Goddag Ramsö and hello ångest

Jag älskar Ramsö. På riktigt.

20140806-130228-46948519.jpg

Men jag älskar inte att det ligger en medvindsspottloska hemifrån. För det betyder att nästa anhalt är hemmaplan och verklighet. En verklighet som dessutom innebär en tripp till Jönköping på lördag och sedan vidare till Formex.

Det hjälper inte ens att jag skall få träffa Fru Universum med familj. Inte ett dugg.

Och jag är jävligt osugen på att parkera båten i hemmahamn, eftersom det är lite som att dra ner rullgardinen och säga tack och adjö till sommaren. Även om sommaren antagligen inte är slut.

Det känns ungefär så här.

pajpaj

1. Tid ägnad åt att fundera över hur man skaffar skyddad identitet och om arbetsovilja efter alldeles för kort semester verkligen räknas som en fullgod orsak.

2. Tid spenderad på att googla “arbete och skyddad identitet” för att komma fram till att jag kan glömma det.

3. Yl- och gråttid med tandagnisslan.

4. Spela Clash of Clans för att glömma hur värdelöst livet är och hur gärna jag aldrig mer vill jobba och dessutom ha sommar året om.

5. Tid lagd på att hitta lämpligt land med stort ostsortiment, hav och värme året runt som tar emot hundar, katt och olidligt ångestfylld klimakterietant.

Jodå, jag vet att det finns de som har riktiga problem. Och att jag egentligen är ganska lyckligt lottad. Men när det är en dag kvar av semestern så personifierar jag en Ingemar Bergman-film.

Inga delfiner såg vi igår heller, trots att vi spenderade hela jäkla dagen på sjön. För våra nattplaner gick litegrand åt skogen. Vår plan var att gå från Fjällbacka till Väderöarna med lite matshopping i Grebbestad på vägen (höjden av lathet – det är så långt att gå till butiken i Fjällbacka att vi hellre åkte en omväg med båten för att handla där det är närmare till affären). Det, i kombination med vädret (väldigt skvalpigt), gjorde att vi kom åt helsike för sent för att få ens en millimeterplats på Väderöarna, trots eftersäsong. Det var bara att dra därifrån med tårar i ögonen och till slut komma på att man kanske kan åka till Ramsö istället.

Här fick vi tack och lov plats. Trots att vi inte kom hit förrän klockan åtta igår kväll.

24 timmar kvar.

Skjut mig?

(Nu skall jag göra något, oklart vad, antingen gå på fotosafari med hundarna eller dränka mig – dessa ständiga val)

Den där Sven alltså

Jag sover ju i ett eget krypin i Göteborg, för att slippa makens snarkningar och för att få sova. Men inatt vette fasen om det inte var jämt skägg mellan Sven och maken, eftersom rummet jag ligger i har fönster mot framsidan där Svempa verkade härja som värst. Jösses som det knakade i fönsterkarmen. Och saker fladdrade omkring på utsidan. Medan hundarna fortsatte att ligga och knipa med benen i kors.

Det är första gången jag har sett Stor totalvägra utgång i blåst. Utgång i åska och hällregn har han vägrat en gång tidigare, men inte blåst.

Man skulle kunna säga att han var en smula nödig imorse. Men det var fortfarande farligt utomhus. Jobbigt läge när det man faktiskt revirpinkar på börjar blåsa omkring.

Och så kollade jag runt våra ägor. Sven har hädat. Rivit ner båda våra flaggor.

bild 2(8)

De hänger vanligtvis på varsin sida om farstukvisten. Skändning av flagga är allvarliga grejor, var anmäler man?

Och så hade han roat sig med utemöblerna.

bild 1(6)

Näe, han hade inte flyttat ut dem på gräsmattan, men däremot hade han roterat soffan rätt rejält och flyttat bordet någon meter. Skottkärran likaså.

Det ser “varmt” ut, men det är förrädiskt tjocka isfläckar lite varstans och snorkallt. Helt oförklarligt. Jag har aldrig sett spridda skurar av is som kommit från ingenstans.

Kvasten i förgrunden står stadig, och är mitt fortskaffningsmedel nu när jag inte är betrodd med bil.

Funkar finfint – förutom att det är svårt att skjutsa.

Hur ser det ut hos er?

Förresten. Vi kollade webkameran för att titta till båtarna igår, men de ligger ju liksom i rätt riktning.

Nu var jag tvungen att rusa in till webkameran eftersom segelbåten där jag ritat en pil, låg lite på sniskan igår. Den såg ut som att den fick precis hela Sven i sidan/aktern (röven för er som inte pratar båtspråk) och det såg lite otrevligt ut.

Screen Shot 2013-12-06 at 11.33.09 AM

Till min stora glädje hade hon inte blåst upp på land. Men det var inte en bra position att ligga när Sven kom på besök.

Hos oss ser det till och med ut som att hummertinorna som ligger framför storbåten har klarat sig.

Fascinerande.

Det här med fredagsmys

Eller förlåt. Jag menar myyyyyzzz.

