Vilodag?

Idag skall jag göra precis just det jag ville göra på min födelsedag, minus surandet, eftersom det har blåst förbi. Jag besitter ett fåtal goda egenskaper och mängder av dåliga, men en av mina bra är att jag är ungefär lika långsint som en guldfisk. Jag tror i alla fall inte en guldfisk är långsint eftersom deras korttidsminne sägs vara extremt dåligt? OM man inte hamnar på min dåliga sida, vilket kräver en hel del och jag tror inte fler än tre personer har lyckats med det under min livstid, då har jag ett horn i sidan för alltid och i evighet, amen. Man kan säga att de tre personerna jobbade rätt bra för att hamna i det facket, den äldsta deltagaren har gjort tröstlösa försök att komma tillbaka in i mitt liv i 30 år. Då är jag ENVIS (och sårad).

Äh, nu var det ju inte det jag skulle säga (en av mina dåliga egenskaper är att jag tappar tråden lätt). Jag är alltså inte ett dugg sur längre, för det är trist. I morse vinkade vi av ömma modern och styvfar, nu skall jag ligga på soffan och sortera navelludd och leka med det som blev resultatet av mina ondskefulla planer, min egenköpta julklapp (från mormor då egentligen eftersom hennes födelsedagspengar gick dit). Och jag säger inte vad det är … än. Det får ni se sen hehe.

Och så skall jag äta orimliga mängder choklad och chips före den förbaskade motionscykeln anländer imorgon. Börjar jag väl träna så känner jag mig själv, då kommer jag bli mindre onyttig per automatik. Träning är som ekonomi för mig. Har jag gjort något som är jobbigt och som jag vet är en “insättning” på träningsbanken så tar det emot att göra ett “uttag” och sabba ett helt, svinjobbigt träningspass genom att käka en chokladkaka och därmed göra träningen meningslös. Ni hajar?

Ja, jag är ekonomisk när det gäller allt (men allt annat än snål) och även träning går att se som hushållsmatte. Plättlätt. Surt förvärvade slantar funderar man över innan man spenderar och surt förvärvad träningsvärk spenderar man inte heller hur som helst. Typ så? Sen återstår det väl bara att se om det verkligen händer, eller om jag istället fortsätter käka choklad och använder cykeln som tvättställning? DET vet man däremot inte. Jag är ju faktiskt gammal och lat. Särskilt extralat idag och skall därmed hänge mig åt noggrann undersökning av navelludd.

Igår var vi på en spännande (och mycket trevlig) middag. Spännande i form av vår mystiska familjekonstellation framför allt.

Alltså, nog för att vi bor i en liten skithåla, men så här insyltade är inte ens de mest inrotade ortsborna.

Jag skall försöka att inte trassla till förklaringen medvetet den här gången, det är trassligt nog som det är. Middagen var hemma hos Halvkusins mamma och Halvkusin kallas ju Halvkusin för att hon har vuxit upp med maken och de ser varandra som kusiner även om inte blodsbandet finns där. För att göra det enkelt framledes kallar vi det för kusiner, det är så jag presenterar henne i verkligheten så det börjar bli dags att göra det även här. Det betyder att hennes mamma blir makens “faster”. Så. Ja. Vi var alltså bjudna på middag hemma hos makens faster och kusin. Fastern bor granne med min pappa och är bästis med en av pappas kusiner. En annan av pappas kusiner bor mittemot fastern. Pappakusinerna har jag ju såklart haft i mitt liv så långt tillbaka jag kan minnas eftersom alla härstammar från ön utanför skithålan till stad.

På nämnda gårdagsmiddag var alltså pappa, styvmor, TRE av pappas kusiner (varav en med fru), makens faster och kusin.

Alltså?

Det är verkligen ett smärre mirakel att jag och den lagvigde inte träffades i den här stan. Eller ja, vi har ju säkert träffats, men inte noterat varandra alls. Tack och lov. Eftersom jag tror att han var ett ännu större pain in the ass som liten/ung. Vi träffades ju som vuxna. På jobbet i Göteborg. Mycket fascinerande.

Ömma modern och styvfadern fick roa sig på egen hand medan vi var på middag, vilket de så gärna gjorde.

Sen kom vi hem, hittade en bandana från Hurtigruten och lekte “håna hund” en liten stund. En klart underskattad och skitrolig lek för alla utom hunden.

Här ser vi Stor som norsk skurgumma?

DSC00434

Oerhört underhållande look på en portugist.

Sen kan man dra ner den och titta hur lång tid det tar innan han får av sig den själv och hur många möbler han råkar gå in i innan den åker av.

DSC00439

“Det bidde mörkt”

Mina pojkar är väldigt tålmodiga med sin dumma dumma mamma.

