Category: Shopping

Nu skall vi prata köpstopp och julpynt

Posted on | by Victoria | 36 Comments on Nu skall vi prata köpstopp och julpynt

För nu har vi faktiskt alldeles snart lagt första månaden bakom oss. Jag failade på godiset häromdagen men fick dubbelstraff. Först snubbla ut allt ur påsen och igår vaknade jag med tandvärk.

Första och andra veckan var ju faktiskt rätt enkel för min del eftersom jag låg däckad i tandinfektion första veckan och andra veckan var ju visakort plus alla andra kort spårlöst försvunna. Första veckan var jag därmed inte ens sugen på att internetshoppa och att gå på stan var uteslutet, andra veckan hade det inte spelat någon som helst roll om jag hade hittat en miljard saker på nätet – utan kort kan man inte handla i alla fall.

För min del har det ju då varit vecka tre och snart vecka fyra som skall redovisas och begrundas. Godiset vet vi ju redan. Hälften (och lite till) var okynnes. Man behöver inte 2,5 kilo lördagsgodis liksom. Så med skammens rodnad inser jag och drar lärdom.

Så fort jag går igenom min mail så slänger jag alla nyhetsbrev utan att öppna dem. Även de som tjoar om 70% rea och lagerrensning. Det och att låta bli att leta efter/råka hitta luddiga tröjor är hittills det som är oslagbart svårast för min del. Jag har gått på stan och tittat på medan maken varit inne i favoritskoaffären där HAN har köpt Birkenstock (tack gode gud för uppgraderingen från Foppa säger jag bara) medan jag varken kikade på reahyllan eller några andra hyllor. Det kändes stort.

Jag har även varit på Elgiganten två gånger för att lämna in datorn. Utan att gå in i någon annan affär och utan att titta på andra elektroniska mackapärer. Sånt som jag i vanliga fall är en riktig sucker för.

Däremot mötte jag en helt ny svårighet igår när jag inte kunde sova. Jag har ingen aning om hur jag landade på pysselbloggar, men jag misstänker att det var via Admin Ankas blogg.

Nu kanske en del inte tror det, men jag är svinpysslig. Jag älskar att sticka, virka, brodera, sy och allt möjligt annat. Dessvärre satte ju min pajade hand P för fortsatt handarbete. Jag har provat att både sticka och virka efter att handen pajade och det funkar i ungefär fem minuter, sen vill jag gnaga av mig handen/armen någonstans under armbågen och så inser jag det omöjliga och lägger ner det. Och så surar jag. Skitlänge.

Igår var det den här bloggen jag snubblade över. Hemgjord hette den. Och den låg jag och tittade på halva natten tills batterierna tog slut i paddan. Illavarslande sugen blev jag på att göra ungefär allt som hon hade knåpat ihop och mest sugen blev jag på de här tavlorna.

tavla

Kolla det här inlägget.

Den är verkligen svinsnygg. Nu är ju just den ingen fara att göra eftersom det enbart handlar om återvinning (den borde ju därmed ge pluspoäng), men hon gör ju så mycket mer. Med bland annat garn och tyg. Som kostar pengar.

Så just nu handlar det om att sitta på händer och visakort och enbart leta pysselidéer som a) inte kostar pengar och b) som handen kan göra utan att jag gnager av armen.

Misstänker dessutom viss positiv terapeutisk inverkan av dylik sysselsättning.

Summa summarum, för egen del har jag inte fått återfall eller glömt bort mig och råkat handla något. Förutom godiset. Däremot har jag fått några presenter, men mer om det imorgon. Inget jag bett om och bara väldigt väldigt rara saker.

Nu vill jag höra om er.

Och min första fråga är; VAD I HELA FRIDEN ÄR DET MED ER OCH JULPYNT I FORM AV LYKTOR OCH TOMTAR?

Vad är det som är SÅ lockande att det verkar vara ett av de största problemen i köpstoppsutmaningen?

