Category: Renovering

För jag har ju så mycket uppdämt och oberättat, trots att jag haft Instagram. Huset blir bara bättre, men det som tidigare var ett Barbievardagsrum och som nu blivit mitt alldeles egna hobbyrum/gästrum, det rummet fortsätter jag glömma av. Formen på tillbyggnaden ser liksom likadan ut som den gjorde innan det blev mitt rum. Eller mammas när hon är där. Och rummet är fortfarande omysigt, vad var det jag kallade det? En bättre dekorerad fyllecell?

Det ser fortfarande ut som en fyllecell och jag blir fortfarande lika paff när jag upptäcker rummet.

”Ett rum? Men vi har aldrig haft ett rum här förut? Var kommer det här gästrummet ifrån?”

När jag väl fattar galoppen så är det ändå bara halvgaloppen jag begriper. Jag hänger med på travet skulle man till och med kunna säga. För det är än mer omöjligt att få in i skallen att det här var vårt vardagsrum. Jag vet att vi bodde litet och vi bor fortfarande litet även om skillnaden är enorm, men hur fick vi plats med ett vardagsrum här?

Nåväl, det pysslas fortfarande, och mitt största problem med cellen är att det byggdes en vägg som inte fick några flamingofåglar. För att göra det så enkelt som möjligt blev den vit och jag misstänker att det är problemet. Mycket grubblande senare har jag kommit på att det kan vara bra att ha en stor anslagstavla ovanför min arbetsbänk. Dels för att det kan vara snyggt och dels för att mitt seriösa skrivande behöver något att använda som storyline.

Eller är jag ute och cyklar igen? För att vara en ganska kreativ människa är jag sorgligt usel på inredning. Hjälp mig? (Givetvis är träbänken under den vita arbetsbänken borta, så även runda vita bordet.)

Inte heller kan jag visa hur det ser ut nu för jag är hos ömma modern. Vad jag kan visa är hur torpet såg ut innan Operation Dagsverke satte igång, och ungefär hur det ser ut idag.

Jag är kär i utbyggnaden och väldigt imponerad av att Kim bara kom på att; ”hej, vi bygger ut sex meter, det blir säker bra” utan att ha någon som helst plan eller ritning. Och så blev det verkligen så här bra.

Om önskemål finns kan jag visa hur det såg ut under tiden. Det fanns inte en sportslig att fatta att det skulle bli så här. Men givetvis är det inte slut, för helt plötsligt kom Kim på att den mindre farstun som agerade sluss, den skulle rivas och göras mycket större. Jag var motvalls och sa nej, Kim tjatade, jag fortsatte säga nej och helt plötsligt var farstun borta. Kim jobbar så, det är bättre att göra det man inte får göra och sedan be om ursäkt. Jag har vant mig och tur för honom så blev det väldigt bra. Det var korkat av mig att vara motvalls medger jag lite i smyg.

Men vi tar resten av bygget imorgon.

Jag kan däremot berätta att prinsessan skall hämtas på fredag och anledningen till att jag är kvar hos mamma istället för att vara hemma och hundsäkra som var planen är för att planer ofta går åt skogen. Ludde och jag skulle bara vara kvar tre extradagar för vi hade tid hos veterinären. När det blev dags för mig att åka hemåt, då blev Kim riktigt sjuk. Vilket var förra onsdagkvällen. I måndags testade han sig för C19 och nu väntar vi förtvivlat på provsvaren. Oavsett svar hämtar vi henne på fredag, den enda och stora skillnaden är att det blir jag och mamma som hämtar om svaret år positivt.

Men det är banne mig helt oförklarligt om vi åker på skiten. Vi spritar och tvättar, vi har umgåtts med noll människor sedan februari, vi kör mask/visir och det enda vi gör är att handla mat och medicin. Mindre mask än visir dock, men det beror mest på att jag blir helt blind i mask i kombination med glasögon.

Håll tummarna. Kim har varit helt frisk sedan igår eftermiddag. Ingen hosta och ingen feber alls. Är det C19 går julen åt skogen, då får han sitta helt ensam på torpet och får inte ens åka och handla. Mig kommer det inte gå någon större nöd på, men jag börjar gråta bara av tanken att jag sitter här med valp, Ludde, julmat och familj, men ingen Kim. Och Kim kommer vara ensam och möjligen ha några Ramennudlar att äta.

En sista grej, min uppfödare har en brun pojk som hon vill behålla som foderkille och där går hon på rekommendation. Jag känner ju faktiskt majoriteten av er och frågar här; någon som är sugen på att nästan bli släkt med mig och bli fodervärd åt en otroligt vacker brun portugisisk prins?

Ja, suget att bara ta honom också är gigantiskt. För han är verkligen vacker.

Vi pratar vidare om det här. För jag skulle ju bara skriva jättelite eftersom jag enbart har telefonen. Det gick ju precis lika bra som vanligt.

// Tant Visir

Ett par gånger har mamma fått frågan om att följa med mig till Stockholm, bo på hotell, äta gott, få massage, hälsa på Céline och Johanna och ta med mamma till butiken på Ekerö. Butiken som mamma bara sett på nätet och hon, precis som jag, älskar Plain Vanilla. 

Alla gånger har hon svarat att “vi kan väl se när det verkligen är dags?”.

Nu var det dags och jag misstänkte att jag inte skulle få ett jakande svar. Jag visste nog kanske även varför, trots att jag har en mamma som egentligen tycker att det är kul att åka på piffiga utflykter. Med mig. Men det finns något hon gillar bättre, sina fyrbenta barnbarn, vilket för all del är jättetrevligt med tanke på att de har en morfar i Strömstad som inte bryr sig om dem särskilt mycket. 

När jag åker till huvudstaden brukar jag köra till mamma och parkera där. Beroende på tågets avgångstid från Centralen tar jag antingen taxi eller pendeltåg från mamma till stan. Även taxi är billigare än ett par dagar på Centralens långtidsparkering.

Mamman fick frågan en sista gång när jag hade bestämt mig för vilken dag jag skulle åka. Då kröp det fram. Man känner sina löss på gången.

“Kaaaanske en annan gång. Den här gången vill jag nog hellre hänga med mina lurviga barnbarn. Om du kanske orkar ta med dem? Eller om du bara orkar ta med en? Det hade varit sååå mysigt att ha åtminstone en i soffan? Kaaan du inte ta med en?”

Sa mamma. Med bönerösten påslagen.

Jag tog Liten under armen och körde till mamma igår och imorse lämnade jag pälsbäbisen i soffan med mamma och styvfar. Alla tre såg äckligt nöjda ut när jag gick.

Nu sitter jag här.

Imorgon skall jag till frissan, en månad för sent. På den månaden har det hunnit bli så mycket tovor att jag är livrädd över hur DET skall gå. Men nu vet jag vad som händer om jag låter det gå för lång tid. Jag blir Bob Marley.

Och när det gäller inredningen. Ni har rätt. Jag köper saker jag tycker är fina och ser inte att de inte passar ihop. Nu har jag funderat över allt ni sa om att just den pallen inte passar för att stolarna är smäckrare och jag tror att även jag fattar nu. Så jag köpte den inte.

Nu måste jag bara titta på era förslag.

Tapeter har jag delegerat på Johanna. 

Och så skall jag ta mig i hampan och fixa Pinterest för vi skall inte ha träfärgad hylla i vardagsrummet och inte träfärgad tv-bänk.

Det skall vara vita möbler.

Steg nummer ett är att hitta tapet och färg till övervåningen. Vi måste göra en våning i taget.

Det här kommer göra mig tokig.