Category: Kompisar

…närmare bestämt granntanter.

Nog för att han brukar trassla in sig i grannens häck, men det var ju det där med hemliga tête-à-têter (på torpet?), smygande med sms och LÖGNER (eller undanhållande av sanning). Han har skills måste jag medge.

Jag hörde en duns i brevlådan förut, men jag brukar inte rusa ut och kolla eftersom det alltid är toalektyr i form av Björklövet som dunsar i brevlådan här. Den kan man hämta på väg till dass vilken dag som helst. Inte bråttom alls faktiskt. Om man nu inte är särdeles intresserad av att veta när det är bingo på Utängens Loge eller när Aktiva Seniorer skall ha möte nästa gång.

Men till slut knatade jag ut och stack ner armen i brevlådan. Där det låg ett tjock kuvert (och Björklövet). Läste avsändarnamnet och förstod vilken tant som varit i farten och gick ner i vardagsrummet och sa till maken:

– Men herregud! Nu blir jag både rörd och skakad. Jag har fått brev från en läsare (och en jag jobbar på att utklassa i WF). Hur i helskotta…?

Maken flinade och sa:

– Mmm…Granntanten eller?

Hur i HELVETE? Och vad är det med honom och granntanter? Sen kan man ju visserligen undra vad det är med mig och min totala naivitet. Jag läste det här inlägget hos Granntanten igår.

Utan att reflektera över foppatofflorna. Vilket betyder att jag är en härdad kvinna numera. Eller bara korkad. Välj själva.

För alla var ju tydligen inte lika korkade. Men jag läste inte kommentaren till inlägget förrän idag. Efter brevöppning.

Somliga är betydligt smartare än vad jag är. Helt klart.

Det visade sig att Granntanten hade luskat rätt på makens mobilnummer, skickat ett vansinnigt underhållande sms till honom, för att få tag i adressen till Strömstad. För när jag väl hade öppnat brevet läste han sms:et för mig. Och jag kan någonstans fatta svårigheten i att förklara vem man är för att få tag i en adress utan att låta som någon slags seriemördare och dessutom hoppas på att mottagaren är någorlunda snabb i skallen. Som hon själv skrev i meddelandet “det här kanske låter en aning suspekt”. Och efter att ha hängt här på bloggen sedan från början hade i alla fall jag haft mina tvivel angående makens snabbhet i skallen.

När det gäller damer har han tydligen mad skills och pokerfejs.

I kuvertet låg ett kort. I kortet stod det skrivet att “PS: Fem foppatofflor till maken för att han vågade ge mig adressen :)”.

Då först började kugghjulen i den här skallen snurra. Långsamt.

I kortet låg även ett vansinnigt rart litet paket.

Med instruktioner om att vitamin E var bra för hundpussade läppar. Hade jag ingen aning om. Så jag slet upp paketet och hittade det här.

Nu är jag jättelycklig. Med kugghjul i skallen som går lite snabbare än för någon timma sen. Väldigt blanka och mjuka läppar har jag med, och de brukar vara trasiga. Det här skall bli jättespännande att testa. Funkar detta på mina vintermjälliga läppar kommer jag köpa ett bulkpack.

Det jag vill säga med alla de här orden är först och främst TACK. Jag är både skakad och rörd.

Sen vill jag även säga att jag verkligen gör skäl för min hårfärg, och att maken tydligen kan lura mig till månen och tillbaka när han vill.

Det sistnämnda kan ju vara praktiskt för honom att veta?

Nu skall jag gömma den fina läppgrunkan för hundarna. Eftersom de har en förkärlek för gravljus, handkräm och alla slags cerat.

Sen skall jag duscha, hundsäkra huset, gå på lokal och äta middag och högst troligt komma hem till något nytt som den lilla jycken har lyckats hoppa/klättra/studsa upp och knycka.

För näe, spionkameran är inte uppe ännu.

Och så måste jag ju hinna vila lite.

Maken har tydligen gjort sitt för idag med sånginsatsen imorse, för han har legat på soffan och kollat på tv-serier sen han kom upp. Han har i alla fall helt glömt att han lovade att tvätta sängkläder och hjälpa till att hundsäkra.

Så om vi tar och håller tummarna för att mitt goda humör håller i någon timma till i alla fall?