Category: Hundarna

Rörande rörigt

Posted on | by Victoria | 3 Comments on Rörande rörigt

Jag har det ju lite trassligt med min sömn, eller snarare frånvaron av sömn, men det verkade gå över när jag kom till huset. Jag skulle bara lägga mig en liten stund, medan det jag väntade på att pannan skulle spotta igång och det skulle bli varmt. 

Det var igår, runt 16.00. Sen vaknade jag inte igen förrän klockan var halvtio på kvällen och då var jag gött mosig i skallen. Fortfarande dödstrött. Jag sover aldrig dagtid. Jag sover ju knappt nattetid.

Då insåg jag att den där packningen, den skulle få vänta till idag. Så jag satte mig i vardagsrummet och försökte förklara för den känslosamma tegelstenen varför jag tycker det är så jobbigt. Eller åtminstone bara delar av jobbigheten. Att det känns som att jag överger mina tibbetjejer, bland annat.

Jag insåg meningslösheten i att försöka förklara när det gick att se i ögonen på honom hur tomt det var i hans skalle. Han kan verkligen inte relatera. Och då är det ju rätt bortkastad tid att försöka förklara. Han bekymrar sig över mer handfasta saker. Som överhuvudtaget inte bekommer mig.

Då gick jag och lade mig igen. 

Idag knatar jag däremot omkring i det här.

  
Medan han är och köper ny kyl och frys. Den gamla, som inte är särskilt gammal, verkar ha havererat.

Handfasta grejor som sagt. Och win för nya ägarna att det upptäcktes nu.

Det här får ta den tid det tar, bortsett från deadline första december då.

Vi verkar dessutom bli tvungna att klämma in ett veterinärbesök också, som bonus liksom. Den lille har fått analsäcksinflammation (alltid världens roligaste ord att säga), talade Stor om för oss. Liten är totalt obekymrad men Stor är arg på hans rumpa och kan inte låta den vara.

Vi har alltså en analsäcksexpert (ännu roligare ord att säga) i familjen.

Vissa hundar letar svamp, andra håller koll på insulinnivåer. Den här är expert på rumpor.

Nu skall jag kasta mig ut bland kartongerna igen.

Efter att ha sovit i närmare ett dygn lär ju inte just det behovet vara så stort just idag?

Igår surade jag och idag fattade jag

Posted on | by Victoria | 30 Comments on Igår surade jag och idag fattade jag

Varför jag surade igår.

Och då började tårarna trilla när jag satt på toastolen.

Jag har sålt mitt hus som jag köpte när jag var 24 år. Ett hus är ett hus, det är ingen big deal. Men. Och det finns ett gigantiskt MEN i just det här fallet.

Min kompis på högstadiet bodde i just det här huset, med sin tibetanska terrier Andy. Vårt gästrum var hennes flickrum. Min bästis bodde fem längor bort, med sin tibbe, Tufsen. Vi bodde på andra sidan berget med vår tibbe, Charlie. Sedan flyttade jag dit som halvvuxen med mina ettåriga tibbeflickor. Och bodde där till de vandrade över Regnbågsbron när de var 15 respektive 16 år gamla.

När den äldsta tibbeflickan var ensam kvar flyttade det in två kattbäbisar. Sedan en till. En av pojkbröderna blev påkörd, den andra flyttade hemifrån och skaffade sig en ny mamma och den lilla fegisen ligger just nu och kurrar på min arm.

2010 kom Stor in i huset. 2013 kom Liten. Liten hann inte bo där på heltid särskilt länge, men Stor gjorde det.

Vi bor precis vid en trollskog som jag kan utantill och innantill efter att ha gått där i hela mitt liv. Oftast med hundar, väldigt sällan utan.

Det är inte huset jag inte klarar att lämna, det är alla hundar och katter som bott i det och gått i dess omgivning. Som jag har skrattat åt, gråtit över och kelat med.

Det är alltså hundarna som är problemet. Och att jag har pinkat upp ett väldigt stort revir tillsammans med dem som jag inte riktigt kan hantera att någon annan skall ta över.

Det är bara ett hus?

Med tanke på att maken är ungefär lika känslosam som en tegelsten fattar han såklart inget alls.

Det är inte säkert att han överlever de här packdagarna.

Och jag kommer skaffa alibi. Ett vattentätt sådant.

Formation Skithögar

Posted on | by Victoria | 13 Comments on Formation Skithögar

Nej, jag har fortfarande inte kommit över att fruarna var borta ur tv-tablån igår för att det skulle sparkas boll. Så nedrigt av trean.

