Så, nu har jag börjat med penicillinet. Eftersom ena ansiktssidan börjar se lite väl äppelkindat ut.
Och så har jag funderat så det knakar. Jag har de starkaste värktabletterna man kan ha (nåja, nästan i alla fall, inte morfin) men tandjäveln gör ont i alla fall. Som fan. Vilket jag antar beror på att det gick ganska fort att trycka ner det där bandageaktiga i tanden och att det trycker på karies/pulpan och nu har något blivit irriterat så istället för att “bara” ha en helt avbiten kindtand har jag nu en bortpillad, infekterad och jävligt smärtsam kindtand.
Men nu anar jag ugglor i mossen, för jag har varit med om liknande tidigare. Fast inte hos samma tandläkare, den jag gick hos då var en vandrande katastrof. DEN gången påbörjades en rotfyllning och vi vet ju alla hur inte gratis det är. Jag hade gått och donat med den rotfyllningen och rensat kanalerna alla gånger och var klar, det där lugnande bandaget man får på skall ju bara sitta X antal veckor innan man betalar miljoners kronor för en tandkrona.
Under de sista veckorna före det var dags för kronan åkte vi på båtsemester i tre veckor och redan första veckan fick jag en rejäl infektion i tanden. Herregudihimmelen så ont jag hade. Ringde katastroftandläkaren som ALDRIG hade akuttider (det var bara en av deras toapapperslånga lista av skitsämsta service), de skrev ut antibiotika och lät mig vänta. En kur antibiotika senare hade just inget alls blivit bättre, så vi fick svischa inom västkusthamn och gå akut. De var snälla och tog emot mig, rensade och satte på nytt “bandage” och ytterligare en kur antibiotika. En vecka senare tappade jag bandaget och fick ännu mer infektion, då snackar vi kvinna på gränsen till nervsammanbrott. Men katastroftandläkaren hade faktiskt semester och kunde absolut inte ta emot mig. Däremot kunde de skriva ut en tredje kur antibiotika.
Kan ju rekommendera infekterad tand i tre veckor som bästa bantningsmedlet i historien. Jag gick ner tio kilo under de veckorna, för allt smakade apa och det gjorde så jävla ont att äta. Sen att jag var världens mest trista semestersällskap dessutom är ju bara en finfin bonus.
Kom hem från semestern, gick till katastrofen på utsatt tid och förväntade mig krona, men fick svaret “hoppsan hoppsan, det här ser inte bra ut alls, det här skulle du kommit med tidigare för nu går tanden inte att rädda” och så ville de akutdra den.
Man kan säga att jag hade slutat lita på dem då. Så jag sa tack, men nej tack, jag vill ha en second opinion (det ringde en klocka någonstans angående tanddragningen men jag var osäker).
Prisad vare gud i höjden för att den klockan faktiskt ringde, för när jag hamnade hos nästa tandläkare (på riktigt sjukhus den här gången) blev jag upplyst om att det är fullkomligt genomkorkat och skitfarligt att dra en inflammerad tand. Gör man det sprider sig inflammationen (infektionen? (kan aldrig hålla isär det där)) till närliggande tänder och så ryker de med.
Kontentan var alltså, man skall aldrig någonsin dra en infekterad/inflammerad tand.
Med tanke på att jag var så gott som felfri (nåja) när jag gick till plågis imorse men inte är det nu så litar jag på exakt ingens first opinion. Det första konstiga är ju faktiskt att jag är så säker på att jag frågade om jag inte kunde få behålla tanden genom rotfyllning men hon sa nej. För att sedan sitta och nästan grina i telefon och prata med sköterskan som då säger “men här står det ju att du har valt att dra tanden istället för att rotfylla”. Say WHAT?
Och med båtsemesterns vidriga treveckors tandproblem tackade jag även nej till att göra en akutdragning. Ringde 1177 för att dubbelkolla. Skall man dra en tand så skall man ha ätit antibiotika i ett par dagar innan. Jomensåatte?
Ett jävligt pissigt moment 22. För tiden har ju runnit ut.
Att sitta i värmen i all ära, men att sitta i värmen och ha ont och inte kunna käka eller dricka gott, det är inte så himla kul. Been there, done that – kommer inte göra det igen. Och det SUGER. Träballe.
Så nu är jag ledsen (även om jag är en smula för drogad för att känna efter), min älskade kamrat som jag skall åka med är lika ledsen.
Men vi bestämde att hon kommer hit, som det var planerat. Vaknar jag mirakulöst med en helt osvullen och smärtfri tand imorgon så drar vi. Är det inte så, ja då bokar vi om och så sitter vi här och pratar skit under helgen.
Under tiden har jag förberett mig genom att dressa om till min reseoutfit. Tack Listoplisto för det grymma tipset från Halens.
Ja, jag är svullen – jag vet
Den här skall/skulle jag åka i imorgon.
(Och den är inte ett dugg kort i benen, den är alldeles perfekt)
Under den har jag Behå-Helenes sport-BH.
Och nej, jag är absolut inte sponsrad. Men hennes bröstmagi kräver faktiskt stående ovationer, jag har skrivit om det förut.
Innan jag hittade Helene hade jag inte använt BH på över tio år. För jag hatade det. Det fanns inte en enda BH jag kunde ha som inte kvävde mig eller gjorde mystiska saker med mina bröst eftersom det skiljer nästan en hel storlek mellan vänster och höger (japp, jag är skelögd även där). Hon tipsade om en sort, bad mig om ett mått och sen löste hon det.
Jag har alltså henne att tacka för att jag numera kan ha BH igen och slipper ha brösten dinglande som ett par trista lovikavantar med grus i under mina tröjor.
Jag har fått en hylla igen. Den hyllan som gravitationen har snott med åldern.
Hon fixade även en bikiniunderdel som jag skall/skulle ha Florida. Som jag faktiskt skall visa när tanden har slutat bråka. En bikinikjol, som inte visar det den inte skall visa men visar det den skall visa.
Nu skall jag invänta ledsen resekamrat iklädd leopard, Swahnglajjor och BH.
Sen håller vi tummarna för lite sömn inatt och ett uppvaknande imorgon där tanden känns som ny.
Hoppet är det sista som överger en.
Och värktabletter, värktabletter överger inte heller.
