Tisdagspepp! PEPP!

En helt obefogad fråga före jag saboterar en alldeles utmärkt tisdag med mitt humör. Är det bara jag som inte kan se filmer och annat på YouTube där de sminkar sig med produkter jag aldrig hört talas om utan att gå bananas? Senaste trenden nu är “strobing” och jag är helt fascinerad (eller ja, jag har ingen aning om det är senaste trenden, men det är det senaste jag sett i alla fall).

Minns ni när vi kollade på Hollywoodfruarna och jag frågade hur hon den där yngre mäklartjejen hade fått till sin rouge? Det var så himla snyggt, jag gillar att sminka mig och är faktiskt rätt bra på det. Men där gick jag bet, kunde inte gissa mig till hur hon hade fått till det med rougen. Tro mig, jag provade alla möjliga varianter med befintligt smink, men utan tillfredsställande resultat. Det blev bara mer eller mindre clownliknande.

Det skall se ut typ så här.

strobing-insert

Ursnyggt. Precis som mäklartjejen i SHF. Skulle man råka bli lika hänförd som jag kan man söka på YouTube eller kolla länken där jag snodde bilden.

Då var det ju den där detaljen med att gå bananas. Jag googlar ALLT. Tekniker, produkter, mer tekniker och så slutar det med att jag måste leta upp något nytt och fantastiskt på eBay i tron att jag kommer se precis så om jag köper just produkt X och Y. Minst 15 år yngre med ett utseende som passar valfri sagofigur i soldisig morgondagg på sommaräng full av timotej. Det är så man ser ut när man får till det med rougen på det viset nämligen. Som silke. Till och med som silke med Tingelings älvstoft i ansiktet.

Som vanligt blev det visst inte “bara” en snabb fråga. Och det är ingen annan som reagerar så här antar jag? Här har jag precis vant mig vid contouring i vardagsmejken (det är busenkelt och blir skitbra, men jag är fortfarande 46 år med rosacea liksom). Jennifer Lopez är ju TYPISKT strobe-målad också. Fast jag bestämde mig rätt snabbt för att inte härma hennes guldtoner. Hur hett jag än önskar kan inget smink i världen få mig att bli latinotjej.

Grattis om ni är som jag. Då vet ni vad ni skall pyssla med ikväll när ni gått in efter att ha suttit ute i solen hela dagen. Strobing på YouTube. Mer magiskt än Tobbe Trollkarl. Skyll inte på mig om ni får för få sovtimmar inatt bara. Jag köpte något som innehöll orden “fantastic”, “illuminating” och “silver”, resten minns jag inte ens.

Det jag egentligen skulle berätta råkade visst bli sidostoryn här.

En vanlig tisdag som har varit ovanligt medgörlig. Allt har gått som på räls fast riktigt bra och nästan inget har trasslat. Jag skulle till och med drista mig till att säga att det har varit en riktigt bra dag. Ända till jag blev topp tunnor rasande.

Vi gillar ju FatBoy i vår familj. Alla utom katten gillar hängmattan och alla gillar sittsäcken. Himla bra och fiffiga grejor och hade det inte varit så dyrt hade vi dekorerat både inomhus och utomhus och på båten med deras pryttlar. Hundarna hade definitivt fått en egen säng i alla fall. Det kanske de skall få ändå. Man har inte bestämt det än.

Har ni sett reklamen för den där skitpraktiska soffsittgrejen som man kan ta med sig överallt och bara vifta med lite så blåser den upp sig? Fantastiskt bra för två personer som inte gillar att ligga med bara handduk på klippor och strand. Inte större än en ihopvikt Icakasse att ta med sig heller. Värsta bästa grejen bestämde jag mig för och köpte varsin till mig och maken i födelsedagspresent till honom.

De kom i posten idag.

Om man är sugen kan man jämföra reklamvideon …

… med mitt försök att åstadkomma samma sak i hundragradig värme.

Man kan även bortse från att jag inte ser så strobing ut alls, att kameran lägger på minst tio kilo, men det är värt att notera att jag har skitsnygga brillor.

Jag säger inte att det inte funkar, jag säger bara att jag absolut kan lägga mig på FatBoy Lamzac-grejen på gräsmattan om jag vill, för den ligger kvar där jag lämnade den.

Kanske säger jag bara att det inte var riktigt så bekvämt som jag trodde det skulle vara?

