Det känns kolossalt oförskämt att skriva det här inlägget idag, med tanke på gårdagens klander av just bildbloggare, särskilt bildbloggare som älskar att se sig själva på bild och inte skriver så mycket eller bara dålig text. Det här blir snarare ett inlägg som kommer falla maken på läppen. Kanske inte huvudmotivet, men antalet bilder?
Anstötligt dålig tajming är det i alla fall, men jag kan inte HJÄLPA det. Det var ju igår och idag som jag testade en ny hårgrunka och ett nytt sätt att göra svall av svinto, då kan jag ju inte vänta en vecka med att skriva om det?
En sjuhelsikes faux pas helt enkelt. Skammens rodnar bränner på kinderna.
…
Så. Nu skäms jag inte längre.
Om man hittar en fantastisk grej och får ett fantastiskt tips klassas det väl som någon slags medmänsklighet att förmedla det? Även om jag kanske är sist på bollen i vanlig ordning? Ni får helt enkelt bara ignorera att det är löjligt många bilder på mig i det här inlägget, det beror inte på att jag gjort ett lappkast och numera älskar att stå framför kameran utan snarare att det är näst intill omöjligt att fokusera på håret utan att få med ansiktet. Förlåt på förhand och allt det där.
Jag åker ju en del mellan skogen och Göteborg. Oftast rakt spår med plattan i mattan, men ibland stannar jag och hälsar på någon och ibland (sällan) blir det ett frivilligt stopp på köpcentret i Uddevalla. En gång har det hänt att jag har stannat på Jula med den där nedrans inköpslistan från maken. En gång är ingen gång (vilket ljug, det är en gång för mycket trots skjortan), två gånger kommer aldrigövermindödakropp att hända.
När jag ändå stannade häromdagen sprang jag in på Glitter för att köpa en hårmunk och där hängde en påse rosa hamburgare och tjoade om uppmärksamhet.
För att jämna ut antalet egobilder procentuellt i inlägget får fyrbeningarna visa hårgrunkorna. Här råkade Mini påbörja en gäspning precis när jag kom med min hamburgerpåse. Totaldissad. Det här börjar bra. Intresset är på topp. Verkligen.
Sedan visade jag den lille lurvige hur de såg ut utan påse.
Han såg helt skräckslagen ut. Och skeptisk.
Den store lurven däremot, han gjorde det fyrbeningar gör.
Han stoppade den i munnen. Mellan de högra hörntänderna under läppen närmare bestämt.
Burgaren hälsar att den inte led någon större skada. Den blev bara lite tilltufsad, men fortfarande fullt användbar.
När jag stod inne på Glitter och kikade nyfiket kom oerhört trevlig medarbetare fram till mig och sa de magiska orden. Rullburgarna var alldeles nyinkomna från Hollywood, man skulle rulla upp håret på dem när håret var lite fuktigt, sova med dem och sedan vakna och se ut som Beyoncé.
She had me at hollywoodsvall. Då höll jag redan en påse i handen.
Nu var det nästan tre månader sedan jag och Simon var och styrde upp mitt eget svinto och då blir jag lat. Eller, jag är alltid lat, men det är roligare när håret fortfarande är hyfsat nyfixat och liksom svallar av sig själv. Nu KRÄVER det saker eftersom hälften är krölligt och hälften vågigt och jag kan sträcka mig till en hårtvätt varannan vecka. Sedan blir det tofs. För att det är enkelt (och för att jag inte passar i mina stora, runda glajjor med håret utsläppt).
Så här ser jag ut när håret är nytvättat, fönat och lite plattat. Numera behöver jag inte lägga så mycket tid på att torka och platta eftersom Simon tynger ner krullarna. Det är onekligen praktiskt.
Ja, jag är trött. Och har ett överflöd av svinto just runt ansiktet. Dessutom har jag tappat alldeles för mycket av den svincoola grå hårfärgen som hela mitt egna hår var färgat i när det var nygjort. Den färgen blir det definitivt nästa gång med.
Då gjorde jag så här.
Ifall man tycker att det är något som inte riktigt stämmer beror det antagligen på att jag har ögonbryn. Jag brukar inte ha det, eftersom mina buskiga dito är hudfärgade. När Kicki Husfruen frågade om jag någonsin hade funderat på att färga brynen berättade jag om de två gånger jag gjort det och att det slutade i tårar båda gångerna (jag lärde mig tydligen inget första gången) för att det såg ut som att jag hade två mördarsniglar i pannan.
Efter Kicki ställde frågan bestämde jag mig för att öva lite och hittade en penna som målade hårstråna istället för att kleta färg på huden under ögonbrynen. Hittills har jag lyckats utan att få snigelfeeling och skulle jag få det är det bara att ta fram tvålen.
Nu hade jag inte riktigt så mycket tålamod som jag borde haft. Jag rullade lite slarvigt och jag hade bara blomsprayat lite vatten i håret innan just rullandet. Sedan följde jag inte sovinstruktionerna heller, pipplotterna fick sitta i medan jag hängde i soffan. Men två timmar klarade jag åtminstone innan nyfikenheten tog överhand och jag pillade ur dem.
Då såg det ut så här.
ENORM skillnad mot första svintobilden om jag får lov att säga så själv.
Sedan kammade jag bara igenom det med fingrarna och då blev det ännu bättre.
För att vara första gången är jag väldigt glatt överraskad. Jag ser även att jag inte borde ha slarvat i topparna. Men visst är det skillnad och ser betydligt roligare ut? Särskilt när det inte krävdes någon större ansträngning och tid att utföra det.
Blomsprutevatten i håret = 30 sekunder
Rulla in pipplotterna = tre minuter
Och så fick jag ett bonustips av systern till Enlisailivet, fläta håret på valfritt sätt innan man går och lägger sig. Använd gärna plattången på flätan för att trycka till den ordentligt (oklart om det var före sänggående eller efter uppståndelse).
Jag testade att göra en hårt inbakad fläta innan läggdags igår och så sprayade jag lite på den. Däremot missade jag plattningsdelen.
Imorse såg jag ut så här.
(Det är inte trosor som ligger bakom mig i bild, det är en hundsnuttefilt)
Resultat; lite piffiga strandlockar.
Det här var ju skitkul. Och busenkelt.
Nu inser jag även att det här inte alls blev ett inlägg som maken ens kommer ögna igenom. Fortfarande alldeles för många ord och så handlar det om frisyrer.
Man kan inte få allt här i världen och nu har jag fullgjort min plikt. Har ni fler tips måste ni langa hit dem.
Ikväll skall vi ha parfymtävling. Med avslut någon gång på måndag eller tisdag.
Jag återkommer i ärendet.
// Tjötröven
Om man mot all förmodan skulle vilja dela på andra sociala media kan man göra det här. Men bara om man verkligen vill.