Höga Nöjet

Underhållningsfaktorn av att läsa tävlingssvaren är hög. Inte för att ni har fel, faktum är att näääääästan alla har alldeles rätt.

Det roliga är kommunikationen i kommentarerna som gör det förtvivlat svårt och ovant att inte svara och släppa igenom. Inte än.

Men imorgon måndag 17.00 släpper jag kommentarena och låter hundarna tugga i sig en vinnare.

Jyckarna låter hälsa att de ser fram emot en måndag, medan matte som vanligt inte gör det. Men det beror på att matte inte finner något som helst nöje i att galoppera på alla fyra över ängen, rulla sig i dyngpölar, äta på golvet eller kasta sig över ihoprullade papperstussar. Matte får inte heller lägga sig raklång på soffan med magen i vädret och fisa efter frukost och ingen har hon som kliar henne på magen.

Var och en blir salig på sitt vis tydligen

En dag kvar – Lycka Till

OS-guld i selfies

Det känns kolossalt oförskämt att skriva det här inlägget idag, med tanke på gårdagens klander av just bildbloggare, särskilt bildbloggare som älskar att se sig själva på bild och inte skriver så mycket eller bara dålig text. Det här blir snarare ett inlägg som kommer falla maken på läppen. Kanske inte huvudmotivet, men antalet bilder?

Anstötligt dålig tajming är det i alla fall, men jag kan inte HJÄLPA det. Det var ju igår och idag som jag testade en ny hårgrunka och ett nytt sätt att göra svall av svinto, då kan jag ju inte vänta en vecka med att skriva om det?

En sjuhelsikes faux pas helt enkelt. Skammens rodnar bränner på kinderna.

Så. Nu skäms jag inte längre.

Om man hittar en fantastisk grej och får ett fantastiskt tips klassas det väl som någon slags medmänsklighet att förmedla det? Även om jag kanske är sist på bollen i vanlig ordning? Ni får helt enkelt bara ignorera att det är löjligt många bilder på mig i det här inlägget, det beror inte på att jag gjort ett lappkast och numera älskar att stå framför kameran utan snarare att det är näst intill omöjligt att fokusera på håret utan att få med ansiktet. Förlåt på förhand och allt det där.

Jag åker ju en del mellan skogen och Göteborg. Oftast rakt spår med plattan i mattan, men ibland stannar jag och hälsar på någon och ibland (sällan) blir det ett frivilligt stopp på köpcentret i Uddevalla. En gång har det hänt att jag har stannat på Jula med den där nedrans inköpslistan från maken. En gång är ingen gång (vilket ljug, det är en gång för mycket trots skjortan), två gånger kommer aldrigövermindödakropp att hända.

När jag ändå stannade häromdagen sprang jag in på Glitter för att köpa en hårmunk och där hängde en påse rosa hamburgare och tjoade om uppmärksamhet.

IMG_9288

För att jämna ut antalet egobilder procentuellt i inlägget får fyrbeningarna visa hårgrunkorna. Här råkade Mini påbörja en gäspning precis när jag kom med min hamburgerpåse. Totaldissad. Det här börjar bra. Intresset är på topp. Verkligen.

Sedan visade jag den lille lurvige hur de såg ut utan påse.

IMG_9290

Han såg helt skräckslagen ut. Och skeptisk.

Den store lurven däremot, han gjorde det fyrbeningar gör.

IMG_9294

Han stoppade den i munnen. Mellan de högra hörntänderna under läppen närmare bestämt.

Burgaren hälsar att den inte led någon större skada. Den blev bara lite tilltufsad, men fortfarande fullt användbar.

När jag stod inne på Glitter och kikade nyfiket kom oerhört trevlig medarbetare fram till mig och sa de magiska orden. Rullburgarna var alldeles nyinkomna från Hollywood, man skulle rulla upp håret på dem när håret var lite fuktigt, sova med dem och sedan vakna och se ut som Beyoncé.

beyonce

She had me at hollywoodsvall. Då höll jag redan en påse i handen.

Nu var det nästan tre månader sedan jag och Simon var och styrde upp mitt eget svinto och då blir jag lat. Eller, jag är alltid lat, men det är roligare när håret fortfarande är hyfsat nyfixat och liksom svallar av sig själv. Nu KRÄVER det saker eftersom hälften är krölligt och hälften vågigt och jag kan sträcka mig till en hårtvätt varannan vecka. Sedan blir det tofs. För att det är enkelt (och för att jag inte passar i mina stora, runda glajjor med håret utsläppt).

