Fanfarer och trumpeter

 

Idag fyller min mormor 100 år!

fyrverkeri

Hon har levt ett helt sekel och gått från att vara piga i tjusig familj till piffig pensionär. Det är coolt. Mer än coolt faktiskt.

Vi skall fira med kalas hemma hos henne, ett kalas som såg en aning ovisst ut i början av veckan. Eftersom hon inte kan låta bli att städa. Trots yrsel. I tisdags trillade hon och dammade ansiktet rakt i rullatorn och fick åka till sjukhus där de kollade allt. Verkligen allt. Hon hade tur som en tokig som inte bröt något, så några blåtiror är helt okay.

Då fick hon städförbud. Som hon inte lydde. Igår trillade hon igen, för att hon inte kunde låta bli de tre tidningarna i pappersåtervinningen som låg och stökade ner och växte över huvudet på henne. Då satte hon sig på ändan och hade ännu mer tur, för just inget alls hände med henne.

Hon har varit fullkomligt sönderstressad de senaste tre veckorna, över så många saker. Stressad pga allt från oväntat besök till att hon inte skall må bra och orka och att det inte skall vara tillräckligt städat. Det där med tillräckligt städat är en definitionsfråga. Jag gissar att hennes lägenhet är mer eller mindre steril och att det går att utföra operationer på diskbänken utan risk för bakterier. Det var tillräckligt städat redan för tre veckor sedan när hon började städa.

Idag smäller det.

100 år. Det är stort.

Nu kör vi.

Jag återkommer i ärendet.

Ha en fantastisk lördag allihop.

Säng säng säng – SOVASOVASOVA

Det tar på krafterna att bli äldre alltså. Och knäna knakar betydligt mer idag än vad de gjorde igår när de var ett år yngre.

Minns ni min eminenta bursdag förra året? När jag inte ens fick frulle på sängen för jag fick ett muntligt grattis fem över midnatt och dagen efter fick jag ett “jamen jag har beställt en sak och den borde varit här nu, men den har visst inte kommit”. Som resulterade i att jag slog alla rekord i att dramatiskt tycka synd om mig själv. När presenten väl anlände tyckte jag ännu mer synd om mig själv eftersom det var en jäkla motionscykel (TYCKER HAN ATT JAG ÄR SÅ FET ELLER???!!!). Det gjorde ju på intet vis saken bättre att jag hade fått en våg i julklapp. (HAN ÄR INTE SÅ JÄVLA MAGER SJÄLV VILL JAG BARA SÄGA!).

Sedan visade det ju sig att hojen var ganska kul ändå trots allt. Numera är den, precis som alla antaligen gissat, en formidabel klädhängare.

I år skippade jag det där med förhoppningar. Och då överraskade han mig betydligt mer positivt. För tanken bakom var riktigt rar och det betyder allt.

Han och jyckarna väckte mig fem över midnatt i år igen (till nästa år skall han få en manual, väck mig inte om jag sover för om jag sover blir jag gramse och då får han faktiskt bita i det sura äpplet och ställa klockan så att han kommer upp före mig på morgonen). Men i år fick jag faktiskt ett par paket. Genomtänkta sådana. Först fick jag de här.

IMG_8570

Med orden “nu slipper du förfrysa händerna när du trillar omkull i snön”. Omtänksamheten alltså.

Sedan fick jag en ny snopplampa att ha på torpet. I roseguld.

IMG_8576

Fantastiskt fin liten kisspojk när man tänder honom, men det gick inte att ta kort på. Jag har pipit rätt länge över bristen på sänglampa eftersom vi bara har taklampa i sovrummet, så det är antingen svart som i sotarns röv eller hysteriskt ljust. Dessutom älskar jag verkligen snopplamporna.

Slutligen fick jag det nästan mest romantiska jag någonsin fått. En rar liten skål som heter “kär och galen”. Men inte nog med det, när jag öppnade kartongen och tittade I skålen såg det ut så här.

IMG_8577 copy

Han har alltså lagt i egna chokladhjärtan och sedan har han vikt de urgoda jordgubbsmattorna till ett hjärta.

Jag är imponerad.

Dagen var planerad sedan länge. Inga föräldrar var i staden så jag och syrran i Oslo hade bestämt att vi skulle mötas mellan Oslo och småstaden, och spendera väldigt mycket tid på bästa outleten i Vestby Nord. En fantastisk outlet som jag varmt rekommenderar om man råkar vara här i staden eller i Oslo. Grymma priser som blir ännu bättre nu när vi faktiskt tjänar på valutaväxlingen för första gången på typ 30 år.

Oj som vi hade tänkt shoppa.

