Dammsugare och fredagsmyyyyyz

Förlåt. Jag skall jobba bort mina zäta. Men det går nästan inte att stava det ordet utan ironi. Vi har dock inte käkat tacozzzzz.

I vilket fall som helst så beror inte tystnaden ikväll på att vi har åkt motorväg. Inte heller har vi spenderat kvällen med att ha taklyftarbråk. Visst är det nästan så man tror att jag ljuger?

Jag gillade förra fredagen. Det var infernaliskt skönt att samla vuxenpoäng genom att slänga sig raklång på soffan redan klockan fem. En pervers njutning helt enkelt. Och med tanke på Sven kommer det inte bli någon tomtefiering av båten i alla fall, för han kommer blåsa bort. Inte Sven alltså, utan tomten. Sven får gärna blåsa bort. Vi har inte klurat ut hur vi skall lösa vindfångsfaktorn, just nu lutar det åt hederlig maffiametod. Cementera fast fötterna på honom. Frågan är väl mest bara hur bra teakdäcket kommer må av det.

Så, jag har helt sonika spenderat kvällen på arslet i soffan. Utklassat Åsa här på bloggen i Wordfeud (min blogg, jag kallar två vinster utklassning hehe), och pillat navelludd.

Jag säger bara en sak. Ni som lever opendlande liv vet inte hur bra ni har det. För oj vad jag har njutit.

Nu har jag bäddat ner mig. Stängt av ljudet på mobilen och hotat maken med påsklämmor runt bröstvårtorna om han glömmer stänga av sina. Jag har storartade planer för morgondagen som innefattar sömn, sömn och lite mer sömn. Och promenad i skogen.

Men vad skådade mitt norra öga när jag knatade genom hallen på väg till min sovplats? Ni vet ju redan om makens osunda relation till dammsugare (och avfallskvarnar). Jag trodde nog verkligen att centraldammsugaren på båten var the shit. Nu var han klar. Inga andra dammsugare skulle han hava jämte centraldammsugaren.

Jomenvisstellerhur. I hallen stod något och blänkte som jag inte kände igen. Dessutom stod den bredvid en dammråtta stor nog att bita av hälsenan.

20131206-233838.jpg

Jag trodde att det var något han hade plockat fram ur sin dammsugarsamling, och frågade vad det var.

– Doh! En grovdammsugare seruväl?

Sa han lite avmätt.

– En ny? Frågade jag. Med förvåningens finger i häpnadens mun.

Japp. Dagsfärsk.

MEN VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ HONOM?

Nu vet jag inte hur många dammsugare vi har längre. Men jag är rätt säker på att vi har fler dammsugare än dammråttor. Vilket säger en hel del med tanke på att dammsugarna mest fungerar som dammsamlare, och inte används särskilt frekvent.

Är det någon som har lust att förklara varför man köper minst fem dammsugare i halvåret men aldrig använder dem. Särskilt inte centraldammsugaren på båten.

Imorgon vill maken åka 20 mil för att köpa en snöskyffelmonteringssats som man sätter på gräsklipparen, så att den kan transformeras till åksnöskyfflare vintertid.

Han är en hamster.

Precis som om vi behöver mer prylar. Tanken är liksom att vi skall börja småflytta ur huset nästnästa vecka. Och bo på 60 kvadrat.

Och han har mage att klaga på min skosamling.

Han måste vara den enda mannen i världen som, utan överdrift, har fler dammsugare än skor.

Jag tror att det är dags för professionell hjälp.

Den här fetischen har gått överstyr.

Jag gjorde en LITEN tabbe igår

Igår körde jag ju som sagt Johanna till tåget. I makens bil, eftersom min bil har stått på verkstad hur länge som helst. Det har liksom inte varit så himla brådis att laga min bil eftersom jag har haft permobilmoppen.

Ungefär två gånger om året har jag makens bil, och skulle därmed hämta upp honom när han slutade jobba klockan fem.

Igår satt jag djupt försjunken i andra saker, och funderade över vad jag skulle be maken köpa på väg hem. Han ringer alltid när han är i närheten av affären och frågar vad som behövs, och efter långhelg i Strömstad har vi ju mest inget alls i Göteborg (som till exempel toapapper tydligen).

