Familjen Hjälm och lite apokalyps…igen

Mannen kom hem från jobbet, med pimpad hjälm. Nu råkar jag älska MIN hjälm, eftersom jag får stormtrooper-feeling av den. Och lite Top Gun. Hans är samma modell, och han valde färgkombo alldeles själv – men tyckte tydligen att det där lilla extra saknades. För när han klev in genom dörren hade han det här på huvudet.

20130725_183317_resized

Behöver jag nämna att han log med hela ansiktet?

Jag är däremot lite mer tveksam till looken. Det var inte så att jag brast ut i skönsång och började sjunga på Roxettes “The Look” när han kom hem.

Jag undrar hur vi ser ut egentligen, när vi åker omkring på vad som ser ut som en japansk mc som fått barn med en rullator. Och våra hjälmar? Hur kommer man ens på tanken att sätta en röd tuppkam på hjälmen? En tuppkam som litegrand ser ut som resterna av 80-talets orange moppefällar till klassikern Puch Dakota?

En moppefällstuppkam och en stormtrooper. Vilken duo. Vi förtjänar antagligen varandra.

Sen är ju antagligen en hjälm sjukt bra vid en apokalyps. Vad som mer är bra är en Swiss Army Knife, och jag har en (ihop med vulktejp) i min handväska, men är ständigt rädd att slarva bort den. Victorinox har slutat tillverka just den modellen, så jag har inte hittat någon reserv.

Nu står jag i evig tacksamhet till Kristin som påminde om hur viktigt det är med kniv i väskan, för nu letade jag igen. Victorinox hade fortfarande inte, men däremot hade Wenger precis den jag har. Och i fler färger. Så det blev en beställning.

Screen Shot 2013-07-25 at 5.55.08 PM

I en färg som både matchar mina solglajjor och mina väldigt för stora cowboysarboots.

Risken finns att Mona ångrar sig när det är dags att dansa line dance, för jag kommer ha hjälm (för att minimera skadorna när jag snubblar över stövlarnas tåspetsar), matchande fickkniv och Stockholms hetaste accessoar i form av solglasögon (enligt ALLA unga bloggerskor).

Själv tror jag att det kommer bli skitsnyggt. Och framför allt väldigt tryggt och säkert.

Jag är lite rädd om det lilla som finns kvar bakom pannbenet.

Dessa norrmän

Om någon har vägarna förbi Nordkoster så har lille Herman tappat något som tydligen är honom väldigt kärt.

Annars sätter man ju inte upp en sådan här efterlysningslapp nere vid bryggan. Man kan anta att det är ganska akut.

Men hur har det gått till? Och ser den inte lite underlig ut?

ballen copy

Det får mig osökt att tänka på den här låten med King Missile.

Ja, jag lyssnade på sådan musik för tusen år sedan. Men skit i “melodin”, lyssna på texten. Vansinnigt rolig, och kanske trösterikt för Herman att han inte är ensam?

Bara en liten reminder inför vad som komma skall

Här är vår älskade och hatade men nödvändiga Hollywoodfru:

Screen Shot 2013-06-05 at 12.39.11 PM

Och här är Strömstadfrun, som utlovat.

gunilla

Det finns vissa likheter. Men jag måste öva mer på posen. Det lär komma fler bilder ju mer vi närmar oss programmet. Självutlösare och motsträviga hundar gjorde inte det hela enkelt. Det fick bli en levande, en i plysch och en bakom ryggen. Och det här skall helt klart bli min nya hobby (mani), att göra mig så lik Gunillas olika poser som det bara går. “Döden” i pälsen har jag ju redan gjort. Men den här var det längesedan jag lovade att ta.

Det som skrämmer mig mest är att jag äger en liknande klänning. Som jag förvisso aldrig använt ute bland folk.

Borde det inte skrämma mig mer att jag kan göra mig skrämmande lik?

Icke!

När man inte tar ut åldern i förskott

Eller “Fru M – färg är inte farligt”.

Idag skall beslutet fattas när det gäller bågarna. Och jag har fortfarande ingen aning. Mitt val var faktiskt båge nummer två, som ingen av er gillade ett dugg. Det måste vara ni som har svinkass smak helt enkelt, även om det är oroande att maken valde samma. När det gäller honom så vet jag ju att han har noll smak. På riktigt.

Sen spelar det visserligen ingen större roll vilka jag väljer, för sekunden efter jag har gjort mitt val och lämnat butiken så kommer jag tänka:

– Men ÅHHHHH….jag skulle ju ha valt de andra istället!

Och så dör jag ångerdöden i ett par dagar.

I förrgår var vi i gårdsbutiken, som är en fullständigt ljuvlig liten affär som ligger mitt i ingenstans i skogen. Det är ett smärre underverk att folk vet om att de existerar, men inte nog med det – det är alltid fullt med kunder. Och de säljer bara hund- och kattprylar ihop med inredningsgrejor. En oväntad kombination.

20130703_152314_resized

En butik. I skogen. Där alla är välkomna.

20130703_152028_resized

Där shoppingtrötta makar får sitta på verandan i sina svinfula foppatofflor och dricka kaffe och äta hembakade kakor.

20130703_152146_resized

Och små valpar får knycka ben i butiken och lägga sig på gräsmattan utan att åka fast för snatteri.

Medan matte kan gå i timmar och kika på innehållet:

20130703_151738_resized

20130703_151732_resized

En bråkdel av allt som finns. De har till och med Maria Montazami-hundhalsband i olika färger. Med tofsar på såklart.

På vägen dit råkade vi stanna bredvid en skoaffär. Och det var rea. Så ett par sommargula Doc Martens fick följa med hem.

20130703_171738_resized

Och är det så att dessa pippigula DM:s sticker i ögonen så vette fasen om det är jag eller ni som verkligen behöver glasögon.

Hur genomtänkt var detta egentligen?

Körde precis in maken till ögonkliniken för att han skall få nya linser. Och med linser menar jag riktiga linser. De där som sitter inuti ögat. Han har ledsnat på att vara brillmongo och ligger i detta nu på operationsbordet.

Jag är asnervös. Frågade honom åttiofem gånger på väg in till stan om han inte var nervös ALLS. Mjae…han hade inte funderat så mycket över det. Mest på slutprodukten, att se utan glasögon. Men till slut fick jag åtminstone svaret:

– NEJ, jag ÄR inte nervös, jag har tydligen inte vett på att vara det!

Där visade han ju till och med prov på självinsikt?

Nåväl. När vi sitter i bilen inne i stan ligger det en svinfin, och antagligen asdyr, Porsche framför oss. En lite så där “sticka i ögonen dyr-bil”. Både jag och maken reagerade över registreringsskylten.

20130625_073830_resized

Känns det inte lite förmätet att glida runt med en bil i miljonklassen och ha en registreringsskylt där det står SEDLAR? Ber man inte lite om att få bilen sönderslagen av missunnsamma och uttråkade kids? Eller bara lite lackrepad? Det kanske inte var det mest smarta valet av registreringsskylt? Eller?

Men så zoomade jag in. Och såg detta:

20130625_073837_resized

Det är fortfarande väldigt likt SEDLAR. Men det står SEOLAR. Och vid närmare efterforskning tillhör bilen ett företag som hette MVG Productions AB. Så gissningsvis, och nu viftar jag verkligen bara med näshåren efter en förklaring, är meningen att det skall stå SE O LÄR?

Känns inte det lite som en totalfail?