Så här ser jag ut när håret är nytvättat, fönat och lite plattat. Numera behöver jag inte lägga så mycket tid på att torka och platta eftersom Simon tynger ner krullarna. Det är onekligen praktiskt.

IMG_9274

Ja, jag är trött. Och har ett överflöd av svinto just runt ansiktet. Dessutom har jag tappat alldeles för mycket av den svincoola grå hårfärgen som hela mitt egna hår var färgat i när det var nygjort. Den färgen blir det definitivt nästa gång med.

Då gjorde jag så här.

IMG_9277

Ifall man tycker att det är något som inte riktigt stämmer beror det antagligen på att jag har ögonbryn. Jag brukar inte ha det, eftersom mina buskiga dito är hudfärgade. När Kicki Husfruen frågade om jag någonsin hade funderat på att färga brynen berättade jag om de två gånger jag gjort det och att det slutade i tårar båda gångerna (jag lärde mig tydligen inget första gången) för att det såg ut som att jag hade två mördarsniglar i pannan.

Efter Kicki ställde frågan bestämde jag mig för att öva lite och hittade en penna som målade hårstråna istället för att kleta färg på huden under ögonbrynen. Hittills har jag lyckats utan att få snigelfeeling och skulle jag få det är det bara att ta fram tvålen.

Nu hade jag inte riktigt så mycket tålamod som jag borde haft. Jag rullade lite slarvigt och jag hade bara blomsprayat lite vatten i håret innan just rullandet. Sedan följde jag inte sovinstruktionerna heller, pipplotterna fick sitta i medan jag hängde i soffan. Men två timmar klarade jag åtminstone innan nyfikenheten tog överhand och jag pillade ur dem.

Då såg det ut så här.

IMG_9280

ENORM skillnad mot första svintobilden om jag får lov att säga så själv.

Sedan kammade jag bara igenom det med fingrarna och då blev det ännu bättre.

IMG_9282

För att vara första gången är jag väldigt glatt överraskad. Jag ser även att jag inte borde ha slarvat i topparna. Men visst är det skillnad och ser betydligt roligare ut? Särskilt när det inte krävdes någon större ansträngning och tid att utföra det.

Blomsprutevatten i håret = 30 sekunder
Rulla in pipplotterna = tre minuter

Och så fick jag ett bonustips av systern till Enlisailivet, fläta håret på valfritt sätt innan man går och lägger sig. Använd gärna plattången på flätan för att trycka till den ordentligt (oklart om det var före sänggående eller efter uppståndelse).

Jag testade att göra en hårt inbakad fläta innan läggdags igår och så sprayade jag lite på den. Däremot missade jag plattningsdelen.

Imorse såg jag ut så här.

IMG_9287
(Det är inte trosor som ligger bakom mig i bild, det är en hundsnuttefilt)

Resultat; lite piffiga strandlockar.

Det här var ju skitkul. Och busenkelt.

Nu inser jag även att det här inte alls blev ett inlägg som maken ens kommer ögna igenom. Fortfarande alldeles för många ord och så handlar det om frisyrer.

Man kan inte få allt här i världen och nu har jag fullgjort min plikt. Har ni fler tips måste ni langa hit dem.

Ikväll skall vi ha parfymtävling. Med avslut någon gång på måndag eller tisdag.

Jag återkommer i ärendet.

// Tjötröven

Korrelation mellan män och oväsen?

SMHI hotade med regn idag vilket fick maken att ränna runt med blåslampa i arslet sent igår kväll för att samla ihop alla viktiga saker och natta dem i noggrant utvalt hörn av ladan så de kunde få skydd från eventuell nederbörd under natten.

Eftersom jag inte ser skillnad på träbit som skall sparas och träbit som skall eldas har jag givetvis inte en susning om vad som är eller inte är vädertåligt på gårdsplanen. Stenen kanske? Vad jag däremot är helt säker på är att tvätt på tvättställning bör plockas in (det gjorde han inte och det är, tro det eller ej, han som är tvättansvarig) och att husdjur oavsett sort ogillar att sova utomhus.

Särskilt små rara innekatter som är rädda för sin egen skugga, men lite för nyfikna för sitt eget bästa. Det ligger mycket i uttrycket “curiosity killed the cat”.

Anledningen till att maken är tvättansvarig ser man här.

