Apropå myntinkastet

Jag lade ju ut den här på Instagram för ett par dagar sen och ett gäng av er föreslog att jag skulle stoppa en femma i spargrisen.

IMG_8243

Och det har jag ju redan gjort en gång, men jag kan inte för mitt liv minnas om jag har skrivit om det här. Eftersom jag inte minns skriver jag igen och den som känner igen sig kan sluta läsa typ här.

Grejen är ju lite att han har ett väldigt rörmokaraktigt myntinkast. Det där som Maria Montazami kallade för “plumber crack” i ett avsnitt av SHF och som jag kallar för rörmokarspringa. För att det heter nästan samma på norska och jag trodde att det hette samma på svenska. Han är ju rörmokarson och det syns när han böjer sig framåt, i det här fallet med en av sina älskade dammsugare.

I alla fulla fall. Femkronan i röven.

För ett antal år sedan satt vi på båten. Kompis, maken och jag och när han böjde sig ner för fyrtiofjärde gången blev lockelsen för stor. Vi stoppade ner en femma i cracken och han noterade det inte ens, något vi fann orimlig jätteroligt. Sedan förflöt tiden som tid gör och vi glömde att vi hade stoppat femman i arslet på honom och han gick på toaletten.

För det första är maken en sittkissare och för det andra har vi en elektrisk båttoalett. Båttoaletter har en kvarn som mal sönder specialtoapapper till atomer och man bör absolut inte spola ner något annat än just det där specialtoapappret. Då blir det stopp i kvarnen.

När han uträttat det han gick ner för att göra och tryckte på spolknappen lät det ungefär som om han försökte mala ner hela båten i beståndsdelar och vi hade ju som sagt glömt av pengen. Make blev upprörd över att förhållandevis ny båttoalett hade pajat och vi förstod ingenting när han muttrande försökte få ordning på spolandet.

Dagen efter däremot, när maken faktiskt gav sig i kast med att montera isär toan för att se vad som felades kvarnen hittade han en femkrona. Och jag fick lite skamset erkänna att vi hade roat oss med att stoppa femman i ändan på honom.

Han skyllde allt på oss, även om kvarnen hade klarat sig och båttoan blev som ny efter att ha fått upp silverpengen medan jag skyllde allt på honom. Jag skyller fortfarande allt på honom. För jag fattar inte hur man inte a) känner att man får en kall peng nerkastad mellan skinkorna, b) hur man sedan går med nämnda peng i kalsongerna i säkert en timma och c) hur man inte HÖR att det säger PLOINK i toastolen när man drar ner kallingarna, sätter sig på toastolen och pengen trillar ner.

Givetvis måste ju felet ligga hos honom?

Om man har en butt crack som inbjuder till pengakastning och tydligen ingen som helst känsel i de ädlare delarna kan det ju inte vara kastarens fel?

En till alltså

Jag har inga ord att beskriva känslan med. Givetvis åkte maken via Jula igår, något jag inte trodde eftersom han hade en lite hektisk dag, men Jula är tydligen Jula och går inte att passera utan att stanna.

Idag dök den här upp. Eller kom in från bilen.

  
En dammsugare TILL? Sade jag och tittade på honom medan jag undrade om han var mer tappad än vanligt.

Nej nej, det här var ingen dammsugare, förklarade maken. Det är skillnad på dammsugare och asksugare och det här är en asksug.

Men en sådan har vi ju också, svarade jag. Och det vet jag med säkerhet eftersom jag använde den igår.

Den ser dessutom nästan exakt likadan ut. En plåtspann med slang.

Tydligen var de inte likadana. Den andra asksugen suger inte och så var det andra funktioner vi tydligen behövde och som var jätteviktiga, men då hade jag redan slutat lyssna.

Sen dammsög han kaminen. Förlåt, han asksög kaminen. Fast med fel knapp intryckt så den blåste istället för att suga och helt plötsligt hade vi onödigt mycket aska på helt andra ställen än i kaminen och i suggrejen.

Jag förstår mig verkligen verkligen inte på det här.

Vinteröverlevnadsstrategiförslag?

Vi måste ju ha ett häng i veckan nu när fruarna är slut. Personligen kände jag hur lite livslust försvann när eftertexterna rullade.