Jag gissar att ni har kommit hem från jobbet, kastat av er uniformen och svidat om till det sexigaste ni har i garderoben. Käkat lite hemlagat, tagit fram ost och kex och satt er i soffan med de toffelbeklädda fötterna vid det här laget?

Där sitter ni och sippar på ett glas vin medan ni trycker i er brieost (yyyyyl). Kollar på vaddetnu är på TV och har fredagsfeeling.

Vad gör jag?

20131122-195115.jpg

Jo jag sitter här. På motorvägen från helvetet. Med en cheeseburgare från Gyllene M:et i magen.

Nu börjar jag känna igen mig på riktigt. Bitter på fredagar. I tron att alla sitter och myser.

Vet inte riktigt vad som är värst? Pendlandet eller tanken på att leva med maken på 60 kvadrat.

För det känns så onödigt att vara en sån där “glaset är halvfullt-typ”.

Happy Friday 😉

Show your face – I dare you

VEM har använt de här sökorden?

20131103-103045.jpg

Jag har min lista av misstänkta. Likt en blodhund skall jag spåra upp den skyldiga/skyldige. Se mig som värsta kriminalteknikern, fast på internet. Om det ligger så mycket som ett kluvet hårstrå kvar så kommer jag hitta boven.

Eller ja, bov och bov. Men det borde fan vara olagligt att påminna en dam om hennes ålder. Särskilt på en söndag när det där som kallas livet är rätt tröttsamt som det är.

Vet ni vad som slog mig som ett blixtnedslag häromdagen? Nä, givetvis vet ni inte det, men jag tänker tala om det.

Tanken är att jag och han jag delar möbler med skall göra ett karriärbyte. Igen. För jag vet ju fortfarande inte vad jag skall bli när jag blir stor. Än så länge har jag bara blivit större. Och DÅ slog det mig. Det här bytet kommer bli det sista. För jag planerar att gå i pension när jag är…så gammal som jag är om tio år hähä. Sälja allt, köpa en stor jädra oceangående katamaran eller trimaran och snedsegla jorden runt resten av livet. Västindien under årstiden som gud glömde, Medelhavet i mars och kanske västkusten i juli. Finemang.

Och då först fattade jag. Tio år. Vad fan är tio år? Inget alls. Tio år försvinner ju bara man säger abrakadabra. Eller snarare abra-kadaver i mitt fall. Jag har alltså tio år på mig att komma på vad jag vill bli när jag blir stor (förutom större). För om tio år skall jag gå i pension.

Tio år till på det och vi snackar höftledsfrakturer.

Vilken hejdlöst upplyftande tanke. Jag lär bli tvungen att hyra in både personlig assistent och någon slags läkare på båten om det ens skall vara genomförbart. Samt en hoppilandkalle, eftersom jag redan nu suger på det där med att hoppa i land. Det delegerade jag på maken redan för tio år sedan. Och kanske någon slags hävert installerad på båten som kan lyfta mig av och på båten. Jomen det blir bra.

Så sök på min ålder en gång till och ditt anus kommer gro tänder och äta upp dig när du sover.

Rövar och Montazami

Märks det att jag hatar rubriker ibland?

Först, så är det avklarat. Här var det en Peter och varg-storm. Jag väntade och väntade och väntade. Sen gick jag och lade mig och då hörde jag att det började vina lite i ventilationen. Maken gick ut och hämtade dynorna i trädgårdsstolarna, och ungefär när han kom in igen hade det slutat blåsa.

Hade exakt ingen sagt något om en storm så hade jag snarare reagerat över att det var en ovanligt vindstilla dag för att vara just här. Enda fördelen var att den verkar ha blåst bort alla moln, för idag är det sol. Som jag älskar den där stora gula lampan på himlen.

Hur gick det för er?

Sen, jag kikade in hos Mona. Och såg att hon hade de magiska jeansen på sig.

Med tanke på att hon är den största gnällröven i världshistorien när det gäller plattröven, så var hon rätt tyst när hon provade jeansen. Och nöjd. Då tog jag det här fotot.

bild 1(6)

Sen visade vi det för hennes husbonde på kvällen, och frågade om han kunde gissa om det var min eller Monas röv. Han gissade på min. Nu är ju han lite lurig så det är oklart om det var en komplimang eller förolämpning.

Men vi kan väl unisont konstatera att det där inte är en plattröv?

Min röv är bred och lång, men även den går att skopa upp i ett par Pleasejeans och få den att se någorlunda ut. Den tacksamheten man kan känna till ett stycke tyg som är sytt på rätt sätt.

Och ikväll *trumvirvel* har vi ju premiären på Montazami med vänner. Så mycket som vi har kollat på henne är ju vi helt klart del i gänget. Kvällens gäster är tydligen min sommarflirt Kicken…

bild(1)
Ja, väldigt kortvarig sommarflirt, med tanke på att maken satt några meter därifrån. Trist.

…och Kikki Danielsson.

Herregud vilket familjärt program det kommer bli.

Är ni redo?