt på föregående order som skulle sättas in på mitt konto.

Snacka om goodwill. Snacka om kundvård.

Jag är INTE van vid att gigantiska företag behandlar småkunder på det viset.

Herregud, jag är inte ens van vid att små skitföretag behandlar sin kunder på det viset.

All kudos till Apple.

Riktigt snyggt jobbat.

Dessvärre får Big Brother vänta i ett par dagar till.