Jag samlar på småskador tydligen

Men alltså, allt är helt upp och ner. Jag somnade i min löjligt sköna säng igår, men har ägnat natten åt att leka tittut med Liten. Eller snarare, han har lekt med mig. Tydligen blev det för mycket för honom att få så enorma ytor att röra sig på, så varje gång maken har rört sig i sängen så har Liten vaknat i ett glädjefnatt av typen “JAHA OJ VAD ROLIGT ÄR DET MORGON NU DÅ FÅR MAN MAT VA VA VA…NU NU NU?”

Med tanke på att maken rör sig som en elvisp nattetid så har med andra ord Liten vaknat 233494834 gånger. Och glatt hoppat i ansiktet på mig, nypt mig lite i armen och trampat mig i håret. Varje. Gång.

Så. Gissa vem som vaknade till hällregn alldeles för tidigt imorse. Och vem som har en migrän som känns som att jag har minst tre tennisbollar inopererade bakom ögat som vill ut. Plus en begynnande vagel i ögat. Det är OERHÖRT synd om mig idag. Framför allt är det på riktigt sista dagen på semestern. För helgen räknas ju inte.

Jag vägrar således att gå upp ur sängen. Min sista semesterdag ägnas åt att dricka enorma mänger Ramlösa och att äta godis och överkonsumera tv-serier på Netflix och Viaplay. Städa bajs kommer inte på tal att fråga om att jag gör (ja, jag är medveten om att uttrycket är fel, men jag har sagt fel i så många år att jag inte vet vad som är rätt längre).

Det enda produktiva som jag gjort idag är att räkna blåmärken, och det är möjligen lite tveksamt om det kan räknas som produktivt. Men jag har gjort det i alla fall. Somliga åker på semester och kommer hem med bruna ben eller fräkniga ben. Personligen kommer jag hem lika bårhusblå som jag var när jag åkte, men med en helt ny fashionabel samling med blåmärken.

20130816_145104_resized

Nej, jag är inte sjuk (mer än i huvudet), jag råkar bara få blåmärken löjligt lätt. Och jag lever med en valp som visar kärlek med tänderna. Några blåmärken är nog mitt eget fel, som den där morgonen när jag missbedömde avståndet mellan kajen och båten och slog höften i “taket” på båten så hela jag rasade ut ur båten framlänges huvudstupa och lade mig raklång på kajen. Eller från den där dagen som jag snubblade på tröskeln ut på akterdäck och inte fick tillbaka balansen förrän jag låg med överkroppen i gummibåten bakom båten. Jag var väldigt glad över gummibåtens existens den dagen, hade den inte funnits så hade jag legat med överkroppen i vattnet. Vatten är kallt och blött.

Det är en myt att man har taskig balans om man har små fötter. Jag har fartygsstora fötter och snubblar över mig själv precis hela tiden. Stora fötter i kombination med låg muskelmassa gör att man välter stillastående för att man trasslar ihop sig. Och en stor portion otur kan läggas till ingredienserna för ett lyckat fall.

Men det där med blåmärkena är ju inte speciellt snyggt. Hade jag sett mig själv gå i shorts så hade jag tyckt synd om mig som lever med en trolig hustrumisshandlare.

En hustrumisshandlare som nyps. Hårt.

Jag är inte helt säker på att just den typen av misshandel är jättevanlig, men jag kan för all del ha fel?

Men ÅHHHHHHH

Nu blev jag akut less på mig själv. Vilket händer oftare än man kan tro eftersom jag även är fullt upptagen med att vara less på han den där jag delar möblemanget med.

Jo förresten, han körde upp igår kväll, shejpade lägenheten och sen åkte vi till Gbg ihop med tuppen imorse. Så går det när man är tanklös (korkad).

ENDA anledningen till att jag åkte med ner var att jag har läkartid på fredag. Och att jag som bonus hade tänkt träffa P i veckan eftersom jag varit så himla busy med att sitta i Strömstad och klimakterietjura att det inte blivit av. Från början var inte läkartiden så himla viktig, men i tisdags morse vaknade jag med fler medelålderskrämpor. Därav handskenan. Jag har sockerdricka i högerhanden och den stensover på morgonen. Varje morgon, och sen är den bara “kolsyrad” resten av dagen. Då blev läkartiden lite viktigare.

Först ringde jag till läkarplejset för att dubbelkolla min tid. Det är en nyutvecklad mani, sedan jag stressade dit en dag för tidigt härförleden (samma dag som jag lade permobilen ner på torget). Tiden är inte imorgon, den är på fucking onsdag nästa vecka. Så BRA att jag har skrivit den 26:e i min kalender? Tur att jag har utvecklat just den manin?

