Glädjefnatt

Jag smög med indiansteg in i garderoben och provade jeansen. De jeansen jag högaktar, men som det var en…aningens svårt att knäppa för två veckor sen. Knapphålet var inte i närheten av knappen.

Jag fick väl inte direkt syrebrist efter att ha knäppt dem, men det GICK. Dock kan nog det där med pulver kan nog vara en bra idé åtminstone ett tag till.

Så, det är ju söndag och med andra ord fortfarande helg. Nu äter jag detta.

20130908-220946.jpg

I rent medicinskt syfte. Det var ju somliga som påpekade vissa toaproblem med pulver. Och lakrits är ju som Per i Hagen om man har ont i magen. Har jag hört.

Tro inte att jag äter det för att det är gott alltså. För det skulle jag absolut inte göra.

Och så surfar jag internetbutiker. Efter något dyrt. För den där jag bor med kommer att bli jävligt singel om jag inte hittar något att köpa så jag glömmer att han är helt dum i huvudet. En femåring har lättare att kommunicera och ta in viktig information än vad han har just nu. Så inatt får han ligga på soffan och sparka sig trött.

Ja, jag är gift med en barnunge.

Let’s get this party started

Nu är det fredagsmyyyys. Jag tjyvstartade, med en riktigt kulinarisk märkvärdighet.

20130906-211307.jpg
Med ett litet hundhår ser jag nu när det redan är på väg ner i tarmsystemet. En bonuskalori jag inte visste om. Mums.

Kolla kolla. En hors d’oeuvre och varmrätt i ett. Med ett glas bubbel (Ramlösa) som apéritif. Han den där Lallerman kan slänga sig i väggen. Finncrisp med brieost och rökt skinka, vilken belöning. Så skönt det var att få motionera tänderna och käkmusklerna.

Om ni vill ha receptet är det bara att säga till. En mer poppig version av tacofredag.

Och så lite blandat material. Karin ville ha helgens outfitta. Den ser ut så här.

20130906-212339.jpg
L som i loser.

Vill man vara lite extra fäschon skaffar man matchande hund som hoppar (har man ingen egen kan man hyra mina), medan maken tar ett artistiskt skakigt foto.

20130906-212602.jpg

Och slutligen. Smurfmössan kommer absolut inte användas i helgen. Men för att ni skall få en försmak på hur himla trendkänslig jag är så kommer jag visa förra vinterns barnmössa. En muffins på huvudet.

Så här glad var jag när jag hade köpt den.

20130906-212836.jpg

Sen när det blev kallt tog jag på mig mössan och gick på fest.

20130906-212956.jpg

Gemene man brukar ha vissa åsikter om mina olika huvudbonader. Jag älskar dem. Och jag älskar folk som älskar dem ihop med mig lite mer.

Förvånansvärt nog älskar maken mig lika mycket både med och utan mössa.

Jag är osäker på om det är genomgående positivt. För det kan även betyda att han sällan kollar hur jag verkligen ser ut.

Det kan hända att jag lider lite av brist på självinsikt jag med.

Men bara ytterst lite.

Jodå, jag har shoppat lika mycket som en mindre by i Norrland

Jag åkte till köpcentret som Gud glömde och norrmännen hittade. Köpcentret som jag avskyr, men vissa affärer finns inte i stan. Nordens största shoppingcenter, som enkom är byggt för norrmännen, sisådär ett par kilometer från norska gränsen.

Jag har en förkärlek för teknikaffärer, såsom Elgiganten, Teknikmagasinet och ytterligare en teknikbutik som inte är en kedja utan bara finns där. Ser ut som en kontrabandsbutik för norrmän. Och är troligen just det.

Man skulle kunna tycka att maken borde vara tacksam över just den teknikintresserade delen. Det är ju butiker han gillar med. Men icke då, idag var det JÅBBIT för att jag skulle titta på alla lurar och läsa specarna, eller titta på allt kablage och läsa specarna etcetera in absurdum. Vi snackar om mannen som kontrollerar millimeter på skruvdimensioner. Han borde ju i allra högsta grad vara kåt, glad och tacksam över att inte ha en fru som släpar in honom på Louis Vuitton och tvingar honom att välja väskor?