Innan jag fick reda på att en till synes perfekt tisdag skulle pajas helt var jag ju hos svärfar. Som jag har surat på i ett par veckor och straffat honom genom att inte hälsa på (oklart om han tyckt att det varit ett straff eller ens noterat min bortavaro), men igår knatade jag dit och talade om för honom att jag hade varit för arg för att vara någorlunda trevlig. Sen skällde jag lite på honom och så var det bra med det.

Det är fascinerande med äldre herrar som varit hemskt barska i hela sitt liv, det visar sig ofta att de är de mest konflikträdda. Jag trodde vi skulle bli ovänner i åtminstone ett par år när jag upplyste honom om dumheterna, men istället blev jag utbjuden på middag av honom och hans jämnåriga bästa polare. Det var trevligt. Men då blev jag tvungen att banna lite till. Gubben har ju trappförbud efter den sex veckor långa sjukhusvistelsen. Vi har övervägt att sätta taggtråd och trampminor i trappan för att hålla honom från den, men det föll på att det försvårar lika mycket för hemtjänst och hemsjukvård att ta sig in som det gör för honom att ta sig ut. Och ut går han tydligen. Med tanke på att middagen var på restaurang.

Men vi blev åtminstone hämtade nedanför trappan av bästisen i bil.

IMG_8050

Båda närmar sig 90. Den ena är i det närmaste blind och har keps (väldigt stereotypiskt för all del), opraktiskt nog chauffören, och den andra är mer eller mindre stendöv.

Jag misstänker att jag inte haft dylik nära döden-upplevelse som baksätespassagerare på väldigt väldigt länge. Men middagen var både god och trevlig.

Sedan gick jag hem och var strängt upptagen med att sura. Jag var till och med så sur att jag gick med på att titta på en zombiefilm där zombierna kunde springa jättefort. Ni som har hängt med mig ett tag vet ju att jag tycker att zombier skall släpa sig fram och att det är emot alla naturlagar som finns att zombier ens skall kunna promenera fort. Inga power walks om man är zombie.

Springande zombier stressar mig. Men, jag tröstade mig med att det åtminstone fanns vissa likheter mellan några av dem och Gunilla. Det var det närmsta jag kom fruarna igår.

Imorse vaknade jag som vanligt av att arvlös hund och stor hund hade snott min kudde. Och i ungefär samma sekund som jag reste mig upp vaknade de och började synkroniserat tvätta sina ädlare delar.

IMG_8023

Esther Williams och konstsim i all ära. Men synkroniserad snopptvätt klockan 07.00 är riktigt avancerade grejor.

Vad skall vi göra nu då?

Den här veckan känns ju helfattig utan SHF?

Hej hej hej

Posted on | by Victoria | 42 Comments on Hej hej hej

Jag, Simon och mina nya minionglasögon är ute på vift och hälsar på svärfar.

  
Jag ÄLSKAR dem. Trots att folk i småstaden tittar skeptiskt på mig och att maken tycker jag ser ut som Häxan Surtant.

Jag älskar även att fiffig optiker lagade hundtuggade “progressiva” med krympplast och näspluppar. 

  
De är räddade.

Under tiden skall jag fundera över hur lång tid det tar för pluppar (högst fackmannamässigt ord) att gå igenom matsmältningssystemet på liten arvlös hund.

Någon som vet?

Det är måndag morgon…

Posted on | by Victoria | 16 Comments on Det är måndag morgon…

… och jag är redan uppe och författar bortskänkesannonser för hundar. Åtminstone ena hunden.

Jag vaknade 04.00, ibland är det bara omöjligt att somna om och klockan fem både gav jag upp och knatade upp för att läsa Mycket Intressanta Kommentarer på förra inlägget.

Det var bara den där lilla detaljen att mina glasögon inte låg på nattduksbordet. De ligger alltid på nattduksbordet eftersom det är det första jag tar på mig på morgonen och det sista jag tar av mig på kvällen.

De återfanns på bänken i hallen, jag fick ett bryt som väckte hussen och hussen talade om att de hade legat på hallgolvet igår när han kom hem.

Precis som förra gången den lilla jäkla snart blir jag korv-hunden snodde dem har han tuggat på skalmarna och lyckats gnaga bort plupparna som sitter på näsan.

IMG_8021

De är alltså oanvändbara.

Det var väl ganska exakt ett år sedan han tog mitt förra par?

Så. Vem vill ha honom?

Jag kan sätta honom på tåget med en adresslapp runt halsen.