Eftersom jag är ensam diktator i landet Fitterbittan, så bestämmer jag ju helt själv var jag vill handla, när jag vill handla och hur jag, som då enligt alla mallar, tillhör den köpstarka generationen. Kan även läsas som att jag är evinnerligt gammal och har hunnit jobba ihjäl mig under rätt många år och haft ren tur med boendeköp och annat.
Japp, köpstark generation = gammal som gatan. Men det förstnämnda låter en aning bättre va?
Så håll i hatten, för det här blir långt. Jag är dessutom rätt petig eftersom jag jobbar mot butiker och med butiker (och mer skall det bli), men även typen som är jäkligt trogen om jag får bra service.
Med tanke på hur flyktig näthandeln är idag så är det ju just trogenheten (är det ens ett ord?) man som butik vill ha, men ibland undrar man?
Nåväl. Vi börjar med butik numero uno. Där jag hann lägga tiotusentals kronor innan det gick upp ett Liljeholmens, och det var först i våras. Greta & Anna i Borås.
För ett gäng år sedan när LdiR-mockasinerna började komma, och en del Pleasejeans, så råkade jag halka in på deras blogg och FB-sida. För de hade både mockasinerna och jeansen, så min första beställning var just ett par mockasiner och ett par jeans. Då hade de en väldigt välgjord och genomarbetad websida, men ingen webshop. Men jag är envis som synden, så jag ringde och frågade. Och visst absolut, det var trevligheten själv i andra änden av luren, bara jag betalade in på deras bankgiro först så skulle de skicka så fort de såg betalningen.
Nu råkar jag ju tycka att just snabb frakt är en sjukt viktig komponent om man skall driva en fungerande webhandel, men eftersom ingen webshop existerade så var jag okay med det. Och fick vänta en dryg vecka på mina grejor. Men då var jag fortfarande intet ont anande om vad som skulle hända.
Nästa köp var ytterligare ett par LdiR, men då var det lite akut. Så jag frågade om de kunde skicka direkt mot att jag betalade på bankgirot och skickade en skärmdump på betalningen. Jag hade inte tid att vänta en och en halv vecka eftersom jag skulle på semester. Jomen även där var de tillmötesgående. Så jag fick mina boots, men med en hake. Den fejkade (min känsla) trevligheten försvann, eftersom ingen av dem verkade förstå att det tar ett par dagar mellan min bankgirobetalning till de ser det på kontot. Under två dagar hann jag få både mail och telefonsamtal om att de MINSANN inte sett röken av pengarna. Och då var tonen helt annorlunda, och jag började lacka ur. Om man kör det upplägget och har butik så borde man rimligtvis vara väl medveten om exakt hur lång tid det tar innan bankgirocentralen har tragglat igenom betalningen.
Mail och telefonsamtal förvandlades från kvittrande kjamizar och puzzisar till väldigt enformiga meningar med versaler och många utropstecken. Av typen:
– VI KAN INTE SE VÅRA PENGAR ÄN VAR ÄR DE??? HAR DU BETALAT???
Då började känselspröten ana oråd. För så fort pengarna landade på deras konto kom kvittrandet och kjamizarna tillbaka. Men jag fortsatte handla lite mer sporadiskt, samtidigt som jag följde deras väg på Facebook.
I ungefär samma veva hamnade den ena av de två kollegorna från butiken i serien Småstadsdrottningar. Och om ni kollade på det så vet ni att det behövdes en skämskudde av storlek saccosäck. Jag klarade ett avsnitt. Näe, inte ens ett helt avsnitt förresten, för det var så jävla dåligt att jag skämdes å deras vägnar.
Efter det slog hybrisen till med full styrka. Känslan att man skulle vara tacksam över att få ynnesten att vara kund i just deras butik var överväldigande. Och samtidig började de samarbeta med miinto.se, istället för att fixa egen webshop. Men där fanns inte allt, utan det verkade/verkar som att större delen av försäljningen går via deras FB-sida och butikens blogg. Med enbart en modell som mannekängar kläderna. Och fokus på deras “produktbilder” har aldrig legat på hur plagget ser ut, utan snarare på hur Michaela ser ut i plagget. Very ointressant. Som exempel.
Bild lånad från Greta & Annas Facebooksida
Jag vet inte hur ni funkar, men jag kan inte för mitt liv föreställa mig hur den klänningen skulle se ut på mig. Dessutom döljer hon eventuella axelband/hur den ser ut upptill med det fixade håret. På 999 bilder av 1000. Jag är längre, fetare, har inte silisar eller ens i närheten av storleken på bröst. Och det här är den enda produktbilden. Jag vill se plagget, framifrån, från sidan och bakifrån. Helst på en bild där kroppen på modellen inte ligger i fokus. De vill väl sälja plagget och inte kroppen? Och så skriver de pris, i de flesta fall (men långt ifrån alla) märke. Samt telefonnummer till butiken för beställning.