IMG_9271

Vi har inte tvättmaskin inomhus. Det är ju alldeles för storslaget, vi har ju bara haft dusch inomhus i ett halvår (men ful traktor HAR vi). Skall man tvätta får man gå ut och runt huset, ner för en mossbeklädd trappa, in i husgrunden och i grottrummet längst in och rakt fram står vattenpump, varmvattenberedare och en tvättmaskin. Även om jag inte är särskilt ömtåligt lagd drar jag någon slags gräns vid att gå ut en mörk novembereftermiddag när det regnar på tvären för att sätta på en maskin tvätt. Då kan jag lika gärna gå till bäcken och byka, klappa och gnida mina kläder rena. Det känns ungefär lika modernt. Åtminstone lika läskigt.

När maken fick eld i röven och sprang omkring utomhus och bäddade ner sina pinaler råkade lilla söta katten slinka med utan att någon såg det. Inte ens jyckarna höjde ett hårigt ögonbryn och jag var fullt upptagen med att tvaga mig inför natten.

Sedan kröp jag till kojs. Och om kattflickan inte ligger på sin piedestal när det är läggdags så ligger hon alltid under min säng, för att kunna skutta upp och kvällskela lite. Hon låg varken på piedestalen eller under sängen vilket var oerhört bekymrande. Maken blev informerad om att han skulle leta och det gjorde han. Det konstaterades rätt snabbt från nedervåningen att Mini inte stod att finna inomhus och att hon antagligen slunkit med ut.

Då var det verkligen kolsvart ute, men släpper man ut får man faktiskt se till att släppa in igen, så maken fortsatte leta medan jag bet på naglarna i sängen.

Till slut hittades hon. Längst in i det här hålet.

IMG_9272

Om ni inte minns hur föregående foto såg ut får ni scrolla upp igen. Men om man går ner för den där nedrans trappan och liksom stannar till i grottrum ett utan att fortsätta till tvättmaskinen i grottrum två, ställer sig i grottrum ett och stirrar till vänster, där ser det ut som att någon gett sig på grunden med en murbräcka. Hålet är precis så stort att en normalstor människa kan krypa in och det är kanske just därför det kallas krypgrund. Stenröset innanför går under hela torpet och Mini låg längst in och tryckte, och vägrade röra sig en millimeter. Maken kunde inte locka ut henne och mitt misslyckande var lika stort, trots att jag tog med mig älsklingsmaten på en tallrik när jag klev ut i nattsärk, tofflor och pannlampa. Hon vägrade. När katter vägrar är det ingen idé att ens försöka diskutera med dem.

Motvilligt knatade jag in och lade mig igen och det är en överdrift att säga att jag sov varken gott eller särskilt mycket, så imorse klockan halvsex var det bara att klä på sig, ruska liv i maken och den lilla hunden för att ha sammanträde före räddningsauktion i morgonljus. Allt medan den stora hunden sov vidare.

Planen var att den lilla hunden skulle skickas in som förtrupp och fösa ut henne och vi skulle ta emot. De är polare, Liten älskar Mini men Mini älskar inte Liten tillräckligt mycket för att vilja ha honom innanför ett visst säkerhetsavstånd.

Liten blev inkastad i ett hål han aldrig någonsin sett tidigare, och han tyckte det var så spännande att han blev alldeles knollrig av lycka. Han lokaliserade Mini på en hundradels sekund, men han fokuserade sjukt dåligt på uppgiften för det var ju så HIMLA roligt att skutta omkring under huset.

Före tuppen hade vaknat hade vi två husdjur i krypgrunden. Ett som låg stilla som en staty och en som gjorde hoppsaskutt och inte alls hade lust att komma ut förrän varje liten kvadratcentimeter var undersökt.

Då gjorde två meter make det som Liten skulle ha gjort. Han kröp in till båda djuren. Föste först ut Liten till mig och jag hann inte ens säga till lilla hunden att sitta still förrän han hade skuttat in i hålet igen.

En arg make på alla fyra och som knappt fick plats, en överlycklig hund och en skräckslagen innekatt i krypgrunden och så jag på utsidan hålet före klockan sex på morgonen är inget jag rekommenderar alls.

Men alla kom ut. Först glada hunden, sedan rädda katten och slutligen arga maken.

Utan att överdriva alls vill jag påstå att jag har varit tröttare idag än vad jag någonsin varit i modern tid. Så trött att jag för första gången sedan jag var tonåring (om man inte räknar när jag hade influensa) tog en tvåtimmars powernap mitt på dagen. Det hjälpte inte ens. Vilket betyder att det är läggdags precis när som helst, och det talade jag om för maken.

Då skulle han bara gå ut och greja en stund.

