Det doftar fortfarande vår ute! Något som kräver ett utropstecken, jag brukar inte vara slösaktig med just utropstecken annars.
De två senaste dagarna har inte hänt något alls värt att skriva hem om. Som vanligt när det är trist vardag egentligen. Det enda som har hänt är att Mini faktiskt har tjoat och jamat en hel del runt ytterdörren och velat öva mer på att gå till grässtrået på utsidan och att jag har haft ständig telefonkontakt med ömma mormodern. Först för att hon inte blir av med sin jäkla yrsel och sedan för partyplanering inför hundraårsdagen.
Jag misstänker att hon är skitstressad över att fylla hundra. Jag krisar inför 50-årsdagen om FYRA år. Hon fyller 100 om 13 dagar och är pedant. Med ett humör som inte går av för hackor.
Igår upplyste hon mig om att hon hade gått med sin sån där “plocka grejor från golvet-hjälpreda”. En sådan här ni vet.
Mormor bor i lägenhet med loftgång. Först går man in genom en stor port, torkar av sig om fötterna på den grova entrémattan utanför porten och sedan den lite mindre grova mattan innanför för att trippa vidare på tjusigt marmorgolv fram till hissen och åka tre våningar upp. Hissen stannar i trapphuset och där är ytterligare en dörr ut i loftgången och DÄR är mormors ytterdörr. Eftersom loftgången bara används av de som bor där är den såklart väldigt ren och används mer eller mindre som balkong för de som bor där. Mormor har i alla fall utemöbler och pelargoner och andra blommor jag inte kan stava till på sin del. Nyckelordet är rent, men mormor är pedant. Vi snackar nazi-pedant. Med hökögon. Även min ömma mamma är pedant så det säger en del om graden av pedanteri när mormor tycker att mamma är slarvig. Trots att mamma både äger och använder en mattfransborste. Sen kommer det här päronet som föll jävligt långt från äppleträdet. (Det skulle gå alldeles utmärkt att äta direkt från golvet hemma hos både mamma och mormor, golven är garanterat lika rena som tallrikarna i skåpen.)
I alla fall. Hemtjänsten. Och det där redskapet mormor hade gått omkring med igår.
Mormor har, efter pacemakeroperationen, lite extra tillsyn. För att hon inte blir av med sin yrsel. När man har hemtjänst ligger det sådana där blå plasttossor i hallen som hemvårdarna skall ta på och av när de går in och ut.
Eftersom man går igenom så himla många slussliknande utrymmen innan man kommer till mormors ytterdörr tänker jag att det inte kan finns särskilt mycket skit kvar på skorna på någon som kommer dit. Till och med det mest envisa gruskorn i sulan på besökande skor borde trilla av någonstans i trapphuset eller kanske i hissen?
Men nej då. Igår hade mormor, med samma precision som Karate Kid, gått och plockat grus och skräp (lite oklart vad skräp är i just det här fallet) från preciiiiis det ställe där hemtjänsten sitter och tar av och på tossorna och “om jag bara kunde FÖRSTÅ hur mycket skräp de faktiskt drar in i hennes hall utan att städa upp efter sig”. Sa mormor. När hon berättade att hon samlat allt skräp i någon slags hög för att TALA med nästa hemvårdare som skulle komma hem till henne. Och säga att de minsann kunde städa upp efter sig när de smutsar ner för att de slarvar och sölar när de tar av sig tossorna.
Jag har inte frågat hur det gick med skräpsamlingen och med uppläxningen. Jag fastnade i hur det egentligen går till när mormor plockar gruskorn i hallen. Och vad det är för skräp hemtjänsten har på skorna? Det låter som om de kommer till henne med stora wellpappbitar på fötterna som de lämnar i hennes hall, men så tror jag inte att det är.
Och så pratade vi om hennes yrsel och födelsedagskalasplanering.
Sedan pratade vi om hur ostädat det är hos henne för att hemtjänsten stökar till det och att hon har hur mycket som helst att göra innan hon kan släppa in gäster i lägenheten.
Alltså. Inte ens en kriminaltekniker skulle hitta damm där.
Men samtalen med henne fick mig att svettas ymnigt över hur ostädat det är här hemma. Fast på riktigt.
Jag skall städa idag. Det var alldeles för längesedan. Och då kan ju maken få inviga sin ångmaskin. För om man köper städgrejor BORDE MAN JU ANVÄNDA DET MED TYCKER MAN?
Men ni kan få se vad maken köpte mer på Gekås. Det är som ett Kinderägg varje dag när det kommer fram nya och himla “fiffiga” grejor som han hann fylla korgen med under den halvtimma jag inte hade koll på honom. Idag tog han på sig de här och var glad som en speleman.
Hängslen alltså.
Jag har inte så mycket mer att säga om Kronblom faktiskt.
Men jag kan visa filmen jag tittade på som var en av alla valpfilmer maken tittade på häromkvällen när han barskt sa nej till en tredje lurv. Hur man nu ens kommer på tanken att titta på bäbisfilmer om man skall fortsätta säga nej till tillskott?
Det här hade jag helt glömt av. Den store lurven när han var i en förvirrat könsmogen ålder och hans bästa kompis var exakt lika gammal men kastrerad. Vi hade varit i skogen med lurvarna, och bästisen (som vägde ett par kilo mer) hade pucklat på Stor rätt rejält och Stor var sur. Men han kom inte åt bästisen när vi fortfarande befann oss på stora springytor så han tog chansen när vi kom hem till oss istället där bästisen inte kunde komma undan.
Ifall ni undrar vem det är som skrattar så kameran skakar och tårarna rinner så är det … jamen gissa?
Och jag fnissar lite här för mig själv med. Herregud. Att bästisen lät honom hållas utan att säga något alls?
Vissa dagar är det mindre rart med valp än andra dagar. Särskilt hanar.