För det första är det jul varje år och prylarna används inte tillräckligt länge för att slitas ut, det borde faktiskt vara rent omöjligt att slita ut just julpynt?

För det andra så innebär ju just det att ni redan har julpynt undanstoppat sedan föregående år och julpynt blir ju knappast omodernt? En tomte är en tomte liksom? Man byter ju inte ut tomtemodell 2013 mot tomtemodell 2014?

Det här vill jag verkligen ha en förklaring till, för det här är inte min påse te alls.

Och så vill jag ha länkar i kommentarsfältet om ni har skrivit om köpstoppet på egna bloggar.

När jag har läst hur det går för er kommer jag eventuellt presentera en idé.

Men det beror helt och hållet på hur duktiga vi har varit.

Och ärliga!

(Om ett par timmar är det The Gunilla, tack och lov är åtminstone det höga nöjet gratis – prepare for pressfotografering och bråk?)

Nu skall vi leka “gömma nyckeln”

Posted on | by Victoria | 20 Comments on Nu skall vi leka “gömma nyckeln”

Jag berättade ju för inte så längesedan om de där små käcka pryttlarna man kan sätta lite varstans, som exempelvis nyckelknippan, och sen hålla koll på nycklarna genom en app i telefonen. Kolla det här inlägget.

Idag låg de i brevlådan och jag öppnade paketet, stirrade på dem och funderade på vilka fyra grejor jag letar oftast efter. Jag letar ju liksom efter allt, hela tiden, så det får bli en prioriteringsfråga.

IMG_5488

Välja fyra saker av allt jag äger alltså? Man skulle kunna kalla det en utmaning modell större. Eller ilandsproblem om man är illvilligt lagd.

Så jag började med nycklarna, tänkte att det måste väl ändå vara himla praktiskt och jag spenderar väldigt mycket tid åt att leta efter just nycklarna.

Då blev det verkligen skitspännande efter att ha installerat appen och jag kunde börja leka just gömma nyckeln medan telefonen talade om för mig om jag var så långt ifrån att det var svinkallt eller så nära att det var brännande hett. När jag hade lekt klart såg det ut så här.

IMG_5490

Då låg nycklarna alldeles bredvid mig. Och den lilla fyrkantiga brickan spelade en glad trudelutt. Ifall jag inte hade sett dem utan de kanske hade legat under soffan eller mellan soffkuddarna.

Extra underhållande blev det att få lite olika ledtrådar medan jag “letade”. Hintar är alltid skojigt när man leker.

Nu har jag tre kvar som skall placeras på saker utvalda med omsorg. En vet jag redan. Korthållaren. Givetvis den förbaskade korthållaren. Då har jag bara två kvar.

Första funderingen är hur exakt jag skall kunna fatta ett beslut om vilka två av alla mina högt älskade saker jag spenderar ohemult mycket tid att leta efter som skall få äran att bli utvalda. Efter ordentlig självrannsakan kommer ju såklart glasögon väldigt högt på listan över “saker jag letar efter skitofta, skitlänge och som är skitviktiga” och då undrar jag ju givetvis om mina glasögon kanske inte ser tillräckligt annorlunda ut redan?

Funkar det verkligen att sätta en Tile på dem?

IMG_5495

Har jag lite taskig självinsikt om jag faktiskt tycker att det där var en av mina bättre idéer?

Om det nu skulle vara så kanske jag kan skaffa mig ytterligare ett senilsnöre och hänga Tilen på snöret istället?

Men då kommer ju problemet, jag har nu totalt sju par glasögon som jag använder. Även om det är just dessa som jag använder mest numera (det måste jag säga, det trodde jag ALDRIG, men det gör jag – de här glajjorna sitter på i princip dygnet runt).

En Tile kvar. Nycklar lösta, korthållare löst och ett par glajjor lösta.