Vet ni hur mycket en sådan här låter?

IMG_9262

Man kan nästan ana det om man är uppmärksam och ser hörselkåporna.

Vem kommer på att det är praktiskt att svetsa mitt på kvällen och varför är inte han trött?

Och om någon är intresserad, det kom inget regn. Inte en droppe, för det har varit knallsol hela dagen.

Det betyder att sakerna nattades helt i onödan igår, vi hade inte behövt starta dagen under huset och ALLT är SMHI:s fel.

“Om du hoppar så biter jag?”

Medan jag ägnar lördagkvällen åt att samla ihop mig (=slöa i soffan) efter en nästan en vecka borta från hundarna (ja ja, och maken) kan ni väl kika på dagens projekt. Gärna komma med glada tillrop och även låtsas som om hundarna inte är så obegåvade de ser ut att vara. Saker som involverar belöning i form av vatten eller mat brukar de ju lära sig snabbare man hinner säga leverståhej.

Fast inte just idag då.

Hussen hade köpt en vattenautomat till byrackorna som invigdes idag. När man springer så mycket på åker och äng blir man ju svettig och jättetörstig och det är en nödvändighet att bli serverad vatten av matte eller husse ur trädgårdsslangen vid hemkomst. Eftersom vatten ur kran är godast i världen. Näst efter skitiga, äggpruttsdoftande dyngpölar givetvis.

Det här är med andra ord värsta bästa fiffighetsgrejen. Meningen är såklart att de skall ställa sig på “pedalen” och stå still, allt medan vattnet serveras direkt in i munnen på valfri jycke, eventuell munhöjd är av underordnad betydelse. Nyckelordet är att de skall stå still. Inte gräva, bita eller råka göra rätt av en olyckshändelse så vattnet sprutar FÖRBI svalget och rakt ner i magsäcken. Utan att det bekommer hunden i fråga. De skall alltså kunna vrida på och av kranen alldeles på egen hand när törsten sätter in.

Jag trodde de skulle lära sig på nolltid. Det blev inte riktigt så och därmed kommer jag fortsätta låtsas att formation skithög på filmen bara har högst tillfälliga inlärningssvårigheter.

Inte skulle väl mina raringar vara så här bedrövliga?

April april

Herregud vilket dåligt samvete jag fick. Här gick jag och trodde att jag skulle bli genomskådad direkt, men istället fick jag den ena fina kommentaren efter den andra och blev så rörd att jag fick tårar i ögonen.

Jag har inga planer på att säga tack och adjö. Det klarar jag inte. Att snicksnacka i kommentarsfältet är ju ingen ansträngning, det är ju mitt höga nöje. Det är skitroligt att jag inte har någon som helst kontroll över min egen blogg och det är skitroligt att jag har träffat så många asroliga människor som jag aldrig hade träffat (både irl och url) utan bloggen. Jag skulle kunna slå vad om att ni hade klarat er bättre utan mig än vice versa.

Vi har massor av saker kvar att göra. Ni skall ju komma hit och inreda torpet. Det går ju absolut inte att lägga ner bloggen före det i alla fall.

Första aprilskämtet jag såg imorse gick jag på så det tjoade om det. En artikel om att kameror med fler än 30 megapixlar inte skulle få användas på offentliga platser. Jag hann bli topp tunnor rasande innan jag förstod att det inte var sant. Jag går alltid på aprilskämt. Men det säger mer om min obegåvning än om nivån på skämten.

Förlåt.

Nu förtjänar jag att bli övergiven.

Må det regna kärlek, praliner och diamanter över er för de fina orden. Jag skall aldrig mer luras när det är första april.

Det här var min sysselsättning en stund i eftermiddags och det kan jag ju berätta nu när det är den andra april.

Tanken var att jaga hundarna med flygapparaten. Det var en god tanke, men jag var inte tillräckligt snabb och hundarna tyckte det var roligare att springa runt pappas ben än vad det var att springa med mig.

Övning ger färdighet. Idag flög jag i alla fall så långt att jag inte såg drönaren mer utan hade bara skärmen kvar att styra med.

Det var nästan olidligt spännande och jag var livrädd att den skulle fastna i en grantopp.

Imorgon måste jag filma havet om vädret håller i sig. MÅSTE. Eftersom jag är så sugen på havsfilmning att jag nästan går åt.

Till dess får ni nöja er med sjavig människa och galopperande jyckar i helikopterperspektiv.

Och så får ni även stå ut med att jag inte kommer lämna er.

<3