Category: Kläder

Näerå, maken misshandlar mig inte ett dugg

Posted on | by Victoria | 20 Comments on Näerå, maken misshandlar mig inte ett dugg

Eller, “jag är så jäkla snygg”.

Så här ser båda mina armar ut. Eftersom jag har två murmelhundar som dööööör om de inte får ha något i munnen när de blir glada.

20131207-020327.jpg

Stor har vett på att alltid hämta en sko, en mössa eller en förbispringande katt. Liten har blivit precis som sin mormor (mamman till Stor, det skippade tydligen en generation). Han tar en arm. Eller båda två. Och det är inga mjuka tag som synes.

Som bonus snuttar han med framtänderna på armarna när han njuter av att bli kliad.

Alla blåmärken är ju en kärleksförklaring. Men det gör ont, det är inte snyggt och när jag biter tillbaka gråter han hjärtskärande och förstår inte felet. Arm eller grisöra, same same i jyckens ärthjärna.

Dessutom konstaterade jag just att mina finaste tröjor antingen är gjorda av helt genomskinlig spets, eller så har de en sprund från axel till ärmslut.

Om jag går ut med maken i någon av de tröjorna, hur lång tid tror ni det tar innan han hamnar bakom lås och bom? För att det ser ut som att han nyper mig med sina dasslockshänder dagarna i ända. Och det känns lite beige att säga “Näe jag lovar, det är inte han. Det är min lilla nallebjörnssöta unghund som gillar att bära på mina armar innan jag hinner stoppa något i munnen på honom”.

Hej vad det låter som en konstruerad ursäkt från en kuvad kvinna.

Så vad fan skall jag ha på mig nu då – va va VA?

(Och än värre, vad skall jag ha på mig till sommaren/på solsemester? Än så länge går det ju att drapera sig i heltäckande plagg och skylla på årstiden. Det funkar sämre när det är 25 grader varmt.)

Men sko(na) mig?

Posted on | by Victoria | 37 Comments on Men sko(na) mig?

Jag skrev ju någon gång att maken en gång i tiden var en proper snubbe. Som alltid hade slacks, skjorta och gubbskor på sig. På krogen hade han kravatt (jamen okay, det var på 80-talet).

Sen gick det ju söderut för honom ihop med ålder och äktenskap. Först byttes slacksen mot jeans, sen skjorta mot tisha och slutligen gubbskorna mot gympadojjor. Till han hittade Crocs.

Det var ju hans inkörsport till fulare skor. Och helt egalt att gå omkring i dem mer och mer. Restaurangbesök, shopping och var man än går, visst fan har han sina Crocs på sig. Enda stället han inte har dem (än så länge) är bröllop, dop och begravningar. Det är ju inte tillställningar man går på så himla ofta?

Först köpte han ett par vanliga Crocs. Och de jävla skorna slits ju aldrig ut, trots att han använder dem…HELA tiden. I somras föll jag till föga och köpte ett par Crocs-seglarskor. För de såg lite trevligare ut.

Han har med andra ord totalt tappat det. Jag har mer skor än någonsin, och jag vet inte om han lite lever efter devisen att det man tappar på gungorna tar man igen på karusellerna. Eftersom han har ett par vinterkängor, ett par seglarskor, tre par Crocs och ett par fejkade Birkenstock. Det är allt.

Nej, jag tänker inte räkna mina.

Idag kom han hem med ett paket. Med skor. Och var glad som en speleman när han packade upp det.

Han har hittat ett par vinter-Crocs.

bild 2(3)

DEN lyckan när han visade upp dem. Fleecefodrade (kan ni tänka er tåbiran av plast fodrat med plast?). Plus att kanterna går att vika upp så de blir mer kängaktiga.

Jag vet inte riktigt. Är det bara jag som tycker att det ser ut som att han har ett oerhört stort behov av god man och ett antal personliga assistenter när han har dem på sig?

bild 1(2)

Det var nog ta mig fan det fulaste jag någonsin sett. Han slår alla rekord just nu.

Jag vet inte ens vad det ser ut som?

Kängloaferscrocs?

Men han kommer med glädje byta ut sina vanliga kängor och ha dessa på sig varenda jäkla dag nu om jag känner honom rätt.