Vad gör vi? Hur har man kafferep på bloggen en gång i veckan? Kan vi kanske ha tjejtimma där vi dryftar någons problem, ett problem per vecka. Typ, min svärmor är en dåre och min man säger inte ifrån. Ni hajar vad jag menar? Jag hivar ju omkring mina vedermödor här i tid och otid, nu kan ni ha varsin vecka?

Eller bokcirkel? Eller VAD SOM HELST ANNARS ÖVERLEVER JAG INTE VINTERN.

Nina tipsade om att jag skulle skriva just det här inlägget för att alla skall tänka till och komma med förslag och det var ju ett jättebra tips.

Från och med nästa tisdag skulle ju trean börja sända Morden i Midsomer och där går väl min gräns, det går ju inte att diskutera.

Tänk till. Och tänk utanför boxen. Skriv alla förslag ni kan komma på.

Som bonus bjuckar jag på helt orelaterad bild när dammsugarmannen faktiskt dammsög precis innan fruarna.

  
Chocken över frivilligheten.

Nu måste jag nog gråta en skvätt över säsongsavslutningen.

Usel kombination

Är det att både lida av bristande tålamod och extremt höga krav på sig själv.

Jag skulle ha en mysig dag och måla naglarna. Tog fram nästan varenda liten nagelpinal jag äger och startade storstilat. Jag ville svampa, mosaika, handmåla och skapa konstverk. Ett litet VM i nagelfix med bara en deltagare och guldmedaljör. Givetvis skulle jag göra något jag hade sett på en video som var 15 sekunder lång och som inkluderade alla moment som finns och jag var jättepeppad. Dessutom på vansinnigt gott humör. Trots allt elände i världen.

Bara humöret borde ha rest varningsflagg. Inte bara rest flagg, snarare viftat frenetiskt med varningsflaggor framför ansiktet på mig. Icke då. Med frenesi och övertro på mig själv tog jag mig an uppgiften.

Jag skulle göra kattögon. Först måla, sen svampa ombre, sedan handmåla och så avsluta med en dot.

Sist jag provade enbart ombre gick det åt skogen. Väldigt mycket åt skogen. Men idag var jag unstoppable.

Två timmar senare hade EN nagel något som kan ha liknat ett kattöga. Jag frågade maken om han såg vad det var, men det gjorde han inte. Inte ens när jag sa att det var ett kattöga såg han det.

Då målade jag resten av naglarna med lite silver och lite glitter och lite prickar och så surade jag jättemycket.

IMG_8099

Verkligheten överträffar sällan dikten. Eller ens snabbvideos på YouTube.

På en nanosekund gick humöret från kvittrande till missnöje av orimlig proportion så jag lade mig och kollade på någon repris av Dessertmästarna och tjurade över att jag inte kan baka. HELLER. Och så skrapade jag bort allt nagellack.

IMG_8101

Nästan allt i alla fall. Det var så många lager att lite hade torkat och lite hade inte torkat.

Nu tänker jag inte måla naglarna på ett tag. Jag tänker i alla fall inte måla dem enligt videor jag hittar på nätet.

Dagen började jättebra med att maken snubblade över hundarna. Rörande ovärdigt iklädd enbart kalsonger snubblade han så mycket att han slog huvudet i en bänkskiva samtidigt som han lade sig raklång på golvet. Jag vet, det låter inte som en bra start på dagen, men jag kollade faktiskt med honom direkt om han var okay och det var han. Då började jag frustfnissa och sen gick det inte att sluta. Det är omöjligt att låta bli att skratta åt någon som snubblar halvnaken om det går bra.

Nu har han däremot jätteont i huvudet, mår lite tjyvens och har en bula i tinningen som är stor som ett ägg och jag är sur över misslyckad målning. Jag medger att det är lite mer synd om honom dock.

En helt vanlig söndag med andra ord, söndagar har en tendens att börja bra och sluta lite eländigt.

Denna ilandsproblematik.

PS: Glöm inte tävlingen på ylle.net som har deadline väldigt strax. Det är ju ett finfint pris. Faktiskt alldeles fantastiskt.

HAPPY YLLEBRÖLLOPSDAGSTÄVLING

Idag har jag och maken varit gifta i sju år, vilket jag lärde mig för någon vecka sedan att det var yllebröllop.