Vad jag inte visste var att min telefon hade kollapsat. Jag tyckte bara det var tyst och skönt. Vad jag tydligen inte heller visste var att det var jag som skulle köra och hämta.

17:06 kom ett sms till iPaden med en fråga från maken där det stod “Var är du?”. Jättekonstig fråga tyckte jag. Klart som korvspad att han borde fatta att jag var hemma. Så jag svarade just precis det “hemma, varför undrar du?”.

Efter att jag hade skickat det började några kugghjul längst bak i hjärnan röra sig så sakteliga. Jag hade glömt något, men vad?

Jag kollade telefonen, som inte funkade, så jag tvångsstartade den. Och DÅ slog det mig som ett baseballträ över huvudet. Jag hade bilen. Jag skulle varit på makens jobb för tio minuter sen. Så jag messade snabbt “heeeeelvete, jag glömde att jag hade bilen”.

Sen ringde jag. Vilket var som att ringa den största tjurskallen i världen. Jag hann inte ens säga förlåt innan hans ilska hade fått mig att bli attackarg istället. Så jag sa “men ta en taxi då för helvete och sluta gapa”. Bra där?!

Han slängde på luren i örat, tog tydligen en taxi (eller tog sig hem på något annat sätt, jag frågade inte hur) för hem kom han. Och jag blev av med alla mina bilrättigheter.

Alltså. Jag kan ju inte låta bli att tycka att det var en gnutta underhållande eftersom han aldrig kommer ihåg något alls, och det är jag som står för 99% av logistiken i den här familjen. Men givetvis fattar jag irritationen när han inte ens fick tag i mig för att påminna mig. Vilket jag då inte visste om.

Jag tror det är dags att min bil blir klar på verkstaden så jag vänjer mig vid att faktiskt ha bil igen.

Men till dess har jag ingen bil.

För jag är inte pålitlig. Jag glömmer sämre hälfter på deras jobb så de får stå i regnet och vänta.

Näe, jag tycker fortfarande att det ligger en gnutta humor i det.

Karma tror jag det kallas. Ibland slår den tillbaka. Tydligen.

För han minns ju fan ingenting alls.

När man är så rik att man torkar sig i arslet med pengar?

Jag har ju varit i Göteborg lite…sparsamt den senaste tiden. Och är känd för att ha vissa toarullesrelaterade problem.

Igår när jag redan låg och halvsov i mitt krypin kom maken och frågade efter toapapper. Jag minns knappt vad jag svarade, men var helt övertygad om att det stod en bal i tvättstugan. Sen funderade jag inte så mycket mer över det.

Imorse när jag morgonkissade såg jag att det låg en okänd servett där toarullen vanligtvis står, men ingen toarulle. Då fick jag lite panik inför kommande förlossning. Eftersom jag förlossar samma tid varje dag.

Ut ur badrummet, och in i skåpet där servetterna finns. Eller brukar finnas. Och prisadvaregudihöjden, det fanns servetter. Sådana vi köpt för att de var skojiga, men aldrig använt. De åkte in på dass.

När klockslaget för förlossning kom var det dags att packa upp och använda dem. Först den enorma lättnaden efter förlossningen, och sen…att torka sig i arslet med de här.

bild(7)

Det är nog första gången jag har torkat mig med 2500 spänn. Och mer kommer det bli innan dagen är slut och det har kommit toarullar.

Den känslan!

Sen blev det extra roligt när jag såg vad tillverkaren hette.

Kolla på paketet hehe.

När man är talanglös…

…men har turen att omge sig med kompisar som är både smartare och snyggare.

Ibland undrar jag exakt hur korkad jag faktiskt är. Jag har levt i tron att jag är hyfsat begåvad i rätt många år, men på senare tid har jag fått vissa…tvivel. Uttrycket “det man inte har i huvudet får man ha i benen” är utbytt mot “det man inte har i huvudet får man hoppas att ens vänner har i huvudet”.

