Category: Hundarna

Och den här sovställningen kör Stor med. Nästan varje gång han ligger ner, det är sällan han ligger som en “normal” hund och det fascinerar mig att han kan ligga platt på mage med tanke på att hans kulor är lika stora som lårmusklerna. Nästan i alla fall. Borde inte de vara i vägen?

Jag inser att jag har dålig koll på pojkanatomi både när det gäller hundar och män, men det SER obekvämt ut ur kulsynvinkel?

Ytterligare en variant är att ha bakbenen nästan rakt bakåt, en liten justering från ovanstående bara, men fortfarande mage platt mot golvet. Med eller inte med kulor i vägen?

Så här ligger aldrig Liten. När jag hade två tibetanska terrierflickor var det även där bara en av dem som låg padda, men utan kulor (förklarligt)och det såg mycket skönare ut. Vissa gör det och vissa gör det inte och enligt egen empiri gör 50% av alla hundar det. I alla fall alla mina.

Men, nu skall jag en gång för alla slå hål på myten om höftleder och hundar som ligger så här. Jag har fått så många olika kommentarer genom åren, allt från “oj, när de ligger så är det verkligen fel på höftlederna, det måste du kolla upp” till “åhhh så skönt att han/hon ligger så, då kan man verkligen vara säker på att han/hon har finfina höfter”.

Alla som rör sig i hundkretsar (applicerbart på alla slags djurkretsar och föreningar antar jag) vet hur det kan låta när, kvinnor oftast, har olika och väldigt bestämda åsikter. I hundvärlden är det i alla fall mest bestämda kvinnor som har lite svårt att skilja på fakta och åsikter oavsett om det handlar om anatomi eller uppfostran.

Nåja, då skall jag komma med något banbrytande. Vissa ligger så för att de kan och vill medan andra inte gör det. Och det har absolut inget alls med bra eller dåliga höfter att göra (på riktigt nu, fråga en veterinär). Modellen ovan har förträffliga höfter.

Men det har absolut inget att göra med att han väljer att krossa sina egna gåsäggsstora pungkulor genom att ligga på mage. Han verkar bara tycka att det är gôtt. Medan jag tycker att han ser trasig ut.

(Nej, han har inte fel på de kulorna heller. De råkar bara vara oproportionerligt stora. För han har liten snopp. Stackarn.)

Vi kan väl ha lite empiri här. Hur många har paddhundar? Och vad har de för höfter? 😉

Två på en och samma dag alltså. Och idag får Sintra vara med. Det är ju så mycket trevligare med rödbruna kanelbullar än vad det är med svarta. Svarta smakar bränt. Rödbruna är perfektion. Men oavsett färg så är det här nog något alla jyckar gör.

Och alla bäddar genom att gå ett antal varv innan de kanelbullar sig. Helt oförklarligt beteende, soffan/golvet/sängen kan ju omöjligt bli bekvämare bara för att man har gått ett par varv. Ibland ser man även att de har varvat en stund, påbörjar läggning, men inser att den inte är perfekt än och reser sig igen för att ta ett trekvarts varv till. SEN är det perfekt. Väldigt underhållande och helt ojämförbart med människosovning. Såvitt jag vet i alla fall, jag måste erkänna att jag aldrig har provat att gå fem varv i sängen innan jag lägger mig ner. Det kanske är värt att testa?

Men nu får ni stoppa mig. För jag har berättat om det här beteendet tidigare. Börjar jag pyssla så pysslar jag tills jag “föräter” mig och lägger undan det på obestämd tid. Som hösten jag virkade sex stycken (eller om det var åtta?) julklappsponchos i olika färger. Jag virkade varje ledig stund i två månader, inklusive på lunchrasten. Sen blev jag väldigt mätt på både virkning och ponchos och bytte det mot stickning, sedan bytte jag stickning mot korsstygn, sedan bytte jag korsstygn mot armbandsvävande, sedan bytte jag … etc etc in absurdum.

Jag kan inte göra något med måtta. Fel. Jag kan göra en jäkla massa saker med måtta, rätt mening är; jag kan inte pyssla med måtta.

Men här är ju marknaden så himla obegränsad. Hundar gör ju så mycket konstiga saker så det blir ju inte som att virka samma mönster om och om igen. Däremot betyder ju det här att jag har glömt fota nya skrivbordet, glömt att visa nya cykeln (som jag inte provat än eftersom a) jag surar fortfarande yttepyttelite och b) appen bråkar så jag kan inte cykla till Robbie) och glömt att prata om allt annat som händer även om det inte händer så himla mycket upphetsande just nu.

Det enda upphetsande som har hänt de senaste dagarna är bara ledsamt och sorgligt och hör inte hemma här. Men jag skulle verkligen uppskatta om folk kunde sluta dö tackpåförhand?

Jag måste verkligen hämta min storskärm i Göteborg och min kontorsstol.

Under tiden fortsätter jag HOWL:a på lediga stunder.

Jo, jag gör det. Vid närmare eftertanke tror jag inte att det går att stoppa mig just nu.

Men jag ger ett löfte om att sluta glömma bort alla som är hundointresserade, det gör jag.