Och när jag upplyste honom om exakt hur fula de var svarade han:

– Jag är ju redan gift, vad spelar det för roll?

Inte länge till. Jag säger bara det. INTE länge till.

Hoppsan

Posted on | by Victoria | 8 Comments on Hoppsan

Jag har ju depp- och peppshoppat lite denna veckan. Det vet ni ju redan eftersom jag tvingade er att kolla på jeansen och stövletterna igår. Sen har jag råkat glömma att det kom ett paket från PV med två tröjor också. Som jag inte har visat…än. Tröjshopping är min sämsta gren, byxor, skor och handväskor däremot. Då är jag shoppingens motsvarighet till Zlatan. Men nu har jag även överdelar så jag klarar mig ett tag.

Precis nu insåg jag att jag hade en bortglömd tröja som jag visst hade råkat köpa denna veckan också.

För att fortsätta i sporttermer har jag gjort ett hat trick.

Jag säger ju att jag är ett oupptäckt fäschongeni. Kolla baksidan på tröjan.

20131109-220159.jpg

Jämför med bootsen jag köpte för längesedan.

20131109-220340.jpg

Och så guldbyxorna på det.

Ett hat trick som sagt.

Nu skulle det kunna hända att jag behöver en ny handväska på det.

Vill ni se en stjärna, se på mig?

Prinsessan Fitterbitta

Posted on | by Victoria | 17 Comments on Prinsessan Fitterbitta

Med tanke på min ansiktsfärg så känns det kanske som att jag skulle passa som Belle ändå?

Men först, nu fattar jag vad det är som fattas mig för den ultimata looken. Klänningen har jag, numera även lite brunt hår. Men inga handskar. Och även en prinsessa växer ju upp, blir lite bedagad och hamnar i klimakteriet.

20131103-164533.jpg
Bild lånad av Bored Panda

Lite plastik och ett par handskar och jag blir som ny.

Och krinolin såklart.

Jag har inte insett att jag äger en klänning som bara keeps on giving.

Som ett Kinderägg ungefär.

När man kan sålla agnarna från vetet (vettet)

Posted on | by Victoria | 35 Comments on När man kan sålla agnarna från vetet (vettet)

Okay, jag fastnade ju lite i Facebook förut, eftersom jag inte har kollat på ett tag. Och så hade jag även en orgie i mig själv, och kollade igenom gamla foton från förra hösten. Ja jag vet, varför bara genomlida en höst när man kan späka sig själv med att kolla bitterhetsgraden från förra hösten med liksom. Avdelningen saker man gör för att man är dum i huvudet.

Men, nu råkade jag se en bild till, även den från oktober. Där jag bestämde mig för att kolla ärlighetsgraden på bekantskapskretsen och att sålla lite bland kompisarna efter vad de kommenterade.

Jag är ju kass på att slänga kläder, och har en klänning från tidigt 90-tal som är så ful att jag undrar om jag var påverkad av något när jag köpte den. För det första använder jag sällan/aldrig klänning, för det andra använder jag definitivt inte “rara” kläder överhuvudtaget.

Men jag fick ett ryck, slängde på mig den (ja, jag vet att jag ser ut som att jag är trött, tröttare, tröttast på kortet), fotade mig och slängde ut bilden på FB med texten “Åh, en heldag på stan och jag hittade värsta fina klänningen, NU måste sommaren snart komma så jag kan använda den”.

tdress

Och sen väntade jag på kommentarer. Det kom många. De flesta var i stil med “det var det fulaste jag sett, är du helt tappad”. Men så var det ett tiotal som lovprisade klänningen och min utsökta smak. Och undrade var jag hade köpt den.

Jag gillar ärlighet. Facebook är för det mesta ett oärlig forum. Med uppenbara rövslickare.

Då började jag rensa bland mina bekantskaper. Lovprisarna rök. För de ljög sig gula och blå.

Herregudihimmelen så gräslig den klänningen är.

Men det var ju för all del ett oerhört praktiskt sållningssätt.

Och nu skall jag stänga ner FB i ett par månader till, dagens FB-orgie är härmed över.

Vad tycker ni om klänningen förresten? Hehe!