Jag får ju stressklåda bara av att inse var jag skulle behöva sätta den någonstans. För på min fyra i topp-listan över saker jag letar efter innan jag skall springa ut genom dörren förutom nämnda och lösta prylar är ju såklart telefonskrället.

Någon som har lust att förklara hur jag skall kunna sätta en Tile på telefonen när jag behöver telefonen för att kunna hitta telefonen?

Det, mina vänner, är vad jag kallar ett delikat problem. Alternativt ett Moment 22.

Sen inser jag att jag kommer behöva köpa till ungefär 58 stycken Tiles till.

Herregud, om det är så här illa nu hur skall det då bli när jag blir (ännu) äldre?

Och så undrar jag hur många telefonen klarar att hålla reda på innan den dör batteribristdöden bara av de häringa letningshjälpprylarna?

Så många frågor, så lite svar. Det här skulle ju underlätta livet, inte försvåra det.

Men satan i gågatan vilken fiffig idé det här var för oss som letar efter allt mest hela tiden.

Well, I’m back, Yes I’m back…

Posted on | by Victoria | 61 Comments on Well, I’m back, Yes I’m back…

“… Back in black, I hit the sack
I’ve been too long, I’m glad to be back
Yes I’m, let loose from the noose
That’s kept me hanging about … ”

Väldigt valfritt att lyssna på temamusiken medan ni läser inlägget. Men ni får gärna. För låten är bra. Trots att det är AC/DC (shhh … jag kommer aldrig erkänna för maken att jag faktiskt gillar de äldre skivorna med AC/DC. Så länge han hatar Eminem och Robbie Williams kommer jag officiellt hata AC/DC – så det här pratar vi tyst om, okay?). Och temat stämmer väl rätt bra med min frånvaro. Särskilt refrängen om att yes och well I am back? Egentligen faktiskt endast refrängen nästan.

 

 

Nåväl. Jag har alltså haft bloggarsjukan. Vilket är en högst ospecifik sjuka eftersom den kan innefatta allt från brutna armar till lite jobbig omgivning. Sjukdomens största biverkning är att man helt enkelt inte kan blogga, men den är väldigt osmittsam. Och det är ju en fördel med tanke på hur snabbt virus, mask och andra sjukdomar sprids på nätet.

Den här gången handlade inte sjukan så mycket om mig som om andra i min närhet som det blev lite jobbigt för. Det gjorde att det blev extremt jobbigt för mig med. De senaste dagarna har ägnats åt att kämpa tillsammans, försöka få näsan ovanför vattenytan och nu känns det som att första steget och det hittills jobbigaste ligger bakom oss. Men ingen skall dö och ingen är allvarligt sjuk (såvitt jag vet, men då är det i så fall inget som har med bloggarsjukan att göra).

Det betyder ju egentligen att inget direkt KUL har hänt den senaste veckan, så det får bli en mjukstart. Och eftersom jag är lite Oldsbergsk till min läggning använder jag ordet “mjuk” som smidig övergång på en av de två saker jag har att berätta idag.

Att jag älskar Tempur kommer inte som en överraskning för de som känner mig. Det finns få saker i deras sortiment som jag inte har. Skulle det börja brinna skulle jag först rädda hundarna, sen handväskan och efter det skulle jag antagligen försöka släpa ut allt tempurigt ur lägenheten. Nu blir just det här ett litet sidospår för att jag inte minns om jag har berättat det här förut, men min absolut bästa tempursak är min ögonmask. Den är fullkomligt outstanding och oslagbar vid migränanfall.

Screen Shot 2014-11-14 at 22.24.05

Om ni aldrig någonsin har testat just den här ögonmasken tidigare och tror att den är som en vanlig ögonmask så tänk bara om. Den är inte som en vanlig ögonmask, den är en livräddare vid migränanfall och långresor. Den är mjuk, den går att justera så den inte släpper in så mycket som en strimma ljus och den är mjuk (sa jag det?). Min mentor PGW trodde inte riktigt på mig, sen fick hon en mask i present och efter det gick hon med mig i migräntempursekten och sen vet jag att hon i sin tur har gjort samma sak. Gett bort mask till migrändrabbad väninna och väninnans kommentar efter att ha använt den en gång var “åh herregud, nu är det ju nästan så jag längtar till nästa migränanfall”.

