Nu har jag andats i kvadrat ett par timmar och ägnat sen eftermiddag åt att läsa ungefär hälften av den ljuvliga boken jag fick av PGW med posten idag. Den kvinnan skickar så klockrena (och i det här fallet vältajmade) presenter att man blir lite tårögd.
Att läsa den med dess underfundiga formuleringar kändes som en reklamfilm för Norrlands Guld. När man vill vara sig själv för en liten stund. Eller när man vill vara för sig själv en liten stund.
Sen blir man tårögd för att man fnissar hejdlöst åt bokens innehåll. Jag är introvert, men inte till 100%, vilket alltid kommer som en överraskning för cirka 100% av alla kompisar, kollegor och till och med familj. Det ena utesluter inte det andra och jag gissar att man har lika stor behållning av boken oavsett var man befinner sig på skalan.
Nidbilderna säger väl allt?
Jag erkänner. Jag har stereotypat båda sidor. Även om jag kanske inte har haft med svanktatuering på just den fördomslistan utan en helt annan lista.
Meningen var ju att jag skulle läsa om Britt-Marie, men jag hann inte börja läsa och blev å det bestämdaste avrådd. Tydligen kunde den boken vara lite känslig att läsa precis just nu i kölvattnet efter moderns avresa då det möjligen fanns en och annan likhet mellan henne och Britt-Marie.
Och nu till det som föranleder bloggutmaningen. Idag hämtade jag två paket på posten, dels deodoranten som Moa tipsade om.
Den testas i detta nu. Och den doftar FÅNIGT gott. Nu är det bara prestandatestet kvar, hur den kommer klara natten eftersom jag är ungefär lika het som en kamin nattetid. Efter 30 plus år med Biotherm har armhålorna drabbats av märkeschock och skickar febrilt synapsmeddelanden till hjärnan att något är fel. Medan meddelandena från näsan överröstar armhålorna så hjärnan tycker mest bara att det var ett poppigt byte.
Sen kom ytterligare ett paket. En roomspray från Voluspa som jag inte ens visste att den fanns. I jämförelse med ljusen kostade den skit och inget alls, innehåller 100 ml och går även att använda som bodyspray för den hugade.
Det betyder att mitt sovrum luktar mumma nu (ljusen hade jag sedan innan), samt att kläderna i de nya garderoberna blev av med Ikeadoften eftersom även de fick en snabbdusch.
Och det var då snilleblixten slog mig. När jag öppnade garderoberna för att duscha bort Kamprad.
Mona mumlade ju något om att jag inte fick säga något om hennes skor och jackor efter att ha sett min jeanshög (som de flesta faktiskt enades om var tämligen normal – vilket till och med förvånade mig).
Efter att noggrant ha rannsakat mig själv konstaterade jag att jag inte behöver ett smack. Och efter lördagens promenad på stan när jag enbart köpte två nagellack och ett “läppstift” till lillflisan och ingenting alls till mig själv. Då vore det väl själva fan om det inte skall gå att ge katten i att okynnesshoppa?
Sex månader tänker jag mig. Lagom till vårsäsong när det faktiskt är lite roligare att handla igen och då kan man få lov att köpa något dyrare för att man varit väldigt väldigt duktig.
Vad säger du Mona? Jag är stenbestämd, och ditt köpstopp förra året inför Florida gick ju…sådär? 😉 Ingen okynnesshopping under november, december, januari, februari, mars och april. Förbrukningsvaror får köpas (såklart), men inget annat bara för att det är trist väder och synd om oss.
Det enda jag vill höra nu är ett Barney Stinson-citat:
CHALLENGE ACCEPTED!
Dessutom kommer vi få kåta, glada och tacksamma sämre hälfter.
Seså, hjälp mig nu att säga till kärringen med fler jackor ensam än vad ett stormannaband har totalt, att hon skall vara med. Annars är hon en rutten fis.
Det här kan bli hur intressant som helst.
Och imorgon är det Gunilla Persson igen. Med frumiddagen.
SOM jag har längtat.
