Apropå luddiga tröjor…

…så kanske jag skall skippa tanken på det ändå?

Jag vet inte riktigt vad det är med hunddjur (Liten), kattdjur och cashmere men de äääälskar det. Ingen idé att erbjuda akryl där inte, trots att det egentligen är fluffigare.

Liten har speciellt en fäblesse för cashmere och det upptäcktes när han snodde min älskade kofta för ungefär miljonte gången varje gång han letade efter något att stolt bära omkring på. Han letade inte efter vad som helst, han letade hysteriskt efter Just Den Koftan. Eller fårskinnstoffla. Den hunden vill bara ha naturmaterial. Dyrt naturmaterial tydligen. Jag gissar att det är gott i munnen och att akryl inte är lika gott. Det är ju egentligen helt logiskt, om någon tvingade mig att välja på att tugga på nylonstrumpor eller på bomullsstrumpor så är ju valet rätt lätt, bara tanken på att tugga på nylon får det att ila i tänderna.

Så jag gav upp, efterskänkte just den koftan eftersom den ändå började bli lite trött och gammal. Tänkte att han får den, så ger han fan i annat sen. Sen gjorde han inte det, utan råkade ta fel en gång, men då lärde jag mig att lägga den tröjan så han inte kommer åt den…för han har dem inte i munnen när jag har på mig dem – tack och lov.

Nu ränner han omkring med den koftan i munnen hela tiden. Det har blivit Litens gladkofta. Och även mattes gladkofta, för jag skrattar så jag gråter åt honom när han kommer rännande med stor kofta i munnen och så snubblar han över den ungefär var tredje steg. Medan jag mer konstaterar att det ser ut som att vi behöver malkulor.

IMG_5438

Han har alltså inte tuggat på den alls. Bara burit omkring den.

Och den enda funktion malkulorna skulle fylla är om jag skulle kasta dem på Liten när han bär på något han inte får bära på. Eller kanske göra ett jättestort malrör (jmfr ärtrör) och skjuta dem på honom?

IMG_5439

Så ja. Jag kanske skall börja vänja mig vid akryl ändå tänker jag? Och spara koftan tills det blir modernt med väldigt trasiga kläder igen. Under tiden ligger den i hundleksakskorgen.

Men vad gör man inte för de älskade djuren? Jag hade verkligen inte hjärta att ta ifrån honom den för hundrade gången när inget annat dög som substitut.

Vill killen ha en kofta är det klart att han skall ha en kofta?

Man blir verkligen dum i huvudet som hundälskare.

Alltså det här är ett gammalt tips från Micke

Men ett nytt köp. Till mitt försvar vill jag bums säga att det inte var jag som köpte och jag hade heller ingen aning om att det hade inköpts.

Då kan det inte gå på mitt konto va?

Erkännas bör att det kunde lika gärna varit jag som hade köpt. Eftersom jag bad om tips för fästen till GoPro till hundar för en evighet sen. För att filma världen ur deras synvinkel. Så okay, jag kan ta på mig halva skulden. Men efter att inte ens ha gjort slut på matpengar sedan köpstoppsstart ligger jag ändå på plus. Och min enda abstinens är brist på fluffiga stickade tröjor. Vilket har ytterst lite med kamerafästen att göra.

Vi skall prata abstinens när jag har pratat klart om kamerafästen. Så jag inte tappar den röda (och åh så fluffiga kanske?) tråden.

Den här köpte maken igår.

IMG_1195.PNG

Tack för tipset Micke.

Sen monterade han den på (den åh så fluffiga och perfekt tröjluddiga) hunden. Laddade kameran, fixade så allt funkade och sen drog han till torpet med jyckarna.

Det är tydligen senaste hobbyn, att filma på hundar i smyg och att låta hundarna filma själva i smyg. Det förstnämnda har inte gett resultat eftersom de inte varit ensamma så spänningen var olidlig när det gällde det sistnämnda. Att få se murbräcke(tröj)hunden stånga sitt syskonbarn i vidvinkel.

(Ja, jag HAR verkligen tröjabstinens, men jag kämpar)

Klart det gick åt skogen i skogen.

Inget var lämnat åt slumpen, maken startade kameran. Jyckarna lekte och badade i ett par timmar med kameran på. Ända tills Herr Fitterbitta upptäckte att den var inställd på foto istället för film. Och precis då tog batteriet slut.

Man kan säga att stämningen var lite brun när han kom hem och besvikelsen var total.

Två hundkameragrejor och ingen av dem har genererat en endaste filmsnutt ännu.

Men den som väntar på något gott (väntar alltid för länge)?

