Med risk för livet publicerar jag detta mot somligas vilja

Jag har ju redan berättat att jag bor med en hoper små människor och två stora. Fem barn som delar på tre rum.

Äldsta tjejen har eget rum, de jämnåriga grabbarna delar rum och lillasyster och storasyster delar ett annat. I syrrornas rum finns två våningssängar, så de totalschyssta snubbarna flyttade in till syrrorna och jag fick eget rum.

Igår fick då alla småmänniskorna (åldersspann 5-10 år) enbart befinna sig i tjejrummet för att både leka och sova.

Imorse när jag skulle gå på toa kikade jag in i rummet. Jag borde kanske inte ha gjort det? Jag borde antagligen inte alls ha gått ner och hämtat telefonen för att fota. Men nu råkade det bli så.

Tydligen var det städat där inne innan jag kom. Sen lekte de, sov, gick upp och drog till skola respektive dagis.

Jag funderar lite över vad de har lekt? Har de gjort en rekonstruktion över Hiroshima under andra världskriget eller har de lekt tsunami i Thailand?

Det lutar åt tsunami i Thailand eftersom det mest ser ut som att en gigantisk våg har sköljt in, rört till och sedan lämnat spridda skurar av…ptja…leksaker. Dessutom ser det ut som att barnen sköljdes med ut av vågen (eller tryckvågen för all del) eftersom de är borta.

Vem vet. Fyrisån kanske svepte in imorse och släpade dem hela vägen till skolan.

Men det är ju för all del väldigt samhällsrelaterade lekar. Och det måste man ju bli lite imponerad av.

Vad tror ni?

20131023-011059.jpg

Jag lever och det är fruar as usual ikväll

Okay, jag lämnade Mona med familj igår, tog tåget i sagda 39 minuter och blev hämtad av Admin Anka i, vad som såg ut som en helt normal bil.

Det var den inte.

Först slängde vi in mig och min koffert. Då tyckte jag att det blev fullt i bagageutrymmet. Sen åkte vi till dagis och hämtade lilla barnet som fick sitta i baksätet. En stund. För efter det råkade vi hämta ytterligare tre av familjens barn.

Är ni med nu? Koffert. Jag. Litet barn. Tre barn till. Admin Anka. Mååånga människor oavsett storlek. Och sen handlade vi tre kassar mat på det. Och en hoper skolväskor på det.

Då blev den lilla bilen en Transformerbil. Trycka på en knapp, fippla med en rem, dra lite här och där och vips satt minibarnet i bagageluckan, tre i baksätet och vi behövde inte lämna varken koffert eller matpåsar på gatan. Nej, det var ingen jeep-bil, det var en alldeles vanlig bil.

Sen åkte vi hem. Då kom barnet som fattades.

Åtta personer. Tre vuxna och fem barn. Det är hejdlöst många barn. Så många att man nästan slarvar bort dem.

Så vi beställde pizza. Och alla samlades vid matbordet.

Låt oss bara säga att jag förstår varför den här hänger över bordet.

20131022-111640.jpg

Jag känner mig lite förvirrad efter att ha bott i en stillsam källare.

Och det är game on som vanligt med fruarna. Har blivit lovad tv:n.

Vi skall bara käka middag med en brutta jag har känt i tio år men aldrig träffat i verkligheten först. Och det skall bli skitjävlaroligt.

Jag är vaken

Och har varit vaken sen 06:30 (vågen, hajfajv och jättestora kors i taket).

Nu semesterjobbar jag med Mona sittande bakom en skärm på deras kontor. Lite hobbyjobb. Har man inte att göra så skaffar man sig.

Men, jag kan varmt rekommendera arbetsplatsen, för man får sådana här serverade av chefen (eller heter det KEFEN?).

20131021-111508.jpg

Oklart hur länge man har sådana fördelar på ett jobb.

Och så har jag sagt ett tårfyllt farväl till talibanen, snart är det dags att säga ett lika tårfyllt farväl till husfru och husbonde, för att dra vidare norrut. Mot Uppsala.

Jag skall fundera vidare på det där med adoption. Och hur det funkar när man är skitgammal.

För det kommer bli jävligt tufft att säga see you later alligator till den här sexbomben.

bild 3(2)

Som kan extraknäcka som tomtenisse ihop med Karl-Bertil Jonsson.

Karl_Bertil_Jonsson

Mhmm…hon kan glömma en karriär med stilettos och lackväska. Punkt.

Karma kanske?

Mona är ute och fixar ögonfransarna, och jag är ensam i det det universumska hushållet ett tag.

Jag kan helt ärligt, med handen på hjärtat och tiofingrarupptillgud och allt det där, säga att jag sällan har sovit så gott som i deras källare. Som en sten. Vilket vi blev varse imorse eftersom då hade sovit i nästan 12 timmar.

Och SOM de små illvilliga satmarorna hade smugit här uppe för att inte väcka mig. Enbart för att kunna jäklas. Unga fröken Universum ligger väldigt brunt till. Fru Universum inte långt efter och Herr Universum är även han med i matchen, men med tanke på massagen så känner jag en oerhört förlåtanda sida gentemot honom. Han har min tillåtelse.

Men, med tanke på att alla i familjen Universum nu har spenderat en hel helg åt att håna, reta och ha hejdlöst roligt på min bekostnad så har jag ju en gigantisk möjlighet att jävlas tillbaka just nu.

Jag är ensam. Med Monas dator, i deras hus.

Vad vill ni veta?

*häxkackelskrattar*

Byta lite partner kanske?

Igår på något tv-program på någon tv-kanal (nej jag var inte packad, bara ofokuserad) pratade de om ett kommande swingersparty i, kan det ha varit Norrköping kanske? Skulle tydligen bli ett ordentligt baluns, och det såg ut som att de hade madrasserat ett helt stadshus för…diverse aktiviteter som swingers ägnar sig åt.

Var och en blir salig på sitt sätt etcetera.

Men! Kan man inte tänka lite utanför fyrkanten när det gäller partnerbyte? Det är väl inget som säger att man måste ligga naken och flåsa på en madrass med en hoper okända karlar? Just den typen av byte är inte min kopp te.

Så jag tänker så här. Monas man var en fena på att massera. På riktigt. Och var inte så himlans nödbedd heller.

20131019-231114.jpg

Man skulle kunna säga att jag inte är så bortskämd med det. För att uttryck sig milt.

Så jag hotade maken lite, och skickade ett mms.

20131020-012558.jpg

Men det var visst inte så himla hotfullt.

Så, då tänker jag mig en liten swing med Mona. Men mer att hon får min man, som faktiskt är ruggigt händig, som då kan fixa klart hallen. I utbyte får jag hennes och massage tills halljäveln är klar.

Och under tiden de hamrar, spikar och masserar käkar jag och Mona god mat och dricker bubbel.

Nu snackar vi min typ av partnerbyte.

Det här är ju svinbra. För nästan alla inblandade.

Jamen så gör vi.

(Och näe, jag snarkar inte. Absolut inte.)