Ode till hösthat

Ungefär. Om jag hade orkat skriva ett ode så hade jag gjort det, men jag nöjer mig med att fråga vad det är för FEL på er som gillar mörker, kyla och chockgrått väder?

Imorse när jag gick upp såg det ut så här.

IMG_5276

Liten låg i biabädden (ja, killen har tempurkudde, frågor på det?).

Stor låg raklång över mina knän.

IMG_5277

Ingen av dem rörde en fena.

Vem vill gå upp när det är kallt, och dessutom mörkt som i sotarns röv?

Jag vet. Ingen. Inte ens hundarna.

Alla barnen sover utom Victoria,
hon sitter och surar och skriver blogghistoria.

Nu skall jag jobba. Sen skall vi prata köpstopp.

TGIF!

Säkraste tecknet på att man är SKITGAMMAL

Är när man vaknar en timma före klockan ringer, istället för att somna om så går man upp, borstar tänder och käkar frulle. Dessutom vid en så okristlig tid som 04:00 (larmet var ställt på 05:30).

Tiden när man var ung och möjligen kom hem den tiden är alldeles tydligt förbi. Jag är officiellt skitgammal.

Ena hunden (givetvis Liten) följde åtminstone med mig till soffan, men ungefär en nanosekund efter att han hade fått slicka frukosttallriken såg det ut så här.

IMG_5250

Och så ser det fortfarande ut. Ja, han älskar sin Ikeaboll och han stensover.

Stor och Skitstor ligger fortfarande i sängen och trynar.

Vad gör man nu då? Klockan är 05:16 och jag skall inte sätta mig i bilen förrän kvart i sju.

Är ni VAKNA eller?

Godmorgon (eller räknas det fortfarande som natt?) på er.

PS: Saker man noterar medan man hänger tvätt och sorterar torr tvätt i svinottan.

1. JAG HAR FÖRVANDLATS TILL MIN MAMMA/BRITT-MARIE (inte skulle väl de slösa vaken tid på att bara sitta, nähänä, då kan man passa på att göra något som ändå behövs göras – varför skjuta saker på morgondagen när man kan göra dem nu?)

2. Korgen med hundleksakerna har haft magsjuka inatt, efter att jag gick och lade mig.

IMG_5252

Stackare. Det har verkligen kommit ur alla ändar…

IMG_5253

Och i minst en kaskad rakt ut över hela golvet.

Ja, mina tofflor räknas som “leksaker”. Frågar man den lille kulinariske så bär han helst omkring på fårskinn. Eller fotbollar från Ikea. Väldigt specifikt.

Nu skall jag platta burret på skallen och förbereda mig mentalt för bilkörning i hatstad. Men idag blir det en extrem snabbis utan några extravarv eftersom jag skall ha med ömme fadern i bilen så han kan uträtta sina ärenden medan jag uträttar mina.

Det betyder även att jag måste vårda mitt språk. I rusningstrafik.

Om jag är internettyst väldigt länge idag så vet ni varför?

Nu behöver jag hjälp igen

Eftersom jag suger träballe på inredning och fiffiga lösningar.

Jag är själaglad över att mellanrummet blev både walk through closet, hundrum, kattrum, gästrum och privat vardagsrum. Sjukt flådigt att kunna ligga på divanen (bäddsoffan) mellan klädprovningarna och äta praliner med mina diamantbeströdda fingrar medan keruber viftar bort mina klimakterievallningar med solfjädrar.

Nu fick jag vision av att vara både Snövit och Askungen. En Snövit som ligger på bäddsoffa medan de tre små dvärgarna (de två hundarna och katten) hjälper till att hämta kläder, eller Askungen där sovrumsmusen ger fan i att tugga på saker i krypvinden och istället syr och stickar magiska klänningar med sina polare. Det är bara prinsen som fattas.

Nu kom jag av mig.

Det jag behöver hjälp med är hur jag skall lösa fuldörren bakom soffan. Det ser ut…som en rätt rövig lösning faktiskt. Soffa mellan garderober framför dörr ser onekligen lite barbariskt ut. Britt-Marie skulle svimma av misstycke.

Så, jag tänker vajerstång mellan garderoberna och ett draperi (tack Admin Anka för draperitänket). Men absolut inget vitt draperi. Inte heller blått som soffan, utan någon helt annan färg som inte redan finns i rummet. Som ett väldigt väldigt litet fondväggsdraperi för att bli av med jätteful dörr.

För den är inte vacker.

IMG_5241

Även om två av de små dvärgarna inte misstycker alls. De älskar rummet. Och mattan. Det har blivit deras crib där de har hundhäng, minns inte ens när de hängde med oss i vardagsrummet senast.

När inte ens jag tål dörren är det högt vatten, jag är inte direkt Lulu Carter.

Är det någon som har förslag? Färg, form, lösning? För nu är det utanför min fattningsförmåga. Det här kan jag inte lösa på egen hand.

Inte ens ihop med den trasiga hunden.

IMG_5244

Och maken svär sig fri.

Hjälp?

Hittefåret som sagt

Men den fick banne mig plats. Är en smula chockad och lite exalterad över att ha något annat än en matta och två hundar i ett ganska stort rum. Nu är det gästrum, hundrum, kattrum och mitt eget vardagsrum när jag lackar på maken.

IMG_5236

VERKLIGEN hittefåret.

Nu väntar vi bara på den här.

_dsc3181_1

Som skall stå i smutten i samma rum. Eftersom det gamla klösträdet ramlade i småbitar när vi flyttade det. Mini gillar inte riktigt att vara på samma låga nivå som jyckarna, både bokstavligt och bildligt talat.

Sen kan hon, vid tillfälle, ha lite koll i sovrummet och de där förbaskade krypvindarna och kanske fånga sin första mus.

Imorse låg jag och lyssnade på något som krafsade.

Som varken var jag, maken eller hundarna.

Monday, not fun day

Det blev en riktig jäkla måndag. Dra på trissor vad jag har sovit uselt inatt, men istället för att vara negativ kan jag se det positiva i att jag har lyssnat extremt mycket på ljudbok. Hett tips, Hembiträdet av Marie Hermansson. Givetvis är det Ewerlöf som läser. Grymt bra!

Normala människor lider av post-traumatiska stressyndrom. Jag lider av post-rustamatiska.

MEN…jag har kommit på varför somliga i hushållet samlar på dammsugare. Både oförståeligt och oförlåtligt att jag inte har gjort den här kopplingen tidigare.

Stor ÄLSKAR dammsugare lika mycket som maken (Liten är livrädd för dem).

Notera gärna ljudet när tungan slurpas in i röret.

Om man slutar använda dammsugarna till hundleksak och istället använder dem till … att dammsuga och göra rent så kanske man inte behöver så många?

Bara en tanke?

Hundar skall inte ens tycka om dammsugare. Inte äkta makar heller.