För jag behöver valium! NU! Helst intravenöst, i pillerform och upp i rumpan samtidigt.
Vi överlevde gårdagen. Med nöd och näppe, för nu börjar den ömma modern bli ordentligt rastlös eftersom det är så jävla fint väder. Normala människor som inte jobbar 20% och är pensionärer resten av tiden jobbar oavsett vilket jävla förbannade väder det är ute. Jag vill minnas att även hon gjorde det, men sådant glöms tydligen av rätt snabbt?
Och som sagt, jag sitter ju BARA MED EN DATOR I KNÄT. Det är ju sånt man gör när man kollar Facebook och mailar, det VET den ömma.
Men igår blev det en liten…dispyt. Som höll på att bli ett bråk. Om inte hon (kors i taket) knipit näbben.
Nu kommer det kanske låta lite konstigt, men jag skall förklara. Mina föräldrar är skilda sedan 40 år tillbaka, han är omgift med mitt styvmonster sedan 38 år tillbaka. Den ömma mamman är omgift sedan 30 år. Alla är vän med alla. Typ. Den ömme fadern bygger hus 200 meter upp på samma gata som vi bor på i den lilla västkuststaden och bor numera här uppe på heltid, sen han blev pensionär.
Nåväl. Vi har även ett litet jäkla skittorp mitt i skogen där ingen alls bor. Och då menar jag verkligen ingen alls. Det bor ingen i torpet och det bor ingen ens runt omkring. Det enda det används till är för hundträning/lek, att skjuta lerduvor (antagligen svinolagligt men vad vet jag, om det är olagligt så skjuter vi självklart med paintballgevär och om det inte är det kan det hända att vi skjuter med något annat) och som förvaringsplats för väldigt stora saker som båtar och annan dynga som inte jag samlar på. Och jag hade lovat att vi skulle åka dit med hundarna. Just för att det var fint väder och jag tänkte passa på att fotografera lite, eftersom jag inte har hobbyfotat på en och en halv evighet. Bara jobbfotat och det är inte ett dugg lika roligt.
Min plan var ju att sno svärfars bil. Men den planen gick ju käpprätt åt helskotta eftersom han var i Tyskland och bilen var i Uddevalla. Och då var plan B att låna den ömme faderns bil, men han är ju alltid ute och hamrar och spikar och hör inte telefonen.
Så, när mamma fick för mycket myrkrypningar reste hon sig och sa “jag går upp och kollar om din pappa är där, så kan jag ju säga att du har ringt och höra om vi kan låna bilen”. Kanon. Win-win för alla. Mest mig.
Hon ringde när hon kom dit, sa att hon satt i solen med styvmonstret och tittade på pappa hamra och spika, och att det var okay att låna bilen. Finemang. Vad hon tydligen sa mer, väldigt gömt mellan raderna så jag inte hörde det, var att “VI FÅR LÅNA BILEN SÅ DÅ KOMMER DU VÄL NU MED EN GÅNG OCH SLÄPPER ALLT OCH SPRINGER UPP MED HUNDARNA JA JA JA?”. Totalmiss från min sida, hörde inte alls det. Jag hörde ju bara att hon satt och njöt i solen.
Så jag grejade klart, hyfsat snabbt. Gjorde iordning träningskittet för jyckarna, stod i hallen med jacka, mössa och en sko på mig när det ringde och den ömma modern frågade “men var ÄR du, du skulle ju komma med en gång?”. Och då gick det nästan åt skogen innan vi ens kom till skogen. För det hade jag ju absolut inte sagt. Lugnt och sansat svarade jag med väldigt spända käkar “jag jobbade klart, nu står jag i hallen och har en sko kvar att ta på mig och sen går jag ut genom dörren – OKAY?”.
Se på fan, hon drev det inte vidare. För hade hon gjort det, i det läget, så hade det blivit…lite otrevligt. Men efter det fick vi prata om ganska neutrala ämnen för att ingen av oss skulle brista. Det var väldigt mycket Schweiz och Sverige över oss. Oklart vem som var vem. Men NATO var inte med i alla fall.
Och så var vi där, allt var jättevackert och soligt. Jag tog väl sisådär 500 foton och alla njöt. Just det hade jag kunnat visa, om det inte hade varit för att den tredje jävla kortläsaren till datorn, alldeles nyinköpt, inte heller fungerade när jag kom hem. Och då blev jag irro över det. För nu måste jag gå och bli arg i affären.
Sen var allt frid och fröjd. Mamma fick titta på TV, sen fick jag titta på Hollywoodfruarna. Och så var det läggdags. Den ömma modern går alltid och lägger sig svintidigt, vilket jag med brukar göra numera (efter att ha blivit medelålders), men jag behövde lite ensamtid. Bara kanske en halvtimma. Under den halvtimman degraderades jag till 12 år. Fyra gånger klev mamma upp ur sängen och kom ut och frågade:
– Men skall inte du gå och lägga dig?
– När kommer du?
– Du har ju varit trött hela dagen, behöver du inte sova?
– Du borde verkligen gå och lägga dig nu.
Då morrade jag och gick och lade mig. Men smygsurfade på paddan. Alldeles för länge igen.
Idag skall i tydligen ha en plan. Hon är Sickan och jag känner mig som Dynamit-Harry. För det är fint väder igen. Gå på stan, kika på havet eller bara göra något. För vi råkade bli bjudna på styvmonstrets födelsedagsmiddag på den lokala reston ikväll. Till och med syrran med ungar kommer hit från Oslo.
Nu är hon ute och gör ärende. Sen skall jag skicka ut henne för att titta på det förbannade havet ihop med Liten som behöver miljötränas utan Stor. Och efter det lägger jag ner verksamheten när det gäller arbete tills hon har dragit hem.
Det är skitroligt att hänga med morsan. För det finns få människor som jag skrattar så jag gråter ihop med (men också få människor som jag kan bli så in i djävulen irriterad och arg på). Men nu har jag lärt mig en väldigt viktig sak. Det funkar inte att hon hälsar på när jag jobbar. För hon är antagligen lika irriterad på mig som jag är på henne, eftersom hon vill så mycket. Och jag blir svinstressad över att ha saker att göra medan någon hänger över mig och vill bli road.
I fortsättningen får hon komma hit när jag vet att jag kan strunta i allt vad datorer och telefoner heter.
Det är liksom en heldag kvar, plus lite till, och det går redan att spela balalajka på mina väldigt spända nerver.