Sedan ringde jag till mannen som står mig SÅ nära och som jag är SÅ betuttad i (jo, jag är det – också – men kanske inte så många timmar per dag, ju fler år ihop desto färre timmar kärlek per dag/vecka/månad). Ett samtal för att vara svinsnäll. Såg att han hade glömt jobbnycklarna i bilen, bilen står här, de är bara två på jobbet och han måste ha något att låsa med och han går alltid sist. Det är inte första gången som han glömt nycklarna, fått låsa inifrån, krypa ut genom ett fönster, köra hem, hämta nycklar och köra tillbaka för att låsa, larma och stänga på riktigt. Jag skulle vara en riktigt ädel fru och göra dagens goda gärning. Så han har en chans att låna någon annans nycklar. Sånt som goda fruar gör.

Och så skulle jag berätta att jag hade tagit fel på läkartid, vilket då fuckar upp första semesterveckan, men jag vill inte gå till det som kallas slakthuset uppe i den där västkuststaden. De kommer skicka mig vidare ändå så allt kommer ta en miljard gånger så lång tid som att åka T o R Gbg över onsdagen. Men ändå, en fuck up. Jag hade liksom inte räknat med sockerdricka i den handen. Kan ändå inte semestra med useless högerhand.

Jag hann säga (efter att ha glatt honom med nyckelbeskedet och gjort så att han slipper krypa genom fönster och åka kors och tvärs):

– Jo, och den där läkartiden för handen imorgon, den är fel. Den är på onsdag...och…
– MEN…det är ju på semestern, hur skall du lösa det? Och JUST DET…när är det du skall vara hos revisorn? Revisorn har du SÄKERT missat också? Har du missat revisorn?

Och PANG så tog mitt tålamod slut. Nytt personbästa faktiskt.

Först var jag jävligt irriterad på mig själv för att jag skrivit fel dag. Sen tyckte jag att jag var snällare än snällast som noterat att han inte hade nycklar när han inte själv märkt det. Efter det var det inte läge att börja prata om revisorn och avbryta mig mitt i en mening.

Mina sista ord innan jag var så mogen att jag slängde luren i örat på honom?

– JAMEN SÅ FINT ATT DU FOKUSERAR PÅ REVISORN, OCH BARA REVISORN NÄR JAG HAR EXAKT NOLL KÄNSEL I HANDEN. VÄLDIGT ARTIGT ATT AVBRYTA MIG NÄR JAG PRATAR OM LÄKARBESÖKET OCKSÅ, MEN JAG ANTAR ATT REVISORN ÄR VIIIIIKTIGARE! SIST JAG KOLLADE ÄR VI TVÅ OM FÖRETAGANDET!

Och sen la jag på. Som sagt, nytt personbästa.

Det skulle kunna hända att ytterligare en anledning till det är att jag för andra gången faktiskt mixat ihop lite tider och missat den arga revisorn igen. För när jag kollade så hade jag skrivit upp honom på onsdag. Men det var visst förra onsdagen. Eller så har någon varit inne och hijackat min kalender och bytt plats på massa saker.

Finns dock inte en chans över min döda och lemlästade kropp att jag erkänner det för maken.

Aldrig.

Jag är ju fullkomligt perfekt i alla avseenden.

Framför allt är jag väldigt jämn i humöret.

Jag är lättroad – jag vet

Men bland det roligaste med att blogga igen är sökorden som får random folk att hamna på bloggen.

Den här skulle kunna vara skojigast hittills:

permo

Av den enkla anledningen att den kan jag ju faktiskt hjälpa till med. Och jag hoppas att personen som sökte på “hur få motion i permobil” faktiskt fattade hur grymt bra en permo är för styrketräning. Som bänkpress, fast jag inte har kommit upp i permobilklass ännu, eftersom jag fortfarande inte får upp den själv och även envisas med att fortsätta lägga den ner stillastående.

Annars kommer en repetition. Parkera. Var ett klantarsel och kom åt knappen som håller framhjulen låsta. Vält långsamt med permobilen över dig. Motionen kommer när den skall lyftas. Särskilt om du gör det på en öde väg utan en människa inom synhåll. Då hade jag ju träningsvärk i armarna i flera dagar efteråt.

Mer praktiskt, men mer pinsamt är ju torgvältningar. Många som kommer till undsättning, men betydligt mer skämmigt. För det borde ju vara ganska omöjligt att göra det så många gånger som jag har gjort det. Men som sagt, sjukt bra motion.

20130628_115154_resized copy
Repetitionsbild.

Jag har även haft orden “kissa i spanx”. Men där var jag nog inte behjälplig. För det har jag inte testat, bara förvånat konstaterat att de är grenlösa.

Jag önskar personen som behövde kissa i Spanx all lycka. Och ser gärna någon slags återkoppling. För nu blev även jag nyfiken.