Jaha? Men material, skötselråd, hur de är i storlekarna, färg (jo, jag ser färgen, men tror knappast att en mobilkamera gör färgen rättvisa? Sånt som jag vill veta när jag inte kan gå in i butiken och känna på tyget, prova själv och läsa tvättråden.
Då får man fråga, och som vanlig svennebanan får man svar ibland och ibland inte. På Facebook alltså.
Bild lånad från Greta & Annas Facebooksida
Som den här (och återigen döljer håret hur den ser ut upptill, och ja det är enda “produktbilden”). Den har fått en hoper kommentarer, och en solklar fråga – vad är det för märke?
Tji svar. Inte heller mer information än så, återigen, material, märke, tvättråd etcetc.
Då börjar jag bli motvalls kärring. Än mer motvalls blir jag när jag ser deras kompisar “kändisarna” kommentera. Och så klart få svar med både hjärtan och kramar.
Alla bilder nedan är lånade från deras Facebooksida
You scratch my back – I’ll scratch yours?
Det osar katt om det där? Eller är det bara jag?
Eller snarare, är inte alla kunder lika fina?
Och så till det absolut i särklass sämsta svaret i världshistorien. Det har kommit en väldigt ny och jävligt snygg Pleasebyxa. Doppad i guld/brons (ser det ut som på bild), men den enda bilden de lagt ut är i bloggen. Som vanligt med mobilkamera där det är svårt att se hur de ser ut, men det syns att de är snygga.
Då frågar såklart en vanlig svennekund (precis som jag är, men det är inte jag som ställt frågan), det här.
Förvisso får tjejen ett svar, men jag drabbas av en liten släng dåndimp när jag ser svaret. Istället för att lägga ut en egen bild så hänvisar de till Maggans instagram. För om Maggan med sitt kändisskap och väldigt många läsare handlar hos just G&A så blir ju jeansen automatiskt extremt mycket coolare. Tydligen? Ingen skugga på Maggan, om hon gillar jeansen så lägger hon ut dem, precis som jag lägger ut allt jag gillar. Med den lilla skillnaden att hon har betydligt mer makt att påverka. Jag har ingen makt alls.
Och såvitt jag vet är det väl ändå inte Maggan som är modell eller reklampelare för G&A, men kan man sko sig på kändisar så gör man det. Tydligen?
Det där beteendet känns ju osnyggt sådär i största allmänhet och får i alla fall mig att rygga tillbaka.
Vi tar grundreglerna igen. Som kund vill man ha vettiga produktbilder, information och pris. Här finns ingetdera.
Då hoppar vi tillbaka ett par månader i tiden. Innan jag slutade handla hos dem helt.
Först köpte jag en tröja, en dyr sådan, jag har inga problem att lämna kortuppgifter över telefon så länge jag slipper lämna siffrorna på baksidan kortet. Men, och det här är ett jävligt stort men av två orsaker. Dels är det ett gränsfall att man får göra just så, eftersom man inte bevisar att man är ägare av kortet man handlar på. Vilket betyder att man skulle kunna ta ett random kort och ringa och beställa. Inga koder, ingen underskrift. Det andra är att de inte förstår att det fortfarande är nätförsäljning och rätt ofta skriver att det inte är returrätt/öppet köp på reavaror köpta på nätet.
Stoppa pressarna! Vad har de missat där? Det handlar inte om öppet köp på nätet eftersom det inte åligger någon butik att de måste ha öppet köp, men handlar man på nätet kickar ju den där käcka lagparagrafen om distansförsäljning in. Som inte har ett skit med öppet köp att göra. Enligt Svea Rikes svintunga lagbok har man två veckor ångerrätt på allt som köps över internet. Nu hittar jag inte det inlägget, men jag gick in och kommenterade just precis om distansavtalslagen vid något tillfälle när de hade skrivit så och det var riktat specifikt till nätkunder.
Gissa om jag fick något svar?
Rätt gissat. Ingen kommentar på den kommentaren. De står över alla lagar, eller så är de bara väldigt okunniga.
I alla fall, jag beställde tröjan en onsdag, och betalade för den över telefon (strunt samma liksom, skulle något hända har jag lagen på min sida), de lovade att skicka på torsdagen för jag ville ha den till helgen. Och de säger ju själva att de har så sjukt snabba leveranser. Fredagen kom, ingen tröja. Jag mailade, fick det sedvanliga “jomen den är på väg, kram”.
