Om hur elak matte är alltså.
Jag är gräsänka i helgen. Hussen har åkt någonstans för att göra någonting med vår båtmotor. Det enda jag vet och lyssnade till var att motorn har blivit urtagen ur båten och numera ligger alldeles tom på sin båtplats, för motorn skulle åka släpkärra någonstans. Oklart varför, det var inget fel på den, men den skulle tydligen bli bättre och jag var inte involverad i bestämmandeprocessen. Det vet jag däremot varför jag inte var, för jag hade sagt nej.
Typiskt onödigt att göra en fullkomligt bra motor “bättre”. Vilket betyder fler hästkrafter. Onödigt som sagt.
Den här lördagen är det därmed lite störningar i invant beteende. Jag brukar vakna runt åtta, hundarna brukar blinka sömnigt, husse brukar inte blinka överhuvudtaget och allihop ligger kvar medan jag går upp.
Jag vaknade som vanligt runt åtta och gick upp och hundarna upptäckte att det inte fanns någon att ligga kvar med. DET är ju otänkbart (att ligga kvar i sängen utan människa alltså). Så de vacklade upp, tittade slokörat på mig medan jag åt frukost och sedan åååårkade de faktiskt inte mer, slingrade sig ut ur vardagsrummet och försvann.
Hålla på och gå upp mitt i natten är inte deras grej.
Vad de inte vet är att jag smygkikade på dem.
Ni vet den där crowdfunding-sidan som jag har pratat om cirka en miljard gånger, där man betalar för något som inte är tillverkat än och liksom hjälper till ekonomiskt med processen att tillverka något käckt i begränsad upplaga för att testa marknaden? Kickstarter.com?
Där hittar jag ju käcka saker ganska ofta (och ibland dödslarviga men roliga saker som min skäms- och sovkudde), men lika ofta tar det ju såklart ganska lång tid innan man får grejorna man har varit med och fundat så man hinner glömma av det. Igår fick jag en pryl som jag fundade för drygt ett år sedan och som jag trodde skulle vara lite daterad nu, men det var den inte.
Kolla här, så här ser den ut.
Väldigt äpplefierad, men inte mig emot. Den passar utmärkt ihop med alla andra äpplen i den här familjen. Och den ser ut som en digital väggklocka med lite olika attribut som termometer, väderstation och annat grejs. Man kan alltså trycka på de där ringarna om man nu skulle vara hugad att veta mer om just luftfuktigheten i lägenheten.
Just nu struntar ju i just den biten totalt. Så långt har jag inte kommit än. Mitt roligaste är att det är en svinbra vidvinkelkamera på den och att jag har den i hallen och att hundarna inte har en aning om att jag smyger på dem.
Så imorse då. När de slank ut ur vardagsrummet för att ostört tryna vidare. Då tog jag bara upp min telefon och invaderade deras privatliv för att kika på dem genom appen. Man ser dem alltså live och i rörligt format, men det är svårt att ta skärmdumpar på rörliga format.
Först låg de jättelänge och trynade i en böghög vid ytterdörren. Att kombinera sovande med vaktande är deras bästa gren.
Hm. Liten har faktiskt inte lagt ner huvudet här ser jag.
Sedan gick Liten in på toaletten för att dricka lite. Vattenskålen står där, så man hoppas att det var just ur den han drack och inte ur toastolen, och så gick han tillbaka.
Och så vilade han sig lite igen. Fast närmare spionklockan den här gången.
Det här är ju hur roligt som helst.
Och antagligen väldigt praktiskt. För jag inser ju att det inte enbart är meningen att man skall sitta i vardagsrum och spionera på hundar i hall. Den larmar om någon rör den (och filmar personen som rör den), det upptäckte jag av en slump när jag flyttade på den. I appen kan man se en hel drös med saker, men jag har inte läst manualen än.
Jag gjorde det viktigaste först.
Vad är väl viktigare än att spionera på sina högt älskade djur?
Gissar att det kan finnas ett visst intresse för nämnda pryl om man har just husdjur som är ensamma hemma, eftersom den larmar för både det ena och det andra, men då får ni läsa om den själva.
Nu skall jag fortsätta smygkika på jyckarna.
(Nej, jag är som vanlig absolut inte sponsrad och nu har jag faktiskt bestämt mig för att inte skriva det mer, jag skriver när jag är det istället, okay?)