SÅ bra är den alltså. (Jag borde verkligen sponsras av just det här märket)

Nu kom jag av mig. Det var ju faktiskt inte masken jag skulle prata om egentligen.

Ett par veckor före köpstoppet råkade jag surfa på just nämnda märkes hemsida och upptäckte att de har börjat tillverka en grej som jag har velat ha hur länge som helst. En sån där stor kilformad sak som man kan sittluta sig på i sängen och i soffan. Nu är det lätt att tro att sådana är enkla att hitta, men se det är det inte. För jag hade en gammal, inköpt för ett tiotal år sedan efter att då ha letat ihjäl mig, den är skitful och hemmagjord av snubbe med sängkiltillverkning som en väldigt udda hobby. Ytterst lite stoppning, väldigt mycket plywood och klädd i vintergatans mest opraktiska vita tyg. Helt enkelt svinobekväm och ful. En sådan kudde vill man ju ha för att gotta till sig mot, inte ligga mot vitklädd plywood i 45 graders vinkel utan att kunna justera liggningen överhuvudtaget.

Att upptäcka att Tempur hade börjat tillverka sådana i material med bättre minnesfunktion än maken någonsin kommer få är ju en våt dröm och ännu våtare blev den när den fanns i grått. Nästan samma färg som soffan. Men det var beställningsvara och även mitt minne lämnar eventuellt en del att önska, för jag hade glömt att jag hade beställt den.

Den kom i förrgår och nu står den här.

IMG_5460

Enda skillnaden på realtid och bilden är att jag ligger på den medan jag skriver det här.

Herregud, det var ju som att köpa en ny soffa utan att köpa en ny soffa. Jag har just tagit liggjobb till en helt ny nivå. För ja, nu kan jag helt ärligt säga att jag ligger på jobbet, jag ligger bara inte MED någon. Och så har jag sämre betalt än de som liggjobbar på riktigt.

Och så avslutades veckan med att jag öppnade en present från PGW. En tröja som jag haft span på hur länge som helst men inte fått tummen ur att köpa och nu med köpstoppet var det ju bara att glömma.

Då är det tur att man får ta emot presenter. Särskilt roligt att presenten är från den som är min mest ivriga påhejare när det gäller just köpstoppet.

Den här tröjan kommer jag ha på mig idag.

IMG_5461

Och det skall bli skitintressant att se hur många som faktiskt tar illa vid sig.

Men jag är ju åtminstone ärlig i min klädsel.

Jag har ovanan att döma folk av just nämnda anledning.

Räck upp handen alla som blir skitavis och vill ha en likadan?

Avslutningsvis vill jag skicka ett gigantiskt tack till Admin Anka som skött bloggen med bravur.

Det har varit skitroligt att logga in på sin egen blogg och fnissa åt innehållet, det händer liksom aldrig annars 🙂

Och så har jag såklart längtat efter er.

Titta titta!

Posted on | by Victoria | 12 Comments on Titta titta!

Man kan shoppa utan att shoppa. Vilket man ALLTID glömmer när man är medlem på de där “backningssidorna”. Det som kommer här är alltså betalat och köpt för över ett halvår sen.

Kommer ni ihåg den där SVINSNYGGA ringen som inte bara var en svinsnygg ring utan som även fyllde en funktion?

Screen Shot 2014-11-07 at 19.11.39

Den här. Ringly. Som inte bara hade en skitsnygg sten i olika färger upptill utan även en liten szwarowskikristall på varje sida.

