Jag fick “lön” för mödan idag hos optikern efter att inte ha ansträngt ihjäl ögonen för det gick att mäta det bråkiga ögat och få upp det till 100% igen istället för 80%. DEN lyckan.
Däremot var jag ju på ett sjusärdeles uselt humör av olika anledningar igår (mental note to self, ge fan i att blogga i affekt för det är trist) och så sov jag ganska exakt två timmar natten till idag för att jag kanske jobbade lite till sena natten. Sen sov jag extra dåligt för att jag var lite fjolligt orolig över ögonbesöket idag.
Men idag känns livet lite bättre. Mer normalförbannat liksom.
Jag behövde inte byta glasögon för närsyntheten (prisad vare gud i höjden – det hade kostat en förmögenhet), men däremot åkte jag på att byta läsglajjor. Igen. Det här med att vara medelålders är rätt kass. Så jag gratulerade mig själv genom att faktiskt välja ett par riktigt snygga läsbågar. Som skulle vara klara efter en timma.
Exakt då fick slipmaskinen hos optikern kortslutning och dog. Så en timma blev “ojdå, vi ringer när slipen är lagad och glasögonen är klara”.
Här trodde jag att jag skulle sitta och både se bra UT och se BRA ut vid datorn redan nu. Men jag kan vänta ett par dagar.
Däremot har jag fortfarande ögonöveransträngningsförbud till jag blir av med den där förbaskade blefariten (inflammation i ögonlocket ellervaddetnuvar).
Och vet ni vad anledningen till inflammationen är? Mina jäkla ögonfransförlängningar som jag har älskat SÅ. Som jag dessutom haft i snart ett år utan problem. Tydligen inte helt ovanligt eftersom de som pysslar med fransförlängning inte har tillräckliga kunskaper om olika ögonåkommor och inte ser de första varningstecknen. Som jag ifrågasatte redan förrförra gången det var dags för påfyllning eftersom jag hade en del franshårsäckar som gjorde ont.
Man lär så länge man lever.
Men då vet ni det. Fransförlängning är alldeles alldeles underbart, fast ha lite koll själva om ni gör det. Om det börjar se fnasigt ut i fransraden så är det läge att ta hjälp av optiker för att få medicin i tid.
Nu är jag inte bara sorgkantad runt ögonen, jag har även osynliga ögonfrallor. Blonda och halva. Mina frallor är liksom långa och lockiga i sig själva, de är bara lite ljusa, vilket gjorde fransförlängningen väldigt tidsbesparande.
Minns ni detta, när vi debatterade vagelns vara eller icke vara i januari?
Det var ingen vagel. Redan då hade blefariten börjat. Men då hade jag åtminstone ögonfransar.
Nu ser jag ut så här.
Sorgkant och gråblonda avhuggna ögonfrallor.
Jag känner inte igen mig själv!
Men jag tänkte göra en ordentlig annan förändring på onsdag när det är dags att gå till bästa nagelfixaren igen.
Första gången jag gick dit var jag lika nervös över att låta någon annan peta på mina naglar som jag är inför ett tandläkarbesök. Numera är jag ju svincool. Jessica brukar ju få fria händer, men den här gången har jag förberett henne med den här bilden.
Jag har ju för bövelen blivit övermodig.
Den som lever får se.
Men nu skall den här gamla tanten med allsköns krämpor sova. En välförtjänt sömn.
Imorgon är jag back on track igen. Men kanske inte 16 timmar per dag.
Godnatt på er 🙂