Barn- och badhotellet då’rå

Här är ett foto från förra gången vi var på samma hotell. Jag vet inte riktigt vad jag skall säga om det, mer än att jag kanske borde ha kikat på det innan vi åkte för att verkligen FÖRSTÅ hur längesedan det var vi bevistade stället.

Det här är maken. På badhotellet för tio år sedan. Noggrant uträknat var vi där senast i december 2006.

kimpa

Han ser ut som en BABY?!?!

Och jag har gått omkring i tio år och sagt att “det var ett tag sedan vi var på badhotellet och det vill jag göra igen”.

Alltså, tidens tand och allt det där. Det behöver väl inte gå SÅ snabbt och skoningslöst? Eller om jag bara håller klaffen och faktiskt gör saker istället för att tjata om dem?

Någon gång mellan 2006 och 2016 var det även någon snillrik typ som uppfann olika fotofilter, chocken blir därmed inte lika stor år 2026.

Nåväl, i tidernas begynnelse var badhotellet just ett badhotell. Där dåtidens hipsters (yuppies?) samsades med pösiga ingenjörer över en lille dansk eller flera stycken lille en och många stora. Vad man gjorde på hotellet före det vet jag inte riktigt, för på den tiden såg man oftast inte mycket mer än det här.

IMG_9576

Man kan åtminstone lita på den skitlånga avstigningsrampen från landgång till stadskärna. Den har inte ändrat sig alls. Till och med pissoaren någonstans i mitten är helt intakt och ser likadan ut nu som den gjorde sent 80-tal/tidigt 90-tal. Den avsöndrar till och med samma odör av gubbigt ölpink, och det finns fortfarande ingenstans för tjejer att tömma festblåsan på vägen från färjan till fast asfalt under fötterna. Man hyser fortfarande viss skepsis till att männen inte klarar hela gången utan att hänga ut snorren och skvätta sig igenom promenaden i land, medan tilltron till kvinnfolket är något högre. Eller så är det så enkelt att tjejer inte revirpinkar lika lättsamt som en hane.

Handen upp alla som får nostalgiska minnen av Stenagången? Handen upp alla som tycker att den hör ihop med viss salongsberusning (karatefylla)?

När vi gick där i onsdags var det nog första gången i modern tid som jag gick där spik nykter, det medger jag. Och det var, bokstavligt talat, en promenad längs minnesstigen. Ibland kom man till Fregatten och ibland gjorde man inte det. Hotellet var för de “vuxna”.

Sedan var det ju det där med att vi var fullt och fast övertygade om att inget heller hade ändrats på hotellet. Där hade vi ju som sagt lite fel. De hade slutat med spabehandlingar och målgruppen hade skiftat från vuxenfylla till barnskoj och även om vi inte var de enda som checkade in nyktra, så var vi definitivt de enda som checkade in utan barn.

Men det var skitkul och ombyggnaden var barnsligt underhållande även för den här kärringen med make. Det är kul med vattenrutschbanor och tjugo olika sorters pooler. Det var till och med roligt att dyka efter piratpengar för att få en gratis glass. Det underlättar såklart om man har ett ganska stort inre barn.

Nu kör vi kronologisk ordning. Vi kom dit efter att ha travat genom gången, checkade förvånat in och sedan tog vi en runda på stan och spanade i affärer och fascinerades över hur rart det faktiskt är i Fredrikshamn när man inte går raka vägen till Fregatten. Vi tittade på prickiga klänningar och så käkade vi middag alldeles vid hotellet.

IMG_9568-1

Orimligt rar stad. Med bra mat och gott om uteserveringar och vi hamnade här.

Somliga kastade i sig maten och blev tvungen att gå tillbaka till hotellet och sova lite middag. Somliga andra kastade inte i sig maten och blev kvar en liten stund till.

Badet stängde inte förrän klockan 21.00 och ett par timmar innan det var det alldeles lagom barnfritt med en mer acceptabel ljudnivå. Och ingen kö till vattenrutschbanan som var bland de roligaste jag åkt!

Välkommen in …

IMG_9557

… till ljudet av apor.

Sedan kom man till stranden.

IMG_9559

Om man ville vara vuxen och sitta och titta istället för att leka kunde man sitta här och chilla.

IMG_9561

Det gjorde man såklart inte.

Efter ett par timmar med ömsom lek och ömsom häng i bubbelpool blev vi utkastade pga stängning och gick upp på rummet och somnade nästan bums. Vattenlekar är onekligen gött utmattande när man inte är tolv bast längre.

