Jag somnade vid fem. Gav mig själv sovmorgon till åtta.
Han där uppe (inte Gud) somnade vid midnatt och trynar fortfarande som en tonåring.
Men om man skulle ta och sätta på stereon, dammsuga lite runt sängen, smälla i dörrar och tända en byggstrålkastare i ögat på honom?
Det är ju trevligt med musik i juletider. På HÖG volym.
Återigen. För nu är det nära att jag går uppför trappan och trycker en kudde över huvudet på maken och sen sätter mig på den till han blir blålila.
Jag är så trött att jag är vindögd. Gick och lade mig tidigt med vampyrerna, medan maken satt i vardagsrummet och kollade på TV. Före tio sov jag som en gris. Men vaknade av att volymen på TV:n var högre och att hundarna skällde. Släpade mig upp för att kolla vad idioten pysslade med, nämen han hade ju bara gått ut och satt sig i badet. Och visst hörde han hundarna skälla, men deeeeet väckte väl inte mig?
Dessutom satt han där ute och kollade TV genom fönstret. Därav volymen.
Jag muttrade något om hänsyn för HELVETE.
Och så somnade jag igen.
Nästa gång jag vaknade hade det gått en kvart. Då satte han på avfallskvarnen i köket. Köket ligger tvärsöver hallen från mitt rum. Och den jävla kvarnen väsnas en SMULA.
Då klickade jag och blev skogstokig. Och frågade om han var dum i hela huvudet. Ifall han kanske vill att jag startar motorsågen ovanför hans öra imorgon bitti (om ett par timmar). Sedan dess har jag inte somnat om.
Gissa vem som ligger i sovrummet nu och snarkar så fönstren skallrar samtidigt som han har somnat ifrån TV:n….som jävla vanligt.
Det här börjar ju skitbra. Han har slutat jobba, imorgon drar vi till Strömstad.
Men om man inte lyckas hålla käft på den här ytan, eller att jag inte ens slipper hans snarkningar här trots att vi sover på varsin våning så är ju inte oddsen för överlevnad särskilt bra för hans del.
Vi kan lägga till självantändning som ytterligare en brandorsak i jul.
Perkele vad förbannad jag är.
Idag har vi varit på det där hemska stora djursjukhuset för att ta stygnen i örat. Och Liten var så snäll så snäll, och inte ett endaste dugg rädd. Trots att han fick sitta på den här hemska britsen med en matte som höll honom för att han skulle sitta still medan de tråcklade upp trådarna.
Och så fick vi gå därifrån med strikta instruktioner om ytterligare en vecka med hundörakoll och daglig tvätt (vilket betyder att jag skall fortsätta beta av önskelistan med blogginlägg).
Sen fick Liten gå in i den stora butiken och välja precis vad han ville.
Vi kom hem med det här:
Ett dinosaurieben?
Och den här:
En pipgris med 16 stycken pipblåsor insydda i varsitt fack. Han ÄLSKAR pipblåsor och trumpetar glatt och länge på de han har, men som mest har han en leksak med fyra stycken i och låter som en hel orkester när han drar igång.
Rimligtvis borde han låta som fyra orkestrar med den här i truten?
Och så fick han såklart en ny bädd. En påse blandade småben och matte fick ett par helt okay vinterskor med dubbar så hon slipper halka ihjäl sig med två hundar under vintern. Jag var till och med så ädel att jag köpte ett par till husse. Att det var i egensyfte kan vi ju prata tyst om, men de fyller två funktioner. Crocs är SNORHALA när de blir kalla och jag har väldigt lite nytta av en make som har brutit lårbenshalsen. Och Crocs är skitfula medan dessa var riktigt snygga. I både kill- och tjejmodellen.
Nu skall jag titta på Vampire Diaries och lyssna på de fyra orkestrarna som ligger nedanför mig i nya bädden.
Vad gör man inte för di små när synnerheten har klippt dem i öronen.
Ja, det luktar fortfarande bränt skumgummi här inne. Och det fattas en soffkudde.
Nu vill jag höra att alla ägnar kvällen åt att kolla brandvarnare och annat om det inte redan är gjort. *delar ut order genom att peka med hela handen*
Förut när jag letade efter min Eight Hour hittade jag denna.
Om den lagar självsprickor på fötterna borde den väl vara SKITBRA för nare?
Vad tror ni?
För man fattar inte riktigt det där med snabbhet och brand innan det har hänt i ens närhet.
Och alldeles nyss hände det bakom röven på mig, utan att jag märkte det.
När jag sitter vid datorn har jag inte mina “se jättebra på långt håll-glasögon” eftersom jag är så himla lastgammal att jag ser exakt inget på nära håll utan mina “se jättebra på nära håll-glasögon”. Jag satt vid datorn, kände en stank, men kunde inte härleda den. Så jag tände ett doftljus för att ta bort lukten. Out of mind out of sight liksom.
Sen såg jag, trots min blindhet, att det faktiskt såg lite dimmigt ut i huset. Och det luktade ännu mer. Men jag vände mig aldrig om. Istället sprang jag in i alla rum på nedervåningen, och sen alla två rummen på övervåningen. Utan att hitta källan. Men jösses vad det var dimmigt. Min första tanke på övervåningen, där vi har krypvind, var “hur i helvete skall jag hitta det om det är på vinden?“.
DÅ gick larmet. Eftersom vi har två sirener, pyrlarm och det där andra så lät det som att ett världskrig bröt ut, allra minst. Precis då hade jag kommit tillbaka till platsen där jag och min röv hade suttit. Där jag inte fattade att jag även kunde vända på huvudet. Och fick syn på lågorna (små) och röken (i mängder). Hela undervåningen hade alltså hunnit bli rökfylld. På så jäkla kort tid.
Bakom mig står den här:
En gasolvärmare. Som är snorbra eftersom vi aldrig sätter på värmen förrän det blir riktigt riktigt kallt. Men nu är det typ 10+ ute och jag sätter inte ens på den dagtid eftersom jag är lite…varmblodig (i klimakteriet). Vad jag inte hade en tanke på var att maken hade satt på den. För han är vanligtvis inte hemma på vardagar, men det var han i förmiddags och sen drog han ut på äventyr.
Och en hund hade sparkat ner en soffkudde. Inget ovanligt heller. Det ovanliga var att värmaren var på, kudden hade olyckligtvis precis lagt sig mot tändlågan och jag märkte inget alls.
Precis när jag hade slängt ut den brinnande/pyrande kudden på verandan…
…och stängt av värmaren så ringde larmbolaget och frågade om jag behövde brandkår.
Nu sitter jag med ytterdörren på vid gavel och verandadörren på lika vid gavel för att få ut röken.
Det tog ett par minuter allt som allt att fylla huset, nu har jag haft öppet i en halvtimma utan att få ut röken.
SOM det skrämde mig när jag kände och såg något utan att hitta det. SOM jag hade dissat alla de där rapporterna om att man inte skall ha telefonladdare och sånt i sängen för att de kan pyra. Jo, det var just precis det jag letade efter först, eftersom vi alltid sover med minst tio grejor på laddning.
Gissa vem som skall tänka om och tänka rätt i jul.
Jul och nyår är ju brändernas högtid.
Min tankeställare kom dan före dan före dan före dan före dan före dan före dopparedagen.
Se för fanken över larm, brandvarnare och allt det där andra.
Okay?