Jag är delar gärna med mig, och är vansinnigt generös. Även med saker som kanske inte är helt positiva. Omtänksam skulle man kunna kalla mig.
Här ligger jag och bara har semester, och gör inte ett jädra skit. Ljuvligt.
Just det, nyaste tantläsglasögonen. Apfula tycker jag, men OJ vilken skillnad det blev från alla de 100-kronors jag köpt på macken tidigare. En ny värld att ha exakt rätt styrka, och som även korrigerar brytningsfelet. Härlisch. Och ytterligare ett par att hålla reda på i apokalypsväskan.
Mitt hår har till och med tagit semester. Båtsvettskrulligt kallas den här frisyren. Ändan på flätan har lagt sig i en Prins Valiant-lock, och resten av håret ser mer…galet ut. Värre kommer det bli. Det här är perioden när jag förvandlas till sunkapa. Håret kommer vara krulligt (ja, krull är mitt naturliga hår – när jag var liten/yngre var det rart – numera ser jag ut som Don King om jag inte tvingar ner det). Ansiktet svettigt och osminkat. Saltvatten överallt. Mot slutet av semestern kommer det vara ett smärre mirakel om jag ens orkar ta en raggardusch.
Likheten kommer vara slående om ett par veckor. Bortsett från solbrännan. Jag kommer vara mer hummerfärgad, om nu solen kommer fram.
Men nojan då. Finns säkert de som redan kommit på det. Själv upptäckte jag det av en slump, för en miljon år sedan, när jag tryckte upp ansiktet i en spegel för att kolla på en tand. Fast jag råkade se näsan också. I ren chock sprang jag ut till syrran och talade om det för henne, eftersom jag trodde att det var något fel på mig och att jag var unik. Då kollade hon, samma skräck där, och jag delade med mig av nojan.
Efter det har jag väl mer eller mindre glömt det, men såg det med all oönskvärd tydlighet när jag tog semesterkortet. What’s up with the näsborrar?
Jag tror att alla har olika. Min ena är svinsmal och jätteavlång och den andra…är inte det. Den vänstra (min vänstra) ser ut som Vänern och den andra Vättern. Den som ser ut som Vättern är ju så långsmal att det knappt finns utrymme att andas.
Det här är en av livets stora gåtor som jag kan gå runt och fundera över i en evighet. Det är ju en orimlig olikhet. Exempel på andra funderingar är varför älgar bajsar pyttesmå bajskorvar fast de är skitstora djur, i jämförelse med andra lika stora djur som till exempel hästar. Jag skulle kunna skriva en milslång lista med alla, helt värdelösa, saker jag hakar upp mig på. Den med älgen är dock utredd sedan 10-15 år tillbaka, med länsveterinären i V. Götaland. Snacka om att jag är bra på att konversera med folk jag inte känner, eftersom det var min första fråga när jag fick reda på vad han jobbade med, under ett mingel med väldigt okända personer.
Men nu ger jag det till er.
Kolla snoken. Sen kan ni noja lite.
Och kom inte och säg att era näsborrar är helt lika för det kommer jag inte att tro på.