Om min skalle och tand kan hålla sig i schack idag kan man ju satsa på ett nytt försök.

Personligen ser jag mest fram emot att se hundarna bada och stångas i vidvinkel faktiskt.

Men allt hundrelaterat är roligt. Och jag är medveten om min subjektivitet.

Vad tyckte ni om Admin Anka förresten? Jag tycker att hon skall få vara ett stående inslag med tanke på att jag “lagar” routers och svarar på äpplefrågor på distans redan nu.

Och jag tyckte att hon gjorde ett alldeles fantastiskt bra jobb.

Hon är min Sickan och jag är Vanheden.

HALLÅ HUSET (del 2)

Jag fick igång den. Maken slutade tjura och drog och fixade saknad kabel, nu återstår bara att se om jag kan tjoa på honom från krogen.

För…den syns väl knappt där den står på TV-bänken?

IMG_5367

Nu är det utgång och jag skall leka Adam Alsing med ojämna mellanrum och hojta just “HALLÅ HUSET”.

Bryter någon mot mina regler röstar jag ut dem ur lägenheten.

Den här kvällen kommer bli dubbelrolig.

För min del åtminstone.

Recension kommer imorgon – men än så länge verkar appen göra sitt jobb och kameran är ganska tyst.

// Smygande Krogvandraren

Jag blev så sur att jag somnade

Igår alltså.

Jag måste delge mitt bästa sömntips. Först givetvis bolltäcket, men det vet ni ju redan om, det borde även funka utan bolltäcke.

När jag går och lägger mig sätter jag på ljudbok på timer och sedan lägger jag mig och spelar Candy Crush. Spelet skall stå mot kudde eller dylikt för minsta möjliga motstånd när man skall flytta karamellerna. Ett av de få spelen där man kan ha fullt fokus på ljudboken samtidigt som man spelar och det jäkla spelet är sjukt sövande. I kombination med ljudbok är det helt omöjligt att hålla sig vaken. Imorse vaknade jag, som vanligt, med läsglasögon i pannan, iPaden bredvid mig på kudden (fortfarande mitt i en Candy Crush-bana) och touchpennan krampaktigt i handen.

En oslagbar kombination.

Sen vaknade jag förvisso och fick moppa golv och hundrumpa igen imorse, shit happens.

Idag väntar VI ihärdigt på spionkameran (med vi menar jag såklart ni och jag) och det roliga är, om den kommer och allt funkar som det skall så kommer jag ju inte vara hemma ikväll. Redan första kvällen kan jag spionera på både man och hundar, för jag tror inte att han kommer tänka på den. Nöjdheten i det!

Sen kom jag på en anledning till att jag var lite sur och gnällig igår. Jag fick tyget att göra fondväggsdraperi av och tänker att det måste vara världens sämsta arbetsplats att jobba på tyglager om man är färgblind.

Jag beställde ju det här.

Screen Shot 2014-10-24 at 10.25.27

Det heter Saivu blå-blå

Men jag fick det här.

Screen Shot 2014-10-24 at 10.24.07

Det heter Saivu det med, men absolut inte blå-blå.

För det hade legat på blå-blås hylla.

Då tänker jag att man kanske måste vara lite färgblind om man inte ser skillnad på ett jävligt blått tyg och ett som är vitt-blått-rött?

Jag hade sett fram emot att sy fondvägg och gardiner.

Det sket sig och jag blev sur.

Jamen ungefär så.

Varför sura över ebola när man kan sura över fel tygsort liksom?

// Barnslig

Villa Uppåner

Herregud vilken cirkus vi har här. Katten bär sig åt som om hon aldrig sett hundarna förut. Hundarna bär sig åt som om de aldrig sett katten förut. Och trots att hon bott hos oss sedan hon var liten kattbäbis är hon extremt skygg och litar bara på mig. Nu är hon sju år och uppför sig fortfarande som om alla okändingar vore vargar som bara finns på jorden för att äta upp henne.

Nåväl. Klösträdet kom upp, under betydligt färre svordomar än väntat och det var ungefär en miljon gånger lättare att bygga ihop än en genomsnittlig Ikeamöbel (känner du dig lugnad Nina?).

IMG_5286

Men är man liten och rädd så är man. Kvällen spenderades sovande med ett öga öppet (katten alltså, inte jag) bredvid mig i sängen medan hundarna var instängda i vardagsrummet med husse. Sen var det skiftbyte i zoofabriken när det var läggdags för hundarna som skulle in i sovrummet när Mini skulle ut.

Herregud!

Jag vet ju vad helgen kommer ägnas åt i alla fall.