Sedan var det inte så mycket mer med det. Sova, checka ut, åka stora vita färjan, hämta hundar och komma hem till torpet igen. Där maken huserat ensam i en vecka. Samma make som envist hävdar att det bara är jag som stökar ner och att det är JÄTTEFINT när jag inte är hemma.

Inte helt med sanningen överensstämmande. Alls.

Men det tar vi i ett annat inlägg.

Det är lördag, det är fint väder och jag har inte lust att bli sådär upprörd igen.

Sällskapsspel och hungersnödsdöd

99 procent av den här dagen har varit SÅ värdelös. För att inte tala om hur håglös jag har varit.

Är det så här det känns att inte käka mer än en två-åring petar i sig på en dag kan det kvitta. Då får låren fortsätta vara lite breda och så får jag helt sonika göra en och annan sit-up istället. Vilket det antagligen inte heter längre, men det STRUNTAR jag i. Vem skall haffa mig? Träningspolisen eller? HAH!

Man kan inte låta bli att tänka på de som liksom svälter jämt, när jag inte ens klarar att svälta lite grand och jag tror inte ett ögonblick på att det kan vara nyttigt när det känns som att magen är så tom att man hör magkatarren surna till och börja hugga i mellangärdet.

28 timmar klarade jag. Det är typ rimligt. Jag hade åkt till veterinären och hämtat slaktmasken annars (vi blev av med vår nattjour i stan, så det får bli djurdoktorn).

När jag väl hade beslutat mig, med lite hjälp på traven från Facebook, och rusat ner i köket och käkat kvällsmat blev jag riktigt käck igen. I alla fall precis som vanligt. Åtminstone lite käck? Tillräckligt för att bädda rent, styra upp lite kläder och tvätta håret. Jag hade inte uträttat någotdera utan mat.

Då gick jag ner och spelade spel med maken.

 

 

Och jag har tydligen inte plockat undan på diskbänken ÄN.

Som ni hör och som vanligt har vi givetvis inte läst manualen.

Det var inte särskilt komplicerade regler, men det retar mig att maken inte gick på mitt LJUG om vad den snurriga pilen betydde.

Han har ingen som helst respekt för min sura tonart.

Förresten

Högt ärad make kom hem med ett spel och utmanade mig.

image

Vi är tävlingsmänniskor, ingen av oss har spelat det och det rekommenderas för tre år och uppåt.

Uppåt är ju en ganska bred ålderskategori, som vi absolut tillhör.

Men om man skulle ta och spela det lite senare ikväll då? Någon som har testat och i så fall, hur förbannad blir man om man förlorar?

Dessutom undrar jag om man får äta det som liksom råkar träffa munnen om man har en fastesöndag. Idag är det nämligen fasta som gäller, men om man händelsevis skulle sätta en pizza med bearnaisesås på spelplattan kan man ju faktiskt inte rå för det som eventuellt trillar in i munnen?

Jag skall läsa reglerna sedan.

// Herr och Fru Barnslig

Korrelation mellan män och oväsen?

SMHI hotade med regn idag vilket fick maken att ränna runt med blåslampa i arslet sent igår kväll för att samla ihop alla viktiga saker och natta dem i noggrant utvalt hörn av ladan så de kunde få skydd från eventuell nederbörd under natten.

Eftersom jag inte ser skillnad på träbit som skall sparas och träbit som skall eldas har jag givetvis inte en susning om vad som är eller inte är vädertåligt på gårdsplanen. Stenen kanske? Vad jag däremot är helt säker på är att tvätt på tvättställning bör plockas in (det gjorde han inte och det är, tro det eller ej, han som är tvättansvarig) och att husdjur oavsett sort ogillar att sova utomhus.

Särskilt små rara innekatter som är rädda för sin egen skugga, men lite för nyfikna för sitt eget bästa. Det ligger mycket i uttrycket “curiosity killed the cat”.

Anledningen till att maken är tvättansvarig ser man här.

IMG_9271

Vi har inte tvättmaskin inomhus. Det är ju alldeles för storslaget, vi har ju bara haft dusch inomhus i ett halvår (men ful traktor HAR vi). Skall man tvätta får man gå ut och runt huset, ner för en mossbeklädd trappa, in i husgrunden och i grottrummet längst in och rakt fram står vattenpump, varmvattenberedare och en tvättmaskin. Även om jag inte är särskilt ömtåligt lagd drar jag någon slags gräns vid att gå ut en mörk novembereftermiddag när det regnar på tvären för att sätta på en maskin tvätt. Då kan jag lika gärna gå till bäcken och byka, klappa och gnida mina kläder rena. Det känns ungefär lika modernt. Åtminstone lika läskigt.