Idag körde jag Johanna till centralstationen. Det negativa var att hon skulle åka hem. Tyckte jag och Liten. Stor däremot verkade mer nöjd eftersom min älskade storhund för första gången bestämde sig för att hon inte var helt pålitilig (han är lite otrygg och rädd för främmande människor). Liten däremot hade glatt flyttat med till Uppsala, för han blev kär.

Det enda positiva var att jag skulle få komma till ett Espressohouse för en Chai Latte. Japp, jag vet, Mona skapade ett beroende. Och det beroendet är svårare att tillfredsställa än om jag hade varit hooked på metaamfetamin tror jag.

Glad och trött i hågen knatade vi in på EH och beställde.

bild 2(7)

I kön tror jag att jag frågade Johanna tretusen gånger om hon trodde att det var dödsäckligt att beställa två, spara den ena och värma upp den lite senare. Det var så långt min hjärna var med i matchen. Väldigt fokus på drycken i koppen, inget tänk utanför boxen.

Johanna tyckte nog inte att det var en bra idé, utan bekräftade väl mer det jag misstänkte, att det skulle vara skitäckligt att värma. Men som jag tjatade om det. Till slut sa hon:

– Fast alltså, de HAR ju chaipulver till försäljning. Så kan du ju göra FLERA koppar själv hemma.

Och det visste jag ju egentligen. Framför allt eftersom det stod placerat mitt i synfältet. Utan att jag såg det, eftersom fokus låg på hur många stora koppar jag kunde köpa med mig och den eventuella äcklighetsfaktorn.

Nu har jag den här.

bild 1(5)

Och är skitglad över att ha kompisar som har hjärnan för det jag varken har i huvudet eller benen.

Nu skall jag göra mig en kopp minsann.

Det här med att ropa hejsan svejsan…

…innan man har kommit över bäcken är ett finfint ordspråk. Som man borde ha lärt sig vid så unga år som 43. Men jag är tydligen infernaliskt trögfattad.

Jag kvittrade (nåja) upp imorse, åstadkom saker och pratade med folk. Såna där 3D-folk av kött och blod. Rastade missnöjda hundar och skickade lite mail. Rätt vettiga grejor.

Någon gång under eftermiddagen glömde jag inte bara var jag bor utan även vem jag är, för jag fick för mig att skura badrummet. Jag är ingen badrumsskurare. Den sysslan sköter maken. Av förklarliga skäl tydligen.

I Göteborg har vi ett lagom stort badrum som är helkaklat, och inga skåp. Bara tre rottingkorgar som man ställer ut och sedan kan man gå crazy med duschslangen när man städar. Vattnet rinner undan. Väldigt praktiskt eftersom det blir väldigt rent väldigt enkelt.

I Strömstad har vi ett gammalt badrum i det som en gång var ett bankvalv, med våtrumstapet, träskåp och duschkabin. Där bör man med andra ord inte gå crazy med duschslangen. Alls.

Idag kommer maken, och jag fick för mig att städa badrummet. För jag hade ju sådan energi till skillnad från gårdagen.

Så jag satte duschen på svinvarmt, tog fram medel och började spola av golvet.

Efter sisådär tretton miljarder liter vatten insåg jag att jag var i fel kommun. Inget rann undan. Då rusade jag till städskåpet för att hämta mopp och hink, endast för att upptäcka att även det står i en annan kommun.

Det blev Kajsa Warg. Riva upp sängkläder och handdukar som låg i tvättkorgen, min gräns går vid att torka golv med Pleasejeans, just sayin’.

bild(15)

Det här ligger nu i en hög i duschkabinen. Genomblött. Medan det fortfarande är åtminstone ett antal liter vatten kvar på golvet.

Jag välkomnar därmed inte maken med ett nystädat hem, jag välkomnar honom med en hög pisseblöt smutstvätt och ett lika blött badrumsgolv.

Sen toppade jag det hela med att få nästan lika ont i huvudet igen, plus lite feberfrossa. Så själv kommer jag ligga på soffan när han anländer.

Jag kan ha uppfunnit en helt ny influensa.

Ropa inte hej förrän du är över bäckhelvetetinfluensan.