För några dagar sedan bestämde sig pappa för att följa med syrran ner till outleten och ungefär samtidigt bestämde sig därmed även maken för att haka på. Lagom ändå. Och planen var att de, som ändå påstod sig vara ointresserade av outletshopping, skulle hänga på Bauhaus medan jag och syrran raidade alla andra bra butiker.

Det blev inte så. Efter tio minuter på outleten hade min klädshoppingmotsträviga äkta hälft köpt ett par skor alldeles på egen hand. Skitsnygga dessutom. I vanliga fall är det ju jag som pekar och talar om vad han skall köpa (om det inte är på Jula, på Jula shoppar han även kläder själv) och så köper han suckande det jag pekar på.

Jag blev så paff att jag nästan ramlade omkull i pur förvåning.

Efter det var det som att någon hade tryckt på shopping mode-knappen på honom. Han var frivilligt smakråd åt syrran och sprang och hämtade jackor som han tyckte var snygga, men till henne (har aldrig hänt förut). Han köpte även en jacka till sig själv efter skorna, sedan en islandströja. Och en brödrost.

Där gick jag och fyllde år och trots det var jag så förvånad att jag faktiskt glömde shoppa till mig själv, trots att det fanns oerhört många fina saker. Jag köpte ett par vantar. Vilket kan tyckas onödigt med tanke på att jag faktiskt fick ett par. Men de här var för dagar när det är minus en miljon grader.

IMG_8578

Det syns kanske inte så bra, men de går en bra bit upp på armen och de är så smockfulla med dun att de skulle kunna funka som huvudkudde med. NU är jag rustad för bergsbestigning med trill och fall.

Slutligen fyndade jag en råsaftcentrifug. För mindre än halva priset mot vad den kostar i Sverige.

IMG_8573

Här skall juicas. För om man köper en sådan kan man inte låta bli att avsluta dagen på Ica och så kommer man hem med så HÄR mycket frukt (och lite grönsaker).

IMG_8574

Två fulla kassar och en till som redan var uppackad när jag fotade mitt fruktfrenzy.

Det föreligger viss risk att jag kommer hamna i en juiceperiod nu. Vilket antagligen är mycket bättre än mina kompisar Ben och Jerry. Jag kommer troligen nyttighetschocka kroppen.

Den första juiceblandningen som skall provas är; melon, kiwi och blåbär. Vilket låter sinnessjukt gott.

Men det tänker jag testa imorgon. Man blir så trött av att titta på när någon annan shoppar en hel dag.

Nu är det dags att utnyttja sin position som födelsedagsbarn och tvinga maken att packa upp och montera monstermaskinen medan jag går upp och slänger mig i bingen pga dödströtthet.

JO! En sista sak. Jag hittade mitt drömplagg idag, men den fanns inte i min storlek. En Onepiece i Gore-Tex. Jag började nästan grina över att den var för stor. Det var alltså en skidoverall egentligen, men det vet väl alla att om man har hund och bor i skogen på vintern så finns det ju mer användningsområden än skidbacken. Bara tanken på att enbart gå iklädd Onepiece? En mysdress under och Gore-Tex över.

IMG_0442

Den tvåfärgade till höger i bild. Åh! Det ultimata klädesplagget.

Det var min (födelse)dag. Tre timmar kvar av dagen förvisso, men den här tanten pallar inte mer.

Vad har ni gjort?

Man har aldrig roligare än man gör sig

Sa syrran när jag kom upp på övervåningen med kusinens orimligt prydliga barn. Prydligheten går i mammans gener och kan ha smittat av sig lite på kusinen. Men mamman är ju kvar i Barcelona och då är det svårt att göra något åt de två elaka systrarna. 

Vi satte helt sonika bajsdiadem på systerns egna prinsessbarn (som var med på noterna och fnissade) och på prydliga kusinbarnet.

  
Notera även gärna att vi lät henne leka med en tändare.

  
Konsten att bli poppis i den spanska delen av ingift släkt.

Någon som behöver barnpassning? Syrran är ju solklart certifierad med två egna, och alla som kan fota och klä ut barn i bajs samtidigt borde ju vara certifierade per automatik. 

Jag hade gjort det på hundarna också, men de var tyvärr inte med. Och jag menar verkligen tyvärr. De där högarna var sjukt underhållande. Syrran satte en på varsin sida om huvudet så det såg ut som två bajstofsar och så sa hon att hon var Prinsessan Bajs-Leia. Hon var en spitting image, men det skrattade jag för mycket åt så det blev ingen bild tagen. Ännu mer tyvärr.

Nivån var hög igår.

Näe, jag gillar fortfarande inte norsk julmat

Men det var mycket och trevligt sällskap som fick kompensera för alla läskigheter som serverades. 

