Det är rätt häftigt att vara hundra år och kunna åka på roadtrip faktiskt. Mormor kom hit igår, bistådd av ömma modern och styvfadern såklart, men ändå?
Och hon älskar sina håriga barnbarnbarn lika mycket som ömma modern, vilket är ömsesidigt. Mormödrar brukar alltid steka en extra pannkaka till fyrbeningarna.
Det här var första besöket på torpet för mormodern. Vi har ju liksom inte bott här på riktigt innan och såvitt jag vet har vi aldrig uttalat flyttat hit heller. Det som började med en helgtripp i höstas fortsatte liksom bara och vi åkte aldrig hem igen, däremot flyttade vi hit mer och mer grejor och kläder. Eller snarare, jag flyttade hit kläder och grejor medan maken bara flyttade hit grejor. Det är ett evigt tjat om saker att ha på sig om man skall göra något som kräver mer än trasiga shorts och foppatofflor. Gärna med smutsig hoodie till. Och honom slösar jag klänning och klackar på?
Vädret var dessutom så bra att det var för varmt att sitta i solen och det blev en förflyttning av utemöblemanget till ladan, därav den något udda placeringen av möblerna. Mormor blev glad över att se att det inte var just ett sådant där torp som hon har associerat till hela vintern och därmed haft väldiga bekymmer om vi möjligen skulle frysa ihjäl. Det slogs fast att det ju faktiskt var ett riktigt hus, även om det låg gräsligt långt in i skogen förstås. Sa mormor alltså. Vi funderar inte så mycket på just den biten längre.
Här ser mormor inte riktigt riktig ut och det gör det till ett alldeles underbart kort. Hon envisades nämligen med att påstå att det inte finns några vilda blommor längre och att det var bättre förr. Något som visade sig inte vara helt sant och hon fick en liten bukett i näven. Dessutom skall man veta att min mormor har bott i en stad i hela sitt liv. Hon är uppvuxen på landet, men det var ju för väldigt längesedan. Med tanke på att hon är född 1916 så har hon inte bott utanför stan sedan 30-talet någon gång. Det är en svindlande tanke.
Efter ett par timmar av fika och torphäng åkte vi till stan för att käka och där kände vi nog allihop att det var dags att runda av dagen innan vi blev ovänner allihop. Eftersom mamma tenderar att bestämma över både mig, mormor och egna maken, och jag och mormor är exakt likadana. Vi är tre damer som inte tål att bli bestämda över, men vi bestämmer gärna över alla andra.
Stämningen kan bli lite tryckt när det händer och alla har lite dåligt tålamod samtidigt.
Nu hann vi antagligen precis slippa det igår och det blev en skitbra dag.
Jag är grymt tacksam över att vara så här gammal och fortfarande ha en mormor med sting kvar i livet.
Nu skall jag fixa naglarna.
Men jag återkommer senare med en idé.
Återkommer gör jag ju alltid. Förr eller senare.