Fast nä. Dit tar jag honom aldrig. Skulle han se de priserna skulle han få den stora dåndimpen. Men otacksamheten visste i alla fall inga gränser.

Första anhalten var Sportshoppen. Jag hade två planer med dagen. Det ena var att leta upp ett par Nike Air Max för att promenera i, det andra var att kolla om det fanns någon butik som sålde UGG eftersom jag är frostskadad om fötterna sommar som vinter.

Jag har hund, har man hund så går man, går man mycket gör det ont i fötterna, gör det ont i fötterna blir skorna utslitna. Ungefär så. Där hittade jag ett par knallblå Air Max, och råkade även hitta ett par mycket sköna yogabyxor och en tröja. Maken gick på egen hand och lyckades faktiskt köpa tre tröjor till sig själv som inte var fula. Amazing.

Sen Elgiganto. Scannade utbudet av spel, köpte fodral till telefonen, lite trista kablar och frågade ärkepuckot som jobbade där vad jag skulle göra med mitt telefonproblem. Det går inte att ringa till mig om inte jag ringer ut först. Oerhört opraktiskt. Men han var till ungefär lika mycket nytta som om jag hade frågat cafébiträdet. Faktum är att cafébiträdet antagligen var till mer nytta, för hon utfodrade mig åtminstone. Telefonproblem kvar med andra ord.

Efter det till kontrabandsbutiken. Där maken höll på att få ett riktigt frispel på mig för att jag med expeditens hjälp skulle gå igenom alla lurars bra och dåliga sidor (jag samlar på hörlurar, man skulle kunna kalla mig ljudfreak – och mina bästa är de jag kan sova med så jag slipper höra att jag är gift – eller vem jag är gift med). Sen petade jag på precis allt annat i hela butiken, köpte lurarna, batterier och ytterligare kablar. Ja, jag vet – jag är inte jättekvinnlig i min shopping hela tiden.

Efter det trodde maken att det äntligen var dags att åka hem. Men icke. Jag snubblade på den enda butiken i kommunen som säljer UGG:s. Han den där barlasten satte sig på en stol medan jag valde färg. Eller rättare sagt, de var så varma och mysiga oavsett färg att jag var ädel nog att låta maken välja färg. Och han valde svart. Dödstrist. Men strunt samma, det blev ett par svarta ljuvligheter med ludd i.

När jag var klar där fick maken välja butik. Och han valde Rusta. Kan vara en av hans absoluta favoritaffärer. Vi är inte helt eniga där (heller). Snacka om att fingra på allt. Vi skulle ha toapapper men kom ut med hundben, leksaker, handtvål, tvättkorg och gudvetvadmer.

Avslutningsvis gick vi till godisbutiken. En av de godisbutiker som finns i anslutning till shoppingcentret. Samma storlek på godisbutikerna som på hela NK.

20130831_171127_resized

Någon som kan gissa vad som är mest svindyrt i Norge och vad de beskattar som vi inte har skatt på…ännu…i Sverige?

20130831_171152_resized

20130831_171806_resized
Ja, det står två KILO

20130831_171227_resized
Man kan konstatera att försäljningen inte direkt är riktad till svenskar?

20130831_171448_resized

Och så fick jag veckans klubba av maken. Iklädd de obligatoriska foppatofflorna. So sexy.

20130831_171258_resized

Givetvis har de inte bara sockerskatt och köper godis i Lisebergsförpackningar, de har såklart en skyhög tobaksskatt också.

20130831_171749_resized

Sen åkte vi hem. Delade ut presenter till hundarna, packade upp allt vi hade köpt och jag tog på mig träningskläderna.

20130831_192559_resized

Nu sitter jag i soffan med träningskläder på och övar på att öva på att träna. Det här med träningskläder är ju en osedvanligt bekväm lördagsklädsel när man äter chips och godis. Och just nu äter jag väldigt mycket chips och godis. Medan jag torkar av mig på det fiffiga träningsmaterialet som byxorna är gjorda av.