När telefonen (som alltid ligger längst ner i zombieapokalypsväskan) ringer, sms:ar eller ger mig någon annan notifikation så blinkar de där kristallerna på varje sida i olika intervall (om jag har fattat det rätt med intervallen), plus att ringen vibrerar på fingret.

Teknik goes superfäschon liksom. Kan det bli bättre för fäschonintresserad nörd undrar jag?

Sen tänker jag att det även måste vara sjukt praktiskt för de som har yrken där de inte kan ha på sina telefoner under arbetstid, som lärare, men som kanske ändå inte vill missa om barnen har trillat ihjäl sig på dagis eller om Loket ringer och säger att de har vunnit en triljon triljarder kronor på lotteri?

Nu kom det här på mailen.

Screen Shot 2014-11-07 at 19.10.57

HELLO EXCITING NEWS. Snart dags att skicka alltså!

Jag gör nästan i brallan av ren excitement.

Sen gör det ju absolut inget alls att det kommer sådana här överraskningar när man har köpstopp men de här grejorna ligger måååånader tillbaka i tiden och inte räknas alls.

Fatta hur snygga de här ringarna är?

Sen retar det mig lite, men ytterst lite, att det har kommit en silverfärgad variant efter att jag gick in och backade. Eftersom jag inte är särskilt guld-guldig.

Men jag har ju börjat öva mig på roséguld. Nu får jag öva lite på guldguld.

Snart i alla fall – hoppas jag.

Jeuvlar så snygga de är.

L som i Loser

Posted on | by Victoria | 29 Comments on L som i Loser

Så, nu har jag börjat med penicillinet. Eftersom ena ansiktssidan börjar se lite väl äppelkindat ut.

Och så har jag funderat så det knakar. Jag har de starkaste värktabletterna man kan ha (nåja, nästan i alla fall, inte morfin) men tandjäveln gör ont i alla fall. Som fan. Vilket jag antar beror på att det gick ganska fort att trycka ner det där bandageaktiga i tanden och att det trycker på karies/pulpan och nu har något blivit irriterat så istället för att “bara” ha en helt avbiten kindtand har jag nu en bortpillad, infekterad och jävligt smärtsam kindtand.

Men nu anar jag ugglor i mossen, för jag har varit med om liknande tidigare. Fast inte hos samma tandläkare, den jag gick hos då var en vandrande katastrof. DEN gången påbörjades en rotfyllning och vi vet ju alla hur inte gratis det är. Jag hade gått och donat med den rotfyllningen och rensat kanalerna alla gånger och var klar, det där lugnande bandaget man får på skall ju bara sitta X antal veckor innan man betalar miljoners kronor för en tandkrona.

Under de sista veckorna före det var dags för kronan åkte vi på båtsemester i tre veckor och redan första veckan fick jag en rejäl infektion i tanden. Herregudihimmelen så ont jag hade. Ringde katastroftandläkaren som ALDRIG hade akuttider (det var bara en av deras toapapperslånga lista av skitsämsta service), de skrev ut antibiotika och lät mig vänta. En kur antibiotika senare hade just inget alls blivit bättre, så vi fick svischa inom västkusthamn och gå akut. De var snälla och tog emot mig, rensade och satte på nytt “bandage” och ytterligare en kur antibiotika. En vecka senare tappade jag bandaget och fick ännu mer infektion, då snackar vi kvinna på gränsen till nervsammanbrott. Men katastroftandläkaren hade faktiskt semester och kunde absolut inte ta emot mig. Däremot kunde de skriva ut en tredje kur antibiotika.

Kan ju rekommendera infekterad tand i tre veckor som bästa bantningsmedlet i historien. Jag gick ner tio kilo under de veckorna, för allt smakade apa och det gjorde så jävla ont att äta. Sen att jag var världens mest trista semestersällskap dessutom är ju bara en finfin bonus.

Kom hem från semestern, gick till katastrofen på utsatt tid och förväntade mig krona, men fick svaret “hoppsan hoppsan, det här ser inte bra ut alls, det här skulle du kommit med tidigare för nu går tanden inte att rädda” och så ville de akutdra den.