Jag gissar att han kände sig ungefär så här.

nejnejstor

“Nej nej mamma, SLUTA nu … “

Jag fnissar lika mycket idag.

Sen vill jag i och för sig skylla just den här looken på PGW som lärde mig att afghanhundar faktiskt har på sig ungefär sådana här som “matmössor” för att inte lägga hår och öron i maten. Det hade jag ingen aning om. Och det har jag såklart talat om för Stor.

Han är lite lite gramse på PGW nu. Och HAN är långsint.

Nu skall jag äta chips. Och klia hundmage. Antagligen även stoppa några av chipsen i hundmagen.

Ni?

Min lilla plutt har blivit stor

*snörvlar lite i en näsduk*

Idag fyller Liten två år. Vart tar tiden vägen?

Så idag har vi firat födelsedag och nu ligger vi i sängen.

Hittills bara en som försöker mörda mina ben.

IMG_5733.JPG

Födelsedagsbarnet ligger lite vid sidan om. Än så länge. Stor leker benkrossare.

Och för er som önskar mer illustrationer (med “er” menar jag bara ia-Maria) så kan ni väl hålla tummarna för att jag får min ritplatta som står på önskelistan till födelsedagen.

Det hade varit kul att ha något vettigt att teckna på förutom block. iPaden igår var ett nödfall.

Håll tummarna?

Nu får det fan vara nog?

Okay, nu är jag officiellt skitless på att vara sjuk för det är DÖDSTRIST. Och så får man lite ont i bröstbenet efter hosta (för att man är så vältränad to begin with antar jag).

Men jag tror att jag har listat ut vem (vilka) jag skall skylla på för att jag känner mig lite frisk och sen blir sjuk igen. Eftersom det är helt nödvändigt att skylla på något. Dessvärre var telefonen stendöd imorse så jag kunde inte fota de skyldiga, men det LÄR hända igen eftersom det händer varje natt när det är lite kyligt. Jag har två hundar som sover raklånga på tvären över mitt täcke och jag vaknar av att jag ligger som en liten liten boll under den ynkliga bit täcke som finns kvar till mig.

Nu kommer dagens första fundering, som jag funderar över varje kylslagen morgon, varför i hela friden ligger båda jyckarna PÅ mitt täcke (med mig under) när det finns en hel säng i Tempurmaterial att välja istället?

Anledningen till att jag undrar just det är inte för att jag på något vis inte är införstådd med hundars förkärlek att ligga nära och ta ruskigt stor plats. Mer för att mitt täcke rimligtvis borde vara svinobekvämt att ligga på, eftersom det är ett bolltäcke som ser ut så här.

Screen Shot 2015-01-18 at 11.29.51

Bollarna ligger alltså inuti täcket. Och de är ju rätt stora som synes (bilden är lånad från komikapp.se). Det är så många bollar inuti täcket att det väger tio kilo, vilket betyder att jag typ sover under Ikeas bollhav (om det nu finns kvar?).

Uppe på mig och det buckliga tiokilos täcket ligger alltså två hundar totalt raklånga på rygg, trots att det finns gott om plats att sova på mjuka täcken och Tempur?

Det kan ju bara inte vara bekvämt?

Vi snackar alltså om hundar som i normala fall sover på siden och sammet.

Det betyder att de, sedan klippning och väderomslag, tar hejdlöst mycket täcke och att jag tydligen anpassar mig efter dem utan att vara medveten om det. Medveten blir jag först i arla morgontimma när jag vaknar på grund av a) ihjälfrysning av x antal kroppsdelar som har hamnat utanför täcket och b) fullkomligt o-sovbar ställning. Då går man upp, försöker sträcka ut sina ihoptrasslade leder och sedan googlar man efter obekväma sovställningar med hund för att försöka beskriva “att sova med hund” och hittar den här.

trying_to_sleep_in_the_same_bed_as_your_dog_540

Visst. Vid första anblicken stämmer den någorlunda. Åtminstone de tre nedersta.

Om man bara bortser ifrån att det faktiskt ser hyfsat BEKVÄMT ut för matten i sängen. Hon sover faktiskt medan hunden anpassar sig. Det stämmer absolut inte med verkligheten.

Och eftersom det såg ut så här imorse när jag försökte fota att jag inte fick plats.

IMG_1224

Så ritade jag en egen teckning av hur det ser ut i den här verkligheten.

IMG_1225

Täcket får ni bara tänka er vart det har tagit vägen och hur det ligger med två knôiga hundar som dessutom väger tre gånger egen vikt i avslappnat tillstånd och är minst två meter långa.