På något vis känns det passande att vi firar just yllebröllop idag när vi går här bland kartonger och skräp. Vi är inte ett dugg synkroniserade när det gäller stora projekt som de här och då ger han mig klåda. Över precis hela kroppen. När jag packar sitter han i fåtöljen och kollar på program om andra världskriget och när jag havererar av trötthet vill han att jag skall hjälpa honom med saker. Då har han vilat sig i form, medan jag har utlyst formsvacka.

Och nu skall jag förklara vad det ena har med det andra att göra.

Jag har alltid trott att ylle kliar. Ungefär som när man var liten och var tvungen att ha kalasbyxor på sig och man led alla helvetets kval.

Att vara projektledare tillsammans med maken gör att han känns ungefär som ett par kalasbyxor från 70-talet.

Det är ju för all del passande på vår yllebröllopsdag. Och jag lovar att jag har pussat honom och gratulerat honom till att jag har stått ut med honom så här länge. I ett anfall av temporär självinsikt tackade jag honom även för att han har stått ut med mig med. Jag älskar ju min ylleprins trots allt.

Och med det sagt skall jag presentera bästa tävlingen på mycket länge. Vi har en läsare bland oss som jobbar med ylle och ni har säkert sett henne i kommentarerna, hon heter Annika och är väldigt sympatisk. Vi har pratat om det här med att jag alltid fryser och hon har lärt mig att ylle faktiskt inte alls kliar utan är varmt och skönt så man slipper frysa. Därtill är ju stickat höstens nya svarta och väldigt snyggt.

I alla fall, Annika jobbar med ylle och skickade länken till sin webshop till mig och jag måste medge att jag satt med förvåningens finger i häpnadens mun när jag såg det enorma sortimentet av kläder och prylar som innehåller ylle. ENORMA sortimentet. Jag har hittat vansinnigt många grejor som både är snygga och praktiska (och sa jag snygga?) och jag har inte ens kommit igenom alla produkterna i shoppen ännu.

För att fira mig och dammsugarmannen skall vi ha en helt fantastisk tävling ihop som passar så himla bra med dagen.

Först och främst, här är länken till webshopen, ylle.net. Ni kommer kunna roa er furstligt med att gå igenom alla produkter.

Det ni kan vinna är den här.

IMG_0345

En härlig poncho (värde 749 kr) från Tif Tiffy med tillhörande polokrage (värde 599 kr) i färgen Army i cashmere/merinoullmix

Fantastiskt fint pris för att fira yllebröllopsdagen. Och oerhört fiffigt att kunna välja när man vill ha krage och när man inte vill ha krage.

För att vara med i utlottningen av poncho plus krage (totalt värde 1348 kr) måste ni göra följande:

1) Följa ylle.net på instagram, och sedan följa instruktionerna i tävlingsinlägget som Annika har lagt ut dagen till ära. Ni kommer hitta inlägget så fort ni trycker på länken.

Har ni inte instagram så kan ni istället följa ylle.net på Facebook och gilla och dela tävlingsinlägget där.

(Har ni tillgång till både Instagram och Facebook är det helt klart fördelaktigt att göra båda delarna för större vinstchans, hett tips)

2) Och så måste ni såklart gilla mig. Som firar yllebröllopet idag. Men det hoppas jag ju liksom redan att ni gör om ni läser det här? Och min Instagram och FB ser ni ju i bloggmenyn. Eller ja, måste och måste. Jag kan ju liksom inte tvinga er att gilla mig bara för att ni skall få lov att tävla om ponchon. Men jag blir ju såklart väldigt glad om ni gör det?

Som extra bonus firar Annika mig och maken genom att lämna 15% rabatt på hela sortimentet november ut om ni vill handla och då är koden YLLEBRÖLLOP i webshoppen.

Ni vet att jag verkligen aldrig gör reklam. Trots erbjudanden. Men det här tycker jag verkligen är en skitrolig grej att göra för Annika som har hängt med i bloggen sedan jag återupptog det här med vardagsskrivande. Det var dessutom jag som kom på att vi såklart skulle göra något just idag. Eftersom Husfruen upplyste mig om att det var just yllebröllop vi firar.

Må bästa man/kvinna vinna.

Och grattis oss på yllebröllopsdagen. Eller ja, mest grattis mig.