Category: Kompisar

När man har mycket att göra.

Då hinner man inte sätta sig i lugn och ro och skriva.

I fredags tittade vi på Let’s Dance och somnade tanttidigt, Johanna har jobbat som en galning, mer galet än vanligt den här veckan. Igår hade jag och Celine myslördag medan Johanna jobbade. Sedan åt vi. Äta bör man annars dör man. Kvällen avslutades före 22.00 i soffan framför en film. Jag sov mot ena armstödet, Johanna mot det andra, medan dottern var fånigt pigg i mitten.

Idag var däremot arbetarna ute på arbetarnas dag och det var magiskt. Ljumma vindar och Östersjövatten. Dottern var på Gröna Lund.

Men det får ni titta på Instagram om ni vill se, för jag har instagrammat kronologiskt hela dagen. Fler inlägg på en dag än vad jag har åstadkommit det senaste kvartalet.

Om det finns något slags pris för Instagram-Raket borde jag få det efter dagens insats.

Snart återgår vi till ordinarie program.

Men först skall tant sova.

Jag hoppas att ni har haft en fantastisk helg och en fantastisk dag.

En sådan här energikick förtjänar alla.

Att Johanna skulle vara snygg till och med iklädd tehuva.

Jag är den första att hålla med.

Ursäkta kvaliteten på fotot. Digital zoom på telefon är ingen höjdare, men motivet är omedvetet vackert.

Nu är ju inte snyggheten det jag gillar mest med Johanna, utan snarare det som sitter innanför pannbenet. Hon är en varm människa. Dessutom tycker jag att det är oerhört vackert att vara familjekär, oavsett om det handlar om en moster, dotter eller kusin på långt håll. Det finns något slags kärleksfullt superlim i människor med den, lite svårförklarade, känslan. Mejkar det sense?

Människor som Anders Bering Breivik, Helge Fossmo, John Ausonius och Svartenbrandt, alla ytterligheter och dokumenterade psykopater naturligtvis, har inte den där trofastheten till någon. Om de skulle gynnas av en situation som kräver offer skulle de strunta om offret var deras egen mamma eller en främling. Ingen empati, ingen självinsikt, skadad självbild och total hänsynslöshet.

De dragen finns ju till viss del hos alla. Vi har både fula och fina sidor. Men om det finns värme och den där familjekänslan som är så himla svår att sätta fingret på, då kan man vara tämligen förvissad om att personligheten är vacker på riktigt. Även med tehuva.

Just idag är även jag ganska glad i mig själv. Räpan på axeln är tyst och jag är ensam “hemma”. Allt som krävdes var lite hårfärg och ett par himla fina vårstövlar med gärdsgårdsfeeling.

Ursäkta dryg uppsyn. Jag passar däremot inte riktigt på bild.

Nu vet jag att det är en smula motsägelsefullt att dynga ut ett foto här och sedan säga att jag inte har något som helst behov av att visa mig för någon annan. Men jag menar det. Jag hade varit lika glad om jag hade suttit bortom all ära och redlighet på torpet. Det är riktigt kul att tycka att man är fin i håret och att de nya indianstövlarna står i hallen oavsett om man sitter i skogen eller hänger i en kristallkrona.

Det kanske låter förmätet?

Då får det vara det. Den känslan, en solig fredag i april, lugn myskväll på schemat med två av mina bästa människor är oslagbar.

Livet lirar rätt oschysst och utan regler i allmänhet så den här synnerheten är riktigt fin.

Det är FREDAG. Och jag önskar er en glad sådan. Med eller utan mockastövlar.

Iklädd lite leriga skor i skogen sitter jag och laddar för GLAMMIG tillvaro i hufvudstaden, med klackar istället för lerklumpar under fötterna. Åtminstone klackar som inte sjunker ner i blaskig gräsmatta.

Det är dags att åka till fel sida. Min plan är att hänga armkrok i en sådan här. Med en Bellini i handen. Det kommer vara min sysselsättning under helgen. Jag skall klara att hänga så länge att jag kommer vara redo för Ninja Warriors när jag kommer ner igen. (Troligt?)

Först är det modevisning på Plain Vanilla på onsdag. Enormt hög glamfaktor på det med. Tacksamheten över hållna tummar för ingen snö just på onsdag känner inga gränser.

Sedan kör vi ända in i kaklet.

Men, om jag nu har packningsproblem i vanliga fall blir de ju inte mindre när det är varierande väder? Det är vår och vinter och Johanna säger att jag inte får ta med hela min garderob. Hon påstår att jag måste öva på att planera mina outfittor.

Hur går det ens till när det kommer vara två årstider att ta hänsyn till?

Dessutom känner jag mig lite snygg trots att jag är tjockare än jag någonsin varit. Av allt skit som kommer med stigande ålder måste jag nog säga att det där med ändrad ämnesomsättning är svårast. När man inte har någon som helst karaktär, för att man aldrig behövt ha någon. Semla till frukost, godis till lunch och fettdrypande mat funkade alltså ända tills klockan slog kvart över 40 år. Sedan funkade inte det mer. I alla fall inte utan att kilona ökade i takt med åren.

Men skit i det. Jag kände mig skitsnygg. Både igår och idag och det händer inte så ofta att det stör. Skinnbyxor och högklackat golvade den där lilla satmaran som brukar sitta på axeln och viska taskiga saker som “skall du verkligen se ut så DÄR, du ser ut som en SÄL och är det inte dags att tänka på vikten nu när du börjar bli så gammal, det är svårt att vara en tjockis när du måste operera höftlederna GAMLING”.

Jag fick feeling helt enkelt. Vind i seglen. Eventuellt även en släng av hybris.

I alla fall. I förrgår hängde jag ju med två balla brudar. Det vankades middag hos Sanna (I mitt huvud) tillsammans med Kicki Husfruen. Svingod mat och massa tjatter. Det blir nästan plågsamt påtagligt att skogstorpet ligger så långt från ära, redlighet och balla brudar när man sitter där man sitter. För jag tycker väldigt mycket om dem och det hade onekligen varit praktiskt om det var enklare att susa förbi på en fika.

Efter middag och fika släpade Kicki snällt hem mig och bäddade ner mig i sitt gästrum. Jag är lite oklar över omständigheterna som föregick nedbäddandet eftersom jag var gränsfall medvetslös pga fullt ös.

Igår däremot var vi pigga som lärkor. Kicki och jag drog ut på rövarstråt. Med Trassel såklart.

Vi åkte till Plain Vanilla och suktade över cirka allt i butiken och vi åt lunch i restaurangen som ligger en spottloska från butiken. Dagens rekommendation nummer ett, asschysst käk och hundvänlig restaurang. åk dit! Inglasad uteservering där man fick ta med sig Trasslet in medan man åt. Hundvänliga restauranger är det ont om och de får en stor fet guldstjärna i min bok.

Det var inte heller något större fel på utsikten. Så länge man inte smakar på vattnet i pölen utanför är det lätt att missta sig och tro att man är på bästkusten.

Dagens rekommendation nummer två är såklart också hundrelaterad. Plain Vanilla idkar försäljning av ursnyggt glasbord som står på display i butiken. Istället för matta ligger det fårskinnsfällar undertill. Bordets “ben” är en guldcirkel med mindre cirklar.

Det är inte bara ett bord. Det är även en hundkoja för alla jyckar som kan knata in genom guldringarna.

Och där måste man avsluta lite. För att betrakta söthetschocken.

To be continued …

<enter signaturmelodi>