Jag skall byta till UGG:sen alldeles strax och luta mig tillbaka och titta på en film. En sak i sänder för sjutton. Först köper jag kläderna, sen sitter jag in dem, och om man har varit på 500 kvadratmeter godisbutik så säger det sig själv att det här inte är rätt dag att börja banta på.

Det där med rätt dag är egentligen oerhört svårt att hitta i almanackan.

Vad har ni gjort idag?

Familjen Hjälm och lite apokalyps…igen

Mannen kom hem från jobbet, med pimpad hjälm. Nu råkar jag älska MIN hjälm, eftersom jag får stormtrooper-feeling av den. Och lite Top Gun. Hans är samma modell, och han valde färgkombo alldeles själv – men tyckte tydligen att det där lilla extra saknades. För när han klev in genom dörren hade han det här på huvudet.

20130725_183317_resized

Behöver jag nämna att han log med hela ansiktet?

Jag är däremot lite mer tveksam till looken. Det var inte så att jag brast ut i skönsång och började sjunga på Roxettes “The Look” när han kom hem.

Jag undrar hur vi ser ut egentligen, när vi åker omkring på vad som ser ut som en japansk mc som fått barn med en rullator. Och våra hjälmar? Hur kommer man ens på tanken att sätta en röd tuppkam på hjälmen? En tuppkam som litegrand ser ut som resterna av 80-talets orange moppefällar till klassikern Puch Dakota?

En moppefällstuppkam och en stormtrooper. Vilken duo. Vi förtjänar antagligen varandra.

Sen är ju antagligen en hjälm sjukt bra vid en apokalyps. Vad som mer är bra är en Swiss Army Knife, och jag har en (ihop med vulktejp) i min handväska, men är ständigt rädd att slarva bort den. Victorinox har slutat tillverka just den modellen, så jag har inte hittat någon reserv.

Nu står jag i evig tacksamhet till Kristin som påminde om hur viktigt det är med kniv i väskan, för nu letade jag igen. Victorinox hade fortfarande inte, men däremot hade Wenger precis den jag har. Och i fler färger. Så det blev en beställning.

Screen Shot 2013-07-25 at 5.55.08 PM

I en färg som både matchar mina solglajjor och mina väldigt för stora cowboysarboots.

Risken finns att Mona ångrar sig när det är dags att dansa line dance, för jag kommer ha hjälm (för att minimera skadorna när jag snubblar över stövlarnas tåspetsar), matchande fickkniv och Stockholms hetaste accessoar i form av solglasögon (enligt ALLA unga bloggerskor).

Själv tror jag att det kommer bli skitsnyggt. Och framför allt väldigt tryggt och säkert.

Jag är lite rädd om det lilla som finns kvar bakom pannbenet.

Ett möjligt erkännande på morgonkvisten

Som jag aldrig någonsin kommer erkänna igen efter att jag skrivit det här. Inlägget kommer att självförstöras direkt efter läsning.

Igår gick jag och mamma på stan hela dagen. Först scannade vi alla butiker, även butiker jag aldrig varit inne i. Som till exempel en stor klädaffär som ligger på samma gata som vi bor som var hur bra som helst.

Vi shoppade lite smått och gott och lite här och där.

Och trots min stora aversion mot foppatofflor – mitt ständiga hånande av makens foppatoffelanvändande. Så…skulle det kunna hända att jag faktiskt köpte ett par. Med baktanke att ha dem som badskor. Jag säger inte ATT jag köpte ett par. Men det skulle kunna ha hänt. Jag kan möjligen ha köpt ett par smurfar att dekorera med också.

Om det har hänt, så kommer det här meddelandet förstöras fem minuter efter att det blivit läst.

20130719_175406_resized

Signaturmelodin till det här inlägget är samma som till Mission Impossible, även om Tom Cruise aldrig skulle ha så hejdlöst fula skor. Absolut inte med smurfar på. Ungefär som jag.

(Och nej, fanstyget har inte vaknat än och vet fortfarande inte om att han och hans jävla foppatofflor skall åka till Gbg om ett par timmar)