Jag fattar verkligen inte, jag är den minst kräsna människa jag vet, förutom när det handlar om norsk julmat. Det ser inte gott ut och det funkar bara inte.

Först ut var det pinnekött och medister med både rotmos och kokt potatis. Nästa anrättning, rakfisk, som har cirka en MILJARD ben och skall ätas med gräddfil och rödlök på tunnbröd. Hur undviker man fiskebenen där liksom? Det är ju helt omöjligt. Tillsammans med rakfisk serveras gravad lax och diverse andra fiskar. Och ostbricka.

Jag var väldigt nöjd med den specialgjorda älgburgaren för kräsmagade svenskar. Och efterätten. Allt med mycket grädde är jättegott.

Men det var trevligt. Eftersom maken har sprungit som barn i huset hos kamrat norrman sedan de var tonåringar och jag gick in som medlöpare långt innan jag och maken blev ett par. Vi har till och med ett eget rum i huset, som vi inte har utnyttjat på väldigt länge och man inser hur insyltad man är när barnen (nu tonåringar) i familjen inte vet att vi inte är släkt på riktigt. De har bara tagit för givet och aldrig funderat över hur.

Det var kanske att vi inte firade jul med pompa och ståt trots allt, för igår norrmän och idag större delen av min släkt. Nu blir det avancerat. Min amerikanska kusin som gifte sig med en spanjorska för några år sedan under väldigt katolsk ceremoni födde ju prydligt ett barn exakt nio månader efter bröllopet. Han och barnet anlände småstaden igår på snabbvisit från Barcelona. Vilket medför att resten av släkten anländer småstaden med. Om cirka 40 minuter. Och jag sitter på torpet, pratar med er och funderar över vem som beställde det här?

  
Jag misstänker att hundarna har ett finger med i spelet. För det är då rakt ingen annan som uppskattar det. Särskilt inte alla tillresande till småstaden.

Om man skulle ta och ge sig av nu då. Idag går det trögt. Mer än lovligt trögt.

Vad gör ni?

En liten liten uppdatering

Mormor ligger på hjärtintensiven och skall imorgon få pacemaker och på fredag blir hon hemskickad som en helt ny människa. Enligt läkaren.

Halva hjärnan är skitorolig, men inser att hon är på rätt plats och hoppas att natten går bra med tanke på att hennes puls låg på 20 när hon flyttade från vanlig hjärtavdelning till intensiven igår kväll.

Den andra halvan tycker att det är helt otroligt och rätt så fantastiskt att min mormor som snart är 100 år skall få pacemaker. Att ingen tycker att hon är för gammal utan att hon kommer klara det här galant.

Hon är är krutkärring. Det finns inga fysiska fel på henne förutom nu då tydligen att hjärtat faktiskt inte orkar mer. Hon är nazistpedant och städar själv, bor i sin egen lägenhet och har fler åsikter om mer saker än jag har. Vilket är en bedrift i sig.

Igår när ambulansen hämtade henne satte de en nål i handen på henne som ambulanspersonal brukar göra. Det var bara det att blodet rann lite för bra så det rann ner på hennes överkast. Det överkastet har nog aldrig haft en enda fläck någonsin och hon har haft det så länge jag kan minnas.

Trots gårdagens situation hann hon faktiskt bli UPPRÖRD över det och sa idag att de ÅTMINSTONE kunde lagt ett skynke under så hon slapp få fläckar på överkastet. Kunde jag inte ärvt bara en bråkdel av pedanteriet?

Men det går inte att låta bli att fundera vem eller vad som hade ett finger med i spelet här. Vi skulle nämligen inte varit hos henne på middag förrän nästa tisdag. Eftersom min hjärna spelade mig ett spratt och jag trodde att jag hade förberett allt för Stockholmsresan och att jag skulle till frisören den åttonde. Det var ju bara det att jag hade gjort allt utom att boka just frisörtid. Och frisören hade ju såklart inte tid med ett långbesök med så kort varsel så jag fick ju möblera om Stockholm och allt annat, vilket innebar tidigareläggning av mormorjulmiddagen till igår istället för nästa tisdag.

Hade vi inte varit där igår och larmat hade mormor inte överlevt natten.

Går det som läkaren säger kommer hon vara som ny på fredag.

Jag uppskattar verkligen alla hållna tummar och hoppas att ni orkar hålla dem ett par dagar till.

Ewas kommentar igår var helt fantastisk. Att oavsett vad som händer finns mammor och mormödrar alltid kvar. Jag instämmer. Men hoppas få ha kvar mormor i fysisk form ett tag till.

Vi har ju ett hundraårsfirande att planera.