Ilandsproblemet med att bo på två ställen och pendla, vet ni när det är som VÄRST?
(Här gissar alla tillbakaresedagarna)
Men nä. Eller jo i och för sig. Det var i alla fall värst just idag.
Vi har ju börjat åka på morgonen, direkt till jobb, för att slippa sumpa en hel söndag/måndag med att tjura och åka bil. Nästa helg är väl den första helgen i år som vi inte skall upp, och fredagen efter det drar jag till Sthlm. Så det var en del saker som skulle med. Det är ju här jag har alla mina älsklingskläder.
Men vi var så jävla duktiga. Packade en drös väskor igår. Ställde ut alltihop i bilen. Allt var klart, bara att klä på sig, ta handväskan och hundarna under armen och åka. Vi var dessutom väldigt jättenoga med att åka i tid, eftersom jag skulle till specialistläkare som jag väntat på att få komma till i ett halvår. Man skulle kunna säga att det var den viktigaste tillbakaresemorgonen på väldigt länge. Maken till jobbet, jag till läkare, och eftersom jag inte var i Gbg förra veckan vet jag att det nu ligger drivor med jobb och väntar på mig där.
Det är då man får straffet för att man önskade sig en liten dietisk magsjuka. Eller så var det den laxerande effekten av företagsbudandet. För om man vaknar med ett ryck klockan kvart i fem av att man drömmer att man skiter ner sig, då är det bråttom vill jag lova.
När klockan var sex och larmet ringde hade jag feber, och spenderat mer tid med Gustavsberg än jag hade i sängen. Då var det dags att upplysa maken om att det inte fanns en janne att jag skulle fixa en bilresa utan trippla vuxenblöjor.
Och rar och medkännande som han är så blev han ju såklart väldigt orolig och baddade mig på pannan medan han frågade “Men hur mår du egentligen lilla hjärtat?. Eller så gjorde han inte alls det. Han vaknade och fräste “Men det skiter väl jag i, jag måste ju åka…VAFAAAAN!”
Men han åkte inte. För jag hoppades att det skulle gå över snabbt, så att jag åtminstone skulle fixa bilresan. Nu, åtta timmar senare, mår jag inte bättre alls. Så jag fick sätta maken i karantän och maila hans kollega (fånighetsgraden när man säger att maken inte kommer till jobbet för att jag är sjuk är rätt hög). Ringa läkaren och vänta en evighet på en ny kallelse. Och ligga kvar i sängen.
Det är sjukt praktiskt med två boenden. För om EN blir sjuk så stannar hela familjen. Och båda är lika irriterade.
Fast en är bara irriterad medan den andra är irro och magsjuk.
Jag hatar när logistiken kör ihop sig.