När maken fick eld i röven och sprang omkring utomhus och bäddade ner sina pinaler råkade lilla söta katten slinka med utan att någon såg det. Inte ens jyckarna höjde ett hårigt ögonbryn och jag var fullt upptagen med att tvaga mig inför natten.

Sedan kröp jag till kojs. Och om kattflickan inte ligger på sin piedestal när det är läggdags så ligger hon alltid under min säng, för att kunna skutta upp och kvällskela lite. Hon låg varken på piedestalen eller under sängen vilket var oerhört bekymrande. Maken blev informerad om att han skulle leta och det gjorde han. Det konstaterades rätt snabbt från nedervåningen att Mini inte stod att finna inomhus och att hon antagligen slunkit med ut.

Då var det verkligen kolsvart ute, men släpper man ut får man faktiskt se till att släppa in igen, så maken fortsatte leta medan jag bet på naglarna i sängen.

Till slut hittades hon. Längst in i det här hålet.

IMG_9272

Om ni inte minns hur föregående foto såg ut får ni scrolla upp igen. Men om man går ner för den där nedrans trappan och liksom stannar till i grottrum ett utan att fortsätta till tvättmaskinen i grottrum två, ställer sig i grottrum ett och stirrar till vänster, där ser det ut som att någon gett sig på grunden med en murbräcka. Hålet är precis så stort att en normalstor människa kan krypa in och det är kanske just därför det kallas krypgrund. Stenröset innanför går under hela torpet och Mini låg längst in och tryckte, och vägrade röra sig en millimeter. Maken kunde inte locka ut henne och mitt misslyckande var lika stort, trots att jag tog med mig älsklingsmaten på en tallrik när jag klev ut i nattsärk, tofflor och pannlampa. Hon vägrade. När katter vägrar är det ingen idé att ens försöka diskutera med dem.

Motvilligt knatade jag in och lade mig igen och det är en överdrift att säga att jag sov varken gott eller särskilt mycket, så imorse klockan halvsex var det bara att klä på sig, ruska liv i maken och den lilla hunden för att ha sammanträde före räddningsauktion i morgonljus. Allt medan den stora hunden sov vidare.

Planen var att den lilla hunden skulle skickas in som förtrupp och fösa ut henne och vi skulle ta emot. De är polare, Liten älskar Mini men Mini älskar inte Liten tillräckligt mycket för att vilja ha honom innanför ett visst säkerhetsavstånd.

Liten blev inkastad i ett hål han aldrig någonsin sett tidigare, och han tyckte det var så spännande att han blev alldeles knollrig av lycka. Han lokaliserade Mini på en hundradels sekund, men han fokuserade sjukt dåligt på uppgiften för det var ju så HIMLA roligt att skutta omkring under huset.

Före tuppen hade vaknat hade vi två husdjur i krypgrunden. Ett som låg stilla som en staty och en som gjorde hoppsaskutt och inte alls hade lust att komma ut förrän varje liten kvadratcentimeter var undersökt.

Då gjorde två meter make det som Liten skulle ha gjort. Han kröp in till båda djuren. Föste först ut Liten till mig och jag hann inte ens säga till lilla hunden att sitta still förrän han hade skuttat in i hålet igen.

En arg make på alla fyra och som knappt fick plats, en överlycklig hund och en skräckslagen innekatt i krypgrunden och så jag på utsidan hålet före klockan sex på morgonen är inget jag rekommenderar alls.

Men alla kom ut. Först glada hunden, sedan rädda katten och slutligen arga maken.

Utan att överdriva alls vill jag påstå att jag har varit tröttare idag än vad jag någonsin varit i modern tid. Så trött att jag för första gången sedan jag var tonåring (om man inte räknar när jag hade influensa) tog en tvåtimmars powernap mitt på dagen. Det hjälpte inte ens. Vilket betyder att det är läggdags precis när som helst, och det talade jag om för maken.

Då skulle han bara gå ut och greja en stund.

Vet ni hur mycket en sådan här låter?

IMG_9262

Man kan nästan ana det om man är uppmärksam och ser hörselkåporna.

Vem kommer på att det är praktiskt att svetsa mitt på kvällen och varför är inte han trött?

Och om någon är intresserad, det kom inget regn. Inte en droppe, för det har varit knallsol hela dagen.

Det betyder att sakerna nattades helt i onödan igår, vi hade inte behövt starta dagen under huset och ALLT är SMHI:s fel.