Category: Naglar naglar naglar

Sista steget mot “normalitet”

Posted on | by Victoria | 27 Comments on Sista steget mot “normalitet”

Ungefär så normal jag kan bli.

Vet ni att jag under HELA tiden som jag var sjuk hade förskräckliga naglar. Inget nagellack. Sprickor lite varstans. Bara sorgligt eftersatta. För jag åååårkade inte.

Och det har jag inte orkat ändra på ännu.

bild

Jag vet. Jag skäms.

Men igår var det något som pirrade till i mig, efter ett par nätter med återhämtad sömn. För oj vad jag har sovit sedan i fredags.

Jag fick tillbaka mitt shoppingsug. Jag som spenderat tre veckor med att bara blänga ointresserat på precis allt som i vanliga fall är lockande. Men igår kväll spenderade jag två timmar med att illstirra på en väska som jag vill ha. Man kan aldrig få för mycket väskor, skor och nagellack. Friskhetstecken nummer ett.

Och idag skall jag måla de sorgliga naglarna (ja jag har klippt dem). I någon GLAD färg.

Sen friskförklarar jag mig helt.

Vad gör ni?

Nu tar vi det en gång för alla

Posted on | by Victoria | 16 Comments on Nu tar vi det en gång för alla

Eftersom jag har fått frågan ett par gånger.

1. Näe, jag är inte för fin i kanten för att bajsa – fjärta däremot, då kommer det fjärilar ur ändan

2. Det går finfint att torka sig i arslet med långa naglar – hur i hela friden torkar ni er egentligen?

3. Däremot händer det ju en del bajsrelaterade incidenter ändå, som inte har just något alls att göra med längden på naglarna (för att jag har lite otur?)

4. Det absolut enda som inte går att göra med långa naglar, såvitt jag vet, är att använda touchscreen på telefon/padda. Helt omöjligt. Eller ja, i alla fall sjukt jobbigt.

5. Då införskaffar man sig en touchpenna. För annars hade det tagit ett par dagar att skriva de här få orden.

Men gomorron på er då 😉

Jag är så jävla boring

Posted on | by Victoria | 22 Comments on Jag är så jävla boring

För jag glömde att det var Halloween idag. Klart jag skulle målat naglarna pumpaorange som Sara föreslog. Men näe, för jag läste inte kommentarerna förrän jag var klar med allt. Så här jag jag sitta och vara tanttråkig.

Ytterligare en nackdel med att glömma att det är Halloween är att det möjligen kommer ringa utklädda barn på dörren. Jag har inget hemma, och jag är inte så värst tålmodig och vänlig under den här högtiden eftersom jag tycker att den är konstruerad. Eller, i ärlighetens namn är jag mest lat, vilket gör att jag blir irro när det ringer på dörren och det står ungar från småkoltar till de i målbrottet med moppemustasch utanför.

De senaste åren har jag varit områdets Häxan Surtant, och bara väntar på att få bilen äggad. För antingen öppnar jag inte dörren alls, eller så öppnar jag den och säger att “här finns inget godis i alla fall”.

Ytterligare kärringvarning på det.

Nåväl. Jag målade naglarna. Och kom på att jag kanske har ytterligare ett tips, för jag minns inte om jag har delat med mig av just detta?

Om man vill måla med en jäkligt mörk färg är det lite småpraktiskt att grunda med ett vitt lack. Då blir färgen inte lika hård. Busenkelt.

bild(12)

Samma funkar såklart om man har en jätteljus färg som man vill förstärka. Då är det bara att grunda med svart lack.

Men idag blev det mörkgrönt. Med lite metallic i. Vilket troligen förvånar mig mer än någon annan. Eftersom jag är en blå människa och inte en grön. Absolut inte en grön.

photo(1)

Men den mörka färgen kändes som en lagom deprimerande matchning med vädret.

Varför en stor svart ring helt plötsligt?

Jomen den fyller två funktioner. Dels tycker jag att den är cool (köpte den av PV när jag var i Sibirien) och dels syns det lite bättre att lacket inte är så mörkt som det ser ut.

För det blev inte så himla rättvist på fotot.

Men det är skitsnyggt. Fast det är grönt och deprimerande.

(Och DÄR knackade det på dörren för första gången, men jag tror hundarna skrämde bort dem)

Jo det har varit lite tyst här idag

Posted on | by Victoria | 8 Comments on Jo det har varit lite tyst här idag

Men det beror på att jag brottas med lite blanketter. Jag avskyr byråkratiska blanketter och har skjutit det på morgondagen så länge det har gått. Idag går det inte mer eftersom det är sista dagen.

Nu tänker jag ta ett break, och måla om naglarna istället för att slita mitt redan lövtunna hår i förtvivlan. Jag minns inte ens när jag målade sist, men det var ju när lillfingernageln gav upp ett tag före Sibirienresan. Och den lagningen medelst gellacket var min mest lyckade hittills för den har fortfarande inte gett upp. Jag är en sån jäkla oupptäckt talang!

Så här ser det ut nu. Fortfarande väldigt plommonlila och jag är tokless på det.

bild(11)

Spänningen är olidlig om det kommer gå att laga stackars lillfingernageln en gång till. Och så vet jag inte vilken färg jag skall måla med.

Är det vad som kallas spänning i vardagen?

Inte vilken fraktur som helst minsann

Posted on | by Victoria | 2 Comments on Inte vilken fraktur som helst minsann

Den där nageln som är lite “frakturerad”, som jag envisas med att laga med gellack och lim, den rök igår igen.

Nageln överlevde alltså ett möte med nio små håriga murbräckor och ett antal vuxna vovvar, men igår fastnade den i pälsen på Liten när jag kliade honom. Jag märkte det inte förrän han hade gått en bit och han var på bushumör. Så vi lekte jage ett par vändor fram och tillbaka i huset innan jag fick tag i hunden och kunde plocka nageln ur pälsen.

Den överlevde ju för fanken till och med ett nagellacksbyte med lagning, men inte detta.

Nu känns det som att den sjunger på sista versen, men hållfasthetläran kring naglar och gellack borde utredas i någon slags uppsats. Om jag så skall skriva den själv. Här.

Men ett sista försök. En sista lagning. Eller kanske näst sista beroende på hur enveten jag är.

Så, ofrivilligt amputerad nagel.

bild 2(1)

Blev vips en hel igen.

bild 1(1)

Eller ja, vips och vips. Det krävde lite tålamod den här gången. Men jag kom på något nytt.

Istället för lim tog jag baslacket och kletade på brottytorna medan jag limmade ihop det genom att hålla nageln över lampan. Revolutionerande minsann. För det funkade.

Sen bufferfil över hela nageln, rengöringsmedel och ett nytt lager underlack. Och sen två lager vanligt lack för att avsluta med topplack på både nagelytan och undersidan nageln. Frakturen har ju växt ut så mycket nu att det går att lacka på undersidan och få lite (möjligen inbillad) extra styrka.

Men, precis som med ett vanligt benbrott som fått läka ihop flera gånger och lite fel så blir det ju komplikationer. I det här fallet börjar den krokna. Jag tror jag tryckte lite väl hårt när jag “limmade” fast den.

Det kan man leva med. Smärtan i att behöva klippa av alla naglarna går inte ens att tänka på.

Så, I present to you, ett alldeles nytt nageltips.

Jag börjar tro att det där lacket är något slags mirakel. Vänta bara tills jag kör Kajsa Warg-stuket med det och börjar tapetsera, laga bilmotorer eller lära det att städa.

Det kommer. Och då kommer jag få nagelnobelpriset.