Den kom onsdagen efter. I fel storlek. Då blev jag rätt sur eftersom den där känslan av att det var skillnad på kunder och kunder redan var rätt påtaglig. Så jag mailade att jag hade fått tröjan (till slut) men att det var fel, och att jag inte hade ett dugg lust att vänta ytterligare en vecka på att jag skulle bekosta frakt på något som inte var mitt fel, att den skulle landa hos dem, och sedan vänta på att de skulle verifiera att de fått tröjan för att sedan skicka en ny till mig.
Så jag skrev att jag ville att de skulle skicka den riktiga till mig samma onsdag, och att jag skulle returnera den felaktiga så fort jag fick bekräftat att MIN var på väg. Som svar kom ett mail där det i princip bara stod att “oj, sorry – det är klart vi löser”. Men ingen bekräftelse från Posten. Så jag postade inte den felaktigt skickade tröjan till dem utan väntade. Torsdagen kom och gick, inget paket. Fredagen likaså. Inget paket.
Då mailade jag igen. och fick till svar att “det inte var deras policy att skicka den rätta tröjan förrän den felaktiga kommit i retur”. Jahaja? Men mailet som bekräftade att de skulle lösa det två dagar tidigare då? Och vilken jävla policy? Jag skulle snarare kalla det för efterkonstruktion. Men jag gav mig inte, till slut skickade de rätt tröja och i samband med att jag hämtade ut den skickade jag tillbaka deras.
Under tiden fick jag ett antal mail, utan varken hjärtan eller kram. Det var mail med väldigt mycket utropstecken där det stod “vi har INTE fått din tröja i retur, var ÄR DEN??!!”.
Oh joy vilken kundservice.
Sen beställde jag en tröja till, på en måndag. Blev lovad att den skulle skickas under tisdagen. På torsdagen, efter att ha vittjat brevlådan och den inte fanns mailade jag och frågade om de verkligen hade skickat den på tisdagen som utlovat. Det exakta svaret löd:
– Vi skickade den i onsdags så den är nog på väg…
NOG? Och vad fan hände med tisdagen?
Den kom på fredagen, och efter att ha backtrackat den så postades den först på torsdagen.
Lögner, gränsfall regelbrott med kortbetalningar, brott mot distansavtalslagen, leveranser så långsamma att jag skulle kunna promenera fram och tillbaka till butiken och få det snabbare än deras utskick.
Och därtill vill de tydligen bara ha positiv feedback. För om någon skriver en negativ rad på den väldigt öppna sidan på FB får de svaret att det är “dålig stil” att använda det som kommunikationsmedel.
Bild återigen lånad av deras FB-sida. Och den talar för sig själv. Är inte det jättebra med negativ feedback med? Eftersom fler med samma typ av jacka kan hålla utkik efter samma problem utan att tro att det är deras fel?
Då blir man till slut svartlistad i min bok. Och ja, jag ser på antalet likes på Facebook att de har en hel hoper människor som faktiskt gillar dem. Jag sticker ut näsan nu och säger att det inte finns en snöbolls chans i helvetet att jag kommer handla så mycket som ett gem av dem i framtiden. För jag har handlat mer än de exempel jag gav, men försökte åtminstone dämpa mitt ordbajseri LITE hehe.
Men det jag undrar är om det beror på vad de själva åstadkommit eller om det beror på att de ridit på vågen av kändisar.
För jag heter ju varken Magdalena Graaf eller Johanna Toftby eller har varit med i någon sunkig dokusåpa. Och då verkar inte service eller ens vettig butiksdrift vara prioritet alls?
Slutligen, före Småstadsdrottningar snubblade jag över en artikel i Aftonblaskan. Om just den som verkar vara frontfigur i butiken även om hon har en fullvärdig kompanjon som mer sällan syns.
Bild lånad från Aftonbladet, artikeln hittar ni här.
Den nyheten (som vanligt helt utan nyhetsvärde egentligen) var spiken i kistan för min del.
Har ni andra erfarenheter? För, som jag har sagt innan, det här är bara mina upplevelser och min egen högst subjektiva bedömning som före detta kund.
Butik nummer två kommer i ett annat inlägg. Eftersom jag gjorde slut på min kvota med ord i det här.
Ha en finfin shoppinglönehelg 😉
Om man mot all förmodan skulle vilja dela på andra sociala media kan man göra det här. Men bara om man verkligen vill.
