Och före detta gremlin blev hjärteknipande söt.
Lika söt som sin morbror. Men jösses vad konstigt det är att ha TVÅ retrievers istället för lurvbollar.
De här två är ju inte mina, även om jag känner igen beteende och ljud?
Två centimeter päls till så ser de ut som vanligt.
Idag är det familjefest. Kusinen i USA som gifte sig väldigt katolskt med spanjorska förra året är här en repa tur och retur Barcelona för att visa upp senaste tillskottet i familjen, dottern Lucía fyra månader. Kusinen som, trots avstånd, alltid varit som en bror till mig. Men som den familjen fascinerar mig numera.
Han var en högst normal amerikan med mammajeans och sneakers. Sen träffade han energisk spanjorska på någon slags hittadigsjälv-resa i Asien efter skitjobbig skilsmässa för ett par år sedan och mot alla odds höll det även efteråt och hon flyttade från Paris till honom på Manhattan (ja hon är från Spanien, men jobbade i Paris på l’Oreals huvudkontor, mycket länder inblandade i den konstellationen). Då slutade han med mammajeans och drömmar om hus med vita knutar i förorten (been there done that liksom) och började med fancy pants och blev mer Manhattanhipster.
Nåväl. Eftersom de flög till Oslo i förrgår har de varit hos syrran. Idag kommer de hit för att spendera två dagar för att dottern skall få uppleva sin första fjärdedel som svennebanan. I minusgrader till skillnad från Barcelonas jättemånga plusgrader och inte en bävernylonoverall så långt ögat når. Och tre veckor efter hon föddes nyttjades den skitkorta amerikanska föräldraledigheten åt att dra till Hawaii i tre månader och hänga under palmerna.
Oklart om just väder ger barntrauman. Om det gör det så kommer det arma barnet aldrig vilja kännas vid sin svenska härkomst framledes utifallomatt det här blir första minnet. Men jag misstänker att man har fullt upp med att äta, skita och sova i den åldern.
I vilket fall som helst skall dagen spenderas med väldigt många familjemedlemmar i form av syskonbarn, kusinbarn, syskon, kusiner, mammor, pappor, fastrar och farbröder. Väldigt många som i näst intill för många på en gång. Särskilt med tanke på att jag har sovit exakt en halvtimma inatt. Pga de klippta och söta hundarna som tydligen inte kände igen varandra längre heller, utan var tvungna att varva bråk med lek i sängen HELA natten. Man sover obra med två stycken 20 kilos studsbollar i sängen, som dessutom satt på morrförstärkaren. Halvfyra gav jag upp och lämnade sängen. Gissa vilka som har sovit snällt sedan jag gick upp?
Men det skall bli trevligt att se kusinen igen. Det var alldeles för längesedan sist. Tre år sedan närmare bestämt.
Så lång tid brukar det inte gå mellan träffarna faktiskt.
Lunchen serveras klockan ett. ETA på huvudet i tallriken för min del är 13:05.
Idag slår jag alla sömnighetsrekord i världen, men jag borde hinna säga hej, klappa på det nya barnet och säga att det är fint och kanske påbörja en potatis på fem minuter tänker jag.
Håll tummarna?