Godmorgon!

Finns det människor med minus-IQ?

Men som ändå är förklädda som vanliga människor och lever bland oss utan att vi märker dem? Förutom i den virtuella världen då?

Det är ju knappast bara jag som får de här reklaminläggen hela jävla tiden på FB. En gång är ingen gång, men typ tio gånger per dag under olika sidnamn retar mig så till den milda grad att jag har lust att stänga ner Facebook samt avsäga mig all kontakt med mänskligheten. För jag tål inte korkade människor.

Screen Shot 2013-07-17 at 4.12.22 PM
(Värt att notera, det är inte ens samma tjej på de båda bilderna, och det är definitivt inte ens i närheten av likadan bikini)

De kan se ut så här, men olika namn och olika bilder. Och VARJE gång jag ser någon av dem går jag in och anmäler som bluff och bedrägerier.

Det absolut värsta är att sidorna försvinner ganska snabbt, och dagen efter har det poppat upp tio nya, med samma namn.

Gud nåde den som skriver ordet jihad på FB, eller visar en bild på en snippa, då blir man avstängd snabbare än man hinner säga “Mark Zuckerberg är en bajskorv”. Men bedrägerisidor verkar vara en helt legal sysselsättning.

Vad det handlar om är att de delar ut “gratisprov” på en trollkarlskur för att gå ner i vikt. Piller som gör dig anoreximager utan motprestation. Trolleridelen i det hela är att det magiskt försvinner 2600 spänn från ditt konto utan att du har en aning om det. För att du har missat att läsa det finstilta. Men i det här fallet är det ingen illusion, det är den bistra verkligheten.

Just den sidan har bara 266 likes. Den borde ha noll. Men någonstans finns det 266 ärkepuckon som har gått på det.

Screen Shot 2013-07-17 at 4.11.40 PM

Om det nu skulle gå upp ett Liljeholmens för de som blir blåsta, efter att de blir av med pengarna, så gäller det att vara snabb som en iller och spärra kortet. För de fortsätter att dra pengar.

Men jag fattar inte. På riktigt. Om något låter för bra för att vara sant så är det alltid det. Man får inget gratis, någonsin. Och man knappar aldrig in sitt kortnummer, framför allt inte när det handlar om saker som framställs som gratis.

Att gå på ett sådant erbjudande är som att gå i en mörk gränd mitt i natten, möta en snubbe som sitter och skjuter fultjack med en machete bredvid sig, frivilligt lämna över sitt kreditkort med kod och säga “kan du bara hålla detta medan jag ställer mig 500 meter bort en liten stund”. Och tro att man skall få tillbaka det fem minuter senare.

Ungefär lika intelligent som i skräckfilmer där den jagade alltid och utan undantag springer upp fyra våningar i det hemsökta huset för att gömma sig för den galna mördaren med hockeymask istället för att springa ut genom ytterdörren.

Eller så är det en tjej som får mängder av hotfulla telefonsamtal, men trots det tycker hon att det är läge att gå och ta en dusch med en kniv på handfatet medan hon (ja, det är alltid en hon) mer eller mindre sjunger och trallar “hej kom och mörda mig jag har lagt fram mordvapen åt dig så du slipper anstränga dig så mycket”.

Själv hade jag sprungit hem till mamma och pappa och lagt mig i fosterställning hos dem i sängen. Det finns ju inte en janne att jag hade sprungit upp på vinden eller tagit en dusch. Eller lämnat mitt kreditkortsnummer på en sida som ger bort gratisprover.

Sen har vi den här, den har cirkulerat i ett bra tag. Jag vet inte ens hur många gånger jag har anmält den.

Screen Shot 2013-07-17 at 8.18.16 PM

3575 likes?

Är vi verkligen så dumma i huvudet? Det är ju inte precis få likes och lite delningar. Går man in och tittar så är det en del som är upprörda över att de använder för magra modeller (ca 50% av de som kommenterar), och så är det de som faktiskt vill ha det (ca 30%), 10% som har blivit blåsta men inte fattar det och ställer frågor i kommentarsfältet och sedan är det 10% som varnar för blåsningen.

Det betyder att 90% av alla FB-användare har samma hjärnkapacitet som navelludd. Och om FB representerar västvärldens befolkning så är det alltså 90% minus-IQ som lever bland oss. Några har avancerat lite på IQ-skalan, eftersom de åtminstone har vett på att ifrågasätta kroppsidealet, men fortfarande fattar de inte att det är en totalblåsning.

90% av användarna på FB borde inte få gå utanför hemmet utan ledsagare, eller ta hand om sin ekonomi utan god man. Hur klarar de sin vardag? Kan de sätta i höger fot i höger byxben utan hjälp?

