Vi blev kvar i Tanumsstrand. Dels för att buffén från fredagen var ljuvlig och dels för att vädret blev piss, skit och extra allt. Men mest på grund av buffén.
Jag är inte en bufféperson. Älskar inte julbord, eller lunchbufféer. Äter man med ögonen blir det för mycket och för rörigt. Men den här var HELT fantastisk och jag drömde våta drömmar om glassbuffén natten mellan fredagen och lördagen och igår var glassen det enda jag kunde tänka på och längta efter.
Jag var så fokuserad på buffén att jag ägnade lördagen åt att prata enbart om den och att jag ville flytta hit och köpa ett “åkband” eller något slags månadskort på Tanumsstrand. Begeistrad. Hänförd. Drabbad av en av de sju dödssynderna; frosseri. Bästa synden som finns.
Men alltså. Har man en sådan servering och lyckas servera allt i form av havets läckerheter såsom musslor, krabbklor, räkor, lax och gud vet vad mer. Plus olika köttiga tilltugg, serranoskinka, mozarellasallad, fetaostsallad och ungefär en triljard fler röror och rätter med olika ostar i. Inte nog med det, den varma avdelningen var även den gigantisk. Potatisgratäng, pommes, klyftpotatis, kycklingspett, karré, pizza, lasagne, olika korvar och antagligen många fler saker som jag har glömt nu, då förtjänar man folkets jubel och en natt till i just den här hamnen för att få härja bland maten en kväll till.
Tre sådana här bord fulla med mat. TRE!
Men det som hägrade, efter tre påfyllningar av mat, var efterrättsdelen.
Först den här.
Jag har sagt att jag är laktosintolerant va? Men att jag väljer att förtränga det eftersom jag älskar glass. Två bägare med lakritssås i fredags och två igår. Efter bägare två frågade jag maken om han visste ifall det var väldigt dyrt att köpa hem en mjukglassmaskin som den här. Ytterst osäkert om han ens tog mig på allvar, men allvarlig var jag.
Och så kulglass såklart.
Maken får säga vad han vill. Antingen flyttar jag hit eller så köper vi en mjukglassmaskin.
Jyckarna var ju kvar på båten, men som den goda matte jag är smugglade jag såklart ut en bägare till dem när det var dags att gå. Gissa om jag var den mest populära matten i världen.
Den här fick hundarna dela på. Det går att köpa evig kärlek. Det funkar tydligen både på mig och jyckarna när det handlar om glass. Och ost.
Sen gick vi förbi Monas båt i hamnen.
Efter det somnade jag med magen i vädret, vaknade idag, lämnade bufféhamnen och drog till Bovallstrand. Här fick vi världens bästa hamnplats med tanke på vädret (som är fint igen), längst ut och längst bort alldeles ensamma. Det är bara att gå rätt ut på akterdäck i bara mässingen och plumsa ner i vattnet.
Eller ja. Bara och bara. För de som inte är så badkrukiga är det ett trovärdigt scenario. I mitt fall handlar det mer om att gå ut på akterdäck, sjåpa sig i en kvart och sedan bli iknuffad av maken. Det har jag gjort. Badat efter iknuffning alltså. Och det är faktiskt alldeles ljuvligt.
Nu skall jag fortsätta sitta och titta på det här och carpa the hell outta diem.
Men jag måste fråga. Har alla kommentatorer tagit semester eller?
Enligt bloggen är ni fler än vanligt som hänger här inne, men det har aldrig varit så tyst som nu.
Lever ni?