Så ja. Jag skyller lite på hundarna. Jag tror att jag hade sluppit varv två av influensa om jag inte hade frusit så förbaskat nattetid pga täckestjälande hundar. Jag hade definitivt inte haft extra ont i lederna om inte de hade använt mig som madrass. Droppen kom imorse när jag vaknade före tuppen (på en SÖNDAG) och dessutom hade en arm och en fot som hade somnat eftersom de hade legat i samma ställning gudvethurlänge och strypt all möjlig blodtillförsel.

Jag önskar att jag hade haft “the watchful guardian”.

Och det finns inte en chans att “the wake up an love me” händer här.

Eller jo det gör det. Men då är det jag som lägger mig och kärleksbombar hundarna för att DE skall vakna. Inte tvärtom.

Jag skall byta båda mot en chihuahua. Eller en vandrande pinne.

Nån som känner igen sig?

Dubbad dialog eller undertexter?

Idag har jag suttit i en bil hela dagen. Med tanke på timmarna jag har suttit i bilen så borde jag kunnat ta mig allra minst till … Amsterdam, men icke då, bara tur och retur Göteborg. Den där Egon och hans mamma kan sluta nu tycker jag, för att åka motorväg med Egon var rätt värdelöst faktiskt. Det gissar jag att de omkullblåsta lastbilarna tyckte med.

Man kan säga att det har övats på kraftig inbromsning under vattenplaning lite för många gånger idag, eftersom man tenderar att glömma av blåst och eventuell halka när man sitter inuti varm och oblåsig bil. Nu är jag hemma och eftersvettas ihop med de här två stollarna.

Klippet (med ljud, väldigt viktigt) ses med fördel ihop med andra fyrbeningar.

Är det någon som vill ge sig på att översätta? Vilket språk är det? Vad vill de? Jag VET att jag har varit borta en stund, ville de berätta allt som har hänt under dagen för mig?

De här två är duktigt tjatiga och pratar bokstavligt talat i munnen på varandra.

Det sistnämnda hörs extremt tydligt när tänderna slår ihop.

Fångad av en stormvind

Det blåser lite idag och det hörs.

Alla som har båt vet hur det låter när det börjar bli lite byigt och man ligger på båten. Ljudet av andras stag och kapell när vinden drar igenom är ett specifikt ljud som man bara hör på sommaren när det är helt tyst på båten och jäkligt ruttet väder ute.

Trodde jag.

Idag låter det så i lägenheten. Fascinationen i att inte ha en aning om hur det kan låta som blåsig båt på tredje våningen i ett hyreshus är stor och det betyder att det blåser rätt mycket gissar jag.

Liten var nödig ganska tidigt idag och då regnade det på tvären när vi sprang ut. Jag var nyvaken och helt yr i bollen, förstod just inget alls när jag öppnade dörren och en kastvind tog tag i både mig och jycken medan någon hällde en hink vatten i huvudet på mig. Det var nog en av de mest rekordsnabba kiss- och bajsutföranden Liten någonsin gjort, Stor bara stirrade på vädret och vägrade gå ut. Och det är något jag aldrig kommer fatta med hundar som vädervägrar, hur går det till? Eller hundar som är lite risiga i kistan och måste springa ut i tid och otid. Applicerar vi det på en människa med samma problem så handlar det ju bara om att springa på dass. Så fort som möjligt innan vi gör i byxorna. Hela världen är en toalett för hundar, men oavsett hur nödiga de är så måste de promenera tills de hittar den perfekta busken, stubben eller stolpen för att göra ifrån sig. Ibland går det fort, ibland tar det en evighet att sålla ut toalettperfektion?

Nåväl. De där retrieverschnauzrarna var ju i skogen i förrgår och det filmades lite. Jag har fortfarande inte vant mig, det är inte mina hundar för mina hundar ser inte ut så här.

Mina hundar ser ut som nallebjörnar, inte som retrieverschnauzer.

Min undring är, hur kan det vara så roligt att springa i nästan nollgradigt vatten och blaska när man vägrar bada i 25-gradigt vatten på sommaren?

(Det är Liten som springer i vatten, Stor skulle aldrig nedlåta sig till att sätta någon av sina ömtåliga tassar i så kallt vatten)

Det rimmar väldigt dåligt faktiskt.

Och sen fick jag lite krupp av att höra mig själv. Jag låter EXAKT som min mamma. Inte bara lika röst utan vi säger även samma saker, med samma intonation.

DET skrämmer skiten ur mig eftersom jag blir vansinnig av att höra henne prata till mig på ett visst sätt och så visar det sig att jag går omkring och pratar “mamma” hela tiden.

Jag måste gå till talpedagog. Pronto!