Man kan säga att jag hade slutat lita på dem då. Så jag sa tack, men nej tack, jag vill ha en second opinion (det ringde en klocka någonstans angående tanddragningen men jag var osäker).

Prisad vare gud i höjden för att den klockan faktiskt ringde, för när jag hamnade hos nästa tandläkare (på riktigt sjukhus den här gången) blev jag upplyst om att det är fullkomligt genomkorkat och skitfarligt att dra en inflammerad tand. Gör man det sprider sig inflammationen (infektionen? (kan aldrig hålla isär det där)) till närliggande tänder och så ryker de med.

Kontentan var alltså, man skall aldrig någonsin dra en infekterad/inflammerad tand.

Med tanke på att jag var så gott som felfri (nåja) när jag gick till plågis imorse men inte är det nu så litar jag på exakt ingens first opinion. Det första konstiga är ju faktiskt att jag är så säker på att jag frågade om jag inte kunde få behålla tanden genom rotfyllning men hon sa nej. För att sedan sitta och nästan grina i telefon och prata med sköterskan som då säger “men här står det ju att du har valt att dra tanden istället för att rotfylla”. Say WHAT?

Och med båtsemesterns vidriga treveckors tandproblem tackade jag även nej till att göra en akutdragning. Ringde 1177 för att dubbelkolla. Skall man dra en tand så skall man ha ätit antibiotika i ett par dagar innan. Jomensåatte?

Ett jävligt pissigt moment 22. För tiden har ju runnit ut.

Att sitta i värmen i all ära, men att sitta i värmen och ha ont och inte kunna käka eller dricka gott, det är inte så himla kul. Been there, done that – kommer inte göra det igen. Och det SUGER. Träballe.

Så nu är jag ledsen (även om jag är en smula för drogad för att känna efter), min älskade kamrat som jag skall åka med är lika ledsen.

Men vi bestämde att hon kommer hit, som det var planerat. Vaknar jag mirakulöst med en helt osvullen och smärtfri tand imorgon så drar vi. Är det inte så, ja då bokar vi om och så sitter vi här och pratar skit under helgen.

Under tiden har jag förberett mig genom att dressa om till min reseoutfit. Tack Listoplisto för det grymma tipset från Halens.

IMG_5420
Ja, jag är svullen – jag vet

Den här skall/skulle jag åka i imorgon.

(Och den är inte ett dugg kort i benen, den är alldeles perfekt)

Under den har jag Behå-Helenes sport-BH.

IMG_5421

Och nej, jag är absolut inte sponsrad. Men hennes bröstmagi kräver faktiskt stående ovationer, jag har skrivit om det förut.

Innan jag hittade Helene hade jag inte använt BH på över tio år. För jag hatade det. Det fanns inte en enda BH jag kunde ha som inte kvävde mig eller gjorde mystiska saker med mina bröst eftersom det skiljer nästan en hel storlek mellan vänster och höger (japp, jag är skelögd även där). Hon tipsade om en sort, bad mig om ett mått och sen löste hon det.

Jag har alltså henne att tacka för att jag numera kan ha BH igen och slipper ha brösten dinglande som ett par trista lovikavantar med grus i under mina tröjor.

Jag har fått en hylla igen. Den hyllan som gravitationen har snott med åldern.

Hon fixade även en bikiniunderdel som jag skall/skulle ha Florida. Som jag faktiskt skall visa när tanden har slutat bråka. En bikinikjol, som inte visar det den inte skall visa men visar det den skall visa.

Nu skall jag invänta ledsen resekamrat iklädd leopard, Swahnglajjor och BH.

Sen håller vi tummarna för lite sömn inatt och ett uppvaknande imorgon där tanden känns som ny.

Hoppet är det sista som överger en.

Och värktabletter, värktabletter överger inte heller.