Det handlar ju inte precis om rymdfysik och atomklyvning. Internet är intet nytt, sociala medier har funnits ett tag (även om nu Ines Uusmann envisades med att det bara var en modefluga som skulle försvinna) och just de här blåsningarna har cirkulerat ett bra tag.

Men det som fascinerar mig mest är att normalbegåvade människor förvandlas till just ärkepuckon när det handlar om sociala medier. Inget ansvar, total godtrogenhet och det är “någon annans” fel.

En bekant till mig gick på det. Och ringde mig för att fråga om det var en blåsning – en vecka efter att de dragit 2600 spänn från kontot. Jag sa till henne att spärra kortet och gav henne länken till Konsumentverket.

Samma bekant som ogillar att använda internetbank eftersom det är så lätt att bli lurad.

Är jag svinelak som inte tycker synd om bekantingen som blev blåst, utan bara tycker att hon är förbaskat korkad och får skylla sig själv?

Men kolla för all del på kommentarerna på sidan. Det är en del som blivit av med pengar, kommenterat och fortfarande inte fattat att de är blåsta. Och det kan ju vara underhållning i sig.

Och nej, ni ser inte dessa sidor i ert flöde för att ni har vänner som har gillat sidan. Ni ser den för att organisationen med drösvis med rävar bakom öronen har betalat för att den skall spridas som en löpeld. Det handlar om hela världen, inte bara i Sverige. Fatta hur många 2600 kronors-blåsningar de håvar in medan de skrattar hela vägen till banken.

Sen kan ni väl rapportera sidan som bedrägeri.

<< Länk till EN av bedragarsidorna

Det är inte mycket som INTE irriterar livet ur mig numera.

Livet som totalt tålamodsbefriad klimakterieko är en dans på rosor.

(Märks det att maken glömde sina telefoner på jobbet igår så jag hittade något annat att irritera mig på eftersom jag inte har pratat med honom?)

 

 

Och inte ett dugg dåligt samvete har jag

Jag mötte upp med min stilige kavaljer och han tog mig till Slagsidan. Eller Pråmen som det egentligen heter. Där har jag inte varit sedan 2004, men inget hade förändrats, pråmen lutar fortfarande så mycket att det känns som att man skall glida i vattnet om man sitter på “rätt” sida.

20130717_185716_resized

Det var vacker utsikt. Om man nu tycker att gigantiska norska båtar är vackert. Jag är tveksam, men känner mig storsint.

20130717_181843_resized

Och väldigt käckt sällskap. Ganska förvånande att en 83-åring med hörapparat kan vara trevligare att småspråka med, och framför allt att han HÖR bättre än sin 45-åriga son. Det var längesedan jag var på middagsdejt med en man som ägnade mig sin fulla uppmärksamhet. Inte satt och pillade med telefonen, eller pratade med någon annan. Sjukt trevligt. Och ovanligt. Inte ens notan fick jag betala. Sonen har att leva upp till efter den här veckan, let me tell you.

20130717_175805_resized

Sedan tog jag min lilla gränd hemåt, medan svärfar gick åt sitt håll. Lite kuriosa, en gång i tiden gick en serie som hette Polisen i Strömstad. Per Oscarsson spelade polischef. En miniserie som gick vid fem olika tillfällen. Baserad på fem olika böcker. Han den där Stefan Ljungqvist spelade klantpolis. Och i den delen som hette Polisen och Domarmordet spelade Kaffedoppet en väldigt central roll. Det har inte ändrat sig en millimeter sedan tidigt 80-tal när det gick på TV.

20130717_190105_resized

När jag satte nyckeln i dörren hemma undrade jag som vanligt vad som väntade mig innanför dörren ihop med de två håriga herrarna. För det finns ju en viss Liten som inte klarar att INTE göra sattyg när han är ensam. Man tror att man har valpsäkrat allt när man lämnar lägenheten, men att öppna ytterdörren är som att öppna ett Kinderägg.

Ibland, som när han tuggade sönder glasögonen, får man detektivleta ett tag efter spåren, medan andra gånger röjer han sig direkt. Som idag.

20130717_190545_resized

För det var det första jag såg. En hel rulle turkosa bajspåsar där Operation Konfetti var påbörjad.

När det var bajspåsesanerat kollade jag min mail, och såg ett från maken där han bara hade skrivit att han hade glömt sina telefoner (ja, plural – en jobb och en privat) på jobbet. iPaden glömde han här redan i tisdags morse. Hur är det möjligt?

Och då ruttnade jag igen. Han har lyckats göra sig själv totalt onåbar. Eftersom vi inte har hemtelefon.

Det var den där detaljen med information. Nu kan han ju i alla fall skylla på att han inte kan informera för han har inget att informera med.

Jävla klantarsle.