Jag konsumerar ju som sagt sjukt mycket böcker. Och skvallertidningar. Men det finns inte en snöbolls chans i helvetet att jag somnar på kvällen utan mina bokritualer. Eftersom jag lider av maniska perioder (egen diagnos, inte läkares) så varierar de en smula.
Sedan ett halvår tillbaka har jag sovit med bolltäcke, för att jag led av insomnia så det visslade om det. Före bolltäcket var jag så trött dagtid på grund av sömnbrist nattetid att jag inte visste om jag hallucinerade eller om jag faktiskt var med i matchen. Men jag tror fortfarande inte att hissen gick hela vägen upp varje dag. Kanske inte ens varannan? Att jag överhuvudtaget klarade enkla uppgifter som att torka mig i arslet efter ett toabesök under min sämsta period måste ha varit ett underverk, eftersom jag stoppade makaroner i micron för att göra havregrynsgröt och var ännu bättre på att förlägga det där jag alltid förlägger. Glasögon, nycklar, korthållare och snusdosa. Till mitt försvar vill jag påpeka att makaronpaket och havregrynspaket är sjukt lika.
Bolltäcket var min riddare i skinande rustning, min räddare i nöden, grädden till mina jordgubbar helt enkelt. Som jag sov. Och då tillkom det lite nya rutiner.
Jag har aldrig kunnat sova utan att läsa i sängen. Någonsin. Är en sådan där människa som lägger mig, öppnar boken, läser x antal sidor beroende på graden av tröttma och somnar med boken i ansiktet och lampan tänd. Från jag var liten och lärde mig läsa och pappa fick smyga in och försöka sno boken från mig och släcka lampan – till nutid.
Numera är det ingen som försöker sno min bok ifrån mig, eller släcker min lampa eftersom tekniken har gått framåt. När jag läser böcker använder jag min Kindle, med inbyggd läslampa som slocknar av sig själv efter en halvtimma samt att den går in i viloläge alldeles på egen hand om jag inte bläddrar på sisådär tio minuter. SÅ långsamt läser jag inte, det brukar betyda att jag har somnat, och lampan somnar strax efter. Fiffigt värre. Inga mer böcker i ansiktet och 60 wattslampor i trynet hela nätterna.
Men nu till det omöjliga som jag lyckats göra möjligt. Min kvällsrutin efter att jag och bolltäcket startade vår kärleksrelation är att lyssna på ljudböcker i sängen. Jag blir ännu mer sömnig av att lyssna på ljudböcker. Bolltäcke + ljudböcker = värsta sömntabletten. Och det bästa borde ju vara att det är fysiskt omöjligt att tappa en ljudbok i ansiktet. En ljudbok är ljudvågor som strömmar ut från iPaden och in i mina öron. Dessutom inställd med snoozefunktion, så att den stänger av sig själv efter 30 minuter så jag kan somna ifred. En sömnutopi helt enkelt?
Om man nu inte är som jag. Som lagt till en extra grej till kvällsrutinen. jag tycker att det är vansinnigt avslappnande att spela Candy Crush Saga. Kan inte riktigt förklara nivån på avslappningen, och den är inte heller helt rimlig, men de FÅ gånger jag spelar en bana dagtid så börjar jag direkt klippa med ögonen och blunda väldigt väldigt länge. Fortsätter jag är jag dömd, då får jag gamnacke och blypanna. Om jag dristar mig till att gissa anledningen så misstänker jag att egenföretagarhjärnan (ja, det är förmätet av mig att faktiskt anta att jag har en fungerande hjärna, men det händer faktiskt att de där två aktiva hjärncellerna är oense) och därmed har lite svårt att slappna av utan någon slags yttre stimulans som tydligtvis stänger ner ALLA hjärnfunktioner. Vilket då Candy Crush verkar göra.
Så, numera ser min kvällsritual ut som följer; jag gör en liten (stor) tallrik med rysk yoghurt med russin i, tar med mig iPaden, tallriken, snusdosan och ett glas vatten in i sängen. Startar ljudboken och lyssnar medan jag äter min yoghurt med andakt, med en hund dreglandes på kudden och den andra stående på min axel. Efter att jag andäktigt men skyndsamt, för att inte hundarnas tålamod skall tryta, har ätit upp – får de min tallrik för att slicka i sig de sista resterna och även fördiska tallriken. Sedan dricker jag lite vatten, tar en snus och sedan lägger jag mig tillrätta under bolltäcket för att spela lite Candy Crush samtidigt som jag fortsätter lyssna på ljudboken. Det ser ut ungefär såhär.
Det ser väl helmysigt ut. Alla faktorerna för en god sömn och snabb insomning.
Om man bortser ifrån att resultatet alltid alltid alltid blir så här.
För att jag somnar under tiden jag spelar. Och iPaden landar i ansiktet på mig. Då vaknar jag, det kan jag lova. För att fortsätta spela lite till, eftersom jag oftast somnar mitt i en bana. Och så händer det igen.
Jag måste vara den ENDA i universum som tappar sin “ljudbok” i ansiktet VARJE kväll. Det borde inte vara genomförbart.
Men jag vill verkligen fortsätta lyssna på ljudbok medan jag spelar Candy Crush, fast det är oskönt att få iPaden i huvudet när jag somnar. Faktiskt mer oskönt än när man tappade en vanlig bok i ansiktet.
Om jag nu inte vill göra avkall på något i min kvällsrutin, hur skall jag lösa det?
Sova med hjälm?
Om man mot all förmodan skulle vilja dela på andra sociala media kan man göra det här. Men bara om man verkligen vill.
